Dags för lite fredagsmys. Media lever delvis på myten om att de skulle ha stor genomslagskraft, men jag har under hela min karriär i princip aldrig märkt av några mätbara effekter av att framträda i media, inte ens i morgonsofforna. Med exponering i både Expressen och SVT i veckan som gick går det att mäta via Wikipediaklick. För någon märkbarhet på realtidstopplistor eller bloggtrafik finns inte.
Jag tackar nej till väldigt många intervjuer, podcasts, föreläsningar, hemma-hos-reportage och framträdanden då jag inte anser att det är värt tiden och att de inte ger någon mätbar uppmärksamhet. För väldigt få och i väldigt få fall kan media bidra till varaktig uppmärksamhet och plattformsbygge, men det tar lång tid och den som snabbt får mediauppmärksamhet glöms generellt bort lika fort.
Det som i slutändan räknas är vad för tjänst eller produkt du har att leverera, inte att du syns i media. Om det du gör är tillräckligt bra för att finna sin publik så gör den det, har du inte något kvalitativt att leverera så kommer inte uppmärksamhet i media att hjälpa.
Jag har varit publik person i snart fjorton år, gett ut tretton romaner samt en populärfackbok och driver Sveriges största blogg inom icke-konsumistiska seriösare ämnen (dvs inte mat eller mode). Bokförsäljningen ligger på över 110 000 exemplar om året och bloggtrafiken på 150 000 unika läsare i vecka eller 300 000 – 350 000 unika i månaden med mellan åtta och tretton miljoner sidvisningar. Kort sagt är jag väletablerad.
Att synas i media för mig märks inte av alls på realtidstopplistorna för bokförsäljningen. Det syns öht inte på bloggtrafiken, utan försvinner som brus.
I förra veckan i samband med bokmässan fick Lena och jag uppmärksamhet först i en skvallerartikel hos Expressen och sedan en studs i SVT:s Cyklopernas Land.
Medan bloggtrafik och bokförsäljning kan mätas sexsiffrigt så gav detta några hundra extra träffar på Wikipedia enligt Wikipedias trafikgraf ovan, vilket visar hur många nya personer som hörde talas om mig. Normalt pendlar antalet dagliga träffar på mig på Wikipedia mellan 50 och 100. På Expressens artikel steg detta till nästan 350 och klingade sedan av på två dagar. För SVT klev siffran till 150 och klingade av på ytterligare en dag.
Det handlar alltså om några hundra personer av att bli exponerad i riksmedia. Det märks som etablerad inte av öht.
Fram till “nu är inte Putin här och kan försvara sig”-gate var Lena och jag stamgäster hos lokalradion P4 Sjuhärad. Vi har inte varit välkomna tillbaka dit sedan dess, men jag skulle oavsett tacka nej då man har aktiva terroristsympatisörer på redaktionen och det således inte är värt risken. Man har också misslyckats att i en utredning få fram vem det är. Jag har aldrig märkt av minsta reaktion på bloggtrafik eller bokförsäljning från deltagande i lokalradion.
Nu vet redan en del i Sverige vem jag är, men min erfarenhet under alla år är också att det är så här det ser ut. En artikel i media eller exponering i teve – inte ens i nyhetsmorgon hos TV4 – ger några hundra personer som kollar upp vem man är.
Media vill dock blåsa upp sin betydelse och att de ger stort genomslag, men det är extremt ovanligt att det blir varaktigt om ens mätbart. Det finns massor med författare som är medias älsklingar, men de säljer ändå inte böcker då det inte finns en intresserad kundkrets. Att ha gästabonnemang i Babel är inte samma sak som att sälja böcker, men det gör förstås det enklare att få Författarfondens stipendium. Som dock inte är pensionsgrundande …
Går man in på Wikipedia och kollar min uppmärksamhet där tillbaka till 2015, vilket verkar vara så långt det är möjligt så handlade det som högst om några tusen personer vid enskilda tillfällen. Nyhetsmorgon när Lena och jag släppte Är du förberedd 2019 gav ca 500 personer som kollade upp mig. Aftonbladet TV hösten 2017 gav typ 350 personer. SVT Babel våren 2020 under pandemin gav 250 personer. Störst reaktion var väl i samband med Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina och den uppmärksamhet jag fick då men SvD:s artikel den 19:e mars märktes öht inte ens som brus, och bloggtrafiken hade redan stigit. Någon uppmärksamhet fick jag den 9:e mars som gav den största spiken någonsin och det var till ca 2 400 personer (att jämföra med de där 150 000 bloggbesökarna om dagen), men uppmärksamheten på runt 500 visningar på Wikipedia om dagen de första månaden efter Rysslands invasion berodde på mitt eget arbete och tillhörande organisk spridning, och inte på uppmärksamhet i media. Som jag skrev ovan handlar det om den tjänst eller produkt du har att leverera. Inte media.
