De föll sig så att jag tog rödögat till London med Norwegian i söndags morse och gick en säkerhetspolitisk promenad för att fylla på bloggens bildbank pga Storbritanniens starka engagemang för Ukraina. Lite foto och redovisning av denna sex km promenad som man lätt hinner med på en förmiddag trots fotografering, och sedan kan ta flyget hem igen. Krigshistoriepodden skulle förstås stanna minst tre timmar vid varje byggnad och staty och spela in ett separat avsnitt på plats, varpå promenaden skulle ta några veckor.
Alla foton med en Sony A6400 utan HDR-aktiverat och pga vit himmel så blev det som det blev, och skuggfritt tråkigt.
Från Gatwick tar man lämpligen Gatwick Express till Victoria Station där denna optimala säkerhetspolitiska promenad tar sin början.
Sedan går man ner för Vauxhaull Bridge Road … till Vauxhall Bridge.
Detta är initialt mest transportsträcka och bra tillfälle att lära sig som fastlandseuropé inte bli överkörd av britterna, som kör på fel sida. Det är dock inga backar att tala om och var exakt noll problem att släpa runt på en 10 kg lastad Goruck GR2 som flögs som handbagage.
Väl framme vid Vauxhall Bridge kommer det första stora fotomotivet. Den välkända SIS-byggnaden. Alltså inte ett svenskt SIS-hem utan Secret Intelligence Service, fd MI-6, även känt som James Bondhuset. Alltså britternas utrikesunderrättelsetjänst som nu har många ögon på Ukraina.
Därefter fortsätter man på Themsens vänstra bank utan att korsa bron för att passera förbi SS – Secret Service fd MI-5 – i Thames House. För er som läser eller tittar på Slow Horses, så är detta alltså förlagan för The Park. Fast i parken tvärs över gatan bor det uteliggare i ett tältläger. Kanske inte den tryggaste platsen att gå på. SS är iaf inrikesunderrättelsetjänsten, något som britterna är väldigt bra på efter decennier av The Troubles och inbördeskriget mot IRA.
Sedan är det dags korsa Themsen på Lambeth Bridge, varifrån man kan få lite bättre bilder på Thames House.
Därefter blir det den klassiska promenaden mitt emot parlamentet på Westminster.
Denna gång var iaf Big Ben renoverad, men det var förstås omöjligt att inte få med byggnadsställningar, kranar eller pråmar ändå. Ovanstående foto blev någorlunda oförstört. Någorlunda.
På promenaden här hittar man Special Operations Executives monument över de hemliga agenter man drev under andra världskriget och som utförde spionage och sabotage på tyskockuperad mark.
Här kom faktiskt en överraskning för mig. Nämligen att hela den nästan en kilometer långa muren förvandlats till National Covid Memorial med ett rött hjärta för varje britt som omkom i Covid-19. Namn har fått skrivas dit av anhöriga, högst ett namn per hjärta.
Det blir en rätt slående påminnelse om pandemin, något som är dött och begravet i tysthet här i Sverige.
Sedan vänder man tillbaka över Westminster Bridge och når turistträsket på allvar. Här tar man förstås obligatoriska foton på Big Ben.
Sedan är det gatan till Victoria Embankment som gäller.
Sedan finns det enorma mängder statyer och minnesmärken. För att inte tråka ut er så räcker det med monumentet över slaget om Storbritannien.
Man passerar också (New) Scotland Yard och polisen.
Sedan når man det enorma försvarsdepartementet och svänger upp för Horse Guards Avenue. Från Big Ben hit skulle det ta några veckor för Krigshistoriepodden pga alla statyer och minnesmärken man kan göra tretimmars poddar om.
Här finns även ett minnesmärke till Gurkhasoldater.
Försvarsdepartementets amazoner var onekligen före sin tid och väldigt progressiva.
Alla har förstås besökt Horse Guards högvakt. Jag råkade komma precis vid vaktombytet så fick plåtat en löjtnant som hade lite samtal med de beredina vakterna under översyn av automatvapenbeväpnad brittisk polis.
Ingen blev nedsparkad eller biten av en häst vid tillfället iaf.
Men många bra foton blev det.
Därefter svänger man ner för Whitehall och passerar förstås regeringskansliet och premiärministerresidenset Downing Street (10).
Här finns massor med monument på vägen, t ex kvinnor under andra världskriget.
Försvarsdepartementet, UD och Downing Street flaggade alla med Ukrainas flagga.
Därefter kommer det väldigt anonyma utrikesdepartementet där man med fördel kan svänga in för att ta lite foton.
Även finansdepartementet ligger här, men det kollade jag inte upp förrän fortsatt promenad ner till Westminster med insidan av parlamentet och Winston Churchulls staty.
Här någonstans fanns ytterligare ett monument i dödskultens Storbritannien.
Som förskonade från krig i 200 år har vi i Sverige inte lärt oss hedra våra stupade, som får nöja sig med lite abstrakt konst i form av veteranmonumentet på Djurgården, ordentligt undangömt så ingen råkar se det av misstag. Vore väl snyggt om vi kunde sätta upp ett minnesmärke på typ Riksgatan iaf? Eller skulle någon bli kränkt då?
In på Great George Street.
Här passerar man finansdepartementets baksida – ingången ligger inte här, utan är från King Charles Street vid UD.
Därefter höger in på Horse Guards Roads och till Churchill War Rooms. Återigen ett tre timmar långt avsnitt med Krigshistoriepodden, men jag avstod pga tidsbrist från att gå in.
De verkade sakna en Automower på UD.
Sedan passerar man baksidan på Downing Street.
Sedan når man Horse Guards Parade, som tyvärr var nedlusat med läktare av okänd anledning. Här finns amiralitetshuset och även admiralitetscitadellet, en märklig betongklump överväxt med murgröna och även den med läktare.
Household Divisions monument hittar man också här, likt publicerat igår.
Därefter är den säkerhetspolitiska promenaden över på 5.76 km klockat enligt min Apple Watch och ganska exakt två timmar.
Jag fortsatte dock upp till The Mall och sedan till Trafalgar Square för att ta en bit turistlunch i form av en Trafalgar Pie på The Admirality. Bortsett från priset helt okej.
Jag fortsatte dock att promenera ner till Themsen igen för att hinna få klicka av några foton i riktning mot Citys skyskrapor. Inget optimalt väder för detta dock, men det blev några från det absurda Sfinxmonumentet med sin stenstod stulen donerad från Egypten.
Sedan var det dock inte mer tid, utan dags att dra via tunnelbanan på Embankment. Innan dagen var slut hade jag klockat 19 000 steg.
Vill du själva ta rödögat till Gatwick (svårare för er som bor i Stockholm och måste lägga på ytterligare en timme medan flighten bara tog 90 minuter från Landvetter här på framsidan) till London och ta en förmiddagspromenad och sedan hem igen, så har ni kartan nedan och en del sevärdheter kryssade enligt foton ovan.
