Det är hårda tider i dagens klimat, för konsulter hos både företag och stat. (Strof lånad och modifierad från Magnus och Brasses tidiga 80-talskuplett “Svångremmen”). Och det är ännu hårdare att vara inköpare, eller rent av bara vanlig chef hos kunderna.
Idag räcker det att som IT-bolag och potentiell konsultkund lägga ut en platsannons så börjar telefonen gå varm. Inte pga arbetssökande, även om de förstås också försöker ringa. Men de väntar ju åtminstone tills kontaktpersonen kommit till jobbet. Det gör inte konsultsäljarna. De ringer tills chefen stänger av telefonen. Då mailbombar de honom. Och stänger han av telefonen ringer de övriga kontaktpersoner i platsannonsen. Eller växeln. Och har man lagt ut annonsen på engelska, som många av våra större bolag gör, så ringer det konsultbolag från resten av Europa också.
Så det uppstår ett dilemma. Stänga av telefonen och utföra sitt dagliga jobb, eller dedikera några veckor åt att snacka med konsultsäljare i hopp om att nästa som lyckas komma fram faktiskt är en vanlig arbetssökande?
Antingen är säljarna väldigt på hugget, eller så sitter det många konsulter på den så beryktade Bänken. Trots höstens utrensningar. Gissningsvis kommer det nu en andra uppsägningsvåg bland de konsulter som gått av sina uppdrag sedan i höstas. Fast med tanke på antalet säljare som ringer, så borde man kanske även skära ner på den fronten när man ändå är igång.
Apropå konsulter. Überkonsulternas überkonsulter, Accenture, dvs tidigare Andersen Consulting, tycker om sig själva. Väldigt mycket.
Läs och njut av följande utdrag från deras interntidning daterad mars 2006, från bloggaren Prankmonkey. Man ägde Åre. Gör det. Läs och njut. Ödmjuka och privilegierade.
Ett litet citat från den ödmjukaste delen
“Du som jobbar på Accenture är något alldeles speciellt. […] Inte nog med att du är mer intelligent än genomsnittet, du är mer social, du är mer kunnig, du har fler intressen och är mer välutbildad, du tränar mer än andra, du lägger mycket tid och pengar på det som är snyggt och roligt, du festar oftare, du är även friskare och mer berest.
Accenture lyckades som bekant bryta sig ut Arthur Andersen innan Arthur Andersen gick under som en följd av Enron-skandalen. Och då hade redan AA köpt tillbaka namnet Andersen Consultning för ett antal miljarder.
På Accenture jobbar man tills man blir partner, eller ger upp. Det betyder väl att man får del i vinsten, sk bonus, samt förstås att man måste lägga ner en massa extratid på införsäljning. Undrar om man nu när Accenture nyligen vinstvarnat som partner måste betala in pengar istället för att ta ut? Kanske sälja BMW X5:an och stoppa tillbaka pengarna? Fylla igen swimmingpoolen? Någon som har koll på karriärsstegen hos Accenture. Det är nog väldigt viktigt vad som står på visitkortet, ni vet consultant, senior consultant, partner, senior partner, manager, senior manager, vice president eller vad det nu heter hos Accenture.
Att hyra in Accenture är kul. Speciellt för någon verksamhetskonsulting. Det betyder att en kostym- och slipsklädd pojke i 26-årsåldern med stekarfrisyr (likt chefen på inlänkad bild tidigare) kommer och tittar runt lite, och sedan åker tillbaka till kontoret och äter sushi, går på gym, går på vernissage, är snygg men ändå ödmjuk, och fyller sedan i en av Accentures PowerPoint-mallar, som sedan presenteras för kunden. För besväret med ifyllandet av mallen får man sedan en faktura på en halv miljon. Lite trist bara när man som beställare får se samma PowerPoint-presentation som hos förra arbetsgivaren… Så man hyr inte in dem en tredje gång.