Nej, du kan inte leva på att några hundra uppmärksammar dig för att du synts i media. Sorry. Många nya författarkollegor blir förvånade över hur lite genomslagskraft det har. Ska media fungera så måste du synas igen och igen och igen, och det är ytterst få personer som lyckas med det, och då måste de ha något extremt starkt att erbjuda, som våra experter på Rysslands krig i Ukraina som Oscar Jonsson och Paasikivi. Men en dag är kriget över …
Däremot kan en mediastrategi att synas igen och igen och vara aktiv i sociala medier bygga en plattform och läsekrets. Det har jag kollegor som lyckats fantastiskt väl med som våra goda vänner Grimwalkers. Men det är helt oberoende av traditionella medier och de nämns knappt alls förrän nu när de inte längre kan ignoreras av finmedia. Och det kräver fortfarande att man har en stark produkt att leverera som läsarna vill ha. Det finns exempel där det satsats massivt på marknadsföring, men produkten ändå floppat då den inte håller måttet. Någon som hört talas om Michael Mortimer-aliaset, som ändå handlade om svensk finkulturelit bakom?
En gång i tiden ägde media monopol på både plattformar i form av tidningar, radio och teve, och bestämde enväldigt eller kollektivt vilka som skulle få uppmärksamhet. Det gäller inte längre idag med Internet och sociala medier, men traditionell media försöker odla myten att de fortfarande är betydelsefulla och värda din tid för intervjuer. Det kanske de är, men inte på samma sätt som förr. Om inte annat så är de iaf en arbetsmarknadsåtgärd för journalister, och det ska ju inte föraktas då journalister är viktiga för demokratin, så av solidariska skäl och demokratiskäl kan man förstås ställa upp ibland så media får lite content. Om det finns ett starkt erbjudande.
Det finns ett passande citat från fiktive Hank Moody i media- och kultursatiren Californication, men jag minns det inte exakt och tänker inte låtsas att jag är intellektuell genom att strö in en massa referenser för att visa att jag är beläst. Citatet går något i stil med att man måste hänga upp det man har och sedan är det upp till alla att döma. Antingen duger det, eller så duger det inte. Uppenbarligen har jag något att hänga upp som folk läser.
Med det önskar jag ett fortsatt trevligt fredagsmys.
75 kommentarer
I dagens brus när även de mest “etablerade” medierna kan ha studer av katastrofalt låg kvalitet tror jag att folk ÄR skeptiska.
De som ställer upp i meda “säljer” ju en produkt. Sig själv. För det är ju som påpekats av många sällan arvoderat att delta.
Detta gör att man SKALL vara försiktig med att lita på alla så kallade experter eller dylikt.
Jag upplever att min bekantskapskrets börjat läsa bloggarn efter att jag hänvisat till olika ämnen han tar upp. En del är regelbundna läsare och syns aldrig i kommentarsfältet. Andra läser det jag skickar.
En del vill se allt om Ukraina. Andra läser i princip bara de artiklar som belyser speciella ämnen.
Men jag “vouchar” ju för bloggarns integritet och allmänbildning genom att rekommendera honom. Det smäller ju för de flesta antagligen högre än att bloggarn sitter i en tv-soffa dit folk kommer som inte har nått annat för sig.
Hint. De flesta riktigt skarpa inom sina områden har INTE tid att prata med media när en kris inträffar. Då har man fullt upp med sitt jobb.
