Bloggrannarna Musik@Centrifugen och Flute uppmärksammar uppgifter från en analys på olje- och peak oil-sajten The Oil Drum. Den som vill följa katastrofen med insatta expertkommentarer från branschfolk, såväl som glada amatörer hänvisas till sajten.
Uppgifterna är mycket skrämmande och pekar på att oljekällans cementinfattning (eng concrete casing) har gått sönder och läcker på flera punkter. Läckaget är så kraftigt att det eroderar bort havsbotten och med det riskerar hela oljekällan att brytas sönder. Den 450 ton tunga BOP (blow out preventer) som normalt skall kunna stänga till en oljekälla som får en blow out bärs inte upp av havsbotten, utan av själva rören och cementinfattningen av oljebrunnen. Se det som att någon balanserar en 450 ton tung klump på ett 300 meter långt ungefär en meter brett cementrör, där enda stabiliteten i sidled utgörs av det stöd som den lösa havsbottnen ger.
Med läckage i cementinfattningen som hastigt eroderar bort havsbottnen har BOP:en redan börjat luta, baserat på lutningsmätare ombord på de fjärrstyrda robotar som bevakar källan.
Detta ses som en anledning till att man slutat försöka stoppa oljekällan uppifrån (eng top kill). Allt en lyckat top kill skulle göra är öka läckorna från sidorna och snabba på erosionen, så analysen är att det är bättre att försöka fånga upp läckande olja och hoppas att man hinner borra in avlastningsbrunnar innan hela oljekällan kollapsar. Dessa avlastningsbrunnar väntas dock ta åtminstone två månader, förutsatt att det inte blir några orkaner nu under orkansäsongen. Återstår att se om oljekällan håller så länge.
Faller väl hela strukturen samman så pratar vi kanske inte 18 000 fat (2.8 miljoner liter) olja om dagen, utan 150 000 fat om dagen och en oljekatastrof utan chans att stoppas. I så fall kommer katastrofen fortsätta till oljefältet är tomt, och det kan handla om över en miljard fat olja (159 miljarder liter) som läcker ut i Mexikanska Gulfen, och i värsta fall även förs vidare av Golfströmmen.
I media, eller från BP och amerikanska staten nämns förstås inte detta.
Sådär, nu har vi målat fan på väggen.
Sker detta worst case och vi får uppleva alla oljekatastrofers moder, så räcker inga pengar som BP har. De miljöproblem man sett än så länge kommer framstå som lyckliga gatan. BP kommer sättas i konkurs eller åtminstone bli utsparkat från USA och se alla sina amerikanska tillgångar exproprierade via någon ny speciallag. Rimligtvis kommer också all offshoreborrning på amerikanskt vatten att upphöra, inte bara i nuvarande sex månader, utan under överskådlig framtid. Eventuellt kommer det komma ett enormt internationellt tryck på att stoppa offshoreborrningar även i övriga länder. Oljepriset skulle förstås sticka iväg, och bristen på olja skulle skicka in världen i en ny akut recession.
Det går dock inte att förutse hur stora konsekvenserna blir av en svart svan som denna, utan ovanstående är bara spekulationer, och då har jag inte ens berört konsekvenserna för miljön.
BP:s partner Anadarko (NYSE:APC) tvår sina händer och skyller allt på BP. BP skall också ha slarvat med cementinfattningen om man får tro uppgifterna på The Oil Drum:
“Problems with the cementing procedure which was done by Haliburton and was deemed as “was against our best practices.” by a Haliburton employee on April 1st weeks before the well blew out.”
Syndabocksfasen verkar vara ta fart och det gäller att peka fingret på någon annan. Men när BP är operatör, hur kan t ex Anadarko belastas när BP tog alla beslut? Anadarko har förstås som delägare ansvar, men det är skillnad på ansvar och vem som gjorde fel.
Det yttersta ansvaret tycker jag dock att vi alla som oljekonsumenter bär, dvs både jag och du. Vår oljekonsumtion, direkt och indirekt via olika produkter motsvarar att vi var och en har ca 15 slavar som ser till att vi upprätthåller en god levnadsstandard och välstånd. En tvåbarnsfamilj använder alltså 60 slavar. Detta är förstås ett välstånd ingen av oss vill släppa, och vi är beredda att betala vad som helst för att behålla denna livsstil. I takt med att oljan sinar så här efter peak oil så pressar vi därmed oljebolagen till allt mer riskabel oljeutvinning. Vi svär över lite oljeskadade fåglar och delfiner i Mexikanska Gulfen, men fortsätter sedan leva precis som vanligt.