Nedanstående är ett gästinlägg författat av läsaren AT-läkaren, som dessvärre inte kan sätta ut sitt namn då Västra Götalandsregionen inte gillar avvikande åsikter hos sin personal.
Det krävs inte mycket efterforskning för att få fram att sjukvårdens journalsystem är dåligt utformade för att hjälpa vårdpersonal att bedriva en säker och effektiv hälso- och sjukvård. Men vad det innebär i praktien kan vara abstrakt för den utomstående. Jag delar med mig av ett axplock av olika företeelser i mitt jobb som läkare för att ge en lite förståelse för hur dåligt journalsystemet i västra götaland fungerar.
 |
| Ambulanshelikopterplattan på Sahlgrenska Universitetssjukhuset. |
En händelsen inträffade häromdagen. Mjukvaran som jag arbetar med varje dag försökte lägga krokben för min patient och mig. Jag arbetar på en klinik och övertar vården av en patient som tidigare vårdats på en annan klinik på samma sjukhus i Västra Götalands regionen. Som patient märker man att man flyttats till en annan avdelning. Ofta, men inte alltid, belägen i en annan byggnad. Det innebär att mycket pappersarbete måste uppdateras på den klinik som man kommit till. Som läkare på den mottagande enheten ska medicinlistor skrivas baserade på medicinlistan som förhoppningsvis uppdaterats på föregående klinik och som medföljer patienten. Vi pratar om en lista som ska finnas på ett papper och som alltså ska skickas med patienten rent fysiskt. Uppdateringen görs med varierande ambitionsgrad vilket får till följd att patienten kan få fel mediciner om läkaren på den nya kliniken inte är så ambitös som jag orkade vara denna dag.
Jag märker att den medicinlista som vårt journalsystem på vår klinik visar upp som den aktuella medicinlistan inte uppdateras automatiskt när den justeras i journalsystemet av kollegor på andra kliniker. Det uppstår på det här sättet parallella listor på de olika klinikerna och som av naturliga skäl sällan överensstämmer med varandra. Tror ni att detta kan orsaka problem för patienten alternativt merjobb för ambitösa läkare? De patienter vi möter på våra vårdinrättningar kan bara i undantagsfall rabbla upp sina läkemedel med korrekt namn, styrka och antal tabletter. Inte nog med detta så existerar det ytterligare parallella listor på patienternas medicinlistor på vårdcentralerna vars journaltexter och medicinlistor vi inte kan se i våra datorer pga att vi i västra götalandsregionen inte använder samma journalsystem. De två systemen kan inte kommunicera med varandra. Inte nog med detta så uppdateras systemen genom att vi FAXAR medicinlistor och journalerna mellan varandra så att vi som läkare ska sitta och uppdatera dessa listor för hand. Ett jobb som är perfekt utformat för en dator men som det lätt blir fel i pga av den mänskliga faktorn.
Jag började arbeta på en vårdcentral efter avslutade universitetsstudier och hann arbeta tre månader innan man införde ett nytt journalsystem på vårdcentralerna runt om i Västra Götalands regionen. Det gamla använde ett typsnitt man såg senast i windows 3.1 så det behövde verkligen bytas ut. Det nya systemet var lättare att använda för mig då det påminde mer om vilket windows program som helst. Men de äldre kollegorna klagade varje dag på att det nya systemet gick långsamt. Man hade även sett i studier att man sänkte “produktionstakten” rejält när det nya journalsystemet infördes och att den aldrig nådde högre än 90% av den ursprungliga produktionen på samtliga vårdcentraler där det införts. Detta berodde på att för varje moment var man tvungen att klicka fler antal gånger än med det förra journalsystemet. Man kunde även tycka att när man väl uppdaterar så ska det nya systemet kunna se sjukhusens journaler. Detta var dock inte fallet.
Utöver detta så infördes systemet på den vårdcentralen som jag vikarierade på vid en mycket dåligt vald tidpunkt. Bemanningen (både sköterskor, undersköterskor och läkare) räckte knappt till vilket gjorde att det var svårt för sköterskorna, som svarade i telefon, att hitta läkartider till patienterna som ringt in. Många patienter har försökt i flera dagar att ens komma fram i telefon. De fick ibland beskedet att det inte fanns några tider att bokas in på vilket gjorde att sköterskorna hade en mycket utsatt situation när de svarar i telefon och får ta emot mycket frustration från patienterna som ringer in. Detta ledde till flera sjukskrivningar bland sköterskegruppen och en ond spiral. Tidpunkten var således dåligt vald då antalet tider sänktes ytterligare då produktionstakten sänktes med det nya journalsystemet. Detta fördes fram till ledningen för vårdcentralerna men till detta togs det ingen hänsyn så sjukskrivningstalen steg på vårdcentralen. Så kan det gå till på en offentligt driven vårdcentral.