Så bara att man är tillgänglig kan vara ett väldigt tydligt tecken på att man inte är top of the line.
Finns även ett par bekanta som läst “Stjärnfall” och andra böcker och blivit förvånade över att Cornucopia och författaren Lars är samma person 😀
Oaktat media, kanal, sammanhang, privat eller publikt kan man sammanfatta det ungefär så här:
When you are hot, you are hot.
When you are not, you are not.
Jag hörde det från någon klok person när jag var tonåring. Kan konstatera så här 35 år senare att det ligger förbannat mycket i det.
Det var Paul Waaktaar-Savoy från Aha som sa det 😊
Låter fullt rimligt. Gammelmedia (eller snarare journalistiken som förknippas med dem) har en viktig plats i en demokrati, men som platform för marknadsföring kan jag tänka mig att den ligger hopplöst efter i det informationssamhället vi lever i nu. Good riddance säger jag till den aspekten av gammelmedia. Blandad journalistik och marknadsföring är ingenting jag vill se.
Gammelmedia & SVT, bra för demokrati, hur? Dessa ägs och förvaltas av en liten elit av människor som genom detta förr kunde kontrollera vilken information du fick tillgång till, vi som levde innan internet vet.
Ebbe
Dom ägde formulerings privilegiet, nätet och sociala plattformar har fundamentalt ändrat på det.
Nu till en underbar riesling från Alsace.
Är det så? Oavsett kvalitet och innehåll? Jag är tveksam.
Kritisk granskning av makthållarna och förmedling av fakta är vitalt för demokrati.
Opinionsjournalistik, uppfostrande barnradio och värdegrundscertifierad kulturjournalistik är det inte.
Ja, ett kommunalt bolag kompisar med kommunen hat fått allvarlig kritik av JO för att jävlas med utelämnande av allmän handling. Ändå fortsätter man som inget hänt trots att det varit i media. De skiter fullkomligt i det, de vet att det snart blåser över.
haha har själv massmediafobi numera. Men har medverkat i nichade poddar och nichade tidskrifter. det känns meningsfullt ändå.
medverkat i Di en gång.
Och i Svts musikbyrån en gång (Kompis och jag var salongsberusade + och sa massa roliga saker… men det var ju ju på en festival så det får man väl ursäkta.)
Sista gången blev vi tilfrågade att vara med i Filip och fredriks veckans höjdare, men då sa vi tack men nej tack, tur var väl det.
Sen tror jag att folk säg under 40…. kollar inte på “Tv” och läser inte heller tidningar. så den exponering man får är mot äldre generationer. Men de är ju ofta köpstarka, så inget fel i det om man nu säljer någon produkt.
“Sen tror jag att folk säg under 40…. kollar inte på “Tv” ”
Jag tror att det även förklarar det totala ointresset för korridorsboende bland dagens studenter. TV’n gav ju ett socialt kitt som inte finns längre. Hur kul är det att dela kök när man aldrig hänger där samtidigt och tittar på Twin Peaks (sista nations-gemensamma tv-serien jag kom på).
Hemelektronik har ju dessutom blivit så billigt att det är en ickefråga idag. Förr var det dyrt att som student köpa en teve. Idag får du en skärm för en tusenlapp, eller mindre än 10% av en månads studiemedel. Förr gick en hel månad åt som jämförelse.
Jag som var ung på 80/90-talet märker en enorm skillnad på hur media konsumeras idag. Innan internet slog igenom på allvar så såg verkligen alla på samma tv-program. Det var Trafikmagasinet, Helt apropå, Rederiet, Robinsson, Fångarna på fortet och på lördagskvällarna självklart Bingolotto.
Alla hade verkligen samma utbud av program och ett narrativ. Det var en gemensam lägereld som vi alla samlades runt.
Idag finns det ett sånt enormt utbud att alla kan få sina egna extremt smala intressen tillgodosedda, framförallt av Youtube. Själv brukar tittar jag en del på speedchess med Magnus Carlsen, en snubbe i Usa som röjer upp misskötta tomter och armbrytning med Devon Laratt för att nämna några udda exempel.
