För att skapa krävs som bekant lidande. Och när julefriden infinner sig, så drabbas därmed bloggandet. Enligt Skatteverket och SCB är nämligen bloggande 92310 Konstnärlig, litterär och artistisk verksamhet (även fristående artister) – Personer som bloggar på Internet. Att blogga är alltså en konstnärilg, litterär eller artistisk verksamhet och kräver alltså lidande och inte julefrid.
Julinköpen var redan avklarade i oktober – november, i god tid, men det behövdes förstås inhandlas lite färska matvaror vilket gjorde att jag i samband med en arbetsrelaterad resa in till Stora Staden passade på att storhandla i Fina Mataffären.
Vi kan väl sluta blogginlägget där. Nu kommer jag nämligen vara elak mot pensionärer. Ber om ursäkt på förhand till pensionärerna i läsekretsen. Nedanstående gäller förstås inte er. Känsliga personer styr istället webläsaren hit.
Jag brukar storhandla (vecko- eller tvåveckors) i Fina Mataffären. Eftersom jag någorlunda kan disponera min tid fritt brukar det ske dagtid på vardagar, vilket innebär att det är jag och en bunt med Burberry- eller rullatorutrustade pensionärer som handlar. Alltid en frustrerande upplevelse, vilket gjort att jag utvecklat en form av Zen för att kunna hantera situationen.
Idag var det dock värre än vanligt. Till en början så Var Alla Där. Det betyder att det inte fanns några parkeringsplatser (japp, jag kastar sten i glashus och storhandlar mha bil) alls. Så jag letade i vanlig ordning upp den minst trafikerade delen av den omfångsrika parkeringsplatsen och stängde av motorn, och började Zen-meditationen. Miljöovänligt att kryssa runt i en halvtimme letandes efter en plats, och faktiskt inte mer effektivt. Ljusen på dock, så folk tror att jag har motorn igång. Efter ca 20 minuter meditation packades det in matvaror i en bil, och jag gled fram och började blinka för att på så sätt markera att den snart lediga parkeringsplatsen var min. Inget konstigt med det. Men pga olika parkeringsbackningstekniska omständigheter blev så körde bilen ut åt mitt håll och blockerade under några sekunder alla möjligheter för mig att parkera.
Under dessa sekunder kom just en pensionär och blixtsnabbt körde in på platsen och smet därifrån utan att möta min blick. Nu blir det fula ord. Pensionärsgubbjäveln visste att han gjorde fel. Men Grand Zen-Master Cornucopia tog det ändå lugnt. Trots att jag hade med arbetsutrustning, vilket inkluderade en kvistrensningssåg, kniv och en massa annat så stack jag inte hål på däcken, jag repade inte lacken och jag hällde inte lim i låset på den röda Saaben. (Ännu ett skäl till att lägga ner Saab – bara stressade pensionärsgubbjävlar som kör Saab). Istället önskade jag gubben, antagligen en 30-talist, god jul i all tysthet. Karma är karma, så fem minuter senare fick jag en annan parkeringsplats.
Men det här var bara början. Mataffären var om möjligt ännu mer full med Burberry- och rullatorutrustade pensionärer än vanligt, och dessa var om möjligt ännu mer stressat desperata än vanligt. De knödde (göteborgska för knuffade) med armbågarna för att desperat håva i sig smakbitar från smakbitsstationerna, slogs om kölappar till delikatessen, krockade med kundvagnar och allt annat som pensionärer gör. Allt utan att någonsin be om ursäkt.
Vill passa på att påtala att det finns några procent av pensionärerna som är trevliga, ler, ber om ursäkt, ödmjukt frågar om man kan flytta lite på sig etc. Rent av tycker om barn. Vanligt hyfs alltså. Resten beter sig som tonåringar och är rent otrevliga, och sparkar ibland efter små barn, om inte annat verbalt. Men Grand Zen-Master Cornucopia kopplar in sitt Zen, och brukar bara tyst stå och meditera tills de flyttar på sig. För frågar man om de kan flytta lite på sig så man kan komma fram höjer de käppen, och jag har ju inget att parera med. Många blåmärken blir det.
Det är något speciellt med den desperata blicken hos en Burberryklädd tant i 70-årsåldern som hon desperat armbågar sig in till delikatessdisken och håvar i sig gratis smakportioner av grisrumpa.
Baserat på klädseln tror jag inte det beror på att de inte får jobbskatteavdrag för att sitta hemma och pilla sig i naveln, och därmed inte har råd utan i själva verket är svältande.
