Som väntat offentliggjorde regeringen, FMV och Försvarsmakten att det blir franska toppmorderna Amiral Ronarch-klassens fregatter som blir svenska Luleåklassens fyra fartyg. Det är ett bra köp av ett existerande och förutsägbart fartyg för Sveriges utökade behov som Natomedlemmar när vi inte längre bara ska försvara svensk kust. När huvuduppgiften är eskortluftvärn blir även smygförmåga en icke-fråga när fartygets spanings- och eldledningsradar skiner som strålkastare i signalmörkret.
Svenska korvetterna i Visbyklassen togs fram för att försvara Sveriges kust mot ryskt angrepp och med sin behagliga storlek och smygförmåga skulle de med enkelhet kunna gömma sig i svensk skärgård för att därifrån sticka fram näsan, avfyra sjömålsrobot 15 och sedan gömma sig igen. Något luftvärn annat än sin 57 mm allmålskanon fick de aldrig när Alliansen avvecklade försvaret på punkt efter punkt.
Behoven idag är annorlunda, då Östersjön nu är Natos innanhav och Sverige som Natomedlemmar behöver kunna hjälpa andra, inklusive eskorter av undsättning till Baltikum eller Finland över Östersjön, eller projicera förmåga på långa distanser som t ex Svalbard, Grönland, eller för den delen i Medelhavet.
Större fartyg behövs, och fokus behöver vara på luftvärn och närskydd. Luftvärn är i sig beroende av radar vilket gör att smygförmåga är sekundärt, då radarn lyser upp som en sol i signalmörkret och röjer fartygets position i realtid. Ska man arbeta mot Grönland, Svalbard eller i Medelhavet kan man inte heller förlita sig på svenska markbaserade sensorkedjor, utan måste kunna verka oberoende eller i länk till andra allierade Natofartyg. Vi kan alltså inte leda fregattens luftvärn från svensk GlobalEye eller svensk markbaserad radar, eller iaf inte i alla scenarion räkna med detta.
Drönarsvärmar och patrullbrännare blir också ett mindre hot i Barents Hav eller vid Grönland, då dessa förutsätter en relativ närhet till sina baser.
Sveriges val hamnade föga överraskande på franska Amiral Ronarch-klassen eller om man så vill FDI-klassen. Trist för Saab Kockums kanske, men det sägs att det blir med viss utrustning från Saab som radar, istället för Thales radar, vilket säkert drar upp kostnaderna. Försvarsmakten skriver i sin artikel:
“I och med Natomedlemskapet har marinens roll förändrats. Utöver att hävda svensk territoriell integritet så ska vi numera även säkerställa och skydda transporter över havet, till oss och till våra allierade. Vi ska också bidra till alliansens behov utanför vårt direkta närområde, då krävs större fartyg med kvalificerat luftvärn och längre uthållighet, säger Marinchef Johan Norlén.”
ÖB Michael Claesson påtalar också att Sveriges kvalficierade luftvärnsförmåga tredubblas:
“Det här är inte enbart fartyg för den marina domänen. Detta är ett mycket komplex system som integrerat med andra domäner står för synnerligen kvalificerat luftförsvar och som tredubblar den svenska kvalificerade luftförsvarsförmågan. För Försvarsmakten är det här en stor förmågeökning. Nu fortsätter det att levereras på försvarsbeslut 24.”
De fyra fartygen HMS Luleå, HMS Norrköping, HMS Halmstad och HMS Trelleborg kan alltså grupperas t ex i Stockholms skärgård eller rent av Saltsjön, utanför Göteborg, utanför Ringhals, Oskarshamns eller Forsmarks kärnkraftverk, Preemraff vid Lysekil eller andra viktiga hamnar, befolkningscentra eller infrastruktur som Öresundsbron och agera kraftfullt luftvärn. Hotet från ryska patrullbrännare är också lägre om man ligger som luftvärnsplattform och försvarar Göteborg, då sådana patrullbrännare ska löpa gatlopp genom Bälten eller Öresund innan de från Pillau i Königsbergexklaven når Västerhavet.
Amiral Ronarchklassen har som beväpning bland annat vertikala tuber (VLS) för franska Aster-robotar av typerna 15 eller 30, även kända från Ukraina som SAMP/T och iaf Aster 30 ska ha anti-ballistisk förmåga. ÖVrig beväpning är en 76 mm automatkanon, två Narwhal vapenstationer med 20 mm automatkanoner för närskyddsluftvärn och mot t ex patrullbrännare eller andra mindre mål på ytan, Exocet sjömålsrobotar vilke kan förmodas ersättas av robot 15 för svensk del, Simbad-närskyddsrobotluftvärn och två torpedtuber för ytattack, samt ett antal motmedel och telekrigförmåga, samt kapacitet att ha medelstora drönare ombord förutom en större helikopter i sin hangar.
Luleåklassen blir alltså förmodligen något annorlunda än Amiral Ronarch, med svensk radar och svenska sjömålsrobotar. Tillägg: Eventuellt är det Bofors 57 mm och 40 mm som blir automatkanonerna på Luleåklassen istället för ovan nämnda.
Besättningen är också rejält talrik med 125 kvinnor och män, samt 28 passagerare eller om man så vill en pluton med amfibiesoldater eller specialförbandsoperatörer, vilket bidrar till expeditionär förmåga eller för den delen att de kan agera förläggning för svensk försvarsledning under Almedalsveckan likt HMS Carlskrona annars ofta får göra. Man ska också ha en räckvidd på 5 000 sjömil, eller nästan en fjärdedel jorden runt och tar en Luleåklassen från Stockholm till Grönland och hem igen, eller från Stockholm till New York, eller nästan hela vägen till Falklandsöarna eller Kapstaden. Det är mer än den dubbla räckvidden mot Visbyklassen, som också med sin mindre storlek är mindre lämpad för öppet hav, utan är framtagen för sk green water istället för blue water, dvs kustvatten och inte öppet hav.
