Via bloggrannen Osunt får vi tipset att Sveriges Radios program Klotet tog upp peak oil. Det finns en rätt omfattande text på SR:s websajt för den som inte orkar lyssna på hela inslaget.
Kjell Aleklett är förstås med, liksom för många lite mindre kände Gunnar Agfors. Ett citat:
Med anledning av kvällens debattcirkus om peak oil på SVT så har Effekts David Jonstad skrivit en mästerlig och föredömligt kortfattad debattartikel hos SVT Debatt.
Jag applåderar.
Artikeln finns också på tidskriften Effekts blogg.
Jag kommer för min mentala hälsas skull inte att följa kvällens debatt. Varför har jag redan förklarat. Dessutom har jag ju ingen TV-mottagare.
Man kan inte debattera vetenskapliga fakta (utom uppgifter från SCB, som ju inte är “fakta” i vanlig bemärkelse).
Debatten borde handlat om hur man ställer om samhället till en post-fossil framtid, inte huruvida den fossila och ändliga oljan är ändlig eller inte. Hoppar man ut från en skyskrapa så är det meningslöst att debattera huruvida man någonsin når marken. Gravitationen är en naturlag, den går inte att debattera. Samma sak är det med oljans ändlighet.
Tack och lov deltar David Jonstad i kvällens debatt. Även Kjell Aleklett deltar, och kommenterar debattlägets historia i Sverige på sin blogg, men inget illa ment, så hoppas jag att Jonstad gör bättre TV än Aleklett.
Det intressanta är huruvida det blir något utfall av debatten, och hur många strutsar om träder fram och säger saker som att “stenåldern inte tog slut för att man fick slut på sten” eller “man trodde redan på 70-talet att oljan skulle ta slut“. På 70-talet trodde man att peak oil skulle inträffa efter år 2000. Inte att oljan skulle ta slut på 70-talet.
Och sten använder vi mer idag än någonsin förr under mänsklighetens historia. Fast inte flinta, för den skulle inte räcka, utan har för praktiska volymer faktiskt tagit slut. Ett enda stenbrott någonstans i Sverige har antagligen producerat mer sten än vad hela mänskligheten använde under hela stenåldern.
Skulle jag öht deltagit i debatten, ens som publik, så hade jag sagt följande:
“Hela debatten är fel. Här sitter två ekonomer och argumenterar med floskler och plattityder mot vetenskapsmän som publicerat kritiskt granskade vetenskapliga artiklar i ämnet. Oljan är ändlig. Om man inte förstår att om produktionen börjar på noll och en dag slutar på noll, så nås där emellan en topp, en peak, så är man mer normalbegåvad än de flesta. Peak oil är lika säkert som d*den när man hoppar ut från en skyskrapa utan fallskärm. Trots alla floskler så har inte oljeproduktionen ökat väsentligt sedan slutet av 2004, och priset är idag 500-700% högre under en svår ekonomisk kris, jämfört med vad priset var under IT-boomens ekonomiska topp. Det är rent av så att det finns studier som talar för att redan om 20 år finns det inga länder kvar som exporterar olja, utan all produktion går till inhemska behov, och det inkluderar Norge och Ryssland. De enda argumenten mot peak oil i närtid baserar sig på uppgifter och data från en av världens hårdaste totalitära regimer, ett land där man fortfarande åtalar, s*mmariskt d*mer och avr*ttar folk för h*xkonst och tr*lldom. Debatten borde handla om hur vi skall ställa om vårt samhälle i framtiden, och är därför helt meningslös.”
Sedan hade jag rest mig upp och gått.
Fotnot: * har ersatt en del ord som eventuellt gjorde att reklamen försvann från sidan.
I ett inlägg på professor Kjell Alekletts blogg diskuteras det hur peak oil har hanterats i Davos i dagarna.
Detta officiella icke-problem diskuteras nu tydligen även i de verkliga finrummen, trots att peak oil inte skall vara ett problem om man får tro hur snacket går såväl där som hos våra egna politiker och makthavare.
Aleklett spekulerar i att man nu formulerar en inofficiell exitstrategi för hur man skall kunna bortförklara fallande oljeproduktion. Detta inkluderar världens bästa kontraindikator, CERA, som nu pratar om att det visserligen finns ur alla perspektiv oändligt med olja, men sk “above ground factors“, dvs politik, regleringar, krig och brist på kapital kommer begränsa oljeutvinningen framöver och förklarar på så sätt fallande oljeproduktion i närtid.
Även IEA, vår energivakthund som viftar på svansen Sverige och de andra OECD-länderna, formulerar också hur man skall slippa undan att ha förnekat peak oil. Det heter nu nämligen att efterfrågan har peakat i den industrialiserade världen, och därmed kommer alltså oljeproduktionen falla. Det finns helt enkelt ingen efterfrågan på olja, och skall alltså inte röra sig om några geologiska problem. Det finns massor med olja, men vi vill helt enkelt inte konsumera den, så därför faller produktionen.
