NATO

Schibsted/SvD:s Per Gudmundsson lyfter äntligen NATO-debatten bort från den sandlådenivå som framför allt Moderaterna och Folkpartiet driver. Likt jag påtalat tidigare är inget politiskt parti beredda att lägga de pengar i ökade försvarsanslag som krävs för ett NATO-medlemskap.

En lång rad mer eller mindre krystat namnkunniga nyttiga idioter och Putinkramare har samlats i en anti NATO-bok, och rent av betalat för en helsidesannons hos Bonnier/DN. Beskedet är att vi ska samarbeta med ett Ryssland som invaderar och annekterar sina grannar, istället för att söka oss mot NATO.

Man kan och bör fråga sig vem som står för finansieringen av DN-annonsen, vilken knappast kan motiveras via merförsäljning av debattboken Bevara alliansfriheten – nej till svenskt NATO-medlemskap (Celanders, Adlibris 172:-, Bokus 170:-). Som kunnig i bokbranschen kan jag garantera att den annonsen inte kommer betala sig i form av ökad försäljning. I så fall hade vi sett helsidesannonser för varenda ny svensk bok. Annonsen är pengar i sjön, och någon betalar.

Först vill jag dock understryka att det är välkommet att det förs någon form av intelligent NATO-debatt (givet det inte sagt att denna bok innebär någon form av intelligens), då NATO-debatten från bägge håll annars präglas av okunskap, brist på analysförmåga och ren idioti. Jag har få hopp om att denna bok innebär någon skillnad.

När det gäller samlingen nyttiga idioter och Putinkramare så är följande citat från annonsen i DN talande:

“Rimligen är det en bättre och mer konstruktiv väg att bygga upp en fungerande dialog och ett vardagsutbyte med Ryssland än att bara odla fiendebilder och bidra till ökad militär agression.”

Det handlar alltså här om ett förespråkande av lyftande av sanktioner och ökat umgänge med Europas värsta skurkstat, som för första gången sedan andra världskriget invaderat ett grannland i Europa och annekterat dess territorium. (Ja Sovjetunionen invaderade både Ungern och Tjeckoslovakien, och hotade att invadera Polen, men man annekterade aldrig dessa länders territorium vid dessa tillfällen)

Kort sagt vill man här belöna ett land som bryter mot både påskrivna avtal, internationell rätt och folkrätten, och som helt vägrat all form av dialog, där man både ger och tar. Att föra en dialog med någon som bara tar är inte en dialog.

Man bör titta på vilka nyttiga idioter som skakats fram.

Till en början har vi generallöjtnant Carl Björeman, 92 år gammal, som säkert drömmer tillbaka till gamla folkhemmets 60-talsförsvar. Vi har 78-årige diplomaten och tidigare Helsingforsambassadören Mats Bergqvist. Vi har kommunisten Anders Björnsson, 64 år, med en bakgrund inom marxistiska Clarté och Vänsterns ungdomsförbund. Vi hittar 87-årige Hans Blix, känd från IAEA:s granskningar av Irak. 76-årige FN-diplomaten Hans Corell. 80-årige diplomaten och tidigare ambassadören Rolf Ekéus. 77-årige socialdemokraten och fd ambassadören Anders Ferm. 76-årige Sven Hirdman, allmänt känd som Rysslandskramare och har ursäktat Rysslands invasion av Krim. Den yngsta skribenten är socialdemokraten Katrine Marcal, 32 år, mest känd som Aftonbladets ledarskribent Katrine Kielos. Tidigare socialdemokratiske ministern och allmänt coola typen och 64-årige mångmiljonären Leif Pagrotsky. 82-årige fd socialdemokratiske försvarsministern Thage G Pettersson. 77-årige tidigare socialdemokratiske ministern, statssekreteraren och diplomaten Pierre Schori. Författaren och journalisten Sören Sommelius, 74 år gammal. Den 83-årige socialdemokraten Maj Britt Theorin. Den 69-åriga finske socialdemokraten och utrikesministern Erkki Tuomioja. Sist den 71-årige översten Lennart Uller.

Undantar man Katrine Marcal (som borde skämmas för att ställa upp som kvinnligt och ungt alibi för denna skrift) är medelåldern nästan 77 år på skribenterna och alla utom Maj Britt Theorin är gubbar. 

Är det meningen att pensionärer och gubbar ska bestämma över Sveriges framtid, en framtid de själva inte kommer leva speciellt många år till i? Borde inte avgörande framtidsfrågor avgöras av de generationer som får leva med besluten, och borde inte även de som faktiskt tillför produktivt arbete till Sverige idag få ha en åsikt, till skillnad från en massa folkhemsfundamentalistiska nostalgiker och en finsk utrikesminister? Och varför ska kvinnor utelämnas från denna debatt – detta är Sverige 2015 och inte hemmafruarnas 1955. Snarare är det talande att undantaget Marcel/varumärket Kielos har man inte hittat någon från dagens generationer? Istället är det klubben av manliga FN-diplomater och gamla avdankade manliga socialdemokrater eller kommunister man lyckats få tag på att ställa upp på att behålla Sverige i 50-talets säkerhetspolitik.

Fast det är ju intressant om gubbfläsket får stöd av feministisk utrikespolitik, som i så fall omfamnar verkligt gamla patriarkala strukturer i sitt hat mot NATO.

Vi behöver dock inte oroa oss över att Sverige kommer gå med i NATO. Försvaret får inte de 4 miljarder till om året, som krävs för att uppfylla det politikerna ålagt dem att klara av. Istället erbjuds man 500 miljoner om året, vilket knappt kommer täcka upp stigande lönekostnader och den höjda löneskatten för ungdomar som kommer med nästa socialdemokratiska budget. För att nå NATO:s 2%-mål behöver istället försvarsbudgeten ökas med 30-40 miljarder SEK om året och det finns ingen politiker som är beredd att genomföra det. Så NATO är och förblir en icke-fråga.