För några veckor sedan hade Lena och jag förmånen att få besöka Sveriges största inhemska klädtillverkare Woolpowers nya fabrik utanför Östersund. Med den enorma ordern på under- och värmeställ till den nya NCU-uniformssystemet till Sverige, Norge, Danmark och Finlands försvar, samt order till utländska försvarsmakter är man också en del av Sveriges försvarsindustri.
Lite ironiskt är att boende i Marks kommun så bor vi själva i Tygriket (TM), och i samma kommun som industrialiseringen av svensk textilindustri började med väveriet i Rydal. Anledningen till valet av just Sjuhärad på 1800-talet är att det var och är Sveriges regnigaste plats utanför fjällen, och därmed hade man en önskad luftfuktighet för att anlägga textilindustri. Vi bor för övrigt fastighetsgrannar med Sätila of Sweden, som också tillverkar ullkläder inklusive Stenmarksmössan på plats här i Sverige.
Men Sveriges största tillverkare av kläder hittar man numera i Östersund i form av Woolpower, och en annan högteknologisk tillverkare finns utanför Västervik i form av Saab Barracuda. Den senare besökte jag tidigare i somras, men som skyddsobjekt så blir det inga foton eller beskrivningar av verksamheten där i övrigt. Det finns många likheter mellan Barracuda och Woolpower, men också en del olikheter.
Så idag är inte Sveriges textil- och konfektionsindustri isolerad till Sjuhärad och med idag runt 200 anställda är Woolpower alltså landets absolut största tillverkare av kläder, förstås med fokus på underställ och värmeplagg.
Nedanstående text är med mina egna ord, så det kan förekomma felaktiga termer. Jag skriver detta på egen hand, och Woolpower har inte granskat texten. Ej heller är denna artikel på något vis betald av Woolpower, utan är skriven av eget intresse och för att en del av bloggens läsare finner detta intressant.
Allt sker i Östersund för Woolpowers del, utom merinoullen som kommer färdigfärgad som tråd till fabriken från små uppfödare på Nya Zeeland. Då ull förutom att hålla värmen även när det blir blöt också brinner mycket dåligt, så finns det också särskilda produkter från bolaget inom Protection, t ex för elektriker, brandmän mm för extra eldtålighet eller som inte ska leda ström. Detta gör också ullfrottén mycket lämplig för försvarsbruk, där en särskild ännu brandtåligare blandning av tråd används. Försvarets Woolpower-ställ är alltså inte av exakt samma kvalitet som de du köper som privatperson, utan har fått byta fokus från en del egenskaper till förmån för andra. Som privatperson ska du dock inte oroa dig ett dugg över att köpa de civila motsvarande produkterna, som är optimerade för hållbarhet, livslängd och tvättbarhet, men inte för optimal brandsäkerhet. Men jämfört med polyester eller ännu värre fleece så är det Woolpower du ska ha när du eldar den där brasan med ris. Och för dig som är volontär med resor till Ukraina och tillhörande risker så ska du ha Woolpowers ullfrotté och inte fleece på dig om du t ex vill ta dig ur ett brinnande fordon.
Första steget i produktionen är att tråden hamnar i spinneriet där man spinner tuber av olika dimensioner beroende på produkt och storlek. Man spinner ullfrotte, vilket innebär ett både hållbarare och luftigare tyg, samt med viss inblandning av polyamid och elastan, som både gör att plaggen håller formen bättre, samt att plaggen går att maskintvätta i 60 grader. En rejäl kontrast mot olika modemärkens merinoplagg som skriker när de närmar sig en tvättmaskin. Men ullfrotté gör att plaggen inte blir så släta och fina som modekläderna, även om Woolpower har enstaka produkter i sådana kvaliteter. Som underställ eller värmekläder är det dock ett icke-problem.
Vissa produkter som exempelvis buffar eller strumpor blir rent av färdiga redan i spinneriet, där strumpor även automatiskt sys ihop av de specialiserade maskinerna.
En unik egenskap hos Woolpowers produkter är just att man skapar dem som dessa tuber, vilket gör att för de allra flesta produkter behövs det bara sömmar i skarvar mellan olika tuber, som vid bålen-armar, eller höften-benen. Därmed ökar hållbarheten, kvaliteten och slitstyrkan hos produkten när antalet sömmar hålls nere. Därtill blir förstås tillverkningen mindre personalkrävande och effektivare, samt möjligheterna att en produkt blir defekt minskar.
Överlag har man väldigt lite svinn, och stuvbitar säljs till andra bolag som insatsvaror till andra produkter. En liten del går slutligen till energiåtervinning.
Efter spinneriet behandlas tuben för att få sin avsedda form, vilket innefattar att man förtvättar den, samt sedan pressar den för att få den slät.
Nästa steg är att man klipper till tuberna för att t ex få rätt skärningar mot ärmar.
Här uppstår alltså lite av de där stuvbitarna och det enda svinnet.
Sista steget blir sedan att plaggen ska sys ihop.
