C. Northcote Parkinson har myntat Parkinsons första, andra och tredje lag, vilka flera av er säkert känner till. Här följer lite enkla tankar på hur man undviker Parkinsons andra lag, eller åtminstone accepterar dess konsekvenser.
Parkinsons första lag är att “en arbetsuppgift kommer att ta exakt den tid som är avsatt för ändamålet”. Den går även att generalisera till att en variant på Jevons Paradox och lyder “efterfrågan på en resurs kommer stiga till utbudet”.
Detta innebär att alla former av projekt, men även samhället i stort, kommer svälla upp och förbruka alla resurser som erbjuds. En projektledare eller ett företag kan förstås hantera detta genom att strypa mängden resurser till ett projekt, som då kommer bli avsevärt billigare. Vi ser även detta hos i princip alla svenska myndigheter, som garanterat äter upp sin budget utan att leverera mer eller mindre oavsett budgeten. Detta är också anledningen till att man alltid ska sträva efter sänkt skatt – mindre resurser och det blir helt enkelt mindre slöseri.
Men nu ska vi diskutera Parkinsons andra lag som lyder “utgifterna stiger för att motsvara inkomsterna”.
Ni har alla sett det. Folk eller ni själva får högre lön, men sitter ändå med tomt lönekonto i slutet av månaden.
Man reflekterar över att man med 40 000:- SEK i månadslön har lika lite över som man hade som student med endast studiemedel. Man ser det på att så fort räntan sänks skuldsätter sig bostadsköparna till högre belopp och får ingen som helst nytta av räntesänkningen, utan tvärt om större skulder. Man ser det på köp av ståndsmässiga bilar, ståndsmässiga kläder etc.
Parkinsons lag har helt enkelt formulerat lyxfällan. Så hur undviker man denna?
Svaret är väldigt enkelt: Sparande i illikvida former.
Varje gång du får en inkomsthöjning ska du omgående höja ditt automatiska sparande.
Sparandet bör inte ske på lättillgängligt bankkonto, varifrån du med telefonbanken enkelt kan flytta pengarna för godtyckliga utgifter. Göm pengarna på ett investeringssparkonto och ska du ha riskfritt sparande, väljer du där en penningmarknadsfond. Därmed tar det upp till över en vecka att få ut några medel – först ska fonden säljas av, sedan ska pengarna tas ut från investeringssparkontot, och först därefter kan de användas.
Är du nöjd med din levnadsstandard, sätt undan 50% av varje löne- eller inkomstökning på ökat automatiskt sparande. Du kommer nämligen bara bränna av din ökade inkomst annars.
Men i praktiken sitter svenskarna med höga löner, men obefintligt sparande och obefintliga reserver. För Parkinsons andra lag gäller.
33 kommentarer
Mycket bra inlägg!
Tror det var en rockstjärna som sa -"det är enkelt att beräkna sina utgifter, de är alltid 10 procent högre än inkomsterna"
Min lösning var att starta firman Ta Ställning så nu köper jag ställningsdelar så fort jag får några tusenlappar och bygger på berget med rör, ramar, glasfiberplattformar osv. Dock förräntar det sig bara när jag svettas men snart har jag så det räcker för fler att svettas.
Jag är glad och tacksam att vi inte tillhör denna skara. Jag tycker synd om en del vänner som konsumerar precis så mycket de kan, och de tycker synd om oss som bor billigt och kör en gammal bil.
Känner inte att vi försakar något, men vi är väldigt motståndskraftiga mot sämre tider och kommer troligen att kuna leva fantastiskt väl i framtiden.
Du har nåt som de inte har, det är nåt som dessutom är osynligt. Du har frihet! Eller i alla fall mer frihet än dina ränteslavar till vänner.
Ser detsamma bland mina vänner, de pratar bara om höjda lån och konsumtionsvaror, de har fina bilar fina hus mm, får de en löneförhöjning så ska det genast lånas upp till nya prylar. Skulle de sälja allt de äger och betala sina skulder så skulle de inte äga kläderna på kroppen. Detta trots att de har arbetat i decennier. Framtiden ser inte ljusare ut för deras lånköpta prylar sjunker snabbare i värde än vad de hinner amortera.
De kan inte ta tjänstledigt och åka utomlands ett halvår för då skulle fogden hämta allt. De är precis så fastlåsta vid grottekvarnen som pappa staten vill ha dem.
Jevons Paradox låter som det småländska(?): "tre räcker sex går åt".
Vi tar en fickpeng var jag och frun, sen har går resten till gemensamma konton, för sparande, veckohandling och räntor/renovering/amortering. Nästan hälften av lönenettot går till spar och amorteringar.
