Ryska ledare har börjat prata om “kärnvapenskalpellen” och att taktiska kärnvapen kan vara användbara vid en konflikt. Samtidigt visar ett brittisk krigsspel i BBC att Storbritannien inte skulle svara på ett kärnvapenanfall.
 |
| HMS Ocean under Baltops 2015. Foto: Per-Ola Olsson. |
Ryska ledare tror allt mer att man kan sätta in taktiska kärnvapen, utan risk för vedergällning rapporterar USNI:
“Payne said Russian military leaders use the term “nuclear scalpel” to describe the change in strategy.They believe that even first use of these weapons in a conflict would not draw a response from the West. The Russians “could convince themselves, however wrongly, we would not respond,” Franklin Miller of the Scowcroft Group added.”
Bilden av frånvaron av svar från angripna kärnvapenmakter stärks av att BBC i dagarna sände ett krigsspel där den brittiska ledningen två gånger avstår från att svara på ett ryskt kärnvapenangrepp.
Scenariot handlade om en rysk invasion av Baltikum, där Ryssland till slut satte ett taktiskt kärnvapen i den brittiska amfibieplattformen HMS Ocean. Större örlogsfartyg kan ta oerhört mycket stryk och fortsätta vara operativa. Om inte annat visade andra världskriget detta, redan med den tidens fartygsbyggarkonst. Med modernt närskyddsluftvärn kan överlevnadsförmågan för stora örlogsfartyg öka ytterligare. Fast antingen en direktträff med ett taktiskt kärnvapen, alternativt ett taktiskt kärnvapen på lagom avstånd innan närskyddsluftvärnet kan verka (även om man bör komma väldigt nära – USS Saratoga klarade 23 kiloton inom en dryg kilometer med Able Crossroads-kärnvapentestet, medan 23 kt inom några hundra meter med Baker Crossroads-testet kastade upp fartyget i luften, varpå det sedermera sjönk. Efter någon timme…)
I BBC-inspelningen svarade inte Storbritannien med kärnvapen, även om USA gjorde det i begränsad omfattning. Daily Mail skriver:
“Then Russia hits back with a nuclear strike on Royal Navy warship HMS Ocean – instantly killing 1,200 Royal Marines and sailors. Remarkably, the committee votes against retaliating with a nuclear strike.”
I sammanhanget ska man vara medveten om att britterna inte längre har några taktiska kärnvapen, medan Ryssland har åtminstone ca 2 000 aktiva (källa Bulletin of Atomic Scientists) taktiska laddningar. Britterna har bara strategiska robotar ombord på sina Tridentbestyckade ubåtar och kan alltså inte svara proportionellt på ryska taktiska kärnvapen, vilket dock USA kan och gjorde i krigsspelet.
När sedan Ryssland avfyrade ett strategiskt kärnvapen mot London avstod britterna också från vedergällning.
“General Sir Richard Shirreff, until recently Nato’s Deputy Supreme Allied Commander in Europe, takes a long pause, and declares: ‘I say do not fire.’
Sir Tony Brenton, a former ambassador to Russia, adds: ‘Do we pointlessly kill millions of Russians or not? To me it’s a no-brainer – we do not.’
In the end, the committee votes overwhelmingly against responding to a nuclear bomb being dropped on the UK.”
Den ömsesidiga utplåningen i kärnvapenkriget är en hypotes som tack och lov aldrig testats. Det är långt ifrån säkert att en västerländsk demokrati likt Storbritannien ser någon vinst i att döda miljontalet oskyld rysk civilbefolkning för att ledningen fått tuppjuck.
Därtill kan inte vare sig brittiska eller amerikanska strategiska robotubåtar längre på egen hand avfyra sina vedergällningsvapen. Man har inte med sig koder och mål, utan dessa ska skickas ut vid beslut om insats. Slås möjligheten att skicka ut dessa koder ut kan inte robotubåtarna vedergälla ens på eget initiativ, även om varje enskild robotubåt bär tillräckligt många stridsspetsar för att träffa samtliga ryska större städer, om än inte tillräckligt för att jämna storstäderna med marken (för vilket det krävs väldigt många utspridda träffar).
Oavsett vad som verkligen skulle ske, så är det alltså oroande att Ryssland nu pratar om kärnvapenskalpellen. Moderna kärnvapen likt kärnvapenbestyckade Iskanderrobotar eller kryssningsrobotar har dessutom en helt annat precision än vad en del hårdgjorda mål är byggda för – de är bygdga för att klara en kärnvapenexplosion i närheten med kalla krigets precision på några hundra meter, inte för en direktträff på eller direkt utanför t ex en entré.
Detta ökar frestelsen ytterligare att faktiskt sätta in kärnvapen.
Den ryska retoriken är oroande och man bör fråga sig om Sverige är redo att hantera ett begränsat kärnvapenkrig, där flera mål i Sverige kan vara aktuella då Sverige alltid militärt setts som en fiende av Ryssland och oavsett pga EU-medlemskapet och Lissabonfördraget skulle dras in vid ett angrepp mot Baltikum, eftersom vi inte är alliansfria i fred och inte neutrala i krig mot EU-länder?
Frågan är förstås retorisk och vi vet alla att svaret är nej, Sverige är inte förberedda på ens ett begränsat kärnvapenkrig med enstaka kärnvapeninsatser mot Sverige.
I sammanhanget ska man komma ihåg att Sovjetunionen aldrig planerade för ett konventionellt krig, utan skulle anfalla med sina pansararméer bakom en rullande matta av taktiska kärnvapen. Pratet om kärnvapenskalpellen talar för att dessa tankar, eventuellt planering, lever än.
Tillägg: NATO:s påtalar (PDF) att den sk “ryska påskens” simulerade ryska anfall mot Sverige var ett kärnvapenangrepp mot landet.
“These exercises include simulated nuclear attacks on NATO Allies (eg, ZAPAD) and on partners (eg, March 2013 simulated attacks on Sweden)”
Min egen tidigare analys av anfallet pekar på att ett av kärnvapenmålen var FRA på Lovön norr om Drottningholm, vilket kan vara lite trist om man bor på en gräddhylla i Bromma. Det andra var antagligen krigsflygbasen Hagshult i Småland.
