IT-konsulter

Det är hårda tider i dagens klimat, för konsulter hos både företag och stat. (Strof lånad och modifierad från Magnus och Brasses tidiga 80-talskuplett “Svångremmen”). Och det är ännu hårdare att vara inköpare, eller rent av bara vanlig chef hos kunderna.

Idag räcker det att som IT-bolag och potentiell konsultkund lägga ut en platsannons så börjar telefonen gå varm. Inte pga arbetssökande, även om de förstås också försöker ringa. Men de väntar ju åtminstone tills kontaktpersonen kommit till jobbet. Det gör inte konsultsäljarna. De ringer tills chefen stänger av telefonen. Då mailbombar de honom. Och stänger han av telefonen ringer de övriga kontaktpersoner i platsannonsen. Eller växeln. Och har man lagt ut annonsen på engelska, som många av våra större bolag gör, så ringer det konsultbolag från resten av Europa också.

Så det uppstår ett dilemma. Stänga av telefonen och utföra sitt dagliga jobb, eller dedikera några veckor åt att snacka med konsultsäljare i hopp om att nästa som lyckas komma fram faktiskt är en vanlig arbetssökande?

Antingen är säljarna väldigt på hugget, eller så sitter det många konsulter på den så beryktade Bänken. Trots höstens utrensningar. Gissningsvis kommer det nu en andra uppsägningsvåg bland de konsulter som gått av sina uppdrag sedan i höstas. Fast med tanke på antalet säljare som ringer, så borde man kanske även skära ner på den fronten när man ändå är igång.

Apropå konsulter. Überkonsulternas überkonsulter, Accenture, dvs tidigare Andersen Consulting, tycker om sig själva. Väldigt mycket.

Läs och njut av följande utdrag från deras interntidning daterad mars 2006, från bloggaren Prankmonkey. Man ägde Åre. Gör det. Läs och njut. Ödmjuka och privilegierade.

Ett litet citat från den ödmjukaste delen

“Du som jobbar på Accenture är något alldeles speciellt. […] Inte nog med att du är mer intelligent än genomsnittet, du är mer social, du är mer kunnig, du har fler intressen och är mer välutbildad, du tränar mer än andra, du lägger mycket tid och pengar på det som är snyggt och roligt, du festar oftare, du är även friskare och mer berest.

Accenture lyckades som bekant bryta sig ut Arthur Andersen innan Arthur Andersen gick under som en följd av Enron-skandalen. Och då hade redan AA köpt tillbaka namnet Andersen Consultning för ett antal miljarder.

På Accenture jobbar man tills man blir partner, eller ger upp. Det betyder väl att man får del i vinsten, sk bonus, samt förstås att man måste lägga ner en massa extratid på införsäljning. Undrar om man nu när Accenture nyligen vinstvarnat som partner måste betala in pengar istället för att ta ut? Kanske sälja BMW X5:an och stoppa tillbaka pengarna? Fylla igen swimmingpoolen? Någon som har koll på karriärsstegen hos Accenture. Det är nog väldigt viktigt vad som står på visitkortet, ni vet consultant, senior consultant, partner, senior partner, manager, senior manager, vice president eller vad det nu heter hos Accenture.

Att hyra in Accenture är kul. Speciellt för någon verksamhetskonsulting. Det betyder att en kostym- och slipsklädd pojke i 26-årsåldern med stekarfrisyr (likt chefen på inlänkad bild tidigare) kommer och tittar runt lite, och sedan åker tillbaka till kontoret och äter sushi, går på gym, går på vernissage, är snygg men ändå ödmjuk, och fyller sedan i en av Accentures PowerPoint-mallar, som sedan presenteras för kunden. För besväret med ifyllandet av mallen får man sedan en faktura på en halv miljon. Lite trist bara när man som beställare får se samma PowerPoint-presentation som hos förra arbetsgivaren… Så man hyr inte in dem en tredje gång.

Låt oss säga att Accentures konsulter representerar allt man har att säga om de senaste dryga decenniets tid av överkonsumtion, överbelåning och konsumtionsorgasm. Och de är dessutom så himla snygga. Ett citat till är på sin plats:

“Synbarligen på grund av att alla omkring en har det lika bra, eller kanske till och med ännu lite bättre; snyggare bil, större bostad, nyare skjorta, högre lön, snyggare man, större Callaway, snabbare befordran.”