Eller så skaffar man sig karaktär. Ingen tvingar en att köpa mängder med skit.
Har aldrig förstått mig på vuxna som vill bli behandlade som barn, "Sparpengarna måste avsättas automatiskt i början av månaden, annars försvinner dem". Det är väl bara att köpa på sig mindre skit så löser det sig?
För övrigt ska man fästa sig vid max tre saker, annars blir man styrd av sina ägodelar. En vuxen man bör inte ha något sexuellt förhållande med sina köksredskap, det är inte friskt.
Amen!
Jag lärde mig av en lätt efterbliven norrlänning i lumpen att med emfas alltid ställa sig frågan: "Va ska he va bra för!" i alla lägen, och faktiskt försöka svara på den. En effekt av det är man inte köper så mycket onödigt. En annan är att man kan upplevas som lite negativ av andra.
Det är få saker som upplevs så provocerande av omgivningen som att ha karaktär att avstå ständig och omedelbar behovstillfredställelse.
Gjorde ett besök i NK:s och Åhléns City:s köksavdelningar, förra julhandeln tror jag det var. Det är imponerande och intressant de forsta två minuterna. Sedan blir det för mycket. Saker som överhuvud taget inte existerade i Sverige för 20 år sedan fyller butikerna. Saker som snitt konsumenten använder en gång per år är tillverkade i enklast möjliga material (rostfritt stål, koppar och granit) och kostar 5000 spänn. Fick lite avsmak faktiskt. Massot av det är av fransk tillverkning, men om man går in i en fransk köksbutik hittar man kanske 10% av dessa grejor om man har tur.
Jag brukar försöka med det argumentet på min fru, skaffa dig karaktär och köp på dig mindre skit. Hon är narkosläkare och ser människor dö mer eller mindre varje dag. Hon brukar säga "Det där är är världsliga problem, du skulle träffa mina patienter, de har riktiga problem". Vad svarar man på det… ? Så argumentet fungerar sådär, speciellt efter jobbiga nattjourer då kreditkortet åker fram…
Om man har problem med att automatiskt föra över sparpengar i början av månaden har man ingen karaktär… Det låter mer som en dålig ursäkt för att inte spara.
Fast det mer logiska är väl att föra över det som är kvar i slutet av månaden till sparande?
Så kan man såklart tycka. Men oavsett vad man tror om sin egen karaktär så kommer man ha mindre kvar att spara i slutet av månaden än vad man hade kunnat spara i början av månaden.
Håller just på med att läsa Marshmallowtestet, kan rekommenderas.
Summan av mina utgifter är i fallande ordning
* Räntor på bolån
* Avgift till förening
* El
* Fackavgift
* Inkomstförsäkring
* A-kassa
Summa summarum cirka 7 000 kr
Jag hade tidigare än större utgifter men efter att ha sagt upp all onödig skit så är nog detta ett minimum av utgifter jag kan ha.
Bruttoårsinkomst ligger på cirka 550 000 kr.
Sparkapital är strax under en årslön i aktier och fonder. Samt 35% av min bostads nuvärde i form av erlagd kontantinsats.
Jag är nöjd med min ekonomi även om jag skulle vilja kunna spara mer.
Letar aktivt efter en hyresrätt att flytta till men hyran för en hyresrätt motsvarande en lägenhet som jag idag bor i är dubbelt så hög som min nuvarande bostadskostnad i BR och ligger dessutom i områden som jag inte är beredd att bosätta mig i.
Om någon har ett förstahandskontrakt i Stockholm som vill ha en välartad hyresgäst så är det bara att säga till
Glömde bort varför jag började skriva inlägget… Blev väldigt mycket navelskådande i mitt inlägg…
Eller så gör man som en god vän till mig. Han sätter av pengar varje månad när lönen kommer i en fond. Sen när pengarna är slut så ringer han banken och kräver att de ska sälja av fondandelar och blixtöverföra dem till hans konto för han ska spendera nu.
Jag undrade om det verkligen gick eftersom fonder ofta har en försäljningstid osv. Då menade han att det går att ringa sin bank direkt eftersom han har både lönekonto och fondkonto där så kan de fixa det….
Jag antar att de efter hans efterblivna inringningar har beviljat honom någon slags kredit som de jonglerar med.
Men det är väl ett klassiskt slösabeteende i dagens Sverige.
Det främsta syftet med skolan i det gamla Grekland var att lära ut självkontroll. Utan individernas självkontroll skulle "omåttligheten" mera!-mera!-mera! leda till upplösandet av de värden som höll samhället ihop.