Om man kollar statistiken hos MMS som mäter tittarsiffror för tablåtv så ser det mörkt ut.
Fredagens stora underhållningsprogram Dobidoo har omkring 1 miljon tittar, alltså ca 10% av befolkningen.
Det är det program som drar flest tittare, undantaget nyheterna.
Om man försöker sig på en jämförelse med program som bloggen tar upp (Ekonomibyrån, Utrikesbyrån, Politikbyrån) så har respektive program 200-300 000 tittare, jämför det med bloggens 150 000 unika besökare i veckan….
Hatten av för bloggaren och tack för ett ihärdigt arbete!
Bloggarn borde göra ett tillägg, skriv dit cornucopia inom parentes efter namnet på böckerna.
Hittade bloggen tack vare en artikel om densamma i SvD
våren 2022. Läser nu bloggen nästan varje dag, och många
av kommentarerna också förstås.
Blir en peng till PowerUp via Vasakyrkan i Kalmar
som tack till Bloggen och till alla er som kommenterar!
Äkta engagemang uppskattas i stugorna – charlataner göre sig icke besvär…
Det här inlägget ger nog mer trafik till din Wikipedia. Jag går in och tittar nu direkt 16:38
Finns inget självändamål med trafik på Wikipedia, men det är en intressant antydan till om man får mediauppnärksamhet, då det är en av toppträffarna, plus inforutan hos Google.
Killgissar att det inte bara gäller gammelmedia utan all form av marketing är ofta grovt överskattad vad gäller effekt.
Marketing är delvis terrorbalans. Om alla gör det blir nettoeffekten noll, men om alla utom en avstår så vinner den som lägger pengar på reklam. Men produkten måste fortfarande vara (tillräckligt) bra, annars misslyckas man trots reklam.
Jag tycker att du lw får ta ditt c-kändisskap (ditt ord) på allvar och faktiskt ställa upp på hemma hos reportage och dyl.
Även delta i mer eller mindre flamsiga tv tävlingar, det ingår.
Bara att tugga i sig.
Idag blir det inte ukrainskt vin för övrigt utan georgiskt. Sapwravi på qvevri
#nom
Hade bloggaren inte varit diskvalificerad pga tidigare militärtjänstgöring hade det varit väldigt underhållande att se honom i “Kompani Svan”. Kanske får bli “Över Atlanten” istället? Med lite starlink skulle väl inte ens de dagliga artiklarna behöva ta en paus!
Sitta i båten och ta hand om all teknisk utrudtning med sina svettiga nintendofingrar! Ingentligen kan ju bloggarn nog vara ganska komplett i någon typ av överlevnads program både nörd på teknik, gillar friluftsliv och är månskensbonde, inga problem att slakta och stycka ett djur vid behov.
Jag tror att det som diskvaliserar är han har svårt att bli bra på bild. 😄😄😄😙👍
Genuint nyfiken — vad är definitionen av “unik läsare” eller “unik besökare”? Den kan inte vara en ny person, eller?
Antagligen en web browser som inte tidigare under samma månad (eller vald period) laddat sidan. Plus web browsers som stängt av cookies. Tanken är att det ska komma nära antalet nya personer (ny under just den månaden).
Unik läsare är en återkommande individ, den behöver inte vara ny, men mäts bara en gång till skillnad mot sidvisningar som är faktisk trafik. Men ja, allt fler säger nej till cookies och blockerar spårningsprogramvara (Matomo lokalt på bloggen i mitt fall) och då syns de inte i statistiken. Webläsare går ju allt mer mot att automatiskt stoppa läsarspårning, även inom samma sajt.
Det kan nog även innefatta personer som läser på olika enheter. Siffran är därför inte exakt utan man får jämföra mot andra sidor som använder samma mätningsstandard.
Om SR/SVT kunde dras ner till det som dom faktiskt behövs för skulle 1 miljard räcka. P4 och en TV-kanal som behövs för att landet ska fungera i ett krisläge.
Då skulle en del pengar kunna frigöras så att dom få goda journalister som ju finns kunde få arbeta och få betalt för det. Några tusen om året kan ja lägga ner för att läsa/konsumera “gammelmedia”.