Vi vanliga dödliga får trösta oss med att skillnaden mellan dig och en Accenture-konsult är storleken på hans eller hennes skulder. Så nu när varslen kommer igång riskerar bubblan att punkteras för mången stekarfrilla. Fast eftersom alla på Accenture är så bäst, så har de väl lagt fysiskt guld på hög i ladorna, amorterat sina skulder och redan minimerat levnadskostnaderna. Men jag är tveksam. Som vanligt är väl oftast skillnaden mellan stora huset, fina bilen och lilla huset, gamla bilen bara storleken på skulderna. Men vem vet. Man kan ju alltid sälja av Callawayen (målningar på blommor, som skulle göra vilken 50-talshemmafru som helst stolt). Annars går det bra med glasskulpturer också, fast där är kanske andrahandsvärdet begränsat).

Nä, jag har aldrig sökt jobb på Accenture om nu någon undrade. Och stekarfrisyr anlägger man för att höja upp pannan och därmed få huvudet att verka större, vilket skall ge ett intryck av intelligens. Detta eftersom man har linser istället för glasögon, som väl inte passar i dresscoden? Dessutom skulle ju glasögon vara smuts på den snygga fasaden. Jag menar, hur många med glasögon går på gym så ofta som en Accenturekonsult?

Ju högre man flyger desto hårdare blir kraschen. För de som njuter av sin fina gemenskap på konsultbolaget rekommenderar jag följande text. För att nå riktig gemenskap måste man rensa bort sina egotrippar. Tveksamt, då hela Accenture är en enda egotripp. Strikt disciplin och företagspiska innebär inte gemenskap, bara forcerade värderingar.

Dawg eat dawg. Må de vassaste tänderna behålla jobbet när yxan börjar gå. Så får vi se på gemenskap.

Relaterat så har det kommit ut en bok nyligen, Supernova, som handlar om hur det kan vara att jobba som konsult hos de internationella mangementbolagen. Författaren jobbade på McKinsey, men skillnaden är nog hårfin mot Accenture.

Missförstå mig inte nu. Att betala en 26-åring på Accenture eller McKinsey en halv mille för att göra en PowerPoint-presentation kan vara prisvärt. Det är precis som med reklam, det är inte alltid vad man tror som är målgruppen.

Syftet med en reklamkampanj kan t ex vara att en mellanchef skall få visa sig duktig för sina chefer, eller att man skall vinna något pris för bästa reklamkampanj och klå konkurrenten som vann förra året på fingrarna.

Så är det även med managementkonsultning. Betalar man en stekare från Accenture en halv miljon, och han flosklar på med sin standardpresentation, så kan man som uppdragsgivare slå sig på bröstet för sina imponerade chefer. Ibland blir cheferna så imponerade att de istället för att befordra mellanchefen till VD i ett nytt avknoppat bolag så anställer de Accenture- eller McKinseykonsulten istället. Han eller hon har förstås noll koll, har ju bara fyllt i luckorna i en Powerpoint-fil, men det är en karriärsväg om man är verksamhetskonsult iaf.

Har själv lekt verksamhetskonsult några gånger. Fast jag säger som det är, och inte vad uppdragsgivaren ville höra. Ex kanske jag hyrdes in för att se över IT-miljön som tydligen skulle vara under all kritik enligt mellanchefen. Fast det var den inte. Så när jag sedan drar det för mellanchefens chefer med en Keynote-presentation, så blir det tyst och alla stirrar på mellanchefen och undrar varför han betalat 30 000:- (inte en halv miljon alltså) för att få höra att inget behöver ändras. Då får man inte fler uppdrag som konsult där… Och inga erbjudanden om att bli VD för något dotterbolag heller.

Så en halv mille kan vara mer prisvärt än 30 papp. Lite beroende på vad syftet var.

Nja, allt som Accenture-managerns lilla inlänkade ledare ovan säger mig är att kunderna betalar för hög taxa.

Affärsidé: Asket Consulting (härlig svengelska). Dresscode: Tagelskjorta. Byline: “Ask it not, ask asket” (också swinglish), eller kanske “Vi steker inte dina pengar”.