Ukriana: Massiv terrorbombning väntas inom 24h – bostadshus bombat av Ryssland i Rumänien – raff i Volgograd bombat

Groggens uppdatering 29.05.2026
JAS 39 Gripen-projektet mellan Sverige och Ukraina verkar nu vara på väg att bli verklighet, till alternativmedias, rysstrollens och de mest högljudda pro-ryska debattörernas stora förtret.

Deras reaktionerna har varit förutsägbara. Narrativen har omedelbart intensifierats. Plötsligt förklaras Gripen som värdelöst, för få till antalet, för dyrt eller för sent. Samma personer som under åratal hävdat att Ukraina inte kan vinna försöker nu förklara varför ett av Europas mest moderna stridsflygsystem inte spelar någon roll.

Det är naturligtvis nonsens.

Det som nu håller på att växa fram mellan Sverige och Ukraina är inte bara en flygplansaffär. Det är i praktiken ett långsiktigt strategiskt luftförsvarssamarbete som kan påverka maktbalansen i norra Europa och runt Svarta havet under de kommande 10–15 åren.

Enligt de uppgifter som offentliggjorts handlar det om att Sverige donerar 16 äldre JAS 39 Gripen C/D till Ukraina, stödjer Ukrainas köp av upp till 20 nya Gripen E/F i ett första steg samt bygger upp pilotutbildning, teknikerutbildning och logistiksystem.

På längre sikt har betydligt större volymer nämnts i olika avsiktsförklaringar mellan länderna. Siffror på 100–150 Gripen har förekommit i diskussionerna.

Många fokuserar på antalet flygplan.
Det är total fel fokusering.

Gripen är skräddarsytt för det krig Ukraina utkämpar idag.

Ryssland försöker kontinuerligt slå ut ukrainska flygbaser med Iskander, Kalibr, Kinzjal och Shahed-drönare. Hela den ryska logiken bygger på att Ukraina skall tvingas koncentrera sina flygplan till ett fåtal stora baser som sedan kan angripas.

Problemet för Ryssland blir nu att Gripen utvecklades för exakt motsatsen.
Den svenska Bas 90-doktrinen bygger på att flygplanen kan starta från landsvägar, använda korta banor, tankas och laddas om av små markgrupper samt flyttas mellan många olika baser på mycket kort tid. Det är ett flygsystem byggt för överlevnad under angrepp.
Det passar därför perfekt in i det uthållighetskrig Ukraina idag för.

Den första och sannolikt viktigaste uppgiften för Gripen kommer att vara luftförsvar.
Gripen är mycket effektivt mot kryssningsmissiler, Shahed-drönare och andra luftmål. Varje drönare eller missil som skjuts ned av Gripen innebär att markbaserade luftvärnssystem, typ Patriot och IRIS-T, kan användas på andra platser där de gör större nytta.
Detta är viktigt eftersom Ukraina inte lider brist på modiga soldater. Ukraina lider brist på luftvärnsmissiler.
Varje Gripen som kan ta över delar av luftförsvaret stärker därför hela det ukrainska luftförsvarssystemet.

Minst lika viktigt är hotet mot de ryska glidbombsbärarna.

Idag bygger stora delar av Rysslands taktiska luftkrig på Su-34 och Su-35 som flyger fram till avfyringslinjen, släpper FAB- och UMPK-glidbomber från säkert avstånd och därefter vänder hem innan de kommer inom räckhåll för ukrainskt luftvärn.
Det är ett system som fungerat förvånansvärt väl.
Taktiken bygger på att Ryssland kan operera relativt ostört nära fronten.

När Ukraina får Gripen utrustade med moderna långdistans jaktraketer som Meteor förändras spelplanen.
Plötsligt måste ryska flygplan tvingas operera längre från fronten.
Konsekvensen blir färre anfall, kortare tid över målområdet, sämre precision och högre risk för de ryska piloterna.
Många underskattar hur stor effekt detta kan få.
Glidbomberna är idag ett av Rysslands viktigaste taktiska vapen.

På längre sikt öppnas dessutom möjligheten att använda Gripen tillsammans med system som Storm Shadow, Taurus, Meteor och andra NATO-vapen för att slå mot ryska luftvärnssystem, radarstationer och ledningscentraler.
Det handlar inte om att skapa totalt luftherravälde.
Det handlar om att skapa lokalt luftherravälde.
I moderna krig räcker det ofta.