Om det sedan kunde sjösättas enkel teknik för att kunna betala för att läsa en enskild artikel mha “mikrobetalning” skulle jag bli glad, men det skulle naturligtvis slå undan benen för en del oduglingar…
Om det är något som Ukraina lärt oss är det att radio och TV inte är intressant i ett krisläge. El några timmar per dygn och internet är det som behövs.
Vi vet ju också att public service kommer motarbeta landets säkerhet i en sådan situation. Det har de ju varit öppna med.
https://cornucopia.se/2022/07/cilla-benko-vi-kommer-inte-ga-med-pa-att-vi-ska-vara-statsradio-motsagelsefullt-om-mediernas-roll-i-informationskriget/
Japp, det är helt kritiskt att Internet fungerar och det är dit folk kommer vända sig för information. Radio och teve kommer ej heller kunna ge detaljerad information som är relevant lokalt eller regionalt. Inte snabbt nog. Lokala Facebookgruppen (“Tack för insläpp!”) kommer ge svar direkt när något händer.
Faktiskt det enda jag använder FB till idag…. Lokala gruppen med de 25 husen som är här närmast
Vi hade fiberbrott och leverantören ville inte undersöka så jag drev på och informerade alla. Så nu är jag “fiberansvarig” i området 😅
Men andra är ju “väg-Gubben”, “mercamannen”, “stugsamlarna”, “stallet”, “bonden”, “orginal-tanten”… osv osv.
DVS är förlösande tråkigt här ute på landet.
I ett skarpt läge är jag övertygad om att regering och riksdag tvingar statens tvångsmedier rätta in sig i ledet och utföra det politikerna vill att de ska göra. Benkö borde begripa att nationens säkerhet och överlevnad är vida viktigare än SVT/Srs egna åsikter.
Jo, och här kommer det handla om mer än tvingande lagstiftning, dvs lojaliteter och vem makten på riktigt litar på.
För övrigt, efter en stunds tanketid, blev min reaktion på utspelet av Benkö – ett haha.
Sorry, menar förstås – höhö.
Tyvärr blir det lite “fritänkeri” och “dunning kruger” över de här sakerna på den här bloggen.
Bloggaren själv raljerade t.ex. att det kunde ta år att återställa E6 utanför Stenungsund men alla inblandade hade, hör och häpna, en förmåga att skärpa till sig när det verkligen gäller.
Samma sak kommer nog många erfara i ett hypotetiskt skymningaläge.
Det tog nio månader. Det fanns de som hävdade att det skulle ta en månad.
Det odlas en farlig myt i MÖP/preppingkretsar att forket står handfallna när något sker utanför ramarna. Lex Stenungsund är ett bevis för att det inte stämmer.
Med förlov sagt, E6 är nog aaaningen viktigare än Lars lokala brostump som tog flera år?
Enkelspåriga Bohusbanan har blygsamt utnyttjande. Är den öppen än, förresten? Legat nere flera år även pga kopparstölder m m.
Det är nog så enkelt att massmedierna är obsoleta. De blev “mass-” genom att de var de enda som hade resurser att existera och därmed blev den “lägereld” som alla ägnade sin mediakonsumtion åt.
Idag har var och en tillgång till all världens information i sin ficka och det finns ingen anledning att titta på tablåtv eller läsa Aftonbladet/Expressen. Inte minst för att man så enkelt kan konstatera hur dåliga de är på det de gör. Än mer obsoleta är public service eftersom den funktion som är deras kärnverksamhet helt enkelt inte längre behövs. Hur smalt och brett någon än är så finns det obegränsat med tillgång till det. Idag finns det enskilda youtubers som med hjälp av en handfull medarbetare är större än svensk public service som kostar tio miljarder och de producerar inte större volym men högre kvalitet.
Lägg helt enkelt ner mediastöden och public service, så får vi en betydligt bättre och mer pluralistisk mediemarknad i Sverige.
Alla kan dock inte alla utländska språk. Särskilt inte äldre. Och det blir väldigt snedvridet med enbart amerikanska och brittiska nyheter. Media fyller en funktion i att översätta, men pga usel selektering blir de allt mindre relvanta där med – numera med inbyggd AI-översättning direkt i Safari (inklusive text i bilder) så kan iaf jag läsa danska, norska, ukrainska, ryska, polska, tyska mfl nyhetssajter på engelska utan att behöva göra något.