Beslutet och valet av de franska korvetterna knyter även Sverige närmare vår kärnvapenallierade Frankrike, det enda Natolandet utom USA som har egen kärnvapenindustri, då Storbritannien till 100% är beroende av USA för den förmågan. Genom att använda franskt luftvärn diversifierar vi också svenskt luftvärn bort från ensidigt beroende av amerikanska Patriot för antiballistiskt skydd, vilket är ett självändamål i sig.
Det finns som allierad andra värden än enbart militärt operativa. Beslutet om franska fregatter signalerar att Sverige nu är en Natomedlem och tar den uppgiften på allvar, speciellt i vår förmåga att stödja våra allierade i kris och krig.
För flottan blir det också en rejäl uppskalning av manskapsbehovet när man går från 43 i besättning på Visbyklassen till 125 på Luleåklassen. Våra norska syskon och allierade anskaffar också Amiral Ronarchklassen, vilket visar på ytterligare fördelar t ex kring tillgång till personal för drift, underhåll och reperationer i samverkan med våra vänner.
Vad detta innebär för Saab Kockums är en annan fråga. Kanske har vi nu sett det sista svenska skrovet ytstridsfartyg byggas, även om ubåtarna och en del service och tilläggsbeställningar kvarstår.
För mer information om Amiral Ronarch-klassen och en massa foton så har Corporal Frisk som första utländska media fått besöka det första fartyget april förra året och skrivit fem artiklar. 1, 2, 3, 4 och 5.
134 kommentarer
Det känns helt rätt att prioritera luftvärnet över allt annat på dessa, jag tycker det låter lovande. Sveriges uppgift inom Nato tror jag kommer fokusera på att kontrollera Östersjön så Finland och Baltikum kan fokusera på sin östra gräns….
Det hade ju varit klipskt att ha SAMP/T som markbaserat luftvärn då. Samma robotar, ett system. Säkert mängdrabatt när man handlar…
Regeringen har begärt att flera svenskutvecklade vapensystem ska användas på de franska fregatter som Sverige beslutat köpa in. Bland annat försvarskoncernen Saabs system. Det säger försvarsminister Pål Jonson (M) vid tisdagens pressträff, enligt Reuters.
Enligt TT kommer Sverige att kräva att svenska system ska ingå när det handlar om sjömålsrobotar, torpeder, närskyddssystem, kanoner och radar. Förutom Saab nämner försvarsministern även Bofors.
Egen kommentar/ev motköp efter Gripenlev: Ukrainskutvecklade drönare platsar / passar in i fregattens utrustningslista?
Det är vettigt att dela vapensystem och ammunitionstyper mellan flera fartyg och andra vapenbärare än fartyg.
Då kan man dela underhållsresurser, ha större gemensam ammunitionspool och få serieproduktionsfördelar.
Om man även kan skjuta ammunitionen från lastbil eller för torped även ubåt, stridsbåt eller helikopter kan all ammunition nyttjas även om fartygen tar slut.
Har tidigare spekulerat om det vore vettigt med 56mm tridon för flottan så man även kan göra så med 56 mm ammunition. Men det är marginellt jämfört med att kunna skjuta robot 15 från lastbil eller skaffa Samp/t luftvärnsbatterier.
Det stod mellan Spanien eller Frankrike. då är det bättre att köpa franskt eftersom spanien vill inte utöka sina försvarsutgifter till beslutade 5%.
Det spanska alternativet var inte lika modernt som det franska.
“Våra norska syskon och allierade anskaffar också Amiral Ronarchklassen, vilket visar på ytterligare fördelar t ex kring tillgång till personal för drift, underhåll och reperationer i samverkan med våra vänner” Har inte Norge köpt brittiskt?
Jo de valde type 26:
https://www.nrk.no/urix/noreg-kjoper-fregattar-fra-storbritannia-1.17548868
Blev nog lite ihop blandat. Danmark dock kanske väljer FDI.
Norge förväntar sig nog ganska mycket aktivitet undeunder vattnet, tex mot oljeindustrin. Engelsmännen brukar sedan länge vara bra på att bekämpa saker under vattnet
Jepp tror type 26 är särskilt inriktad på ubåtsjakt och större rent allmänt. Troligen passar den bra för norrmännen.
Norrmänne har väl tänkt sig att samarbeta väldigt nära britterna?
Det skall bli intressant att se vad danskarna väljer.
Ja, Norge har valt brittiska som är speciellt bra för ubåtsjakt. Det betyder ju i och för sig att de norska och svenska valen kompletterar varandra alldeles utmärkt. Det hjälper lite med bra luftförsvar om motståndaren är en ubåt och vice versa.
Förmodligen mycket kompetenta stridsfartyg men denna invändning är svår att bortse från:
https://www.svd.se/a/V6Qmg3/fregatterna-kan-bli-en-enorm-felinvestering-skriver-debattorer
Patrullbrännare är egentligen samma hot som torpeder från ubåtar, det är bara det att Ukraina inte har några ubåtar och patrullbrännare blir utan krav på en miljardplattform för avlossning billiga. Ryska ubåtar har hela tiden varit ett hot mot svenska örlogsfartyg, så ingen förändring egentligen.
Jag sticker nog ut hakan och vågar påstå att förändringen är enorm. Ytstidsfartyg har inte en chans mot en svärm drönare som mättar luftvärnet på fartyget. Vid ev krigsutbrott kommer dessa snart bli utslagna av drönare och sjömålsrobotar. Vi borde köpt ett gäng ubåtar för pengarna istället.
Sade inget om drönare, pratade om patrullbrännare. Sjömålsrobotar är för övrigt inget nytt, det är det man har närskyddsluftvärnet till.
Mättnadsattacker är klassisk kapprustning, lyckas de har man för lite eget luftvärn. Det lär behövas innovationer för att kraftsamla luftvärn.