På sätt och vis har IEA rätt. Prismekansimen höjer priset på olja till den nivå där viljan, efterfrågan, att konsumera olja faller lika mycket som oljeproduktionen gör av geologiska orsaker. Men det är bristen som orsakar högre pris, som orsakar lägre konsumtion.
Ingen ekonom kan nog förklara hur lägre efterfrågan kan orsaka högre priser…
Men det viktiga är att ha en bra exitstragi för hur man skall kunna förneka peak oil även när fakta visar på fallande oljeproduktion. Och den verkar nu vara formulerad.
Flute har för övrigt ett nytt inlägg om peak oil som kan vara relevant i sammanhanget. Även bloggaren Aktieideer har börjat skriva lite om peak oil.
På The Oil Drum kan vi läsa om att den brasilianska oljejätten Petrobras VD anser att världens oljeproduktionskapacitet peakar i år, 2010. Detta alltså trots alla de eventuella jättefynd som Petrobras kanske eventuellt gjort och som används av förnekarna för att bevisa att peak oil aldrig kommer inträffa. Han påtalar också att världen måste hitta ett nytt Saudi-Arabien vart annat år för att inte oljeproduktionen skall minska.
Antar att CERA kallar det för en “above ground factor”. Trots allt finns det ju bara ett Saudi-Arabien, så det går ju inte att hitta några fler…
En av professor Kjell Alekletts doktorander har nu spikat sin avhandling Production from Giant Gas Fields in Norway and Russia and Subsequent Implications for European Energy Security på Uppsala Universitets tavla. Avhandlingen finns också på den digitala anslagstavlan för nedladdning.
Beskedet är att EU behöver öka sin import av fossilgas med 90% till år 2030, pga fallande egen produktion och ökad konsumtion.
Ryssland och Norge står idag för 62% av exporten till EU, och skulle behöva öka denna export med 206% ((100+90)/62=3.06) till år 2030 för att täcka upp EU:s ökade importbehov.
För att citera den svenska sammanfattningen på Kjell Alekletts blogginlägg om avhandlingen.
“I alla de scenarier som har studerats är norsk gasproduktion på nedgång före år 2030. Norsk gasexport till EU via pipeline kan år 2030 till och med vara 20% lägre än dagens nivå. En studie av den potentiella produktionen från ryska gigantfält ger att exporten av rysk gas till EU maximalt kan öka med 45% till år 2030.”
EU kommer alltså sakna rejält med importkapacitet, och det här får i allra högsta grad säkerhetspolitisk påverkan, vilket jag skrivit om förr.
Samtidigt kommer antagligen en del av Rysslands ökande exportkapacitet, t ex från Sakhalin-öarna norr om Japan att antagligen gå till Kina och Asien istället för till Europa.
Och samtidigt är som bekant t ex Göteborg rejält beroende av fossilgas för sin uppvärmning. Eller som Göteborg Energi kallar det, ett hållbart samhälle.
Läser man själva rapporten så ser Norges fossilgasproduktion ut att nå peak gas runt år 2020, som senast 2022, och det bara på en nivå som överstiger dagens produktion med 20%. Därefter faller produktionen kraftigt. Den ryska fossilgasproduktionen peakar runt år 2035 på en nivå ca 35% över dagens.
Igår presenterade som bekant IEA sin World Energy Outlook 2009, som bekant en rejäl skönmålning av framtida oljeproduktion. Man reducerade återigen prognosen för oljeproduktionen år 2030, från 106 miljoner fat per dag till 105 miljoner fat, och har nu gått ner från 120 via 116 miljoner fat. Egentligen inget nytt.
Som Kjell Alekletts forskargrupp påpekat så kan oljeproduktionen i bästa fall ligga på 75 miljoner fat år 2030.
Vad som däremot är intressant med IEA:s WEO2009 är deras prognoser på konsumtionssidan, vad behovet och efterfrågan på energi kommer vara i en evigt rosig världsbild, dvs fortsatt ekonomisk tillväxt och välståndshöjningar i allt fler U-länder, t ex Indien och Kina.
Jag kommer nu utgå från WEO2009 for dummies, dvs den presentation man gjorde för pressen.
Man har två scenarion, det ena kallar man för “reference” och det andra för “450“, och sägs spegla medvetna minskningar av fossil energi för att minska CO2-utsläppen av klimathysteriskäl.
Vi börjar med reference-scenariot. IEA påtalar här att länderna utanför OECD, t ex Indien och Kina, kommer stå för 93% av ökningen av energikonsumtionen. Och 77% av ökningen av energikonsumtion kommer komma från olja, fossilgas och kol. Förändringarna till 2030 kommer se ut enligt nedan, gult är förändringarna inom OECD, som alltså kommer minska något på olje- och kolkonsumtionen, men öka fossilgasen, men som man ser är det stora förändringarna utanför OECD. Störst ökning av alternativen hittar man inom biobränslen, även om det bara är en skvätt i sjön i jämförelse med ökningarna för fossila bränslen.
Tydligen anser inte IEA att förnyelsebar energi eller ens kärnkraft kan fylla våra behov.
