skog

EU börjar nu slå in den tredje spiken i den svenska allemansrättens kista. Den första spiken fick vi med EU-inträdet, den andra förra året med Lissabonfördragets införande, och den tredje spiken har nu tagits fram och kommer slås in om ett år.

Det blir nu nämligen stopp för de rabiesfria EU-länderna Maltas, Storbritanniens, Irlands, Sveriges och Finlands undantag från fri rörlighet av husdjur. Och pga Lissabonfördraget finns det inget vi kan göra åt det. Inga veton vi kan lägga. Rabies kommer tids nog etablera sig även i Sverige, men ännu mer allvarligt blir att vi inte längre får ställa krav vid djurinförsel på avmaskning mot dvärgbandmask (echinococcus granulosus, mfl) som orsakar den dödliga och fruktansvärda sjukdomen blåsmasksjuka, echinococcos, hydatidos, hos människan, men även hos bl a häst, får, get, gris och ko. Speciellt kommer ekologisk djurproduktion med frigående betesdjur att drabbas extra hårt, medan instängda och uppstallade djur förstås kan klara sig bättre, även om de kan smittas via foder som ju inte kokas.

Dvärgbandmasken gör inte rena rovdjur sjuka (men väl allätare som människa, gris och björn), utan det är hos mellanvärden som de livsfarliga cystorna uppstår som ett led i dvärgbandmaskens livscykel, utan det behövs alltså mellanvärdar som t ex rådjur, älg, betesdjur, gris, vildsvin eller människa. Landets exploderande och svårjagade stam av vildsvin kommer riskera att i stor skala agera mellanvärdar. Vildsvin förökar sig som bekant i mycket högre takt än t ex rådjur.

Rabies kan man vaccinera djur och människor mot, och kan hanteras hjälpligt genom att alla börjar vaccinera sina hundar och katter varje år. Det gäller alltså också folk som skiter fullkomligt i sina katter, en stolt tradition i Sverige. Omärkta katter bör alltså skjutas av, om frigång egentligen alls skall tillåtas. Det kan också bli aktuellt att helt jaga av områden där rabies bryter ut, och alltså skjuta samtliga vargar, lodjur, björn och rävar i en rabiessmittad region. Speciellt vargen har ju stora revir och unga individer rör sig ibland väldigt långt och utgör här ett extra hot om smittspridning av både rabies och dvärgbandmask.

Men rabies lever inte kvar i miljön, vilket dvärgbandmaskens ägg gör. Och det räcker att ha rört marken, gräs, ett löv eller något annat som fått smittad djuravföring på sig, och sedan föra händerna till munnen utan att tvätta sig, så kan man smittas.

Värst av allt är förstås bär- och svampplockning, och speciellt att äta bär utan att tvätta och koka dem först. Det är dags att lära barnen att de inte får plocka bär, frukt eller grönsaker och äta, samt alltid tvätta händerna om de varit ute. Det gäller även i trädgårdar, eftersom vi har katter, rävar och hundar även i bebyggda områden. Det gäller också grönsaker och rotfrukt som odlas på friland. Tvätta, koka.

I bästa fall tar det upp till 50 år innan man dör av blåsmasksjukan, men det kan också gå mycket fort. De fulla konsekvenserna kommer dock ta tid att upptäcka, och därmed kommer det antagligen saknas politisk vilja att göra något åt detta. Ingen politiker bryr ju sig om ifall dagens barn dör om 50 år, i åldern 51-60. Det kan ju rent av vara en önskvärd budgetförstärkning, då man slipper betala ut pension och kostsam slutförvaringsvård på äldre dar.

Sjukdomen finns i två varianter, den ena går att operera bort, där man t ex får operera bort sjukdomens samtliga blåsor i lungorna och avmaska personen. Den andra varianten, när smittan ger cancerliknande angrepp på t ex levern går inte att bota, annat än möjligen med levertransplantation. Annars är det döden som gäller.

Jag ser ett antal åtgärder mot dvärgbandmasken, som pga allemansrätten och medföljande fria rörelse av tamhund (i koppel) i skog och mark annars riskerar snabb spridning i Sverige. Människor kan också sprida äggen och smittan via sina skor om de trampat i smittad avföring, eller på besmittade ytor.

