Förra veckans undersökning om Dubaikrisen gav följande resultat.
Ni verkar kort sagt inte speciellt oroliga. Väger man de som hade en uppfattning så får den möjliga krisen 2.88 i allvarlighet på en femgradig skala.
Latest in finanskris
Min blogg- och ideologiska granne Flute har skrivit lite mer om Dubai.
Vad jag speciellt vill trycka på är att ni läser Johann Haris långa artikel The dark side of Dubai, som Flute ofta refererar till.
Skall ni läsa en sak om Dubai så är det den artikeln från i våras. Varning för obehaglig läsning dock.
En underbar sak med utländsk press, åtminstone brittisk och amerikansk, är att de kan kosta på sig lite längre artiklar och bättre research än vad ytliga svenska gammelmedia normalt klarar av. Jag har gett tidigare exempel, t ex Vanity Fairs skildring av Island.
Dubai är en moralisk öken. Naturligtvis förnekar de som älskar Dubai detta, men landet är inte bara byggt ovanpå en fysisk öken där rent vatten är dyrare än den ändliga olja och fossilgas som krävs för att hålla öknen borta, utan ovanpå en moralisk öken och ryggarna av 100 000-tals slavarbetare. Slavarbetarna lockas dit från t ex Filippinerna, Bangladesh, Indien och Sri Lanka, och säljer allt de äger för att ha råd med flygresan dit med löften om höga löner. Väl där tar arbetsgivaren deras pass och ger dem en tiondel av den utlovade lönen och fruktansvärda arbetsvillkor. Lämna fängelset i öknen blir omöjligt och det krävs många år av arbete för att få råd att betala biljetten hem. Om man nu överlever tills dess och arbetsgivaren ger tillbaka passet.
Det är inte ens så fagert för de expats (västerländska utvandrare) som bor i Dubai. Klarar man inte av att betala sina skulder åker man i fängelse, och det är inte svenska fängelser om vi säger så… Inte konstigt att många expats i spåren av finanskrisen bara helt prompt tagit bilen till flygplatsen och bara lämnat landet. För säger man upp sig blir bankerna direkt underrättade och polisen knackar på dörren. Så det kanske inte bara är gästarbetarna som är slavar, utan egentligen alla som tagit lån i Dubai? Skillnaden är att expats har en chans att lämna allt om de inte likt i artikeln råkar säga upp sig först i ett missriktat infall av moral.
Dubaikramarna förnekar förstås allt det här, och förträngning är en absolut nödvändighet för att alls kunna leva och verka i denna moraliska öken.
Man kan fundera på vad som händer med de tusentals slavarbetarna om deras arbetsgivare nu går i konkurs. Att överleva i öknen utan ens den lilla mängd vatten, mat och skydd som arbetsgivarna än så länge gett blir i det läget omöjligt. Och att lämna är lika omöjligt.
Att det existerar andra problem i andra delar av världen ändrar inte hur det ser ut under ytan i Dubai.
Jag misstänker att Johann Hari inte är välkommen tillbaka till Dubai för en uppföljande granskning av den nu allt akutare krisen på plats. Fast det kanske är lika bra. Dubai är en totalitär diktatur, och vad de skulle göra med Hari efter hans artikel kan man fundera på.
Det finns lite olika aspekter på Dubaikrisen som är värda att diskutera. Som alltid är det inte fullt så enkelt som det verkar, utan det här handlar om flera olika saker.
Vad som skett är att Dubai World ställt in betalningarna på sina skulder, och eftersom dessa tidigare garanterats av staten Dubai (en oljelös delstat i Förenade Arabemiraten) så innebär det i praktiken att staten Dubai ställt in betalningarna och alltså är konkursmässig.
Grannemiraten Abu Dhabi har nu gått in och sagt sig vara beredd att köpa krisdrabbade tillgångar i Dubai, men det skall avgöras fall per fall. Och det säger ingenting om till vilket pris man vill ta över tillgångar, och sannolikt vill man inte ta över det mesta skräpet, utan de få lönsamma tillgångarna. Abu Dhabi har också gjort en utfästelse om att man i praktiken inför en bankgaranti för finanscentrumet Dubais banker, dvs pengar på bankkonto skall vara säkra.
Jag är på inget sätt ens i närheten av någon expert i frågan, men det finns några olika aspekter på den här krisen.
1. Finanskris. Abu Dhabis intåg bör förhindra just en sådan, åtminstone lokalt och initialt. Med 700 miljarder USD i sin sovereign wealth fund så kan Abu Dhabi i praktiken köpa Dubai, varför de nu skulle vilja göra det.
2. Fastighetskris för Dubai. De facto konkursen innebär svart på vitt slutet för de hängande trädgårdarna, tornen och skidbackarna i Dubai. Det finns helt enkelt inga kunder. Det här innebär att alla de företag som haft intäkter på byggexpansionen i Dubai drabbas, från råvaruproducenter, ingenjörsfirmor och hela vägen till byggföretagen. Att Abu Dhabi räddar resterna förändrar inte att byggboomen antagligen är över, och gör inte diverse vansinniga satsningar ett dugg mer lönsamma.
