Ukraina: Raffinaderi i Ozon bombade i Saratov – kemisk fabrik bombad i Volgograd

Varför vet vi så lite om historien – och vart leder analysen?

Avsnitt 135. Att kriga med rubel. Om Rysslands federala ekonomi och statliga skuldsättning. En evighetsfråga eller statsbankrutt?

Varning, lång, och kanske lite intrikat kommentar. Samtidigt genererat av ett påpassligt inlägg från en tidigare infrekvent kommentator, Niklas2, som framstår som en systematiker. Han har fångat några generaliserade indikatorer som absolut är avgörande för den som ännu inte är utmattad av alla spekulationer om Ryssland ekonomi.

-0-0-0-

Inlägget finns på Cornu 2026-09-10 13:34, med efterföljande diskussion. Men nu, nu tar vi ett av temana från uppslaget, allting från början, statlig skuldsättning, bärkraftig eller inte? Ryssland dilemma, federal upplåning, såpad rutschkana med mjuklandning eller ner i kratern?

-0-0-0-

Om vi nu, som ett normalfall, betraktar en europeisk för utrikeshandel öppen och beroende ekonomi som t ex den svenska. Även om det är pandemi eller oljeprischock så är tilltron till den svenska valutan rimligt hög, riskpremien i svenska statsobligationer är låg, eftersom skuldsättningen är det.

Sverige kan enkelt avsätta 300 miljarder i skuldväxlar för att nu bygga upp sitt försvar. Inga framtida generationer behöver betala för det. Är det en gratislunch?

Ja, under förutsättning av följande. Anta att räntan är lika med inflationen, kanske 2,5 %, och tillväxten lika hög. Så länge skattebasen är oförändrad betyder detta att i förhållande till BNP blir statsskulden mer och mer ”utspädd”, skulden är noterad nominellt. D v s inget problem med att låna till försvaret, så länge som de ökade räntebetalningarna finansierar sig själva genom skattebasens tillväxt. Skulden har aldrig, och kommer aldrig att amorteras eller betalas tillbaka, växten i ekonomin garanterar tilltron till valutan och minimerar riskpremien.

-0-0-0-

Vad säger oss detta? Jo, en tillkommande regering skulle fullständigt riskfritt kunna avsätta ytterligare 300 miljarder i försvarssatsningar, betalningsutfallet inträffar först under nästkommande regeringsperiod 2030 och framåt, orderboken är full. Allt då under förutsättning att kanske högst 20 % av alla andra vallöften realiseras, de försvagar ekonomin, det är konsumtion och då undergräver kronans trovärdighet. Försvarsinvesteringar är inte konsumtion, det är investering och försäkringspremie.

-0-0-0-

Nu då, komparativ metod, Rysslands ekonomi. Först, som alltid, önskar jag understryka att Ryssland förfogar över alla naturresurser de behöver, energi, teknologi, livsmedelsförsörjning, utbildad arbetskraft, det är en seg ekonomi som klarar avspärrning, Med ett undantag, de måste försörja sin teknikimport med råvaruexport, olja, gas mineraler, i den meningen en U-landsekonomi.

Men kriget förutsätter en accelererande federal skuldsättning, från en tidigare låg nivå men nu upp mot ändå blygsamma 20 % av BNP (18 % federalt, ca 2 % regional upplåning). Långt under EU-genomsnitt men med strukturell svaghet. Krigskassan, den tidigare uppbyggda välfärdsfonden är dränerad och på upphällningen.

Balans i ekonomin betyder att tillväxten måste vara tillräckligt hög för att säkra utspädningen av statsskulden till att vara, om inte konstant, men tillräckligt hög för att skuldkvoten ska hållas under kontroll. Det är den inte. Utsikten för 2026 är mellan 0 och 1 % tillväxt, för 2027 kanske 1 % eller så, ganska likgiltigt vilket.

