Åter ett av bloggens gamla kära ämnen, nämligen överetableringen av köpcentrum. Och hur ska det gå för fastighetsbranschen som vant sig och eventuellt planerat för permanenta kris- och nollräntor, när stigande marknadsräntor gör att man inte kanske kan fortsätta skriva upp värderingen av sina fastigheter och därmed visa bokföringsmässig vinst och låna pengar mot?

Det var evigheter sedan jag besökte ett köpcentrum och undantaget det jag köper lokalt i byn eller livsmedel eller färskvaror som växter så handlar jag i princip bara online numera. Pandemin putte mig över gränsen och jag har inte tittat tillbaka.
Fysiska butiker besöker jag främst när det är något som måste handlas tidskritiskt där man inte kan vänta på leverans. Så jag begav mig till närmaste köpcentrum, dvs Kungsmässan i gräddhyllan Kungsbacka.

Köpcentret byggde ut med perfekt timing till pandemin drog igång, men jag tänkte att det råder ju överhettning för detaljhandeln enligt konjunkturbarometern, så det borde väl vara fullt nu och alla tomma lokaler uthyrda?



Men icke.
Det finns plats för nya upplevelser. Alltså inte shopping. Nu är det upplevelser som gäller. Centralorten i kommunen har redan förvandlats till upplevelsecentrum, där man kan uppleva synkontroll från 5-6 olika optiker, tandvård från 4-5 olika tandläkare och klippa håret från 3-4 olika frisörer. Eventuellt även äta mat. Och Systembolaget. Också en upplevelse.
Optiker finns det gott om dock i Kungsmässan, men dåligt med tandläkare och bara en frisör. Och inget Systembolag.

Nu ska ju dock några flytta in faktiskt.
O’Learys ska ge upplevelser och även något som kallar sig Nobla. O’Learys i två våningar rent utav. Blir typ största hyresgästen. Till och med internationella klädkedjan Zara har lämnat annars, så O’Learys och Stadium blir väl de sista med två våningar.


Och så har Stadsmissionen flyttat in på gräddhyllan och säljer second hand i Zaras tidigare lokaler. De fick nog Ett Bra Pris (TM) på hyran. Var för övrigt den butik som hade mest folk i sig. Alltså flera stycken kunder.

Nåja, en del flyttar till bättre lägen. Som Jack & Jones. Eller kanske till mindre och billigare lokaler?

Tror jag glömde ta foto, men Sibas gamla lokaler i köpcentret, som övergavs för kanske 4-5-6 år sedan står fortfarande tomma.
Sedan finns det förstås konkurrens från köpladorna som växer upp runt gräddhyllan och det är inte självklart att ett köpcentrum längre är attraktivt.
Men intressantast är själva fastighetsbranschen, som de senaste tjugo åren levt väl på fallande räntor och billiga pengar, som drivit upp fastighetsvärden, vilket bokförs som vinster och belånas så man kan expandera ännu mer.
Vad händer med dessa affärsidéer när räntorna sticker iväg? Det finns en hel generation av ledningsgrupper som aldrig agerat i en inflations- och normalräntemiljö, och aldrig testat sin affärsidé under de omständigheterna.
För att inte tala om alla projekt som påbörjats och byggs på, startade med obefintlig officiell inflation och nollräntor. Byggmaterial har ökat lite i pris om man säger så, och sedan ska kunderna köpa eller hyra med en helt annan ränta i botten än när spade sattes i marken. Lägenheten högst upp i Karlatornet i Göteborg – ett torn som nu blivit så högt att det syns mot horisonten när man går in för landning på Landvetter kunde jag konstatera i förrgår – är fortfarande osåld, med 69 395 000:- i utpris för sina 365 m2. Vi får väl se hur det går med den försäljningen när räntorna normaliserats istället för att ligga på noll. Annars kanske en skybar vore rätt najs att hyra ut lokalen till? Då kan man titta ner på landningsbanan på Landvetter två mil bort.
Vi får väl se om vi får en fastighetskrasch. Sist var 1990 – 1992. Det är nog minst sagt dags för lite utrensning i den svenska fastighetsbranschen igen. Fast bloggen har ju alltid fel så det är nog inget att oroa sig över.
För övrigt hittade jag inte det jag letade efter, trots köpcentrum. Meh.