3. Symptom på att den globala ekonomiska återhämtningen kanske inte var så fantastisk. Att världens rika inte längre är intresserade av att köpa tillgångar i Dubai, trots löjligt låga räntor, visar att världsekonomin nog inte är på väg att återhämta sig så snabbt som en del påstått. Abu Dhabis inträde förändrar inte detta.
4. Det artificiella undret Dubai är inte en hållbar konstruktion, utan bygger helt på import av fossila bränslen till drivmedel och elproduktion. All form av ekosystemtjänster saknas där i öknen, och hela miraklet är en artificiell konstruktion som kräver konstant tillförsel av ändlig fossil energi. De artificiella öarna sköljs bort om man inte hela tiden fyller på med ny sand, färskvatten måste tas via fossilgasdriven desalinering och för att världens rika skall kunna ta sig till Dubai krävs fossilt jetbränsle för flygplanen. De hängande trädgårdarna, fossilt kylda skidbackarna och Babeltornen kommer en gång återigen tas över av öknen. I grunden är hela konstruktionen helt ohållbar. Så på sikt är och förblir Dubai helt värdelöst när oljan och gasen sinar i spåren av peak oil och peak gas.
Vad aktiemarknaderna bör reagera på är väl främst punkt 2. och 3. ovan, men initialt var det en rädsla för 1. som orsakade sättningar på världens börser förra veckan. 2. och 3. kanske handlar om lite mer långsamma konsekvenser än en akut finanskris. I Dubai faller naturligtvis börsen, man kan inte komma undan punkt 2.
Även om det var rally på Asienbörserna under morgonen så faller samtidigt åtminstone Stockholmsbörsen, iaf OMXS30, nu igen, efter att ha öppnat uppåt. Dubaikrisen sätter möjligen fingret på punkt 3. och marknadens aktörer har stora vinster att ta hem. Julhandeln i USA har också öppnat svagare än förhoppningarna under fredagens Black Friday och på fredag är det dags för arbetslöshetsstatistiken i USA.
Dubai är artificiellt. Hängande trädgårdar. Fantastiska konstruktioner, men inte hållbart. Hur det egentligen ser ut och vem som lånat ut vad och hur mycket och till vem återstår att se. Via de konstruktioner man numer har med finansiella derivat kan ringar på vattnet förvandlas till tsunamis.
The Oil Drum har en artikel och diskussion om Dubaikrisen. Även DN har lagt lite mer energi än att bara citera TT i åtminstone en artikel.
Jag har köpt XACT Bear 2. Vi får se hur det går. Just nu är det iaf plus på den exakta björnen.
Veckans undersökning blir huruvida den sk Dubaikrisen är eller kan leda till en allvarlig internationell finansiell kris.
Svara här ute till höger, och som vanligt kan jag inte se vem du är eller var du sitter när du svarar, så ditt svar är helt anonymt för mig.
Sveriges BNP kom in sämre än väntat för tredje kvartalet, dvs -5% mot tredje kvartalet 2008 och +0.2% mot andra kvartalet 2009. Väntat var +0.6% mot andra kvartalet.
Det här tolkas positivt av de flesta analytiker tydligen. Sådana där gröna skott ni vet. Man tycker nämligen att de underliggande faktorerna är positiva, nämligen att produktionen i näringslivet föll med 7%, medan det var konsumtionen av billiga plastprylar från Kina, dvs privatkonsumtionen, och framför allt de statliga utgifterna som höll emot. Privatkonsumtionen föll bara 0.1%, medan den offentliga konsumtionen ökade med 1.9%.
Det tolkas som positivt tydligen. “Ett kvitto på att svensk ekonomi är på väg att återhämta sig“, säger Swedbank.
Det tycker inte jag.
Det är det privata näringslivet, inklusive privatanställdas löner, som skall försörja hela Sverige med skatter. Skatt på offentlig konsumtion, inklusive statsfinansierades löner och deras konsumtion, kan inte betala statsbudgeten. Näringslivets produktion föll som sagt med 7%.
DN:s Johan Schück försöker låta negativ och prata om att lyftet ur lågkonjunkturen uteblivit. Ledtråd Johan: Det är inte lågkonjunktur, det är recession. Lågkonjunktur är ett positivt ord i dagens klimat. Sedan pratar han vidare om svenska konsumenters köpkraft, och att den är orubbad.
Översatt till enkel svenska så är alltså svenska folkets förmåga att ta lån för att tillfredsställa ytliga behov av materiell konsumtion och konsumism orubbad. Äsch, det lät inte enkelt. Men antagligen korrekt ändå.
Det går alltid att krångla fram något som får läget att verka positivt. Berätta det för de 8 – 10 000 som kommer beröras av Saab Automobiles konkurs, och fundera på om det kommer påverka BNP framöver. Men man behöver ju inte oroa sig, det är ju bara den oväsentliga sfären näringslivets produktion som påverkas av sådant. Den privata konsumtionen kan ju fortsätta baserad på lån, och staten kan ju alltid konsumera upp BNP lite så statistiken ser bättre ut.