Tydligen fortsätter själva julklappsinköpen att avmattas om man skall tro en artikel i DN baserat på en undersökning från Nordea. Man köper helt enkelt inte lika mycket julklappar längre.
Latest in skulder
Ingen av er har förstås missat Sveriges BNP-siffror för Q3 2010 var fantastiska, upp hela 18 198 miljoner svenska kronor mot samma period året innan.
Jämfört med samma period året innan så ökade samtidigt de svenska hushållens skulder med 204 621 miljoner kronor. Om man vill kan man ju slå ut skuldökningen per kvartal genom att dela med fyra, vilket blir mer rättvisande. Det blir 51 155 MSEK per kvartal.
Sveriges alliansregim och svenskarna slår sig för bröstet över att vi har en av EU:s bättre ekonomier, med låg statsskuld som andel av BNP, och en budget i balans. Landet visar också upp en fantastiskt BNP-återhämtning. Men är det egentligen så fantastiskt? Det finns nämligen något som ökar snabbare än BNP.
I slutet 2009 fanns det ca 7 420 000 myndiga personer i Sverige om man skall tro SCB, dvs personer som är 18 år eller äldre.
Som ingen missat så ökade svenska folkets skulder med ca 53 miljarder kronor det senaste kvartalet. 53 000 000 000 SEK.
Idag släppte SCB sin uppdaterade Sparbarometern, nu även med siffror för Q3 2010. Skulderna fortsätter att öka mot ständigt nya rekordhöjder. Se nedan.
Det hela försöker bortförklaras och sopas under mattan med att det skulle vara en engångseffekt av de nya bolånereglerna, men det är i själva verket bara en fortsättning på den exponentiella utvecklingen av skulderna. Var det någon som blev överraskad?
För att vi skall se en exponentiell ökning av skulderna skall successivt ökningen för varje kvartal som SCB redovisar vara större än föregående. Nedan ser vi ökningen av skulderna för varje kvartal, samt ett års (fyra kvartal) glidande medelvärde.
Över finanskrisens mest akuta period så såg vi en försvagningen av ökningen av skulderna, men nu kan man se att tempot tagit fart igen. Det gick också att se att skuldökningarna började plana ut något innan finanskrisen, drivet av de allt högre räntorna. Men ändå ökade skuldsättningen. Svensken måste fortsätta belåna sig för att kunna upprätthålla sin livsstil.
Avrundar vi lite friskt så har varje svensk, gammal som ung, ökat sina privata skulder med ca 5500:- sedan förra kvartalet. En barnfamilj med två barn har ökat sina privata skulder med 22 000:- på tre månader. Är det sunt?
De privata skulderna ökar också betydligt snabbare än t ex BNP, vilket naturligtvis inte är ett dugg hållbart. Om det är konsumtion som skall driva vår ekonomi så ser det ut som att vi måste låna tre kronor för att få en krona i BNP-ökning. Är det sunt?
Q2 2009 till Q2 2010 ökade hushållens konsumtion i BNP med ca 15 miljarder SEK. Samma period ökade hushållens skulder med över 200 miljarder. Så är det lånebaserad konsumtion som skall driva upp vår BNP så är det Ebberöds bank vi talar om här. Se det som att vi ökat skulderna med 200 miljarder och fått ut 4×15=60 miljarder i BNP. Ungefär. Men mantrat om att vi måste låna och konsumera för att rädda oss upprepas överallt. När det i själva verket är just skuldsättningen och konsumtionen som är hotet. Vår drift att med lånta fjädrar få framstå som finast i kvarteret, eller åtminstone ha lika fin espressomaskin som grannen, är vad som är själva hotet. Inte lösningen.
Jag upprepar tidigare funderingar kring att införa vattentäta skott mellan inkomst av tjänst och inkomst av kapital. Underskott av kapital skall inte få kvittas mot inkomst av tjänst. Den vanligaste effekten av detta blir att räntor inte längre blir avdragsgilla om man inte har inkomst av kapital att kvitta mot. Det vore ett effektivt sätt att få stopp på lånekarusellen. Detta kan man kompensera med höjt grundavdrag för alla, vilket främst gynnar lågavlönade, eller en avdragsrätt på sparande och amorteringar. Kanske känns det omoraliskt att andra skall betala via folks skatteavdrag för att belånade skall avbelåna sig, men uppenbarligen räcker det inte med att höja räntan till 4.5% som vi hade innan den akuta finanskrisen. Folk ökade sina skulder ändå.
För det är sparande och investeringar som bygger en stabil och hållbar ekonomisk utveckling, inte skuldsättning och konsumtion. Skuldsättning och konsumtion leder bara till obalanser, bubblor och baksmälla när skulderna skall betalas och bygger inte en framtid. Skulder är att konsumera sin framtid.
Länsförsäkringars VD vågar iaf sticka ut hakan och föreslå avdragsrätt för sparande upp till åtminstone en skälig personlig buffert på kanske 50 000 kronor. Jag vill naturligtvis gå längre, men det är åtminstone glädjande att någon vågar ta upp frågan via DN Debatt.
Att det sedan är Länsförsäkringar, ett ömsesidigt försäkringsbolag där vinsten går tillbaka till kunderna i form av premieåterbäring, istället för en profithungrande bank som föreslår detta kommer förstås inte som någon överraskning.
Men jag är rädd för att önskningarna inte fungerar. Oavsett hur blank och fin man gnuggar lampan så finns det ingen ande som kommer uppfylla en sådan önskan. Inte ens om man gnuggar flinten på Reinfeldt spegelblank så kommer sparande att uppmuntras. Men man får väl iaf drömma lite?
Så länge blir det snart julhandel på allvar, för de av oss som inte redan köpt årets julklappar, och med det skall skulderna pumpas upp ännu mer…