Drönare är krigets verklighet. När Iran stänger Hormozsundet står världens främsta krigsmakt med din flotta utanför handfallna. Det säger väl allt?
Nä det gör det inte, PetrusC. Där är många fler aspekter att beakta för varför USA har problem att säkra sundet, annat än drönare = win.
Ukraina är nu publika med att sätta laservapen i fält. Om de nu är mogna så kan jämvikten ändras snabbt. Om 2 år så kanske FDIs helikopter hangar måste innehålla tusen jaktdrönare eller lagertanken till högenergetisk färgämneslaser. Den som lever får se
Andra världskrigets slagskepp gick från 4-5 luftvärnskannoner 39, till över 100 45. Den typen av mängdluftvärn hade varit effektivt mot drönarsvärmar. I princip var det på amerikanska fartyg samma 40mm Bofors som används i Tridon idag, men utan dagens eldledning. 10 Tridon hade kanske varit rimligt för en fregatt egentligen.
Bofors 40 mm lvakan m/36 L/60 anses ha varit sin tids bästa närluftvärnskanon, men den har hunnit moderiseras väsenligt sedan dess, t ex mer än fördubblad eldhastighet och zonrörsammunition. Det är den Tridon har. Notabelt är att nutidens närluftvärn mot robotar (CIWS, Goalkeeper m fl) har betydligt mindre kaliber men mycket högre eldhastighet än Boforspjäsen. De är också mindre och lättare vilket medger flera eldenheter/pjäser för att möta mättnadsattacker. Inte är nytt under solen – när slungan kompletterade den mänskliga kastarmen fick man ta fram kraftigare sköldar …
@Juggler
I SVD-artikeln skriver författarna att “Innan Ryssland förklarade krig mot Ukraina ansågs den ryska Svartahavsflottan vara regionens obestridda härskare”-
Det tror jag inte riktigt stämmer. Turkiets flotta var större och modernare redan då.
Jag tror det är bra att SAAB fokuserar istället för att sprida sig tunt så för mig är det bara goda nyheter. Högsjöfartyg behöver inte vara en svensk spetskompetens och det kommer mycket ur motköpsavtalen.
“Kanske har vi nu sett det sista svenska skrovet ytstridsfartyg byggas”
Även om det ser mörkt ut för SAAB Kockums, så ser det väl ljust ut för SAABs andra varv, Dockstavarvet, som bygger stridsbåt 90?
Kockums har väl fortfarande ubåtarna att fokusera på?
Hur länge sedan är det som Kockums byggde ytstridsfaryg? Om kompositkompetensen finns kvar är det nog rätt ok att bygga små brännare odyl med den.
Visbykorvetterna stod färdiga för 20 år sedan.
Är väl Docksta som bygger de små båtarna?
Fartygsdelar i komposit är något man sysslar med än idag. Finska Pohjanmaa klassen har bland annat Saabs fartygsmaster i komposit. Nu håller man ju också på med MLU för samtliga Visby-korvetter där den första ska förses med ExLS kastare och CAMM senare i år. Man kommer också behöva börja ta fram en ersättare till Visby klassen framöver, de yngsta fartygen i klassen är trots allt 20 år numera.
Kan man även tänka sig att det är en släng diplomati inblandat i affären och att det kommer någon slags investering från Frankrike i svenska vapensystem?
Frankrike har ju köpt GlobalEye.
Och beställer nu giraffe radar.
Fint att det finns bra prylar så det inte blir konstiga affärer.
Jag skulle inte tacka nej till att integrera ASMP-A i Gripen.
Vi borde börja med att bygga gott om HAS (flygplansbunkrar) på våra flygbaser inklusive flottiljerna och placera rejäla och klimatkontrollerade vapenkassuner i golven med hög säkerhet för avancerade robotar som förvaras med snabb möjlighet att ladda flygplanen. Det blir utmärkt för typ Robot 15 och kapslar med drönaresvärmar.
Fast vad har skyddat ukrainska flygvapnet. Bunkrar? Eller bara förmågan att hålla dem ute ur synfältet. Skulle tro det svenska systemet med utspridda vägbaser funkar rätt bra. Plus det faktum att vi numera skulle kunna gruppera det utomlands vid behov.
Det räcker inte när landet är ett såll i övrigt. Terroristerna kan använda lokala fpv-drönare på våra vägbaser. Minimum är just enkla drönarskydd på samtliga uppställningsplatser på samtliga vägbaser. De ska givetvis dubblera som insynsskydd så att inga satelliter ser var planen är stationerade för sekunden.
Spridning är bra, spridning plus skyl och drönarnät är bättre, spridning plus fortifikatoriska skydd är bäst.
HAS är inte osårbara men de behöver att en kvalificerad tung ammunition når fram till var och en av dem medan överraskningsanfall mot hangar kan slå ut en division med en robot.
De är både skydd och en form av skenmål som måste bekämpas för att något kan finnas i dem, så desto fler desto bättre. Och lappa ihop dem efter bekämpning, på riktigt eller fejklaga.
Vi är f.ö. utland som andra skall gruppera flyg i.
Finns väl ett och annat bergrum i anslutning till vissa reservvägbaser?
Jag vet inte om bergtunnelexperimentet är brukbart, berätta inte om du vet.
Vi hade en ännu bättre lösning med bergrum på några baser (ex-vis F9, F13 och F18 – alla nu nedlagda). En början vore att återta dessa baser.
Jag kan rekommendera ett besök på Aeroseum (f d F9 Säve) för den som vill se vad vi hade en gång i tiden, och jämför sedan med de stora tunnplåtshangarer vi har nu.
Gjorde lumpen i F13 bergrummet, då nyrenoverat för att ta emot Gripen, F13 lades sedan ner men vart till stora delar logistikområde för avveckling och nu görs det säkerligen för försvaret roligare saker där.
