Jag brukar understryka att det finns teknik för att ta fram hållbar energi och bränslen istället för den ändliga oljan. Men problemet är att det är omöjligt att nå de volymer som krävs för att ersätta oljan nu i spåren efter peak oil.
Sverige är dock ett råvarurikt land. Tack vare vår stora yta och låga befolkning har vi gott om skog.
Ett exempel på framtidens drivmedel är dimetyl-eter (DME) framställd från massabrukens svartlutar, som redan 2005 visades ge bäst total energiekonomi från källan till hjulen i en Volvo-studie, eller well-to-wheel. Se bl a en presentation från AB Volvo (buss- och lastbilstillverkaren), som inte stoppar huvudet i sanden angående peak oil, utan även strategiskt i ledningsgruppen har känt till peak oil sedan åtminstone 2005 när Leif Johansson satt med i Göran Perssons oljekommission. För övrigt är det vi satsat på i Sverige än så länge, etanol, det sämsta biobränslet, medan t ex redan idag existerande biogas tillhör de bättre. Men politikerna bestämde sig för etanol.
SvD har nu en artikel med lite intressanta siffror om DME från svartlut. Ett enda av våra svenska 23 st massbruk kan ge 2% av de tunga fordonens behov av DME i Sverige. Nu är Domsjöverket ett kemiskt massabruk där svartlutarna inte återanvänds i processen, vilket inte alla övriga 22 bruk är. Men låtsas vi att samtliga bruk går att konvertera så når man ändå bara 46% av den tunga trafikens behov. I glesbefolkade och råvarutäta Sverige.
Det här visar tydligt att man inte ens i ett av de länder i världen som har mest skog per capita kan man ersätta mer än en bråkdel av den tunga trafiken med biobränslen. Ovanpå det skall råvaran från skogen också räcka till papper, fasta biobränslen till kraftverk och byggnader, och eventuella andra flytande biobränslen, ex cellulosaetanol.
Domsjö har fått godkänt 500 MSEK i bidrag för att bygga ut fabriken, men det är förstås bara en del av totalinvesteringen. Totalt skall investeringen kosta 3 miljarder SEK, och anläggningen tar fyra år att bygga. Dessutom saknas det 2.5 miljarder om EU godkänner att staten får ge dessa 500 MSEK i bidrag. Investerare står alltså inte på kö för att få investera.
Det tar alltså också tid att bygga ut sådana här satsningar. I Göran Perssons rosiga världsbild så skulle Sverige till år 2020 vara oljeoberoende, dvs högst använda 50% olja till drivmedel. Men inte ens om man kunde konvertera samtliga massabruk till att producera DME skulle man kunna nå detta, och det är nu bara 10 år kvar utan att en enda riktig DME-fabrik (inte Chemrecs pilotanläggning alltså) står klar, och ingen infrastruktur för gasen DME finns på plats.
DME går att använda i dieselmotorer med små eller inga förändringar, men kräver förstås en speciell tank. Men eftersom DME är en gas krävs det infrastruktur för detta. Vad som är högst väsentligt är att DME kan vara ett fullt fungerande och effektivt drivmedel för den tunga trafiken, som inte någonsin kommer kunna köra på el. Dessutom går det förstås att göra hybridfordon som drivs med DME, och ger ännu bättre bränsleekonomi. Medan personbilstrafik är mindre väsentlig och kan ersättas med lite lägre bekvämlighet för privatpersoner, så är det betydligt svårare att t ex ersätta skogsmaskiner, traktorer, entrepenadmaskiner och tunga vägtransporter i t ex glesbygden (bla just timmerbilar) där annan infrastruktur som kanaler eller järnväg saknas.
Att anpassa oss till verkligheten efter peak oil kostar pengar och tar tid. 23 fabriker a 3 miljarder skulle vara 69 miljarder SEK, och idag finns det bara 500 MSEK till ändamålet. Skulle man realistiskt starta bygget av två fabriker varje år med start 2013 när Domsjöverket skall vara utbyggt och visa sig ha en marknad för drivmedlet, dvs fordon och nationell infrastruktur skulle finnas, vilket inte ingår i 3 miljarder SEK, så tar det 12 + 4 års uppstart. Vi skulle alltså i det fallet kunna köra 46% av dagens tunga fordonstrafik på DME år 2029.
Skulle Sverige stå utan import av olja till år 2029, när både Danmark och Norge upphört exportera olja, t ex för att vi inte har råd att betala lika mycket som andra importörer för de snabbt krympande volymer exportolja som kommer finnas att köpa på världsmarknaden, så kan vi alltså om vi börjar bygga ut med start 2013 högst ha ersatt 46% av den tunga trafiken med DME. Det innebär i praktiken att 54% av transporterna av varor uteblir, i den mån vi inte kan lägga om till järnväg. Utan järnvägar (där för övrigt Banverket nu vill skrota idag mindre trafikerade sträckor), så skulle i teorin vår ekonomi då krympa med 54% när varutransporterna, skogsbruket, jordbruket och byggsektorns entrepenadmaskiner drygt halveras pga oljebrist.
Men resten av Europa och världen har inte tillgång till de volymer skogsråvara som behövs för att ens komma i närheten av detta. Och en full svensk utbyggnad skulle kräva att pappersmassabruk köper in energi istället för att som idag elda sina svartlutar. Och då krävs det annan förnyelsebar energi.
Det är både kostsamt och tar lång tid att minska vårt oljeberoende. Men frågan är hur mycket tid vi har på oss. Peak oil har redan knackat på dörren och klivit in i hallen. Får se när hon når finrummet.
I dagarna har det uppmärksammats en ny praktisk Internettjänst, Politometern som indexerar politiskt anslutna bloggar och vad de skriver om.
Så hur mycket uppmärksammar dessa peak oil, eller oljetoppen som det ibland kallas på svenska? Jo, i 0.02% av blogginläggen från partipolitiska bloggare nämns peak oil. Endast bloggare från (s), (c) och (fp) tar alls upp ämnet. Oljetoppen nämns i 0.04% av inläggen, och då endast från en enda specifik socialdemokrat, även om hon skrivit flera inlägg i ämnet.
Det är hela det politiska arvet av Göran Perssons oljekommission. Vår akutaste och kanske viktigaste framtidsfråga existerar inte bland våra politiker.
Med tanke på hur lite frågan alls uppmärksammas ens bland politiska gräsrotsbloggare så lär den knappast heller diskuteras speciellt mycket högre upp. Man känner helt enkelt fortfarande inte till peak oil, och känner man till ämnet så anser man antingen inte att det är viktigt eller så vågar man inte skriva om det.
Elefanten står i rummet men ingen ser den eller vågar prata om den med risk för att bli kallad galen.
Förträngning är det som gäller.
