Som en uppföljare på gårdagens inlägg om Marc Faber, vilket gjorde en del läsare personligen förolämpade, så är det bara att konstatera att finansgurus oftast har fel och gissar fel fler gånger än slumpen. Av 68 amerikanska gurus var medlet bara 47.4% korrekta gissningar. Marc Faber gissar rätt i 47% av fallen och är alltså marginellt sämre än medel, och fortfarande sämre än slumpen, som ska ge 50%.
Latest in Marc Faber
En av alla Dr Doom, Marc Faber, är ute och spår börsras och stigande guldpris (Schibsted/SvD). Igen. Faber hade tidigt rätt om guldet och hade även rätt om den akuta finanskrisen. Men han kan faktiskt inte leva på gamla meriter, utan måste precis som alla andra visa att han kan ompröva ställningstaganden. För enligt Faber ska börsen ständigt krascha.
En del läsare har reagerat på att jag skrivit negativt om guld på sistone och undrat om guld inte är vad man skall sitta i långsiktigt.
Naturligtvis kan det vara en fortsatt utmärkt investering långsiktigt, och den långsiktiga trenden är fortfarande mycket stark.
Men varje år sedan guldet tagit rejält med fart, åtminstone med start 2005, så har vi sett en eller flera större rekyler i prisökningarna. Priserna har sedan återhämtat sig varje gång och nått nya höjder i den stigande trenden, samtidigt som inga underliggande fundamenta har ändrats.
En normal rekyl i USD ligger i intervallet 10-30%. Detta är vad man skall vänta sig. Ibland blir det blodigare, ibland mindre blodigt, men efter varje uppgång kommer vinsthemtagningar och de som försöker tjäna pengar på att trycka ner priset.
Nu vill man ju gärna hitta på berättelser (eng narrative) som förklarar förloppet som är aktuellt just nu. Så jag fantiserar ihop en liten berättelse nedan.
E24 envisas fortfarande med att inte införa Twingly, så jag drar mig normalt för att länka till dem då det inte ger mig något.
Nu har man åtminstone en uppföljande artikel kring de tre Dr Doom man skrev om i vintras, dvs Peter Schiff, Marc Faber och Nouriel Roubini.
Dessa tre herrar förutsåg i god tid finanskrisen, och speciellt Peter Schiff fick som återkommande slagpåse i amerikanska media utstå rätt mycket spott och spe åren innan, men skrattar bäst som skrattar sist.
Det väsentliga i E24-artikeln är att ingen av dessa herrar har ändrat ståndpunkt. De menar att vi bara sett början på krisen, och att den än så länge är en blek skugga av vad som komma skall.
Peter Schiff överväger för övrigt att kandidera till amerikanska senaten, men det är väl osannolikt att hans rätt dystra budskap kommer samla speciellt många röster. Att allt kommer bli värre är inte riktigt vad folk vill höra från någon de tänker rösta på.
Vill man titta på någon statistik så kan man ju alltid titta på arbetslösheten i USA.
Arbetslösheten följer förstås konjunkturen med viss fördröjning, men den har åtminstone inte börjat vända ner. Man måste dessutom hålla koll på hur de här siffrorna fungerar. Har man varit arbetslös för länge i USA, så syns man inte längre i statistiken, så det är naturligt att den plattar till sig efter en tid.
Drar arbetslösheten iväg igen får vi dock facit på att ekonomin dyker vidare, men det vore förstås konstigt om inte de tusentals miljarder med stimulanspaket som man pumpat ut i ekonomin inte skulle ge någon tillfällig effekt, även om det främsta resultatet förstås är ett exploderande budgetunderskott. Glöm inte att enbart de amerikanska stimulanspaketen uppgår till mer än dubbla inflationsjusterade kostnaden för andra världskriget.
Men börsen har ju stigit, så allt är glatt och muntert och nu är det återhämtning som gäller? Eller har Dr Doom, Dr Doom och Dr Doom rätt? Igen?
Trots allt har vi bara försökt bota symptomen, och inte gett oss på sjukdomen.
Visserligen hävdar jag och en del andra att finanskrisen ytterst utlöstes av peak oil. Fantasierna om den evigt expanderande ekonomin och tillväxtbubblan punkterades av att oljeproduktionen inte längre gick att globalt öka nämnvärt från slutet av 2004 och framåt. Buffertarna i systemet fungerade fram till 2006, resten är historia.
Nu finns det förstås massvis med folk som förnekar att peak oil skulle föreligga. Argumenten känns igen. Det är samma som förnekade att det fanns någon bostadsbubbla eller att det förelåg någon bubbla i ekonomin eller att det skulle finnas någon risk för finanskris.
Bland de som förnekat att det skulle kunna bli någon finanskris hittar man alla världens centralbanker, alla stora banker, media och politiker.
De fåtal whistleblowers som funnits, ex Doug Noland med Credit Bubble Bulletin, Nouriel Roubini, Marc Faber, Peter Schiff mfl, fick visserligen minimalt med mediatid åren innan finanskrisen blev akut, men mest som kuriosa och för att förlöjligas.
Samma gäller peak oil.
All världens energimyndigheter (får väl anses motsvara centralbankerna) förnekar att peak oil skulle föreligga, EIA, IEA, Energimyndigheten osv, även om IEA har börjat tala om problem framöver. Politiker håller tyst i frågan eller förnekar att problem skulle existera. Mediauppmärksamheten är nästan noll. De stora oljebolagen som Exxon eller BP förnekar också peak oil.
Istället hittar man whistleblowers som Colin Campbell, Kjell Aleklett mfl, som ibland får lite mediatid, men mest som kuriosa eller för att förlöjligas.
Samtidigt ökar försäljningen av personbilar i Kina med 37% mot året innan, och mitt under den värsta ekonomiska och finansiella kris vi skådat i mannaminne så handlas oljan till nivåer vi såg mitt under högkonjunkturen 2005-2006.
Bostadspriserna skulle inte falla i USA, kreditbubblan existerade inte, ekonomin kunde inte gå ner. Oljeproduktionen skall inte falla, någon peak oil existerar inte, produktionen kan inte gå ner.
Välj om ni vill lyssna på de som förnekade möjligheten för en finanskris, t ex media och politiker, eller om ni vill lyssna på de som faktiskt läst på.
Huvudet i sanden.
Nyare artiklar