Utan att gå in på detaljer och gnäll, så är det inte längre precis självkontroll som lärs ut i skolorna… Till och med svåra saker skall läras in som lek, dvs lärs ofta in in alls. Hint:Matematik, PISA.
Något om Ray F. Baumeisters bok "willpower"
https://booknotes.quora.com/Notes-on-Willpower-by-Baumeister-and-Tierney
Kraftigt off-topic :
Tydligen har vår nya utrikesminister uttalat sig om den alllt aggressivare ryska utrikespolitiken.
“Svenskarna är rädda” säger hon enligt DI
Sun Zsu skriver i Krigskonsten ungefär “när du är stark, visa svaghet, när du är svag, visa styrka”.
Vi kan inte lura omvärlden att vi har ett starkt försvar idag, men vi kan utstråla förtroende och visa att vi har kontroll på vad som händer, åtminstone inom landet.
Ett korrekt uttalande skulle vara “Vi har registrerat den ökande ryska aktiviteten i vårt närområde, och vi anpassar nu vår kapacitet därefter”.
Enkelt och förtroendeingivande. Inget känslomässigt trams. Utrikespolitik ska vara knastertorr, den ska få den bästa champagne att verka sliskig.
@ KingEdvard
Så rätt, vad som helst blir utrikesministrar idag.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Jag måste ha aceat marshmallowtestet som barn för jag känner inte igen problematiken alls.
Som företagare tar jag det mesta av min "lön" en gång per år och när året är slut finns det fortfarande ett "wibblekonto" kvar.
Köper jag något är det för att jag vill ha det eller behöver det. Man köper väl inte saker för att man har pengar på kontot?(!)
Den första lagen kan väl också formuleras som "Man får det man betalar för". Som ibland stämmer och ibland inte. Det finns alltid genvägar att ta eller någon aspekt som med större arbetsinsats kan göras perfekt.
så rätt, leviatan kommer att äta upp alla inkomster, skattehöjningar förbättrar inte automatiskt samhällsservice. Ser på nära håll hur en myndighet med för stor budget gör idiotiska val om och om igen.
Det borde vara obligatoriskt i skolan att lasa och analysera "The richest man in Babylon".
Det ar, imho, mer lyxigt att ha ett boende som ar avbetalt, aktier, reserver for sjukvard och oforutsedda utgifter AN att kora en Ferrari.
Min erfarenhet av att sänkta anslag till statlig verksamhet främst resulterar i eftersatt underhåll. Kanske är det för att jag jobbar med IT, där eftersatt underhåll är svårt att se, men jag tror att konceptet försämring presenterat som rationalisering är rätt vanligt även i andra verksamheter. Man sänker anslagen med 2% och tycker att man är jätteduktig. Kanske har ledningen även en bonus som beräknas utifrån denna besparing. Sedan blir man förvånad när katastrofen inträffar. Då bror det alltid på saker som ligger utom vår kontroll.
Annars brukar riktig effektivisering kräva investeringar. Alltså man köper en skördetröska istället för 100 liar. Det blir dyrt men ofta är det långsiktigt lönsamt. Det är det däremot inte att strunta i att sköta sin lie för att uppfylla ett sparbeting.
Sedan kan man ju så klart jobba i en "mogen" bransch. Då är det kanske bäst att tänka i termer av slakt och styckning
”Ingenting äga, ingenting önska, det är att göra sig oåtkomlig för ödets värsta slag”
”Men att samtidigt ha pengar tillräckligt, och därigenom känna att man kan få, om man vill, det är lyckan, ty det är oberoendet och en sida av friheten.”
– August Strindberg, ”Ensam” 1903
Jag är en vanlig löntagare som sparar och lever. Jag kan jobba vidare. Jag kan resa jorden runt ett år. Jag kan köpa en sportbil. Jag kan köpa större bostad. Jag kan ha en lyxtillvaro som pensionär. Jag är lycklig och fri!
Därför!
Men vad är poängen med att spara 50 procent av inkomsten? Det räcker väl med en normalstor buffert. Flest pengar på banken när hen dör vinner?
50% av inkomstökningen. Hade du 20000 i disponibel inkomst per månad och höjer den till 22000 ökar du ditt sparande med 1000:- i månaden. Vitsen är att använda detta till något man måste spara till och inte bara till att köpa dyrare eller mer kläder.
Efter ett tag börjar de sparade pengarna generera så mycket intäkter att du blir fri att göra annat än jobba i livet… eller bara leva mer lyxigt, ha råd med så mycket mer!
Mama förefaller ha väldigt svårt att bestämma sig för om hon skall spara eller lyxa.