Det är bra att renovera bergrummet igen och bygga om runt portar osv för moderna hot men bästa användningen är nog för någon lagring eller för något underhåll som är svårt att göra i fält, än för vanliga flyguppdrag.
Önska sådant som går att bygga på många platser, handfullen historiska anläggningar är alla specialfall som lär få udda uppgifter.
Det vore förresten väldigt intressant med analyser av hur de iranska berganläggningarna klarade extrem bombning och sedan kunde öppnas upp igen eller inte.
Detta var en tidig fredagsmysartikel 😀 Verkar vara mycket som talat för det franska alternativet. Verkar vara en rätt modern radar och sensorsystem. När det gäller SAAB/Kockums tänker jag att de kan fundera genom varför A26 blivit så dyrt och försenat innan de tar på sig något annat..
Jag tror att det är allmänt känt vad det beror på.
De har väl sålt in några A26or till Polen också?
Och en anekdotisk anledning till A26 försening är enligt en bekant “in the know” som uttryckte det “det hade ju varit bra om man gjorde en FAT på utrustningen innan den levererades”, sagt om en leverantör som väl mer stod kvar på leverantörslistan från thyssen-tiden.
FAT???
Factory Acceptance Test
Så, då blir det de franska fregatterna. Det blir säkert bra. Har funderat lite på namnen på dessa fartyg. Personligen tycker jag att principen att döpa dem efter svenska städer är lite fantasilös. Varför inte återuppliva traditionella namn på flottans tidigare fartyg, t.ex. namnen på pansarskeppen i Äran-klassen. Förutom HMS Äran bestod klassen av HMS Tapperheten, HMS Manligheten och HMS Wasa. Men det sista namnet nog skulle ge lite mindre angenäma associationer idag, och kanske t.o.m. anses föra otur med sig. Varför då inte ett namn i samma anda som de övriga i klassen, men anpassat till nutiden; HMS Kvinnligheten. 🙂
Eller ta efter Trump?
Kristerssonklassen 🤣
Wilderängklassen ville være det ultimate… 😀
En båt som heter Ove, och håller koll på grannskapet…?🤔
👍 Eller grannkärringen
Eller inte. De namnen passar kanske Orion bättre.
Nja Bodekullsgatan Malmö. Lite kul då rötterna finns i just “Bodekulla” din grannstad.
HMS BåtyMcBåtfjäs 1,2,3 & 4 ?
Kom igen, visst får jag era röster?
👍🏻1️⃣ 👍🏻2️⃣ 👍🏻3️⃣ 👍🏻4️⃣
(Eller ja OK, man har väl kanske bara en röst…)
Har bott i kvarteret Dristigheten apropå absolut ingenting.
P.PERSSON: Wachtmeistersgatan eller Nordensköldsgatan? … Fortfarande en hel del ursprunglig stugbebyggelse kvar där uppe.
Nja Bodekullsgatan Malmö. Lite kul då rötterna finns i just “Bodekulla” din grannstad.
Bloggaren imponerar med ett insiktsfullt inlägg (Kungl. Örlogsmannasällskapet nästa?).
Detta i bjärt kontrast till två tyckare från Timbro som i SvD debatt – med uselt underbyggda argument – populistiskt dömer ut anskaffningen:
https://www.svd.se/a/V6Qmg3/fregatterna-kan-bli-en-enorm-felinvestering-skriver-debattorer
Deras tisdagslunch tycks ha haft en ansenlig mängd sura rönnbär på tallriken.
Är väl alltid bra med debatt. Än är vi en demokrati, och de utnyttjar sina demokratiska rättigheter.
Med det sagt, hoppas jag att någon med betydligt större kunskap än dessa herrar. Svarar på deras debattartikel, och förklarar varför de är ute och cyklar.
Ah, Timbro. Alltid fel. På Alliansens tid ville väl Timbro helt lägga ner försvaret och gosa med Putin?
Japp, med en chefsekonom som väljer att festa med Flamman 1 maj kan det rimligen inte gå annat än fel…
’Jag blir lika lite socialist av att hänga på Flamman som jag blir clown av att delta i Jönrik Henssons 100 %’
Redan en modern klassiker.
Min ’anonymisering’
Det är inte alls givet att en svensk radar är en fördyring eller försämring. Det ursprungliga valet av radar var inte nödvändigtvis p.g.a. bäst pris/prestanda.
Alla specialanpassningar kostar skjortan. Lex hkp 14.
Det kan finnas fördelar i form av samordning av underhåll m.m. inom försvarsmakten. Jag gissa attåtminstone valet av kaliber på automatkanonen har sådant motiv.
Jag känner inte alls till de kalkyler som gjorts utan vill bara undvika att enkla sanningar accepteras som sanningar innan de synats.
Min killgissning är att man inte vill pilla sönder Aster 15/30 luftvärnet så den kraftfullaste luftvärnsradarn borde inte bytas. Men är den svenska så bra att fransmännen byter så varför inte?
I vilket fall har bra båtar flera radarsystem och jag skulle inte bli förvånad om svenska byggda för mindre fartyg är extremt bra på att hitta drönare och brännare.
När det gäller luftvärn är förväntan att båtarna snart ser ut som om de kommit från andra världskriget med eldrör överallt och inte kalla kriget med en eller två pjäser.
Ellet så är OTO Melera ett fult ord i vissa delar av världen
De flesta länder är mycket avogt inställda till att ingöra nya typer av ammunition. Det gäller även länder som inte har inhemsk industri att ta hänsyn till.
Såväl missiler som granater är ammunition.
Må så vara. Men 76mm bashandet låg på ett religiöst plan när jag kort passerade kungl flottan för en livstid sedan. Berodde nog till ingen ringa del på bestyckningen på Danska o Västtyska Spica kopior.
Det här gick åt pipan:
“the Constellation class was envisioned as a faster way to build US Navy warships. It was based on an in-service Italian design, which would be modified to meet US requirements.