Svenska medier översätter enbart engelska artiklar, så där är nyttan noll.
Är själv lite äldre 80+. Gick i en skola som inte finns idag. Talar och skriver engelska,tyska,franska och förstår italienska och spanska. Talar även danska och norska. Har latin som grund. Har inte sett på svensk TV de sista 15 åren. Såg bloggen Cornucopia på VCW första gången. Välskrivna inlägg. Var väl för 15 år sedan.
Massmedia som faktiskt gör sitt jobb vore oändligt värdefullt i dagens läge. Dvs skickliga journalister som går igenom det enorma nyhetsbruset och lyfter det som är sant, intressant och relevant för sin målgrupp (lokalt, nationellt etc), så man slipper lägga timme efter timme på att försöka göra det själv. Frågan är bara hur man skulle kunna få till den typen av media. Det verkar ju inte som om fri konkurrens uppnår den effekten (blir mer sensationssökeri), och inte heller statliga påbud (blir mer ideologiskt pekpinnat).
Något som stör mig enormt är att journalister bara ställer EN fråga till makthavare och publicerar svaret, utan att gå vidare med fler offensiva motfrågor när makthavarna ger idiotiska svar. En fråga, så har man gjort sitt och inte trampat någon på tårna, så man är välkommen tillbaka.
Enda gången jag råkat ut för en intervju med faktisk skärpa var intervjun i Kvartal. Huitfeldt ställde faktiskt skarpa frågor. Inget personligt eller ideologiskt, men han hade förmågan att faktiskt gå ett steg vidare.
Ja, jag har inte börjat prenumerera på Kvartal än, men jag överväger att göra det, just för att det där är intrycket jag har fått av dem. Beklämmande sällsynt annars, jag håller helt med dig.
Nackdelen med Kvartal (för mig) är att det inte verkar finnas någon möjlighet att prenumerera på bara texterna. Jag har ingen som helst lust att betala för poddar jag ändå aldrig skulle lyssna på. Tycker inte om nyhetspoddar, eller egentligen poddar överhuvudtaget – utom möjligen som underhållning medan jag typ kör bil och ändå inte gör något annat.
Lyssnar aldrig på poddar själv. För låg bandbredd på informationen och inte sökbara.
Själv lyssnar jag på många poddar. Som jag ser det, eller iallafall för mig, ökar det den totala bandbredden eftersom jag gör det när jag gör något annat, t ex går eller kör bil. Hjärnan är ju flertrådig 🙂
Jag följde Kvartal för en del år sen, men strömningsformatet var hopplöst. En hel timme iofs intressant högaktuell diskussion, men totalt endimensionellt och utan ens möjlighet att navigera. Det fick mig att sluta. Artiklarna är säkert bra och läsvärda, så det var ju lite synd.
Förhoppningsvis går vi en framtid till mötes där det enda som fungerar är att ha en produkt som är bra på riktigt, och allt annat blir brus.
Tja, Internet hjälper ju till där. Snabb googling för att se om något är fejk från Kina eller en kvalitetsprodukt.
Ett snabbt trick är ju att kolla om en svensk sajt har de lagstadgade kraven på orgnummer och säte på sin hemsida. Annars någon kinesisk dropshipping av skit.
Genomslagskraften påverkas av hur intressant man är som person. Vissa blir virala efter ett framträdande i TV. Om man inte har något intressant att säga, eller bara är tråkig, så lär man inte heller få så många nya följare.
Nu är jag iofs ointressant och tråkig, så du har en poäng där.
Humorlösa skämtare där!
Jag tycker det borde vara dags för Lars och Lena att ställa upp på lite tävlings program, jag kan se er i Fångarna på Fortet.
Vi har annars tänkt ut realitykonceptet “Lena & Lars reser” där ett teveteam följer oss när vi reser, vilket blir Bra Teve (TM) då vi har lite olika inställningar till t ex hur lång tid i förväg man ska vara vid gate osv eller tolerans för hur Uber fungerar eller inte fungerar.
