En snabb återkoppling till tidigare inlägg om löne- och arbetstidssänkningar hos Ålö, istället för arbetslöshet. Facket sade NEJ! Så nu varslas personalen om uppsägningen istället.
Latest in skogsindustri
Danske Bank har släppt sin sitt nya nummer av sitt nyhetsbrev Skog & Ekonomi, där det konstateras att den konjunkturkänsliga skogsnäringen antagligen går mot svagare priser framöver. “Det mesta i skogen faller i höst” brer man ut på framsidan.
I ännu ett fint exempel på att högre energipriser sänker vår BNP (i sig inte negativt) är att det nu för allt fler industrier helt enkelt är lönsammare att sälja sina terminsäkringar på elmarknaden, än att upprätthålla industriproduktionen. Både SCA och Rottneros är två aktuella exempel.
De flesta av de paradigmer och det mesta av den erfarenhet och de hypoteser som vår moderna ekonomi bygger baserar sig på evig ekonomisk tillväxt, låt oss kalla den för den eviga tillväxthypotesen. Detta trots att vi bor i en ändlig värld, där t ex tillväxten av underliggande naturtillgångar är noll, eller rent av negativ.
Även aktieinvesteringar baserar sig alltså på den eviga tillväxthypotesen. T ex förutsätter en lönsam investering i Ericsson att bolaget skall kunna expandera sin vinst och omsättning snabbare än inflationen för all framtid, eller för den delen att någon annan skall tro att de kan göra detta och därför köpa aktierna av dig, rent av genom bud på bolaget.
Men värderingar av en del aktier baserar sig faktiskt på att deras verksamhet är ändlig. Detta gäller främst råvarubolag inom icke förnyelsebara råvarutillgångar, t ex olje- och gruvbolag. Dessa värderas lämpligen baserat på ett nuvärde på deras bevisade tillgångar i backen. Så trots att den eviga tillväxthypotesen är fel, så kan alltså råvarubolag vara värda att investera i, så länge dessa är värderade lägre än önskat nuvärde på reserverna.
Man kan fundera på hur man skall ha evig inflationsjusterad tillväxt inom t ex skogsindustrin. Uttaget av skog måste över tiden vara i princip konstant. Tar man ut mer än vad skogen växer, t ex genom skogsskövling i oreglerade U-länder, så tar råvaran slut en dag. För en enskild skogsägare är det rent av så att skogen växer i princip omvänt exponentiellt. I princip växer skogen linjärt, alltså inte med ränta-på-ränta som i övriga ekonomin, utan i praktiken med fallande förräntning. Det är rent av så att när skogen passerat slutavverkningsåldern så går tillväxten mot noll, även om den aldrig riktig når fram dit.
På samma sätt blir det inom de flesta förnyelsebara naturtillångar. Tittar man på vattenkraft så avtar tillväxten i takt med att de lågt hängande frukterna blivit utbyggda, och det enda sättet att över tiden få fortsatt branschtillväxt är att få prisökningar på produkten, elen, som överstiger inflationen, samtidigt som kostnadsökningarna skall vara lägre. Detta gäller förstås även underleverantörerna. När alla vattendrag i världen är utbyggda, så kan inte underleverantörerna längre växa utan får nöja sig med att leverera reservdelar i en jämn ström utan någon inflationsjusterad tillväxt.
Baserat på att vi faktiskt står inför tillväxtens gränser de närmsta decennierna, så bör man ha detta i åtanke om man vill koncentrera sina inkomster mot aktier och finans.
Det är en anledning till min policy för att ta en vinst. Du har inte tagit en vinst och blivit rik på riktigt förrän du faktiskt gjort något i verkligheten med pengarna, gärna investerat i varaktigt realkapital.
Vän av ordning påtalar nu att det alltid kommer finnas branscher och regioner som visar tillväxt, och visst är det så, även om det då kompenseras av negativ tillväxt i andra regioner och branscher. Men över tiden blir tillväxtsektorerna allt färre, och utrymmet för att kunna “leva på aktieinvesteringar” minskar därmed över tiden. Med allt färre tillväxtsektorer så riskerar också bubblorna bli både större och snabbare i framtiden när investerare flockas till allt mindre volym av tillväxt att investera i.
Så frågan är om en paradigm som fungerar idag kommer vara så lyckad om t ex 20 år? Det som varit sant de senaste decennierna är inte nödvändigtvis sant om några decennier.
Vi kan inte heller förvänta oss att den majoritet av jordklotet som idag inte har vår levnadsstandard någonsin kommer kunna upprepa den tillväxt vi i väst fått uppleva, eftersom denna bygger på nyttjande av U-ländernas naturtillgångar. Vem skall nuvarnande U-länder suga ut? Tyvärr stoppade musiken och det fanns inte stolar kvar att sätta sig på. I väst byggde vi början av vår ekonomiska framväxt på våra egna naturtillgångar, för att över tiden allt mer börja tömma u-ländernas tillgångar så dessa inte längre har en möjlighet att själva upprepa det västerländska undret, speciellt inte som de har fått alldeles för stor befolkning i förhållande till resurserna. Jämför med Sveriges befolkning i förhållande till naturresurserna för 200 år sedan…
Frågan är om vi som samhälle är redo? Frågan är om vi som investerare är redo? Att döma av de önskningar om fortsatt evig tillväxt som verkar komma från Köpenhamnsmötet så är vi uppenbarligen inte redo. Ovanpå detta har vi även fläskberget som skall gå i pension med de stora kullarna av 40- och 50-talister, vilket kommer sätta ett tryck på världens aktiemarknader när pensionerna skall lyftas ut. 40- och 50-talisterna hoppar av pyramidspelet, och 60-, 70- och 80-talisterna får stå kvar och tacka för kaffet.