But those modifications proved to be more extensive than planned. Costs ballooned, and construction soon fell behind schedule”
https://edition.cnn.com/2025/11/26/us/us-navy-constellation-class-frigate-cancelled-intl-hnk-ml
Constellation är i princip den nya Luleå-klassens storebror. En större och något äldre franskutvecklad fregatt. Admiral Ronarc’h är tänkt som ett mindre, lättare och mer flexibelt komplement till Aquitaine-klassen, som den franska versionen heter.
Man kommer alltså behålla den franska Sea Fire radarn (S-band) liksom stridsledningssystemet SETIS. Man kompletterar dock Sea Fires fyra fasta AESA paneler med en roterande Sea Giraffe 1X. Denna bidrar bland annat till förbättrad förmåga att följa små mål på korta avstånd.
Varför inte två eller flera för redundans och fri sikt mot fysiskt små hot på korta avstånd? Giraffe 1X är ju en liten plutt som ryms på en lastbil.
Jag tror att man måste ta med tanken att fartyg i storleksordning som en fregatt kan bli svår att försvara mot drönare. Utvecklingen tycks ju rusa logaritmiskt.
Långsammare och långsammare?
Jag tror vederbörande menade exponetiellt…
Ja, om den har samma bestyckning som en visbykorvett ( en 57 mm, och snart Camm). Nu kommer ju Luleåklassen ha bättre radar, och väldigt mycket bättre självförsvarsförmåga mot drönare, än de mindre Visbykorvetterna. I form av Trackfire (7,62/12,7/30 mm) 40 mm Bofors, 57 mm Bofors, Camm-ER, och Aster 30. Förmodligen helt överlägsna EW system också, för att störa ut drönare.
Nja. Den blir ju ett högvärdigt mål, men man kan packa in betydligt mer luftvärn. Däremot tror jag det är läge att börja förse örlogsfartyg med ordentligt pansar igen. Ett slagskepp, eller för den delen en kryssare, från 40-talet hade varit i princip omöjligt att sänka med annat än mycket, mycket kraftiga drönare. Moderna sjömålsrobotar har inte stridsspetsar som hade rått på deras pansar utan är byggda för att sänka oskyddade skepp. Drönare har visserligen precision om de kan styras hela vägen in, men pansrade fartyg är inte direkt sårbara om det inte är rejäla laddningar.
Jag tänker att ett alternativ man borde undersöka är om man kan sätta Tridon på en liten och relativt billig plattform, typ Stridsbåt 90, och ha flera lager av dessa som eskort åt fregatterna. Att ha luftvärnet längre ut är smart för att maximera tiden man har på sig att bekämpa varje drönare.
Sjömålsrobotar gjorde i princip bepansringen verkningslös. Pansar användes för att skydda delar av fartyget, huvudsakligen i form av ett bälte kring vattenlinjen, mot artillerigranter från vissa vinklar när fartygen befinner sig på relativt långt avstånd från varandra. Detta är inte tillräckligt för att stoppa en sjömålsrobot.
Det är delvis en myt. Det fanns många anledningar till att man slutade bygga slagskepp. I huvudsak beror det på att flyget blev utslagsgivande i sjöslag och att det kostar för mycket i vikt att pansra ett hangarfartyg. Därenot vet jag ingen sjömålsrobot som har den typen av supertunga pansarbrytande stridsspets som krävs för att allvarligt skada ett slagskepp. Man kan ju titta på vad som krävdes för att sänka Bismarck även med specialiserade anti-slagskeppsvapen. Alla moderna sjömålsrobotar är mig veterligen högexplosiva och har relativt små laddningar, vilket hade gjort dem i princip verkningslösa mot pansar. Dagens torpeder har inte i närheten tillräcklig sprängkraft för att sänka något med slagskeppens anti-torpedskydd.
Nja. En högexplosiv laddning kan utformas på olika sätt och och ge stötvågsskador på sensorer, vapen och annan utrustning även bakom pansarskydd som åstadkommer en “mission kill” (fartyget blir stridsodugligt även om det fortfarande flyter). Tunga robotar kan ha stridsladdningar på upp till ett halv ton (Tomahawk). Samma sak gäller torpeder som kan slå mot obepansrade fartygsbottnar. Det behövde dock inte USN’s Mk 13 flygburna torped, som 1944-45 sänkte både Yamato och Musashi (historiens mest bepansrade slagskepp). Den hade en konventionell stridsladdning på 180-270 kg, beroende på version. Således ingen riktad spräng/tryckverkan.
Har du missat vad som hände slagskeppen Repulse och Prince of Wales 10/12-41?
Nej, inte alls. De sänktes av svärmar av störtbombare med pansarbrytande bomber på 500kg + och tunga torpeder. De sköt också ner många av de anfallande planen. Inga moderna torpeder eller sjömålsrobotar är utformade för att ta sig an pansrade slagskepp och har alldeles för klena stridsspetsar för det. Den sovjetiska flottan konstaterade på 80-talet att man i princip var tvingade att använda kärnvapen för att stoppa de återaktiverade Iowa-slagskeppen.
Samma typer av pansarbrytande bomber finns fortfarande, men nu är de både kraftigare och styrda. Om pansarskepp fungerat hade de fortsatt byggts och använts. Att återupplivningen av de amerikanska slagskeppen bara varade ett decennium visar tydligt hur död klassen numera är.
Var finns de i så fall? Min poäng var att anledningen till pansarets död egentligen är en annan än att pansaret är ineffektivt. Eftersom ingen har pansar, har ingen pansarbrytande vapen. Att en fartygsklass från 1940-talet blir för gammal är inte konstigt.
Överallt – men numera kallas de “bunker busters”. Ex-vis GBU-31(V)3/B, GPS-styrd med BLU-109.
