Den socialdemokratiskt ledda regeringens arbetsmarknadspolitik fortsätter att skörda segrar. Sverige är inte längre ett exportland i spåren av nedlagda industrier och näringar som jordbruket, utan för första gången sedan 1982 är det rullande handelsnettot nu negativt. Sverige är inte längre en exportekonomi.
 |
| Tolv månaders rullande handelsnetto Sverige. Data: SCB |
Bruttoregionalprodukt per captia är ett mått på värdet av de varor och tjänster som produceras i en region. Bland annat synliggör BRP per capita tydligt hur landet dräneras på kapital och resurser via statlig skatt och pumpas in i myndigheterna i Stockholm, samt via exempelvis bankernas centralisering till huvudstaden. Bortser man från Stockholms skattesubventionerade ekonomi, så är Norrlands BRP starkast, och man skulle i norr klara sig utmärkt om man t ex drog en ny nationsgräns längs Dalälven.
 |
| BRP per capita 2011 efter riksområden. |
BRP per capita var 2011 högst i skattesubventionerade Stor-Stockholm (Stockholms län), med 512 000:- SEK per capita. Därefter kommer Övre Norrland och på fjärde plats hittar man Mellersta Norrland.
Tittar man på enskilda län är det bara Stockholms län och Norrbottens län som är över riksmedlet, men då mottar alltså Stockholm skatteuppbörd från provinserna.
De fattigaste delarna av riket hittar man i själva verket inte i Norrland, utan i sydöst, med Blekinge och Gotlands län.
Norrland har allt att vinna på att bryta sig loss från Sverige, även om Västerbottens och Jämtlands län har relativt svaga ekonomier. Men när flödena av statlig skatt riktas om från Stockholm och till Norrlands nya huvudstad bör hela regionen stärkas avsevärt.
 |
| BRP per capita 2011 per län (kSEK) |
Man kan också titta på enskilda kommuner, men det blir orättvisande, då kommuners ekonomi knappast slutar vid kommungränsen då många arbetande i en kommun bor i någon annan kommun i regionen. Naturligtvis sker detta även med län, men län eller riksregioner blir mer rättvisande att titta på med mindre brus.
Att Norrland är så starkt BRP-mässigt beror förstås på att gammal alltid är äldst, och svensk basindustri i form av skogs- och stålindustrin, samt gruvnäringen alltjämt skapar värden. Därtill har vi vattenkraften i Norrland.
Sedan landar förstås mycket av värdena i huvudkontor i Stockholm, vilket förklarar varför lönelägen, levnadsstandard, bostadspriser mm inte återspeglar BRP per capita uppe i norr.
Naturligtvis är ovanstående en grovt förenklad bild, men det är ändå intressant att se hur stora värden som skapas i norr. Norrbotten och Västernorrland står sig väl mot rikets annars starkaste provins utanför Stockholm, nämligen Västra Götaland. Man kan notera att jordbrukslän som Östergötland, Halland och Skåne presterar relativt dåligt. Svenskt jordbruk har aldrig varit en basindustri i modern tid och kommer aldrig bli det.
Majoriteten av Sveriges bilvägar är privata, enskilda vägar, varav större delen inte ens får några statsbidrag. Kilometerskatt på tunga vägtransporter är alltså en stöld från privata vägar, som inte får del av dessa skatteintäkter.
I två artiklar hos Bonnier/DN tryckt på döda träd omtalas syntetisk bensin från skogsavfall som ett möjligt bränsle – en generellt mycket bra idé, då både infrastruktur och fordon för bränslet är allerstädes närvarande. Vad som saknas är förstås politisk vilja, då ingen vill ta den ekonomiska risken att satsa på detta.
Industriförbunden inom Svenskt Näringsliv har en kampanjsajt som heter Industripolitiken. Nu finns en riktigt bra artikel med utgångspunkt i en intervju med mig att läsa på websajten.
Gå och läs. Citaten är tillräckligt korrekta.