Nej, pensionärer ser sig nog som samhällsbärare eftersom deras föräldrar var nazistsympatisörer under andra världskriget, och alltså höll Sverige ur kriget genom att dra ner byxorna och böja sig fram för Hitler, och alltså lade grunden för det svenska välståndet under det kalla kriget.
Antingen det, eller så är pensionärerna helt enkelt stressade för de vet att de när som helst skall dö. Ont om tid kvar är enda förklaringen jag ser till att de har mer bråttom än normala människor.
Nåja, när jag väl var tillbaka till bilen och lastade in den färska maten i bilen kom en artig 70-talist fram till mig och frågade om han kunde få parkeringen om han tog över kundvagnen, så jag slapp köra tillbaka den. Naturligtvis fick han det. Karma.
Den stressade pensionärsgubbjäveln hade också kunnat få min parkeringsplats utan att jag hade behövt avreagera mig på bloggen. Han hade bara behövt stiga ur bilen och säga
-“Ursäkta mig, men jag kommer dö snart och har alltså lite bråttom. Kan inte du backa ut igen och låta mig få platsen istället, även om jag inte har otåliga barn som väntar“.
God jul alla pensionärer! Ni kommer inte alla dö de närmsta dagarna, men om ni stressar på det här viset riskerar ni att inte sitta på vårdhem de närmsta 25 åren utan istället faktiskt dö i förtid. Det blir liksom självuppfyllande.
26 kommentarer
Hahaha så bra skrivet!
Ett av de roligaste inläggen hittills! Du fortsätter att överraska och visa nya sidor av dig själv och ditt skrivande.
Får man fråga vilken som är Fina Mataffären egentligen? I Gôtet är finns väl egentligen bara Saluhallen, men inte veckohandlar du väl där?
haha bara att instämma med föregående kommentarer, riktigt roligt!
/erty
God Jul Cornucopia!
/Morfar
Ett lågvattenmärke i dina kåserier…
/Inte pensionär.
Detta var mycket roligt. Och mycket elakt.
"Nej, pensionärer ser sig nog som samhällsbärare eftersom deras föräldrar var nazistsympatisörer under andra världskriget, och alltså höll Sverige ur kriget genom att dra ner byxorna och böja sig fram för Hitler, och alltså lade grunden för det svenska välståndet under det kalla kriget."
Det finns synnerligen otrevliga inlägg här och Du Cornucopia borde bemöta dem (naturligtvis på ett trevligt men avståndstagande sätt…). Våra föräldrar var ej nazistsympatisörer! Vilket dravel!
Men kanske är det så att vi har tröttnat på att bli påkörda av barnvagnar, få dörrar i ansiktet och armbågar i magen och nu ger vi igen med samma mynt. Kan det vara så?! Naturligtvis kan det vara så.
God Jul och allt gott för det nya året!
Så synd! Och jag som tyckte om Din blogg!
Tur det finns någon som vågar skriva det alla tänker. God Jul
Ja, pensionärerna får väl vara glada för att det var Grand Zen-Master Cornucopia och inte Super Sura Sunk Ylven, som gladeligen hade skällt ut den som snodde min parkering om dessutom barnen var med. (vilket föredömme…). Jag vet en gång när någon hade snott min hyrda parkering inne i "centrala" Linköping, jag funderade mellan att parkera bakom så att den inte kom ut eller att lufta hjulen. Valde hjulen men tröttnade efter någon minut, det tar en jävla tid att lufta ett däck om man inte skruvar ur hela ventilen …
Kul att du får syssla med så pass självförverkligande grejer att ha med dig kniv osv när du åker för att handla!
Verktygen, dit hör kniv (multitool), låg i bilen. Att ha med sig den när man handlar är knappast något jag skulle göra. Lägger rent av ur den bara jag skall ur bilen och tanka.
Ylven, du får öva på din Zen. Fått punktering sedan dess?
hehe, nej, jag som bilkårist får aldrig punktering och klarar mig alltid själv…
Faktum är att det knappt syntes på däcket att jag hade släppt ut någon luft. När jag hukade där fick jag andra tankar om "egenmäktigt förfarande" och "framkallande av fara"… Men en skaplig utskällning fick karlsloken när jag fick tag på honom via bilregistret!