Ha, ha!
Ja det tror jag kan bli riktigt både underhållande och lärorikt med en del rätt animerade situationer.
Jag och min far kunde aldrig resa tillsammans.
Jag kom tidigast 10 minuter innan tåget skulle avgå eller en timme innan flyget skulle avgå.
Min far tillbringade alltid minst en timme på Stockholms centralstation och tre timmar på Arlanda och oroade sig först för att han inte skulle hinna fram i tid själv och sedan för att jag inte skulle komma i tid. När jag kom var jag naturligtvis superstressad eftersom jag bara hade några minuter tillgodo för att hinna med tåg eller incheckning.
Inte svårt att lista ut ungefär hur varje resa startade.
Däremot har jag och min fru samma resefilosofi och vi har aldrig missat någon transport även om det varit nära många gånger. En gång i Sovjetunionen minns jag att vi inte han köpa någon tågbiljett, så det var bara att tränga sig förbi diverse elaka sovjetisdka vakter som tyckte att vi skulle ha en biljett för att få passera på väg mot tåget. Sådant tjafs hade vi ju inte tid med så vi skrek något på svenska och sprang.
Väl på tåget krävdes det ju biljetter förstås, men då hade jag ju tappat både min och min frus biljett genom det hål i fickan jag lyckligtvis hade.
Vid gaten behöver man inte vara fören de börjar hota med att lasta ur bagaget som man checkat in, så det viktigaste är att hinna checka in något bagage. Har man inget incheckat bagage är det bra att gå dit direkt när man hör sitt namn ropas upp första gången.
Haha, ja reseminnen!
Vi skulle flyga från ARN för länge sen. Checkade in bagaget, ställde bilen på långtidsarean. Missade precis skytteln och kom lite sena till gaten. Släpptes inte in förrän vi frågade vad som hände med vårt inlastade bagage. Tala om Kalleankastart! Damen sprintade ikapp planet genom snabeln och vi kom med. De vill INTE ha ombord väskor utan medföljande ägare!
Omvända problemet när vi skulle till Berlin. Byte i Hamburg till “inrikes”. Vi letade förgäves efter väskan i “utrikes” tills det klarades upp. Detta var alltså på DDR-tiden, så det fanns olika versioner av var gränserna egentligen gick. Bodde i Väst men gick över Charlie till Ostzonen. Påtaglig skillnad i atmosfären, bokstavligen – kloakarom på Friedrichstrasse – och attitydmässigt. Man måste växla in 5 Ostmark per person, som vi hade svårt att göra av med. En öl och trist macka och en LP-skiva med Herbert Blomstedt fick det bli. Skönt att komma till civilisationen med Döner och Currywurst i kiosker direkt vid passagen!
Hahahahaha. Klassisk Norrbottniskt Man fenomen vid Gate.
“17 timmar i förväg är ändå rätt bekvämt om nått skulle hända.”
Tror annars att “Lars & Lena Reser” skulle kunna bara en rätt intressant resebok.
Ni är ju båda två duktiga på att skriva och berätta anekdoter och bloggarns bilder är inte helt hopplösa 🙂
Lite typ som Horace går på SVT?
Inga jämförelser i övrigt…
Ännu ett intressant ämne. I början på 80-talet fanns bara SVT, SR och de fyra rikstäckande tidningarna: DN och SvD som morgontidningar och AB/Expressen som kvällstidningar, ty på den tiden fanns de inte att köpa före lunchen. På pendlarbussen satt alla med morgontidningen och försökte försiktigt bläddra utan att störa grannen. Idag är det ju helt annorlunda, gammelmedia har inte samma tyngd även om jag misstänker att en majoritet av svenskarna fortfarande får sin världsbild från public service då den är “gratis”.
Jag ser fram emot “Lena & Lars reser” 🙂 med utvärdering av hotellrummets funktioner, frukostens utbud och inte minst en recension av Arlanda
Vill bara tacka dig Lars för att du ställde upp på en DN-intervju hösten 2022!
