Våra kära nordiska bröder på Island har satt ner foten då presidenten vägrar att skriva under det sk Icesave-avtalet, som skulle innebära att en isländsk barnfamilj skulle tvingas betala motsvarande 34 000:- SEK per år, oräknat räntan, i 15 år till främst brittiska sparare som girigt satt pengar i isländska sedermera konkursade banker pga den höga räntan.
Islands president Olaf Ragnar Grimsson har alltså betydligt mer stake än vad tjeckiens president Vaclac Klaus hade i frågan om Lissabonfördraget. För naturligtvis är islänningarna inte intresserade av att betala dessa pengar, inte ens under den form av utpressning som Storbritannien utövat. Redan tidigare har islands president försinkat sin påskrift av lagen.
Folkets vilja är folkets vilja, och det isländska folket har sagt sitt till presidenten som lyssnat till fordringsägarnas förtret. Det är demokrati det, till skillnad från den politik som politiker för och som inte har med folkets vilja att göra. Storbritannien får väl terroriststämpla alla islänningar och invadera landet. Vikingablod förvandlas väl till vikingablot istället.
Men saken är den att riskkapitalister världen runt, speciellt i Storbritannien, har använt naiva isländska banker för att dumpa ut sina tillgångar och realisera sina vinster. Man har gladeligen gett lån till isländska banker med ena handen, och även uppmuntrat brittiska sparare att flytta pengarna till Island. Med andra handen har man sedan sålt tillgångar till överpriser till just de isländska bankerna och gjort en hygglig förtjänst. Sedan har isländska bankdirektörer suttit överbelånade med Svarte Petter. För att någon skall kunna ta en vinst måste någon annan ta över den potentiella förlusten.
Och det är vad Island har fått göra. Bankdirektörerna har varit omskolade fiskeskutekaptener (sant!) och med det varit lättlurade.
Det är förstås synd om brittiska banksparare som lurats in i härvan för att finansiera Citys riskkapitalisters försäljningar av övervärderade tillgångar till Island. Men sådan är processen avbelåning. Den sker genom konkurser. Ger en bank 15% i ränta så kanske man skall fundera på varför innan man sätter inte pengar där…
Men det är inte det isländska folket som skall hållas kollektivt skyldiga. Lånar man ut pengar till ett företag så slutar ansvaret där, och skall inte kollektiviseras. Privatize the profit, privatize the loss.
Sänder iaf en broderlig tanke till de vindpinade och iskalla islänningarna som nu räckt ett stort finger till sin kärnvapenbeväpnade granne Storbritannien. Det är vikingablod det.
Hade det varit Sverige det rört sig om hade vi förstås betalat och även gett bort naturatjänster gratis medan vi ändå var igång.
Insiktsfulla och pålästa Islandsbloggen har förstås mer.