Det är nu snart en vecka sedan Sverige och Finland ansökte om Natomedlemskap och inget av våra två länder har blivit kärnvapenbombade eller ens anfallet av Ryssland. När det gäller de ryska kärnvapnen – där 95% nedrustats sedan kalla kriget och den tidens hotbild inte finns kvar idag – så är inte insats av kärnvapen nästa steg på eskaleringstrappan, utan brott mot provstoppavtalet. Alltså att Ryssland bevisar att de har fungerande kärnvapen genom att testa ett av dem. Idag råder det stor tvekan kring hur hälsan och funktionen egentligen är hos kärnvapnen i det genomkorrumperade Ryssland.
Som tidigare nämnt har Ryssland och USA bara kvar cirka 1 550 kärnvapen förbandsatta på vapensystem (exakt siffra ska vara 1588 men det är en dagsfärsk siffra och inte helt relevant, se nedan). Några till laddningar finns i reserv, men de kan inte sättas in i krig då det saknas själva vapensystemen utan de är kvar för att kunna aktiveras vid en upprustning, inte vid ett krig. Under kalla kriget hade Sovjetunionen ca 45 000 stridsspetsar och antalet kärnvapen – om alla fungerar – som Ryssland kan sätta in är alltså drygt tre procent av det som gällde under 80-talets domedagsvisioner. Dessutom har de kraftigaste vapnen helt avskaffats då modern precision inte kräver så stora bomber, så total sprängkraft har minskat med mer än antalets 97%.
Aktuella begränsningen till ca 1 550 stridsspetsar var kommer av Obamas och Medvedevs nedrustningsavtal New Start från 2010.
Ryssland har hela tiden haft kärnvapen i vår omedelbara närhet. Dels på Kolahalvön, där större delen av landets andraslagsförmåga i form av de strategiska kärnvapenrobotubåtarna är grupperade i fredstid, redo att gömma sig under packisen på Nordpolen för att kunna hämnas ett kärnvapenanfall. Dels i Kaliningrad där taktiska kärnvapen hela tiden funnits, och även upprustats med etableringen av Iskander-systemets medeldistansrobotar.
Själva Iskander bröt mot nedrustningsavtalet mot markbaserade medeldistansrobotar vilket gjorde att USA rev upp det avtalet pga upprepade ryska brott. Det är enkelt att gömma markrobot och de kan således snabbt och utan förvarning slå mot angriparen, därav vill man bara ha dessa enligt nedrustningsavtalen på flygplan och fartyg, som inte är lika enkla att dölja i terrängen.
Det har under den politiska processen att nå fram till Natoansökan hävdats att Sverige därmed skulle bli ett kärnvapenmål och att Ryssland skulle gruppera fram dessa. Bägge dessa är fel. Sverige har alltid varit ett kärnvapenmål, vår neutralitet tjänade oss inte väl. Dels har Ryssland alltid haft kärnvapen i vår närhet vilket om inte annat bevisades med grundstötningen av en sovjetisk ubåt utanför Karlskrona 1981 där Sverige mätte upp signaturen av den milda strålningen från kärnvapentorpeder eller minor ombord. Och dels är kärnvapen idag främst långdistansvapen. Man grupperar generellt inte kärnvapen nära sin motståndare då de därmed blir sårbara för konventionella vapen, även om det finns undantag som Kaliningrad. Ryssland generellt grupperar sina kärnvapen vid sina gränser, medan USA, Frankrike och Storbritannien har dem långt bort från Ryssland.
Som kriget i Ukraina visat så är Ryssland inkompetenta och en kleptokratisk korrumperad diktatur, där de väpnade styrkorna är enorma och därmed kan hota allianslösa länder, men av tveksam generell kvalitet både på personal och materiel. Därtill gör diktaturen att sykofanter belönas och verkligheten inte når ytterst Putin.
Det är således högst oklart hur många av de 1 588 ryska kärnvapnen som faktiskt fungerar.
Alla dagens kärnvapen är vätebomber, eller så kallade termonukleära bomber. En mindre atombomb (fissionsbomb) agerar detonator för en större vätebomb (fusionsbomb). Detta är både effektivare och kompaktare än att försöka nå samma styrkor med enbart fission. Dock behöver fissionsbomben tankas med tritium och vätebomben med deuterium och dessa bränslen har en relativt sett kort halveringstid som gör att de behöver roteras, underhållas och fyllas på. Annars fungerar de inte, eller fungerar inte som avsett. Det kanske blir en snedtändning med en mycket klen atombomb och inte en full vätebomb? Eller så smäller det inte alls.
Sedan provstoppavtalet 1996 har varken USA eller Ryssland sprängt några kärnvapen. Nedrustningsavtalen har förvandlat de gamla kärnvapnen till reaktorbränsle som gett oss el, välstånd och välfärd.
USA:s, Storbritanniens och Frankrikes kärnvapenstyrkor är mycket kompetenta och man kan nog utgå från att dessa underhåller sina kärnvapen korrekt. Men med kleptokratin och korruptionen i diktaturen Ryssland – och med diktatur så flödar inte informationen korrekt och sant – så är det högst diskutabelt hur många ryska kärnvapen det finns som faktiskt skulle fungera. Om alls vapenbäraren fungerar och kärnvapenet når sitt mål.
Det första steget i en rysk eskalering av kärnvapenhotet skulle därför vara att Ryssland bryter mot provstoppavtalet och bevisar att man faktiskt fortfarande har fungerande vapen. Kärnvapen är ett politiskt vapen, där hotet är den främsta styrkan. Som det är nu så är Ryssland den som berättar att de minsann har vapen hemma och om ni inte passar er hämtar vi dem. Men att de faktiskt fungerar är en annan sak.
Man lyckas då och då skjuta iväg robotar som kan bära kärnvapen, men det är alltså bara vapenbärarna. Att det faktiskt finns fungerande stridsspetsar till dessa är en annan fråga, och särskilt om de är angivna 1588, 1000, 500, 200 eller kanske bara 50 fungerande laddningar?
Så tills Ryssland bryter mot ännu ett av sina internationella avtal och provat ett kärnvapen, kanske på Novaja Semlja, så föreligger ingen risk för ett ryskt kärnvapenangrepp mot någon. Första steget är att visa att man menar allvar med sina hot och för det måste man bevisa att man har fungerande vapen.
I övrigt uppges de ryska kärnvapenstyrkorna faktiskt styrts av allvarliga herrar som tog sina jobb på allvar och mycket väl visste vad för skit de kunde ställa till med. Hur mycket detta kan försämrats under Putins fascistiska kleptokrati är okänt. Men det är många miljarder rubel som kan gå ner i olika fickor istället för i det löpande underhållet av kärnvapnen.
Nedan ser ni en animation av de 2 053 kärnvapen som sprängts på Jorden 1945 – 1998, eller fler än Rysslands totala arsenal idag. Alla av USA:s 1032 kärnvapentester skedde i Nevada inom synhåll från Las Vegas, där svampmoln i fjärran var en vanlig syn på 60- och 70-talen, utom 126 stycken främst på Marshallöarna (“Bikini”) men också en handfull andra platser. Den som vill titta på kratrar i Google Maps kan göra det här. Antalet sprängningar som skedde där (och i luften över t ex den här där man stod 3000 meter under ett test av en taktisk kärnvapenjaktrobot för luftförsvar och filmade det hela) motsvarar ungefär hälften av Rysslands teoretiska kärnvapenarsenal idag.