Låt oss säga att Accentures konsulter representerar allt man har att säga om de senaste dryga decenniets tid av överkonsumtion, överbelåning och konsumtionsorgasm. Och de är dessutom så himla snygga. Ett citat till är på sin plats:
“Synbarligen på grund av att alla omkring en har det lika bra, eller kanske till och med ännu lite bättre; snyggare bil, större bostad, nyare skjorta, högre lön, snyggare man, större Callaway, snabbare befordran.”
Vi vanliga dödliga får trösta oss med att skillnaden mellan dig och en Accenture-konsult är storleken på hans eller hennes skulder. Så nu när varslen kommer igång riskerar bubblan att punkteras för mången stekarfrilla. Fast eftersom alla på Accenture är så bäst, så har de väl lagt fysiskt guld på hög i ladorna, amorterat sina skulder och redan minimerat levnadskostnaderna. Men jag är tveksam. Som vanligt är väl oftast skillnaden mellan stora huset, fina bilen och lilla huset, gamla bilen bara storleken på skulderna. Men vem vet. Man kan ju alltid sälja av Callawayen (målningar på blommor, som skulle göra vilken 50-talshemmafru som helst stolt). Annars går det bra med glasskulpturer också, fast där är kanske andrahandsvärdet begränsat).
Nä, jag har aldrig sökt jobb på Accenture om nu någon undrade. Och stekarfrisyr anlägger man för att höja upp pannan och därmed få huvudet att verka större, vilket skall ge ett intryck av intelligens. Detta eftersom man har linser istället för glasögon, som väl inte passar i dresscoden? Dessutom skulle ju glasögon vara smuts på den snygga fasaden. Jag menar, hur många med glasögon går på gym så ofta som en Accenturekonsult?
Ju högre man flyger desto hårdare blir kraschen. För de som njuter av sin fina gemenskap på konsultbolaget rekommenderar jag följande text. För att nå riktig gemenskap måste man rensa bort sina egotrippar. Tveksamt, då hela Accenture är en enda egotripp. Strikt disciplin och företagspiska innebär inte gemenskap, bara forcerade värderingar.
Dawg eat dawg. Må de vassaste tänderna behålla jobbet när yxan börjar gå. Så får vi se på gemenskap.
Relaterat så har det kommit ut en bok nyligen, Supernova, som handlar om hur det kan vara att jobba som konsult hos de internationella mangementbolagen. Författaren jobbade på McKinsey, men skillnaden är nog hårfin mot Accenture.
Missförstå mig inte nu. Att betala en 26-åring på Accenture eller McKinsey en halv mille för att göra en PowerPoint-presentation kan vara prisvärt. Det är precis som med reklam, det är inte alltid vad man tror som är målgruppen.
Syftet med en reklamkampanj kan t ex vara att en mellanchef skall få visa sig duktig för sina chefer, eller att man skall vinna något pris för bästa reklamkampanj och klå konkurrenten som vann förra året på fingrarna.
Så är det även med managementkonsultning. Betalar man en stekare från Accenture en halv miljon, och han flosklar på med sin standardpresentation, så kan man som uppdragsgivare slå sig på bröstet för sina imponerade chefer. Ibland blir cheferna så imponerade att de istället för att befordra mellanchefen till VD i ett nytt avknoppat bolag så anställer de Accenture- eller McKinseykonsulten istället. Han eller hon har förstås noll koll, har ju bara fyllt i luckorna i en Powerpoint-fil, men det är en karriärsväg om man är verksamhetskonsult iaf.
Har själv lekt verksamhetskonsult några gånger. Fast jag säger som det är, och inte vad uppdragsgivaren ville höra. Ex kanske jag hyrdes in för att se över IT-miljön som tydligen skulle vara under all kritik enligt mellanchefen. Fast det var den inte. Så när jag sedan drar det för mellanchefens chefer med en Keynote-presentation, så blir det tyst och alla stirrar på mellanchefen och undrar varför han betalat 30 000:- (inte en halv miljon alltså) för att få höra att inget behöver ändras. Då får man inte fler uppdrag som konsult där… Och inga erbjudanden om att bli VD för något dotterbolag heller.