Fel, fel. PoW och Repulse sänktes av torpedbombare. Inga störtbombare deltog, bara ett fåtal planflygtsbombare som åstadkom en träff utan betydelse. Läg t ex Middlebrooks bok.
@Max Därav “med tunga torpeder”. De anfölls med bomber och torpeder. Och att 500kgs pansarbrytande störtbomber inte funkade så bra stärker min tes här.
@Pentiiivarg Okej, och brukar dessa vapen användas mot rörliga mål? Det är knappast något som går att sätta in mot ett manövrerande slagskepp. Som sagt, ryssarna pensionerade sina tunga torpeder och liknande när USA tog sina slagskepp ut tjänst på 60-talet, och fick därför en chock när de återkom på 80-talet.
@Max Därav “med tunga torpeder”. De anfölls med bomber och torpeder. Och att 500kgs pansarbrytande störtbomber inte funkade så bra stärker min tes här.
@Pentiiivarg Okej, och brukar dessa vapen användas mot rörliga mål? Det är knappast något som går att sätta in mot ett manövrerande slagskepp. Som sagt, ryssarna pensionerade sina tunga torpeder och liknande när USA tog sina slagskepp ut tjänst på 60-talet, och fick därför en chock när de återkom på 80-talet.
Ja, det brukar de. Läs på om “Operation Praying Mantis”. Sahand och Sabalan anfölls först av Harpoon och sedan med glidbomber och laserstyrda bomber. Sahand sänktes och Sabalan blev utslagen, men bogserades i hamn.
Jag tror att gammaldags pansar skulle kunna få en roll för stormakter som vill ha stora båtar nära fientlig kust.
Men för länder som inte har extrem budget och stormakters behov av att vara biffiga och söka strid på svåra platser tror jag på sektionsindelning, redundanta system, välövad skadekontroll, mer luftvärn av klassika typer och sedan sjöversioner av lätta självskyddssystem som tas fram för stridsfordon.
Nej, pansarskepp är inte ekonomiskt försvarbara och är lika sårbara som nutida plåtschabrak. Ensamma fartyg eller små grupper har sedan mer än 50 år visat sig ha dåliga överlevnadschanser mot flyg; vad som ännu inte provats är om större slagstyrkor med kvalificerat lv kan klara sig mot flygattacker i liten eller stor skala. Hittills tyder det mesta på att bästa försvaret mot flygattacker är eget flyg, enbart lv är kanske inte tillräckligt.
Tja, under VK2 testade USA större slagstyrkor på den tidens kvalificerade LV. Man tog förluster, men vann kriget och förlorade inte ett enda slag efter att man gick på offensiven efter Guadalcanal.
Visst – vi vet bara inte om det fortfarande är så. USN har inte riktigt vågat testa om det fortfarande håller. Enbart fartygen räckte inte under de iranska robotanfallen de senaste åren, jaktflyg tog hand om mycket, i en del fall t o m medelst akan när jaktrobotar tagit slut.
Större flottstyrkor har inte fått bekänna färg mot större angrepp än. Antagligen klarar de ett första angrepp rätt bra, men hinner man inte ladda om eller göra amersättning kan det bli blodigt.
Hela bestyckningen utom luftvärn, verkar vara Svensk. Citat, från Officerstidningen.
“Svenska system som ingår i kravställningen är bland annat robotsystem 15 från Saab, Torpedsystem 47, G1X-radar och närskyddssystemet Trackfire samt 57 millimeters och 40 millimeters kanoner från BAE Systems Bofors.”
https://officerstidningen.se/sverige-koper-fregatter-fran-frankrike/
Vilket då innebär att vi själva har kontroll över att det alltid finns ammunition till ”kanonerna”, inga transporter över Nordsjön/Östersjön eller ännu större hav!
Som lulehassafot är jag stolt över namnet på nya fartygsklassen ✊️
Max Willman gjorde ett besök när Amiral Romarch låg i Göteborg och har en video om det på sin kanal.
https://youtu.be/yFmd-wR3xcY?is=cDRkgpdrN1gO9yj4
Svenska flottan äter hellre en kollektiv burk mask än befattar sig med OTO Melera detta sedan gammalt. Det blir 57an, den är jättemycket bättre det vet alla….
Maskburkar eller ej, svenska flottan är ju knappast ensamma om att uppskatta 57an. Åtskilliga hundra (tusen?) fartyg stävar väl omkring i världen i detta nu, beväpnade med (bla) denna puffra, och den har väl deltagit snart sagt i alla “sjöslag” de senaste 50 åren…
Jag tror de franska fregatterna tekniskt är bra och skönt att slippa USA! Men jag är fortfarande väldigt orolig över den historiskt svåra uppgiften att få Fransmän att syssla med tekniköverföring. Jag är väldigt rädd att all integration av Svenska vapen m.m. kommer att måsta gå genom Franska händer och att Sverige inte kommer att ha kontroll över att uppdatera mjukvaran på båtarna.
(Man vet ju hur snabbt det kan gå, förutom att det är dyrt att inte ha egen kontroll så kan ju saker och ting politiskt gå åt skogen i ett land som Frankrike också)
Franska företag har haft bra teknik utveckling inom försvar tidigare med svenska företag, borde funka nu med, bara att sätta in lite kulturbrobyggare i projekten. (been there done that men civilt)
Kan du ge mig ett exempel där de sysslat med militär tekniköverföring? D.v.s. där köparen fått full kontroll över produkten.
Ser ut som Sverige får varianten med 32 Sylver A50 VLS celler ( export varianten). Det går att packa 3st CAMM-ER per cell så totalt 96 st men vill man ha Aster 15/30 är den en per cell. Lägg till 57 mm och 40 mm plus ECM så ger det en god missilsköld.
Glömde Trackfire. Det är inte självklart att utföra mättnadsattacker.
Vad är trackfire?
Gyrostabiliserad fjärrstyrd vapenstation.
https://www.saab.com/products/trackfire-remote-weapon-station
Hoppas fregatterna blir ett lyckat köp. Erfarenheter av franska helikoptrar förskräcker.