Aktiemarknaden är i princip ett nollsummespel, eller rent av ett pyramidspel. Så länge allt fler hoppar på med allt mer pengar fungerar det. Men det gäller att hoppa av i tid.
Genom att göra det successivt via reala investeringar så kommer man åtminstone inte sitta där som ett fån och undra vad det var som hände när den underliggande eviga tillväxthypotesen visade sig vara fel.
Glöm inte att justera allt för inflationen. Siffervinster är ett underlag för reavinstskatt, även om de inte överstiger inflationen. Men det lär man tala tyst om så länge det går.
Den ekonomiska föreningen Södra Skogsägarna, en sammanslutning av skogsägare i södra Sverige och Europas mest lönsamma integrerade skogsbolag, ger upp sin ambtiösa vindkraftsatsning. Man hade signat upp 300 markägare med intressanta vindkraftprospekt på sina fastigheter, och drog där ett streck för att hålla antalet på en hanterbar nivå.
Men sedan dess har det inte hänt något. Hela södra Sverige är nämligen fullt av NIMBY:s, not in my backyard, och alla 300 projekten sitter alltså fast i överklaganden.
Så nu ger Södra upp, och säljer 90% av projektbolaget till norska Statkraft. Samtidigt skall man även bygga Sveriges längsta fjärrvärmeledning från Södras massbruk i Värö norr om Varberg, och leverera brukets överskottsvärme som fjärrvärme till Statkrafts fjärrvärmenät i Kungsbacka några mil norrut.
Vad som är intressant är förstås att Värö ligger granne med Ringhals, och därmed visar att det hade varit fullt möjligt att leverera fjärrvärme från kylvattnet i kärnkraftverket, men det blev istället numera på el självförsörjande Värö bruk som gjorde slag i saken. Sedan 1970-talet har det funderats på att t ex försörja Göteborg med fjärrvärme från Ringhals, men det verkar väl osannolikt att någon drar en konkurrerande fjärrvärmeledning, när Kungsbacka nu kommer ha ordnat sin försörjning. Kungsbacka ligger som bekant mellan Värö och Göteborg.
Annars pumpas enorma mängder värme från kärnkraftverken ut i haven, åtminstone 55% av energin i kärnkraftverk går förlorad på detta vis.
Moderna massabruk som Värö är självförsörjande på el och processvärme. Spillet från massaveden, t ex bark och vrakade stockar används tillsammans med t ex svartlutar från massaprocessen till den processvärme som behövs, och svartlutarna förgasas också för att driva gasturbiner som producerar den el som bruket behöver. Undantaget är förstås el för att starta igång hela massabruket efter produktionsstopp för underhåll.
Man kan fundera lite på om den över tiden varaktiga nedgången i ekonomin i spåren av peak oil kommer göra massaindustrin till än ännu värre krisbransch än vad t ex bloggaren Independent Forester redan beskriver. Det har redan lagts ner tjogvis med massabruk världen över det senaste året.
I värsta fall får Södra dra ner på massaproduktionen, och bara elda upp massaveden som fjärrvärme. Samtidigt finns möjligheten att producera flytande biobränslen av veden, t ex DME ifrån svartlutar, men även syntetisk diesel via Fischer-Tropfprocesser. I framtiden kanske vi får se Värö och de andra massabruken successivt förvandlas till bioraffinaderier istället, vilket förstås är positivt för mig som andelsägare i Södra.
Samtidigt skall man inte glömma att biobränslen inte är speciellt lönsamma och är den lägsta förädlingsgraderna för skog. Förädlingsvärdet för pappersmassa och därefter papper är betydligt högre, för att inte tala om sågtimmer, och får man nöja sig med biobränsleproduktion, eller för den delen fjärrvärme och el, så kommer branschen krympa tillsammans med ekonomin. Biobränsle och energiproduktion är alltså inte en räddning för skogsindustrin i stort.
Däremot kan biobränslen innebära ett lyft för primärproducenterna, dvs skogsägarna, som får en ny grupp med kunder att vända sig till istället för skogsindustrikartellerna. Själv har jag i veckan fått kontakt med ett närbeläget värmeverk och kommer börja leverera GROT och massaved dit istället för till Södra. Värmeverket betalar nämligen bättre, inklusive eventuella efterlikvider man kommer få från Södra. I den mån det blir några efterlikvider då konjunkturen minst sagt påverkat Södras tidigare enorma lönsamhet.
Andra fördelar med massaved som energived är att man i princip kan strunta i kvaliteten, pedantisk kvistning och dimensioner. Allt som går att elda kan man få betalt för, vilket inte gäller för den ved som skall bli pappersmassa. Sammantaget kan värmeverken vara mer flexibla än Södra, som själva betalar kanske hälften för energived och GROT mot vad värmeverk kan göra.
Jag är inte ensam, utan högarna med energived ökar landet runt. De känns igen på att stockar av löv och barr blandas i samma avlägg, och inte sällan så är t ex gran inte kvistad. Detta sätter åtminstone någon form av botten på priset för massaved.
Gissningsvis finns det massvis med fackpampar någonstans som är upprörda. Deras medlemmar hotas ju av energitrenden inom skogen. Lägre förädlingsgrad innebär färre arbetstillfällen.