skulder

De svenska hushållens samlade likvida tillgångar är sedan år 2000 lägre än hushållens skulder. Även om man skulle sälja av eller använda samtliga likvider man förfogar över kan man alltså inte lösa sina skulder.

Det finns diverse “experter” som är sk socialister, dvs gillar att jämföra de svenska hushållens totala tillgångar med skulderna och hävda att det inte finns några problem, eftersom tillgångarna överstiger skulderna. Det innebär dock att man har otur när man tänker. Eftersom det inte alltid är samma som äger tillgångarna och som är skuldsatta, så förutsätter man alltså socialism, där man ska ta tillgångar från de som har för att lösa skulderna hos de som inte har. Därtill är större delen av tillgångarna inte likvida – de är i själva verket låsta pensionstillgångar, fordringar på försäkringsbolag, som bara kan falla ut under speciella omständigheter, som att huset brinner ner eller du går och dör, eller själva värdet på bostäderna. De senare kan inte användas för att minska bostadsskulderna i skuldbubblan, eftersom något annat hushåll måste köpa bostaden, så den totala skuldsättningen minskar inte ändå mer än möjligen via de likvida tillgångarna – att ett annat hushåll köper en bostad till marknadsvärderingen genom att ta lån minskar inte hushållens skuldsättning, tvärt om ökar sannolikt skuldsidan i balansräkningen då den som sålde köpt till lägre pris och den som köper sannolikt måste ta större lån än säljaren.

Som bekant sitter 20% av svenska folket på 87% av tillgångarna, vilket socialisterna väljer att inte låtsas om när de pratar om tillgångar i förhållande till skulderna. De förutsätter ju att man ska ta dessa 87% från de 20%-en och lösa allas skulder med i deras teoretiska värld. 

Tittar man på likvida tillgångar så var de större än skulderna fram till millenieskiftet, där de snabbt rasade. Sedan dess har man inte nämnvärt lyckats öka de likvida tillgångarna, så de återigen blir större än skulderna. En lovande ansats skedde 2005 – 2007 där man som bäst nådde 90.89% likvida tillgångar i förhållande till skulder, men sedan kom den akuta finanskrisen.

Första kvartalet i år var de likvida tillgångarna 77.22% av skulderna, vilket kan jämföras med 127.94% innan Asienkrisen 1998. Till skillnad mot likvida tillgångar minskar dock inte skulderna när marknaderna rasar likt hösten 1998 eller IT-kraschen, utan förblir konstanta. Att man trots de senaste årens fantastiska uppgång på marknaderna inte lyckats ändra kvoten bättre visar tydligt på hur den svenska skuldbubblan fortsatt blåsas upp.

De svenska hushållens likvida tillgångar som procent av skulderna 1996K1 – 2015K1

Till likvida tillgångar räknar jag SCB:s Sparbarometers sedlar och mynt, inlåning (bankkonton etc), obligationer, direktägda aktier, fondandelar och för att vara snäll det ospecificerade övriga tillgångar. Bostäder, fritidshus, pensionsförsäkringar, tjänstepensioner, premiepensioner mm räknas inte in som likvida tillgångar. Pensionen kan man som bekant inte hämta ut när man vill, och än mindre lösa skulder med då den betalas ut i små summor per månad över flera decennier, och kommer gå åt till knäckebröd och den kommunala vattenräkningen för oss 70-talister, så vi kan komplettera näringen vi får från att suga på hörnet av våra inflationsdämpande platt-TV.

Mätt som likvida tillgångar i förhållande till skulder har de svenska hushållen aldrig återhämtat sig från IT-kraschen. Vi bestämde oss istället för att sätta oss i skuld för att tävla om vem som kan betala högst för en redan existerande bostad.