Härnäst kan vi titta på vad IEA säger om oljan.
IEA menar att år 2030 kommer ungefär hälften av oljeproduktionen komma från oljefält vi inte känner till idag. En ren vild gissning på att totalt drygt fem nya Saudi-Arabien skall hittas och byggas ut på 20 år. Med tanke på att det tar 5-10 år att bygga ut stora oljefynd så måste vi alltså hitta fem nya Saudi-Arabien inom 10-15 år om prognosen skall kunna uppfyllas. Eftersom inget som kommer i närheten hittats sedan 1960-talet så är det minst sagt magstarkt att tro detta.
Eftersom världen inte är en okänd plats så är det här förstås helt vansinnigt. Man vet var det kan finnas olja, och hittar redan idag trots detta allt mindre. Kvar är Arktis och Antarktis, och där kommer det minst sagt inte vara billigt att utvinna olja, om man alls kommer lyckas. För att inte tala om transporterna.
Problemen i den orkandrabbade Mexikanska Gulfen är stora i sig, och de senaste påstådda fynden där nere byggs inte ut vid ens dagens historiskt höga oljepriser. Orkaner under delar av året är förstås ingenting mot isberg året runt, eller rörlig packis om man vill borra på land.
IEA medger att produktionen hos befintliga oljefält kommer falla med två tredjedelar till år 2030, samtidigt kommer efterfrågan (behovet) öka.
En intressant egen reflektion är att år 2030 kommer Norge inte längre exportera olja, utan vara ett importland. Men deras oljefond kommer nog bli välfylld innan dess. Det är ju också så att oljekonsumtionen stiger mycket fort i de stora oljeexporterande länderna, och exporten av olja faller alltså snabbare än man först kan tro. Frågan är hur mycket olja det finns för rena importländer som Sverige om 20 år?
För fossilgasen ser det ut på liknande sätt. År 2030 skall drygt 60% av produktionen komma från idag okända fält. Det är ett antal nya Ryssland som skall dyka upp alltså.
Fossilgas kräver dessutom lite annorlunda logistik än olja och behöver hittas någorlunda nära konsumenterna. För just Europa menar IEA att detta inte är ett problem, och illustrerar det med följande karta.
Notera att Nord Stream är inritad på kartan, trots att den godkändes genom vapenskrammel först förra veckan. Fast varför just Europa skall lägga beslag på all gas ifrån Asien kan man fundera på. Kina är nog beredda att betala bra. För att inte tala om Karibien där det finns närmare kunder i både Nord- och Sydamerika.
Vad som är mest intressant är dock 450-scenariot. Om världen tar aktiva steg för att reducera beroendet av fossila bränslen, bland annat genom utsläppstak för CO2 så reducerar IEA oljebehovet till år 2030 med 16 miljoner fat, dvs till 89 miljoner fat.
Större än idag. Och fortfarande 12 miljoner fat per dag större än de 75 miljoner möjliga fat som Aleklett påtalar.
450 är alltså IEA:s optimistiska variant, och kräver bland annat ett lyckat avtal i Köpenhamn, samt att detta tillämpas.
Vi kan avsluta med en liten bild på hur förändringarna av energikonsumtionen ser ut under 450, dvs vad som skall ersätta stigande efterfrågan på olja, gas och kol.
Kärnkraften seglar här upp som det alternativ som måste öka mest, följt av vattenkraft och en massiv utbyggnad av vindkraften. Den stora reduktionen av CO2-utsläpp skall komma genom minskad konsumtion av kol, som förstås är vad man kan ersätta med kärnkraft-och vattenkraft, dvs elproduktion.
Men inte ens då kommer alltså behovet av olja minska från idag, eller hålla takt med de faktiska kommande minskningarna i oljeproduktion så här efter peak oil.
Något får ge sig i den evigt rosiga världsbilden om fortsatt ekonomisk tillväxt och billig energi. Och håll koll på de fem Saudi-Arabien som skall dyka upp till år 2020…
Jag kanske bör påminna om vad jag tar som naturligt, men en del som är nya i ämnet missuppfattar:
Minskad tillgång på olja och energi innebär inte någon domedag, jordens undergång eller mänsklighetens utplåning. Det innebär bara en successiv förändring av mycket vi idag tar för givet. En del förändringar kommer vara positiva, andra negativa. Det kommer bli en intressant tid. Men förändringar har vi ändå alltid, och de sker oftast i små, små steg så man hinner oftast vänja sig. Överlag finns det stora möjligheter till höjd livskvalitet, men levnadsstandarden kanske förändras. Men att köra ner huvudet i sanden och förtränga det hela löser inga problem och gör inte omställningen smidigare och kan orsaka allvarliga problem.
Först och främst kommer det vara världens fattiga som drabbas, ju rikare man är desto mer obemärkt kommer det hela passera. Världens fattiga har redan drabbats i stigande omfattning av bristen på olja och energi under 2000-talet. Se t ex energyshortage.org.
Se även inlägg från t ex Flute och förstås tidigare inlägg med etiketter IEA eller peak oil.
