Ett typexempel på en grundläggande anledning till mediakrisen seglade upp igår. Varför läsa svenska media, när det enda de kan göra är leverera korta artiklar om Sverige och utlandsrapporteringen handlar allt mer om att göra korta innehållslösa översättningar av utländska journalisters arbete?
Även när det gäller artiklar om Sverige får man ofta längre och mer innehåll på engelska, jämför t ex artiklar jag länkat till om den svenska bostadsbubblan hos t ex WSJ Nordic.
Aktuell artikel handlar om den tyske 73-årige journalisten Jürgen Todenhöfer, som riskerat sitt liv på att göra ett besök hos Islamiska staten.
Schibsted/SvD skriver några rader här, som känns som en rak översättning av en artikel hos brittiska The Independent. The Independent skriver i sin tur om intervjun med Todenhöfer hos tyska TZ, men vad som är speciellt med SvD:s artikel är att alla citat etc verkar återfinnas hos The Indepedent. Man kunde väl valt något eget från den långa intervjun hos TZ? Men icke, antagligen kan man inte tyska.
Förr i tiden hade svenska journalister åtminstone mage att resa ner till regionen och intervjua andra, modigare, journalister i hotellbaren, eller stå på hotellbalkongen och filma när de redogör för vad andra journalister sagt över en öl. Idag gör man inte risktagare som Todenhöfer ens den äran, utan nu översätter man texter från Internet rakt av istället.
Därmed är det inte konstigt att svensk media blir allt mer irrelevant och allt fler både får snabbare och bättre nyheter från utländska källor.
Men gör inte jag exakt det samma som bloggare?
Absolut. Men jag påstår mig inte vara samhällsbärare och förtjänt av presstöd och en massa särbehandling. Jag är en bloggare, inte en journalist. Vi bloggare länkar till artiklar, skriver referat och hymlar inte med vad källan är. Istället för att översätta, så citerar vi rakt av och låter intresserade gå vidare på angiven länk. Ibland producerar vi helt eget innehåll, där även någon annan tänkt, kommit på eller skildrat motsvarande tidigare. Då länkar vi inte, utan vi hade bara tur när vi tänkte. Ibland är vi rent av först med något. Fast då kommer det motsvarande artikel i gammelmedia några dagar senare, utan referenser.
SvD länkar inte ens till källorna. Man nämner RTL, men det gjorde även The Independent, så man har knappast tittat på TV-intervjun själva.
Ett exempel nedan som avslöjar att SvD:s artikel är en översättning av artikeln hos The Independent:
“Speaking in a TV interview with RTL’s Nachtjournal programme two days after his return to Germany last week, Todenhöfer said Isis has worked hard to establish itself as a functioning state. He said it has “social welfare”, a “school system”, and that he was even surprised to see it has plans to provide education to girls.”
“IS jobbar hårt för att etablera sig som en fungerande stat, säger Jürgen Todenhöfer i en intervju i den tyska TV-kanalen RTL:s program Nachtjournal. De har både byggt upp ett välfärdssystem och ett skolsystem, och till hans förvåning finns även planer på att låta flickor gå i skolan.”
Jag kan ge fler konkreta exempel på att man skriver exakt samma som The Indepdendent, men citaträtten begränsas till några få meningar, så ovanstående duger.
Brittiska The Independent nämns ingenstans i Schibsted/SvD:s artikel, men ändå väljer man precis samma styckeinnehåll som den brittiska tidningen enligt ovan.
Notera också att man vinklat om stycket från att ironiskt kalla “välfärdssystem” med citationstecken, tar man bort dessa och likställer dem därmed med västvärldens system.
Todenhöfers intervju är mycket intressant. Läs hos The Independent eller hos TZ om du kan tyska. Där får du betydligt mer än i Schibsteds översättning.
Eller plagiat… Är detta ett utfall av den svenska skolan, där man på gymnasiet bara kopierar och omformulerar texter från Internet när man ska lämna in något?
Det borde till en ny pressetik, där man länkar till källan när man översätter eller omformulerar andras arbete, även när det inte är en annan journalistkompis i svensk gammelmedia som är källan.
För när gammelmedia i Sverige citerar varandra anger man alltid källan. En journalist idag kan sitta på kontoret och vänta på att någon annan journalist gör något, så man kan uppmärksamma dennes arbete “enligt DN …”.
För att sammanfatta: Svensk journalist skriver av brittisk journalists artikel, sedan brittisk journalist sett en journalist på tyska RTL intervjua en journalist som riskerat livet hos Islamiska staten. Metakommenteras av svensk bloggare.