Så en halv mille kan vara mer prisvärt än 30 papp. Lite beroende på vad syftet var.
Nja, allt som Accenture-managerns lilla inlänkade ledare ovan säger mig är att kunderna betalar för hög taxa.
Affärsidé: Asket Consulting (härlig svengelska). Dresscode: Tagelskjorta. Byline: “Ask it not, ask asket” (också swinglish), eller kanske “Vi steker inte dina pengar”.
19 kommentarer
Med lite arbete skulle det här kunna bli ditt absolut bästa inlägg någonsin. Det finns kärna. Färre utsvävningar och du har begynnelsen till en roman.
Fredagshälsningar från Simulacra.
C,
Du överträffar dig själv ibland. Jättekul skrivet. (Eller har jag drucket för mycket rödvin…). Jag bara väntar på att varselvågen och eländet skall nå Stockholm och dess finare förorter (själv Lidingöbo).
Nu börjar peyto och olja/naturgas att röra på sig igen. Take care.
/CK
Jag uppskattade också detta. Min förra flickväns förra jobb var på Accenture (ett kort tag) innan hon hoppade av och fick ett fint jobb på SJ (Accenture ser bra ut i CVn).
När vi skulle gå på fest hos Accenture ville jag skoja till det och säga att jag jobbade som sopåkare men jag fick inte för henne 🙁
Hennes chef gled in en dag och sa (med glimten i ögat):
“Om det är så att hälften av alla svenskar röstar på sossarna, hur kommer det sig då att man inte känner någon?”
Ja, det där är lite märkligt att inte varselvågen ännu nått Stockholm. Det torde visa sig nu under senvåren och då särskilt inom konsultsvängen. Gör det inte det har vi gjort en massiv felbedömning. Men det tvivlar jag starkt på.
Ha ha ha ha! Så jävla kul! Dock måste jag rätta dig Cornu, Accenture är inte några überkonsulter. De är slasken dvs de som inte får jobb på de bra konsultbyråerna men ändå tror sig veta mer än de andra. De prestigefyllda konsultfirmorna lyckas faktiskt med att rekrytera in de smartaste männsikorna som har sympati och självdistans. Christer hade aldrig blivit anställd där.
Ang Accenture, hur många har de anställt de senast tre åren? 300? 500? 1000? Ivf är inte tröskeln där särskilt hög. De har kunnat överdebitera under ett par år pga “superekonomin” men nu borde det komma massavskedningar. Om ngt är Accenture dussinkonsulter. De enda de är bra på är att skapa en sektlikt stämning, samt försena projekt. Om ngn kosnultfirma ska konkurera med Semcon om vem som kommer avskeda störst del av personalstyrkan så blir det nog Accenture.
Och nu till det viktiga. Förstår att bloggen är bra för egot.
Men vad säger din fru?
Terapeuten
Tyckte detta inlägg var hur kul som helst, eller så är jag bara extremt trött.
Go for it, mer sådana inlägg!
Jag önskar att jag kunde få er alla att inse att alla era kollegor lever i samma toppskikt av befolkningen. HA HA HA!
“…vad man ska lägga på grillen…” är något jag kommer att vilja diskutera nästa gång Accenturesäljare ringer. Jag kommer inte ge mig förrän de gråtande lägger på luren…
Mycket kul och träffsäkert.
Finns fler konsulter som kör med mallar.
Annars kör de intervjurunda och fiskar upp det bästa de kan hitta av material och synpunkter i organisationen som betalar deras fakturor.
Sedan trycker de in det i den där mallen och lägger fram det som sina egna slutsatser.