Nämligen, Rysslands federala statsskuld har inte den automatik i skuldavskrivning som en tillväxtekonomi har. Ryssland ska alltså bära ytterligare en ryggsäck, den räntenivå, inhemsk och mot yttervärlden på 14-15-16 %, vilket urholkar den federala budgeten gravt. Finansministern har små möjligheter att emittera krigsobligationer under sådana förutsättningar.

Alla tumregler säger att ränta och inflation måste vara i rimlig paritet med tillväxten för en bärkraftig ekonomi. Ryssland utför ett gigantiskt experiment att sätta allt i sitt eget land på spel, i en fullständigt, världshistoriskt, och orättfärdigt krig utan utsikt till seger, och med en egen förödd ekonomi.

-0-0-0-

Jag överlåter åt alla ingenjörer här på Cornu att konstruera den formel som ger balans åt en rimligt normal ekonomi med ensiffrig ränta, inflation och tillväxt, och med tillämpning av de tekniska begreppen utspädningseffekt, halveringstid av statsskulden (då egentligen onödig) osv. Det är jag inte mäktig att göra.

-0-0-0-

Det finns naturligtvis en räcka frågor som anknyter till problemställningen avseende rysk ekonomi. BNP i Ryssland, dvs värdet av årets leverans av produkter och tjänster, där då kriget radikalt begränsat leveranser till den egna befolkningen, är naturligtvis inget välfärdsindex. BNP räknar både förstörelse i termer av återuppbyggnad i en tragisk summering. Och då en paradox, ju mer effektiva angrepp på Ryssland från Ukraina, desto mer BNP i Ryssland under förutsättning av reparativa insatser. Den logiken räddar inte rubeln.

-0-0-0-

Så lite komparativ sifferexercis.
Anta svensk obligationsränta, statsobligationer, på 2,5 %. Med en statsskuld på 20 % av BNP kan en sådan ekonomi också låna till räntan, då förutsatt en årlig BNP-ökning om 2,5 % utan att statsskulden övervältras på framtida generationer.

Det förutsätter då en arbetande befolkning med årlig produktivitetstillväxt.

Jämför då med Ryssland med motsvarande offentlig skuld om 20 % av BNP, men där statsskuldsräntan är 15-16 %, vilket gör ett djupt ingrepp i löpande statsfinanser. När då skattebasen inte kan ökas, Putin har misslyckats med det, återstår att låna till räntan.
Kompensationen av stark BNP-ökning finns inte, den är max 1 %, alltså ingen utspädning av lånen. Här är inte frågan om en idé om övervältring av skulder till kommande generationer utan skuldbördan träffar också den nuvarande rakt av.

-0-0-0-

Hur blev det så här? Varför en rysk ränta på tvåsiffrig nivå i Ryssland? Ingen annan vettig ekonomi har motsvarande. Det har inte alltid varit så, i början av 2010-talet var räntan 6-8 % och under pandemin drygt 4 %. Däremellan volatil beroende på rubelkriser och annat. Räntenivån nu är driven av krigsekonomin, med påtaglig ökning av federala utgifter, och då ett finansieringsgap.

En dödsspiral? Nej, kanske inte, men konsekvensen är antagligen radikalt minskade offentliga utgifter i civil sektor under 2027 (militärutgifterna kan inte väntas bantas), kännbara för Ivan och Olga. Välfärdsfonden gick upp i rök, och räntorna i den federala budgeten gröper ur finansiering av civil sektor, inflationen tar resten av de privata besparingarna.

Lärarna i ryska skolor, i den veckovisa avslappningen under roliga timmen, kommer inte heller där att undervisa om framtidsutsikterna.

-0-0-0-

Ingivelser och inspiration till denna utläggning härstammar från – utöver sagde Niklas2 – PerraG55 och Erik14. Utläggningen om statsskuldsteori generellt är kondenserad från John Hassler (https://kkrva.se/hot/2026:2/13-hassler-makroekonomiska-konsekvenser.pdf)