1. Avskaffa allemansrätten. Ingen kommer ändå vilja plocka bär eller svamp, och med promenadförbud i skog och mark så riskerar inte hundägare sprida masken.
2. Förbud mot lösspringande tamdjur. Markägare skall fritt få skjuta hund och katt på sin mark, även märkta individer och även kopplade djur (som ju också lämnar avföring)
3. Fri jakt på räv, lo och varg. I princip ett utrotningsbeslut.
4. Förbud mot jakt med löshund på annans mark. Jakthundar som lämnar den egna jakträtten får enligt 2. ovan skjutas direkt. Egen avmaskning före och efter jakt skall vara ett krav.
5. Förbud mot att vistas i djurhagar, gårdar och odlingar (en konsekvens av slopande av allemansrätten, men om man inte slopar fri rörelse så skall odlare, bönder och djurhållare ha rätt att lokalt upphäva allemansrätten på egen mark, samt till skillnad mot idag få sätta upp förbuds- och varningsskyltar, samt ha rätt att utdöma dryga böter vid intrång)
6. En annan möjlig åtgärd är att utrota alla mellanvärdar, dvs utrota rådjur, hjort, älg mfl samt förbjuda frigående tamdjur i jordbruk. Tamdjur får enbart vistas inomhus.
7. Stopp för odling av bär, frukt och grönsaker på friland. Endast odling i kontrollerade växthus.
8. Försäljningsförbud på vildplockade svampar och bär

Nu kan man inte vänta sig att alla åtgärder ovan tas.

Sedan bör man ha informationskampanjer om rabiesvaccinering av alla husdjur, samt uppmana om avmaskning, samt utfärda varningar för att äta bl a råa frukter, bär och grönsaker även från den egna trädgården.

Djurförbunden, ex Kennelklubben, Brukshundsklubben och SVERAK bör införa egna krav på dokumentation av rabiesvaccinering och avmaskning för att få avla på djur eller ställa ut dem på tävlingar eller utställningar. Veterinärerna kommer förstås gnugga händerna, men formell dokumenterad avmaskning sker lämpligen samtidigt som årlig vaccination. Men några hundralappar extra för rabiesvaccin och dokumenterad avmaskning blir det varje år. Till detta kan man förstås avmaska själv, men utan tredje part så kan det inte bli någon dokumentation.

Skyll inte på mig, jag har inte sagt ja till Lissabonfördragets maktövertagande och ockupation av Sverige, och jag röstade inte heller ja till att vi skulle gå med i EU. Det kommer inte heller gå att fly till Norge, då rabies och dvärgbandmask kommer vandra över gränsen från Sverige. Till en början kommer masken etablera sig längs turiststråken, från Skåne i söder och upp genom Sverige via rastplatser och turistmål längs våra europavägar.

Nu kommer det ta några år för dvärgbandmasken att etablera sig, så reglerna kan fasas in under en period av några år. Lämpligtvis börjar man med att slopa allemansrätten, vilket är enklast och ger snabbast effekt, samt kombinerar detta med markägares rätt att utdöma böter vid intrång och fri avskjutning av rovdjur, såväl tama som vilda.

Djurrättsaktivisterna måste göra stående ovationer till ovanstående. Inte.

Redan idag kan man för övrigt gärna skicka in bl a skjutna rävar till SVA för att man snabbt skall upptäcka etablering av dvärgbandmasken.

Nu kanske en del åtgärder ovan är överdrivna, men jag ser ingen anledning att behålla allemansrätten eller tillåta andras hundar och katter ens på frivilligt uppmärkta promenadstråk på egen mark.

Tillägg: På en fråga om hur vanligt det här egentligen är, se nedan.

Ett citat, upp till 220 fall per 100 000 invånare. 50-60% dödlighet. Med 9 miljoner personer i Sverige skulle det kunna innebära upp till 11 800 döda vid full spridning och speciellt om vi inte lär oss att ta nödvändiga åtgärder och ändrar vår naturälskande livsstil.

“Echinococcosis is also unusual in northern Europe. The endemic areas are the Mediterranean countries, the Middle East, the southern part of South America, Iceland, Australia, New Zealand, and southern parts of Africa; the latter 5 are intensive endemic areas. The incidence of CE in endemic areas ranges from 1-220 cases per 100,000 inhabitants […] In clinical cases of AE, the mortality rate is 50-60%. This figure reaches 100% for untreated or poorly treated AE. Sudden death has been reported with AE in asymptomatic patients (autopsy diagnosis).”

http://emedicine.medscape.com/article/178648-overview