…..när Alliansen avvecklade försvaret på punkt efter punkt.
Jag ser det som en styrka att en regering fullföljer det en annan regering har beslutat när det gäller vårt försvar.
Sedan kan man tycka att det regeringen Persson beslutade och regeringen Reinfeldt genomförde var fel, fast det tycker inte jag.
Försvaret är en av de två uppgifter som utgör en stats existensberättigande. Allt annat är lyx.
Öh, va?!? Förklara, är du snäll: Hur i all världen skulle det kunna vara något annat än fel (helfel, så fel något kan bli)?
Bra med fartygen, bra att Frankrike köper Saab Radar flyg.
Utökat drönarskydd behövs, men vad vet jag vad försvarsmakten tänker omkring det!
Mycket bra och med 32 VLS dessutom men gärna en FDI till för uthållighetens skull, det kanske finns en option i paketet?
Ett viktigt köp som alliansmedlem. Framförallt för att bidra med att hålla handeln över haven öppen. Men också politiskt föt att kunna stödja allierade och andra partners. Nu när USA för stunden är rejält på dekis behöver europa kliva fram i en värld där pax americana är död. Det blir en tillbakagång till de säkerhetssäljande “imperierna”. Kan vi hjälpa handelspartners att freda sig kommer vi ha en viktig relation med dem. Här passar fregatterna perfekt.
Frågan är hur de fungerar på östersjön. Innan vi slagit ut det ryska preussen och fredat den baltiska kusten kan de vara sårbara.
De 25-30 extra sängarna osv utöver den vanliga besättningen nämns som utrymme för specialstyrkor och annat coolt. Det är inte det viktiga med dem, de kommer att behövas och göra stor nytta för att utbilda besättning, det är troligtvis flashalsen för att få dem i drift.
“ÖB Michael Claesson påtalar också att Sveriges kvalficierade luftvärnsförmåga tredubblas:”
Säger ju egentligen bara hur förbannat dålig vår luftvärnsförmåga är idag.
Skulle vara intressant med en genomlysning av varför det blev som det blev.
Självklart har man vid olika tillfällen gjort vägval och kompromisser, men det kan ju inte bara vara Gripenprojektet som skapat detta?
Nej tvärtom. Det säger hur bra luftvärn fregattenerna kommer ha.
Jag tror två skeenden gav det svaga svenska luftvärnet.
Det mindre viktiga:
I slutet av 1960 talet letade man efter besparingar och skippade tungt luftvärn då det var bra nog med jaktflyg. Budgeten åts upp av viggen, extrema mål för armens volym och sedan under 70 talet av att politiken hade svårt att hantera lågkonjunktur och drog igång sedelpressen så allt vart dyrt via devalvering och inflation.
Jätteanledningen:
När Sovjet kollapsade vart väldigt många beslutsfattare överens om att försvar egentligen inte behövs förutom lite insatser i långtbortistan och nästan allt lades ner. Att inte allt lades ner var nog mera industripolitik för exporten än försvarspolitik och kanske en kombination av internt motstånd mot det moderna och att officerare bet sig fast i försörjningen fram till pensioneringen. Behov av starkt försvar var en åsikt för bakåtsträvande stollar.
Det var nog nära att både artilleri och luftvärn avvecklades helt. Nu är det panik åt andra hållet, berättigad panik, men något lär ändå göras till överdrift i landet icke-lagom. Nåja, det är svårt att skaffa för mycket luftvärn.
Lägg till ett Sovjets jaktflyg var rätt kortbent. MIG 29A kom inte speciellt långt. Det var upp, jaga och sen hem direkt som gällde. Det var först med SU-27 som det var realistiskt att agera tvärs över Östersjön. Behovet handlade mest om att hålla bombplan på avstånd vilket var rollen för Draken. På samma sätt var AJ37 prioriterad och föregick JA37 med ett årtionde. Behovet fanns inte riktigt för jakt. Därmed var också luftvärnet lågprioriterat.
Någon tog det idiotiska beslutet att lägga ner stockholms luftvärn, LV3.
Bra för arbetsgivarna i Stockholm med nya arbetssökande, regementsområdet kan omvandlas till något ekonomiskt produktivt, övningsfält kan exploateras eller bli fritidsområden eller reservat skrotet kan säljas för 50 öre kilot vilket ger miljoner och bergrummen vattenfyllas så de inte drar el. Att lägga ner regementen är ett logiskt och klokt beslut när freden är evig.
Det där sista lilla villkoret behöver vi komma ihåg nästa gång ryssland kollapsar och USA väljer en klok president och Xi överraskar alla genom att avveckla kommunistpartiet till att bli en megakoncern i en korrupt kinesisk demokrati. Vi kan inte förutspå framtiden, vare sig kriget eller freden är för evigt så vi behöver hålla en beredskap över år, årtionden och generationer som då håller sig kostnadseffektiv.
@Magnus Redin
“Vi kan inte förutspå framtiden, vare sig kriget eller freden är för evigt”
Eftersom freden hittills aldrig har varit evig så är det osannolikt att den är det i framtiden.
Det är mycket snack om hur fregatterna ska klara drönare. För denna uppgift kommer det finnas:
Trackfire ARES (Aerial Response) RWS
Bofors 40 mm eldrörsluftvärn
Upp till 96 st CAMM-ER (3st per VLS)
Exakt vad som laddas i VLS magasinen beror på uppgift. För eskort av konvojer över Bottenviken eller ubåtsjakt vill man växla in ett antal Aster 15. För ballistiskt missilförsvar av t.ex. Gotland eller kuststäder i Finland, Baltikum eller Sverige vill man växla in Aster 30 Block 1NT.