Här sys samtliga moment för ett enskilt plagg av en enda sömmerska, som slutligen kvalitetsgranskar det färdiga resultatet och om han eller hon är nöjd sedan syr in sitt eget namn i produkten. Detta sker dock inte i fallet NCU-produkterna, som är anonymiserade.
Varje sömmerska har därmed sin egen produktionslinje med ett antal symaskiner för varje särskilt steg i syprocessen, så man inte behöver ställa om dessa. Produkterna hängs upp i nypor i kedjor och dras sedan vidare till nästa steg.
Woolpower är ett svenskt privatägt bolag, och som sådant tar man stort socialt ansvar för personalen.
Man har ett antal anställda med funktionsvariationer, som tillsammans med en handledare utför vissa lämpliga uppgifter som kan variera över tiden och vara projektbaserade. Detta gäng verkade ha riktigt kul på jobbet när vi besökte dem.
Många anställda har en bakgrund från utlandet, då det är svårt att hitta erfarna sömmerskor (en sömmerska kan vara en man eller en kvinna och man har sömmerskor av bägge könen) i Sverige. I ansvaret ingår att hjälpa till med språket, och även anpassningar till vuxenlivet som man kanske inte fått med sig när man kom till Sverige, eller svenska samhället i stort. Man har bland annat anställt ett stort antal ukrainska flyktingar, som varit erfarna sömmerskor i Ukraina men flytt till Sverige.
Ett problem som även finns i Östersund är förstås brist på bostäder och köer för att få en hyresrätt. Woolpower hyr själva ett antal lägenheter som de har rätt att hyra ut i andra hand till sina anställda, men bostadssituationen är annars ett problem särskilt nu när man expanderar och det inte alltid finns lämpliga personer att anställda lokalt.
En andel av arbetskraften är arbetskraftinvandring, för att få de bästa tillgängliga sömmerskorna. En del har i princip vuxit upp i textilfabriker sedan barnsben, på gott och ont. De nya reglerna kring löner för arbetskraftsinvandring ställer till problem. Kollektivavtalets löner är nämligen avsevärt lägre än den goda försörjning som numera krävs. Man riskerade eller har nu rent av blivit av med ett antal anställda och några erfarna sömmerskor eller textilarbetare finns inte att få tag på i Sverige. Lönerna må vara under 80% av medianlönen, men detta är inte jobb som vem som helst kan ta över en natt.
Idag är svenska industrijobb inte jobb för okvalificerad arbetskraft, utan det krävs kvalitetskänsla och man varierar även sina arbetsuppgifter för att få en god arbetsmiljö och undvika enformigt arbete med tillhörande risker för skador. Tiden då man gick till jobbet och skruvade i exakt samma skruv hela dagarna är sedan länge förbi, och mycket handlar t ex om drift och underhåll av väldigt avancerade maskiner.
Efter sömnaden går produkter som sömmerskan godkänt kvalitetsmässigt till paketeringen. De som inte klarar kvalitetskraven går antingen som sekunda varor till fabrikens outlet, eller ges till välgörenhet. Även en lite sned tröja eller tröja där det blivit en noppa kan värma, men man kan inte ta fullt betalt för den.
Woolpowers nya fabrik är förstås helt integrerad i ett processtänk där man har en produktionslina steg för steg välordnat från början, där lagret är sista steget innan leverans. På den nya fastigheten finns det också möjlighet att växa för framtiden och bygga ut fabriken.
Då Woolpowers kollektion i stort sett sett är samma år ut och år in, och med ett fixerat antal färger, så följer man inte aktuellt mode m vilket också gör att man kan ha ett relativt stort lager och därmed oftast kan leverera alla storlekar direkt på order från butiker eller kunder. Därmed måste inte allt vara just-in-time.
Man har också en liten onlinehandel för privata beställningar via bolagets hemsida, men detta är främst till som service och för storlekar eller färger som kanske inte andra butiker har i lager för stunden.
Woolpowers ägare äger även Gränsfors Bruk som tillverkar klassiska yxor, samt Svedbro Smide med den svenska blå originalkofoten. Dessa tillverkas till skillnad mot konkurrenternas kopior fortfarande i Sverige och Woolpowers lager används även för deras produkter.
Har man vägarna förbi Östersund är det bara att svänga av motorvägen, så har fabriken en outletbutik.
Utanför finns också supersnabbladdare för elbilar, då det finns ordentligt med kraft indragen till fabriken, som för övrigt har solceller på taket och sommartid dagtid kan klara sig på solen. Det kommer öppnas ett café i outleten man kan besöka medan man laddar elbilen, och det finns även kundtoalett. Se också tidigare separat artikel om laddstationen.
Som leverantör av underställ till Nordens försvarsmakter är Woolpower idag en del av svensk försvarsindustri, och man har även sedan tidigare varit en leverantör till bland annat svenska försvaret. Med NCU-ordern har man nu en ny fabrik som kan svara upp mot volymkraven och utrymme för tillväxt givet att det går att få tag på personal i framtiden.
Tack till Woolpower för timmarna vi fick besöka fabriken.
