Eurozonen håller nu på att kollapsa på allvar. Obligationerna faller i pris, dvs räntorna stiger. Samtidigt faller även börserna.
Så vart tar pengarna vägen?
Latest in Spanien
Med anledning av det första tragiska och antagligen plågsamma dödsfallet i Sverige kanske vi skall titta lite vidare på vad EHEC egentligen är, var det förekommer och hur det kan spridas.
Det har av och till efterfrågats historisk utveckling över statsskulden som andel av BNP för diverse EU-länder. Det blir lite plottrligt, men nedan finns iaf BIGPIS-länderna, dvs Belgien, Italien, Grekland, Portugal, Irland och Spanien samt FUK, dvs Frankrike och Storbritannien. Slängde även med GS, dvs Tyskland och Sverige också.
På Y-axeln hittar man den årliga förändringen av statsskulden som procentenheter av BNP, och på X-axeln statsskulden som procent av BNP. Årtalen är 1998 – 2010. Klicka på bilden för detaljer.
Vad vi ser är att BIG, Belgien-Italien-Grekland, aldrig varit i närheten av att klara EMU-zonens konvergenskrav även om Belgien kämpade på riktigt bra fram till och med 2007. Delvis arbetade även Italien ner sin skuld någorlunda konsekvent ett tag. Grekland har det hela tiden varit sådär med. Framför allt så har Greklands ekonomi varierat rejält år från år, och det osagt om siffrorna är direkta lögner eller reviderade nu i efterhand.
Måste ändå säga att jag är imponerad av att Belgien tagit sig i kragen så väl som de gjort under 2010, trots avsaknad av regering. Men det är klart, utan regering så kan man inte heller ta några korkade beslut…
Tyskland och Frankrike har kämpat på med att försöka hålla sig ganska exakt runt konvergenskraven, eller snarare en bit utanför dem, men inte mer än att de skall komma undan med det. Med start 2008 och finanskrisen så spårade man förstås ur på allvar.
Storbritannien låg till skillnad mot Tyskland och Frankrike inom konvergenskraven under en lång period men med finanskrisen 2008 så omintetgjordes det snabbt.
Portugal låg inom konvergenskraven och fick även mycket av våra svenska skattepengar, och skattepengar från andra nettobetalare till EU östa över sig, men har i stort sett varit i en negativ trend åtminstone sedan millenieskiftet.
Spanien kämpade på riktigt bra fram till finanskrisen som snabbt återställde 10 års skuldreducering. Sedelärande för svensk del när vi framöver drabbas av en sprucken privat svensk skuldbubbla och medföljande inhemsk finanskris.
Irland minskade sin statsskuld kraftigt under den keltiska tigerekonomins år, men med finanskrisen så gick man snabbt upp till en dubbel så stor statsskuld som man startade med i grafen år 1998. Också sedelärande för svensk del.
Skall man sammanfatta BIGPIS-länderna så har alltså BIG hela tiden haft stora skulder, medan PIS snabbt har halkat nedför som resultat av finanskrisen.
Sverige har generellt jobbat på bra, men så blev det inte heller så mycket finanskris för svensk del efter att vi förhindrat baltstaterna att gå omkull.
Poängen generellt är att det tar många år att arbeta ner en skuld, men det går snabbt att bygga upp den igen. Just därför är det viktigt att vi ständigt jobbar på att minska statsskulden, för när det väl skiter sig så skiter det sig väldigt snabbt. Och även länder som haft en mycket bra utveckling, som Portugal och Irland kan snabbt drabbas av försämringar.
Vi får se hur många år det dröjer till Sverige hamnar uppe i den rödaktiga zonen. Allt som krävs är väl ett regimskifte eller en ny finanskris. Sedan skall bankerna räddas, IMF kommer in och tvingar på oss nedskärningar i välfärdssystemen för att betala bankdirektörernas räddade bonusar osv.
Vårt dagliga bröd giv oss idag,
och förlåt oss våra skulder,
såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro
Även om lobbyorganisationer som fanatikerna inom de sk Humanisterna (en organisation vars främsta mål är att inte respektera att det finns människor som inte tycker som Humanisterna) försöker bekämpa allt vad religion heter, så är vår religion en del av vårt kulturarv. Vår religiösa historia påverkar i allra högsta grad det svenska samhället liksom den svenska folksjälen.
Som jag tidigare skrivit så följer bank- och finanskriser fallande bostadspriser, åtminstone om man skall tro Carmen/Rogoffs bok This time is different – eight centuries of financial folly . I snitt inträffar krisen det tredje året efter att bostadspriserna börjat falla, men det varierar förstås.
Vi kan titta på vilket år bostadspriserna toppade för olika länder, och när respektive lands bank- och finanskris sedan drog igång.
Årtal där bostadspriserna toppade
USA 2006 krisen blev akut 2008
Irland 2006 krisen blev akut 2010
Storbritannien 2007
Spanien 2007
Danmark 2008
Norge 2007
Frankrike 2007
Så det är dags nu.
Nu undrar förstås vän av ordning över vad det är för finanskris vi upplevt sedan 2008? Svaret på det är att det är den amerikanska finanskrisen, och beror främst på följdeffekter av problemen i USA, även om enskilda banker, t ex Northern Rock i Storbritannien även drabbats.
Men den verkliga finanskrisen för Europa har inte börjat än. Antagligen kan de stödåtgärder och stimulanser som sattes in för att mota den USA-baserade krisen fördröja den europeiska krisen något år. Vi har på sistone dock sett hur situationen blev akut i Irland, trots tidigare stimulanser. Och det samma lär hända i såväl Spanien, Storbritannien och Danmark framöver, medan priserna inte fallit dramatiskt i Norge och Frankrike än.
Samtidigt har inte bostadspriserna toppat i Sverige än, så krisen för våra banker ligger fortfarande några år framåt i tiden.
Men ovanpå allt detta finns en andra kris i Europa, skuldkrisen. Och den ser inte ut att få någon lösning, utan EU:s åtgärder mot syndande länder ser ut att bli allt mer urvattnade. Det är ju t ex extremt naivt att tro att EU-parlamentet inte skall rösta mot sanktioner mot t ex den stora syndaren Frankrike. Klia min rygg, så kliar jag din. EU:s regelverk för sanktioner skall bli att obligatoriska, om man inte röstar emot dem. På klarspråk kallas det godtycke.
Vill det sig nu riktigt illa så kommer den rådande skuldkrisens effekter hamna ovanpå en ny finanskris. Vi såg en första lokalt i Irland. Återstår att se om det är Storbritannien, Spanien eller Frankrike som står på tur. Eller Danmark, även om den lille grannen kanske inte ger så stora återverkningar internationellt.
Sedan är förstås definitionen av en finanskris inte helt tydlig, och det kan vara svårt att urskilja vad som beror på lokala förhållanden och vad som är följdeffekter av kraschen i USA. Men Irlands bankkris skedde åtminstone på egen hand. Och den lär inte vara den sista. Den här gången är inte annorlunda.