Jag tror det blir viktigt att samordna fregatterna med andra stridsfartyg, landluftvärn “silvertejpat” på fraktfartyg och flygvapnet så mer kan kraftsamlas vid mättnadsanfall mot dem och det de skall skydda.
Och be inte om en större båt, be om en femte och sjätte.
Men det kostar massor så hur sköter vi vår ekonomi klokt så vi får råd med sådant om vi behöver det?
Försvaret bygger på att vi inte knaser till energiförsörjningen, infrastrukturunderhållet, skolorna, företagsklimatet, migrationen, osv.
Efter att ha läst bloggen sedan 2022 tar jag nu steget och skriver min första kommentar.
Med över 25 års erfarenhet i svenska flottan har jag länge förespråkat större fartyg – men kriget i Ukraina har fått mig att tänka om. Jag är nu övertygad om att en investering på 60 miljarder i stora ytfartyg är fel väg att gå.
Sveriges unika styrka är marin strid i skärgårdsmiljö. Inom Nato finns det gott om andra nationer som kan hantera sjöstrid på de stora haven. Man får inte glömma att fartyg bara är en del av ett system. Eftersom vi idag saknar logistik och infrastruktur för fregatter kommer den verkliga prislappen att bli betydligt högre, vilket riskerar att tränga undan investeringar i mer kostnadseffektiva vapensystem.
Det största orosmolnet är kanske inte ens drönarsvärmar som mättar luftvärnet – även om jag befarar att denna utveckling gör stora fartyg föråldrade om vi inte får fram helt nya motmedel.
Det fundamentala problemet är personalförsörjningen. Fyra fartyg som kräver 120 personers besättning innebär inte 480 sjömän, utan snarare det dubbla eller tredubbla om fartygen ska kunna vara operativa och inte bara ligga vid kaj. Redan idag har vi enorma utmaningar med att bemanna våra befintliga korvetter för uthållig drift.
Det smärtar mitt flottisthjärta att inte förespråka större fartyg, men min fasta övertygelse är att dessa miljarder skulle göra betydligt mer nytta för både Sveriges och alliansens gemensamma försvarsförmåga om de investerades annorlunda.
Jag kan ha fel. Jag hoppas att jag har det.
Stort tack till bloggaren och alla som kommenterar. Jag har lärt mig så mycket av er. Slava Ukraini!
Det är lätt påstå att mättnadsattacker med drönare kommer bli ett problem men det är svårare att förklara hur det skulle gå till. Fartyg är rörliga mål och avstånden över havet är långa. Det är en formidabel uppgift att utföra och vi har inte sett någon sådan attack varken i Adenviken eller Svarta Havet.
Oavsett för försvar kommer följande finnas: Trackfire ARES (Aerial Response) RWS, Bofors 40 mm eldrörsluftvärn och
upp till 96 st CAMM-ER (3st per VLS).
Så för att få till det skulle behövas en bra bit över hundra drönare som ska fjärrstyras simultant mot ett rörligt mål över ett väldigt långt avstånd över havet. Och ingen har demonstrerat den kapaciteten.
Du har en poäng i att hundratals drönare mot ett rörligt mål på öppet hav är en komplex operation idag.
Men i en kombinerad attack, där drönare samverkar med fler vapensystem t.ex sjömålsrobotar, patrullbrännare och elektronisk krigföring, krävs det betydligt färre drönare för att mätta ett fartygs lednings- och framförallt sensorsystem och 96 CAMM-ER i magasinen blir då inte begränsningen.
Det största problemet är dock att fartygen inte alltid kommer att vara “rörliga mål över långa avstånd”. Med tanke på dagens personalläge är min ponduspostulering att dessa fartyg kommer att tillbringa över 50 % av sin tid till kaj. Då är de statiska mål, och då krävs det inga mängder drönare för att träffa dem, något vi sett tydliga exempel på av Ukraina mot ryssarna i Svarta havet.
Även om vi löser personalförsörjningen behöver de gå in till kaj för att logistikförsörjas. Då är de återigen enkla mål.
Alternativet är underhåll till sjöss (RAS – Replenishment at Sea). Även under dessa moment är fartygen extremt sårbara. Idag saknar vi full RAS-kapacitet. För att lösa det – och inte vara helt beroende av att NATO har lediga resurser just när vi behöver dem – krävs 2 til 4 st egna stora trängfartyg (Combat Logistics Force). Dessa måste i sin tur ha eget, kvalificerat luftvärn och/eller eskorteras för att inte sänkas direkt. Dessa kostar åtskilliga miljarder att bygga och resurser i bl.a. infrastruktur
Framförallt kräver dessa underhållsfartyg ännu mer personal, vilket gör vår personalbrist ännu värre. Fregattsystemet riskerar därmed att bli en gökunge som äter upp resurser och personal som hade kunnat ge mycket mer försvarsförmåga per krona i andra system.
Man får titta på uppgifterna också. Det handlar inte längre om att slå mot en invasionsflotta, den så kallade “kakan”, i skydd av skärgårdsmiljö. Denn tiden är passe. Uppgifterna kan handla om att eskortera konvojer till Finland över Bottenviken, att kryssa längs kusten för att skydda mot terrorbombning med ballistiska missiler eller samverka med NATOs jagare i Nordsjön. Det är inte våra egna behov som styr längre. Vi har valt solidariteten med de allierade.
Jag ser att “bedömare” nu dömer ut köpet eftersom fregatterna kommer att vara sårbara i händelse av krig i Östersjön. Men som sagts ovan så är de förmodligen inte tänkta att användas i Östersjön.
Samtidigt ser vi hur Norge nu köper in sex engelska fregatter avsedda för u-båtsjakt. Min misstanke är att våra fregatter är avsedda att förse de norska fregatterna med närskydd medan de i godan ro kan tråla efter u-båtar i Barents hav.
Blue water mot green water.
Östersjön kan bjuda på ganska jobbiga förhållanden vid “rätt” väder. Östersjön är ingen insjö direkt.