Svenska hushållens skuldkostnadsindex kan användas som ett (del)mått på svenska folkets välstånd. Ju mer av vår disponibla inkomst som går till att betala räntor och amortera lån, desto mer inkräktar dessa på vår frihet – vi måste jobba mer för att hantera vår skuldbörda, istället för att göra vad vi vill göra, oavsett vad detta är.
Latest in bostadslån
“En inflation på 10% (med högre ränta) är i princip ekvivalent med en påtvingad amorteringstakt om 10% av lånet.” – läsaren Andreas i en kommentar till gårdagens inlägg
Ovanstående formulering summerar vad hög inflation innebär med åtföljande höga räntor. Nämligen inte att skulderna amorteras bort av sig själva, utan att denna reala värdeminskning av skulderna uppvägs av att man får betala stora belopp i ränta, i princip motsvarande att man tvångsamorterar sitt lån.
Det kan ju vara intressant att titta på Svenne & Lotta Banans (case 4 MSEK i ursprunglig skuld) skuldsättning på lång sikt, om man får alla BLK:s drömsamhälle med permanent hög inflation om 10% och bolåneräntor om måttliga 11%.
Just nu rapporterar SCB en KPI-inflationstakt på 0.7%, men de som tagit på sig alldeles för stora skulder och inte amorterar säger ändå att “inflationen amorterar lånen”. Denna vanföreställning är en kvarleva från de belånades föräldrageneration, när vi hade ett höginflationssamhälle och genomförde upprepade devalveringar med fast växelkurs och kunde se 20%-iga löneökningar om året.
Jag ska nu istället visa ett räkneexempel på vad som händer om KPI-inflationen sticker iväg under rådande paradigm, dvs marknadsräntor och en flytande växelkurs.
På Neuraths blogg hos Schibsted/SvD framgår det att Anders Borg (m) förstås inte över huvud taget kan tänka sig att pilla på ränteavdraget. Inget förvånande där, Anders Borg tror fortfarande att alliansregimen kan sitta kvar efter valet 2014. Hoppet är det sista som överger (m)änniskan.
Pendeln fortsätter att svepa till amorteringar och för slopat ränteavdrag. I dag går Länsförsäkringar Banks VD ut och menar att “det är för billigt att låna” (Schibsted/SvD) och att ränteavdraget borde bort. Hyllade Neurath på samma mediahus håller med i en krönika, där hin även erkänner att hin själv är belånad (“vi”), men ändå tycker att ränteavdraget borde bort. Ovanligt läsvärt för att vara Neurath.
Men framför allt är det intressant att politikerna rätt över hela brädet nu medger att bostadsbubblan har gått för långt och blivit katastrofal. Hushållen skulle nämligen enligt politikerna inte klara minskade eller slopade ränteavdrag – hushållen är för högt belånade och politiker som Ulla Andersson (v), Fredrik Olovsson (s), Per Bolund (mp) och Stefan Attefall (kd), samt villaägarnas Daniel Liljeberg, medger därmed att bostadsbubblan har nått katastrofala proportioner.