Även om jag inte tvivlar på att du återgivit dina upplevelser korrekt och dessutom känner igen mig från min egen tid i stora staden (och kanske främst återbesöken – det är då det blir kontrast) så undrar jag om du inte gjort en felaktig indelning här. Det här är inget ålderfenomen, det är ett storstadsfenomen – det råkade bara vara mest äldre i farten när du gjorde iakkttagelsen.
I storstäder koncentreras otrevligt folk till en obehagligt hög procent. För att citera Arne Anka – Puckon dras till puckon.
Nu tog du väl i lite för hårt Cornucopia! Det där med parkeringen har hänt mig också några gånger, det brukar då vara unga tjejer med en liten bil som är lätt att parkera snabbt.
För övrigt är Saab ett populärt märke bland ungdomar eftersom det är lätt att höja effekten i turbobilarna. Själv har jag kört Saab som bruksbil sedan 1972 och är ännu inte pensionär.
God Jul!
Också skogsägare
Haha detta var mycket roande:) Jag håller med om pensionärsfenomenet där de alltid ska behöva tränga in sig bland arbetsstressade folket vid rusningstider… Varför ska de storhandla vid middag när vi jobbarfolket behöver köpa middag när de har resten av dagen för att göra det! Har de inte lärt sig det ännu!? Mycket att undra över…
Ja, ja så får det bli! De har sina vanor och de är som gamla hundar, det går inte att lära dem något nytt…
God Jul till dig och din familj!
Ursäkta för språket men jag är faktiskt inte svensk 🙂
//CM
Hade du inte bett om ursäkt för ditt språk hade jag inte märkt något. God jul!
Tack för det:) Jag ville bara vara defensiv och inte få några "dumma" kommenterar om mitt språk… Själva poängen i kommentaren är det som ska kritiseras:)
//CM
Re var Stora Staden och Fina Mataffären ligger, så har jag aldrig sagt att det rör sig om Göteborg. Bara att "knö" är götebosska, eller möjligen västgötska…
Stora Staden skall nog ses relativt mot var jag bor.
Nej, jag tror inte att det rör sig om ett storstadsfenomen, även om jag generellt upptäckt att folk på landet är trevligare. Går man in med barn i en affär "på landet" så gullar personalen, tanter kommer fram och säger snälla saker till barnen etc, men i stan så är alla iskalla och säger inte ens hej.
Jerry Seinfeld på samma tema.
Vi storstadbor vet att det är "först in " som gäller.Att det sen var en
pensionär har inte med saken att göra.Det kunde varit vem som helst som snott "din" p-plats. Regeln "Först in "gäller.
God Jul.
Pensionär
Detta blir kanske en klassiker den också. Veckohandlar gärna men klarar inte av den del av
parkeringen som ligger närmast butiken. Man stressar av någon anledning upp sig alldeles extra mycket i en bil. Har gjort en del av dessa reflektioner om pensionärer själv. Kan säga att de är värre i Riga dock. Maken till bufflighet får man leta efter.
God Jul!
/CK (ej pensionär men med röd saab)
Hmm när det gäller god karma så gäller det väl även att undvika onda tankar? Nåväl, jag är själv en snäll människa och nöjer mig med att inte sänka mig till vissas låga nivå. Jag håller däremot fulltständigt med i vad du skriver, ibland är det frestande att beväpna sig med en limtub… GOD JUL
De som inte klarar av stadsbor ska hålla sig borta. Håll er på landet där ni kan gulla med varandra.
Dina barn kommer att få ett bryskt uppvaknande när de kommer till stan för att studera på universitet och om de vill ha intellektuella och välbetalda arbeten.
De kommer att anklaga sina föräldrar för att inte haft möjlighet att få träning i hur det går till i den värld de kommer att leva i.
Barnen är förstås med och handlar.
För övrigt får de flesta som studerar på universitet vare sig intellektuella eller välbetalda arbeten. De som får det är idag en minoritet. När mina barn är stora kommer det antagligen krävas att man är disputerad inom hygienteknologi för att ens få städjobb.
Upplevde själv liknande problem med pensionärer tills Zen fick mig att inse hur det berodde på en vettlös skräck för att själv bli pensionär. Dvs rädsla för att bli gammal.
Med lite tur så händer inte detta utan vi faller platt ner och dör i morgon. Eller om fem minuter. Chansen är god.
Man finner då troligen ett oändligt lugn och frid i tanken att inte bli till någons last och irritation pga ålder.
God Jul och God Tur tillönskas alla med dessa problem.