Gripen får också en viktig roll över Svarta havet där flygplanet kan användas för spaning, sjömålsbekämpning och skydd av Ukrainas exportkorridorer.

I affären finns också en svensk dimension som många missar.
Sverige får genom Ukraina tillgång till den mest avancerade testmiljö som existerar i världen idag.
Inget NATO-land har erfarenhet av lika intensiv drönar- och missilkrigföring som Ukraina.
Varje erfarenhet som samlas in kring elektronikstrid, robotanvändning, luftvärn, basering och flygunderhåll under krig kommer indirekt tillbaka till Sverige.
Samtidigt stärks svensk försvarsindustri kraftigt.
Om de långsiktiga planerna genomförs kan Saab stå inför den största Gripenaffären i företagets historia.

Men den viktigaste effekten är strategisk.
Ett starkare ukrainskt flygvapen tvingar Ryssland att binda resurser längre bort från Östersjöområdet.
Det minskar indirekt trycket mot Sverige, Finland och Baltikum.
För Ryssland är nämligen ett ukrainskt Gripen-program potentiellt betydligt allvarligare än vad antalet flygplan antyder.

Krim är ett tydligt exempel.
Halvön är redan under hårt tryck från drönare, sjödrönare, kryssningsrobotar, sabotageoperationer och underrättelseverksamhet. När Ukraina dessutom får ett modernt jaktflyg som kan skydda egna anfallsoperationer ökar belastningen ytterligare.
Det innebär längre reparationscykler, högre belastning på luftvärnet och ökande logistisk stress.
Samtidigt tvingas Ryssland sprida sina luftvärnsresurser ännu mer.
Redan idag måste Moskva skyddas.
Oljeindustrin måste skyddas.
Krim måste skyddas.
Svarta havsflottans baser måste skyddas.
Strategiska flygbaser måste skyddas.
Fronten måste skyddas.
Varje nytt hotområde innebär att samma mängd luftvärn måste täcka fler mål.
Ett luftvärnssystem som skyddar Moskva kan inte samtidigt skydda ett raffinaderi i södra Ryssland eller en flygbas på Krim.
Det är ren matematik.

Minst lika viktigt är OODA-tempo.
Gripen är byggt för snabba starter, snabba omlokalisering, korta underhållstider och decentraliserad drift.
Det innebär att Ukraina kan fatta beslut och agera snabbare.
Om Ryssland samtidigt tvingas lägga allt mer tid på luftförsvarsomgrupperingar, eskortuppdrag och flygbasskydd ökar OODA-gapet mellan parterna.
Det är exakt sådana skillnader som på sikt avgör uthållighetskrig.

Det finns dessutom en psykologisk dimension.
Sedan krigets början har Ryssland i praktiken kunnat utgå från att man har numerärt övertag i luften.
Ett växande ukrainskt Gripen-flyg innebär att ryska piloter möter ett modernt västligt stridsflygplan som är utvecklat för att överleva och slåss under mycket svåra förhållanden.
Osäkerheten ökar.
Risknivån ökar.
Det påverkar hur aggressivt flygvapnet vågar operera.
Detta är därför långt mer än en flygplansaffär.
Det handlar om att Ukraina samtidigt stärker flera kärnkomponenter:
OODA-tempo, Luftförsvar, Energiskydd, Reparationscykler, Logistisk uthållighet och Systemresiliens.
Gripen är egentligen inte ett jaktflygplan.

Gripen är ett systemförstärkande verktyg.
Om Ukraina under de kommande åren bygger upp en Gripenflotta med fungerande logistik, utbildade piloter och tillräckliga robotlager kommer effekten att märkas långt bortom själva flygstridskrafterna

För Norden då? Denna affär säkerställer Saabs finansiella styrka, ökar produktionskapaciteten och innovationstempot. Tillsammans med de finska och norska försvarsindustrierna har Norden som helhet en enorm strategisk fördel som kommer att ge extra säkerhetsgarantier till sjös, land och luftförsvaret. Vi behöver ingen atombomb till att avskräcka en fiende, matematiken sköter om det.