Vi återgår till sjukhusets journalsystem Melior och de parallella medicinlistorna. Arbetar man på en akutvårdsmottagning (akuten) kan säkert en timma per arbetspass läggas på att jaga rätt på uppdaterade medicinlistor. På dessa mottagningar måste man prioritera sin tid då andra patienter också har rätt till vård vilket gör att man inte lägger ner tillräckligt med tid för att försäkra sig om att vara 100% säker på att man ordinerar rätt läkemedel till sina patienter. Det uppstår en gnagande känsla att man gör ett halvdant jobb som i olyckliga fall kan få ödestigra föjder för våra patienter.
Det är våra politiska beslutsfattare, som inte verkar ha varit i den kliniska verkligheten (läs: förstår hur man arbetar i vården), som låter detta vansinne med att använda Melior som journalsystem i VGR fortgå. Vem fattade beslutet om att införa systemet? Vem är ansvarig för alla de vårdskador som uppstår tillföljd av dåligt utformade journalsystem och som hade kunnat undvikas om journalsystemet hade varit mer användarvänligt? Vem tar ansvar för all den tid som vårdpersonal i VGR varje dag året om måste slösa bort på improduktivt nonsensarbete? Och vem är ansvarig för att det får fortgå?
Stockholms läns landsting räknade 2005 ut att 10-15% av alla inläggningar beror på felaktiga läkemedelsordinationer. Jag bedömmer att en stor del av dessa felaktiga ordinationer beror på dåliga journalsystem. Genom att införa välfungerande journalsystem skulle man kunna lösa en stor del av överbelastningen på sjukvården i ett slag. Det borde vara varje landstingspolitikers våta dröm att kunna lägga ett konkret löfte till sina väljare i nästa val och särskilja sig från de andras löften om att “vi ska ha den bästa vården i hela världen” utan att komma med några konkreta förslag. Men av någon anledning struntar man i detta resursslöseri och de skador som patienterna får pga av ett förlegat datasystem.
I rapporten från 2005 kommer man även fram till att: En förutsättning för att kunna erbjuda en evidensbaserad läkemedelsförskrivning är att förskrivande läkare har full tillgång till patientens aktuella och tidigare läkemedelshistoria och att detta bygger på uppgifter om vilka läkemedel patienten hämtat ut från apotek. 2005 skrevs detta och det finns alltså fortfarande stora brister i det journalsystem som används i en av landets största regioner.
Jag har bara nämnt läkarnas arbetsbörda pga av Melior. Men det finns andra yrkesgrupper som drabbas. Det är ofta sköterskor som delar ut medicinerna till patienterna på våra avdelningar. Deras illabefinnande som torde uppstå av att ha delat ut felaktig medicin är såklart av ringa art i förhållande till patienternas lidande i en eventuell vårdskada men ska ändå lyftas fram.
Jag tycker personligen att datainspektionen har ett enormt inflytande över vårt arbete i vården och patienters integritet ska självklart tas på stort allvar. Men. När man träffar patienter inom vården och förklarar att vi inte kan se andra vårdinrättningars journaler och medicinlistor så tror de att man skojar. De flesta (jag har inte träffat någon under mina tre år som läkare) tycker det är jättekonstigt att man inte kan få fram uppgifter från andra vårdinrättningar. Så den eventuella skadan det skulle innebära för någon patients personliga integritet jämfört med alla de patienter som sannolikt felmedicineras är mycket ringa.
Det ska sägas att det görs framsteg. Nationell Patient Översikt (NPÖ) gör att patientens medicinlista läggs på nätet i NPÖ men det kräver patientens medgivande och är ytterligare ett system som man som läkare ska logga in i under ett akutbesök. Detta skulle i så fall lägga ytterligare belastning på ett system som går knäna (vad nu det uttrycket betyder nuförtiden?). Jag kan även konstatera att jag som ickelegitermerad läkare inte har fått förtroende att gå in och se samtliga uppgifter i NPÖ, tex patientens medicinlista.
Det var ett litet försök att beskriva hur dåligt datasystemen i VGR fungerar. För att inte själv råka illa ut, eller en anhörig, bör man lära sig sina mediciner utantill (svårt om man är dement) eller att alltid ha med sig en uppdaterad medicinlista när man kommer till sjukhus. Som läkare blir man nästan euforisk när en patient plockar fram en handskriven lapp ur plånboken där alla ordinationer framgår. Det kan också vara ett tips. Ha det nu riktigt bra!!!
AT-läkaren