Alternativt relaterar de till erfarenheter och resultat från sitt förra jobb och som DEN uppdragsgivaren betalade för. Det kallas återanvändning. Mycket effektivt och lönsamt.
Riktigt bra skrivet!
Mvh Tobbe
Lite Cornucopia-ordbok.
Inledningen “über” använder jag när någon tycker att de är bäst, men inte är det. Om de verkligen är bäst, så använder jag “alpha”, ex “alphakonsulten”. Fast de som är bäst säger det förstås aldrig, det ingår i att vara bäst. Ordet “elit” använder jag om sådana som är i en position där de kan köra över resten av världen, ex “makteliten” om G20-ledarna. Betyder inte att de är bättre än någon annan, bara att de andra inte kan göra så mkt åt det. Ex så borde Kungälvaren hos Accenture tillhöra Accentureeliten, liksom Wanja tillhör LO-eliten, samtidigt som förstås Wanja är väldigt “über”. Man kan vara både “über” och “elit” samtidigt, men aldrig “über” och “alpha” samtidigt.
Det finns massvis med duktiga alphakonsulter. Inte sällan hittar man dem hos väldigt små bolag. Alphorna är ju så pass Alpha att de klarar sig själva, om de väljer detta. En del väljer ju inte att köra sitt eget race.
Exempel på alphakonsulter i Göteborg kan vara t ex http://kirei.se/ eller http://www.callistaenterprise.se/, eller åtminstone delmängder därav, fast därom tvistar kanske de lärde.
kul!
en liten rättelse bara…
Callaway är golfklubbor och inte tavlor
(i alla fall om de ägs av en Accenturekonsult)
Kul inlägg! Även för en som jobbar på Accenture.
Tycker förstås att du har en lite för schabloniserad bild av gemene Accenture-konsult. Största delen av vår personal sysslar med vanlig svettig systemintegration och det är ganska långt ifrån Powerpoint-stekaren du beskriver…
Du frågade förresten om titlar på Accenture…
De flesta följer denna karriärtrappa:
– Analyst
– Consultant
– Manager
– Senior Manager
– Senior Executive (f.d. Partner)
Iom att vi är börsnoterade på Nasdaq har Partner-begreppet fasats ut.
Värt att notera är att det även finns andra karriärvägar – t.ex. för “Experts”.
/Samma Anonym som ovan
Tack för klargörandet om karriärsstegen, och kul att även ni har humor. Eller vad det jag skrev nu var.
Efter att ha jobbat ett par år på Accenture kan jag både le instämmande åt en del, men samtidigt skaka på huvudet åt en del fördomar. Ja, det finns en kultur av att klappa sig själv på axeln lite väl mycket. Men nej, de som jobbar där är inga sinnesslöa brats som bara fyller i en ppt-mall. De flesta jobbar mer än vad som är nyttigt och har så mycket driv i sig att, om man som jag uppskattar att ta det lugnt ibland, kan bli mörkrädd. Det finns en anledning att företagen fortsätter ta in mgmtkonsulter, både i bra och sämre tider…
Och för en före detta anställd har det visat sig vara en jäkligt bra stämpel i sitt CV.
It’s truly a shame that 98% of consultants give the rest a bad name.
Jag är inte förvånad att Accenturekonsult Christer i artikeln kommer från Kungälv. Sveriges golfbanetätaste kommun enligt egen utsago, och fylld till bredden av sociala klättrare som skulle vilja bo i Askim eller Hovås men inte riktigt har råd.
Känner igen otroligt mkt av detta som ex-accenture och massuppsägningarna kom för ett halvår sedan då de blev tvungna att köpa ut folk… upprepning av historien mao.
Det som saknas är en respekt för individen på ftget, om du inte stöps i samma form och håller med i gruppen så kommer du inte trivas, tro mig, efte att ha reflekterat över detta har min insikt landat i att jag är väldigt glad över att ha slutat och bytat jobb.