Det var så jag (såsmåningom) hittade hit – sedermera har jag förstått att flera av mina vänner också är flitiga läsare (både av blogg och böcker).
Nämnde jag att härom veckan drömde jag att du publicerat releasedatumet för Jägarhjärta? Såå lycklig dröm, och såå besviken jag blev när jag vaknade (eller var det ingen dröm trots allt?)
Vi alla som kommenterar här har nog märkt detta sedan kriget började: att media generellt inte riktigt har koll på vad de pratar om. Det finns enskilda duktiga journalister, men de är ganska få och allt som oftast är det lite tokigt, återgivande av Putins propaganda, eller utländska artiklar direktöversatt. Det blir rätt pinsamt när det samtidigt numera faktiskt finns extremt kunniga personer direkt på nätet som man kan lyssna på. Vi har ju till och med gamla Nato-generaler som Ben Hodges eller CIA:s tidigare chef (Petraeus) som uttrycker sina tankar på youtube och liknande. Nivån är så oändligt mycket högre än vad någon svensk tidning klarar av, ens om de hade försökt ordentligt – vilket de inte gör.
Angående demokratin så är det ju gärna någonting journalisterna lyfter upp. Men om man ska vara helt ärlig så är ju demokratin väldigt mycket äldre än media. Det är ganska mycket storhetsvansinne att tro att media skulle ha någon större roll att spela. Och om så vore fallet vore vi väldigt illa ute. Jag tror vi får en lite skev bild av att media rapporterar olika brottsmål och utredningar som rättsväsendet gör. Och så tror vi att det är media som “grävt fram” ett byggbolags ekonomiska brottslighet eller någonting annat; medan man egentligen bara bevakar rättegången. Precis som politiker tar man åt sig mycket ära för sådant som sker ändå.
Nyckelordet är kvalitet. Det är det som räknas. Oavsett om det är en blogg eller en något annat (klädesplagg, bil, vad som helst). I korthet man lägger sin tid eller sina pengar på något som (man upplever) är bra.
Och var det inte det som Zen och konsten att köra mc, som typ tog kvalitet på allvar? Men det var ett tag sedan man läste den.
Meh, TLDR men anar att slutsatserna från statistiken kan ha vissa brister.
Varför finns dina böcker inte på engelska? Stjärnklart serien är något av det bästa jag läst i science fiction. Midvintermörker och Höstsol borde intressera också amerikaner som svärmar för skandinaviska romaner. Drönarhjärta serien är mycket aktuell. Verkar som gjord för Netflix. Tack för att du skriver och ffa tack för Ukraina engagemang.
I Sverige konkurrerar man med alla svenska författare. På engelska med hela världens författare.
Ja, men du har också hela världens läsare som potentiella köpare.
Tror, som bloggarn, att problemet ligger i bloggarns framtoning, som kanske inte gör sig så bra i tv.
Att media, som når miljontals svenskar varje vecka, inte skulle ha någon effekt är bara ignorant. Typ: ”-jag köper aldrig något jag sett reklam för”. Samtidigt som man handlar på ica, hm, ikea, kör volvo, mcdonalds, har en iphone, LG osv.
Det bloggarn missat är att han är etablerad, så den ”marknadsföring” som görs syftar nu enbart till att inte tappa trafik/läsare till andra/annat.
Jag vet om att jag är etablerad, och då ger media ingen genomslagskraft.
“Det handlar alltså om några hundra personer av att bli exponerad i riksmedia. Det märks som etablerad inte av öht.”
Jodå, för oss, som följt dig länge.. Du behöver fortsätta att vara relevant för oss. Din blogg/dina böcker är inte de enda vi läser 🙂
Svensk media vill även generellt ha “god stämning”
Kolla ett morgonprogram eller nyhetssändning. Extremt sällan nån hamnar i nån form av polemik och då slätar alltid programledarna över det.
Som Lars skriver. Uppföljande frågor och att som journalist vara påläst är ovanligt. Och då slipper man såklart även “dålig stämning”
Svensk journalistik lider av sin åsiktskorridor och att obehagliga ämnen drabbas av “nu är ju inte Hamas eller Putin här och kan förvara sig”
Eller så har journalisten redan fått intervjupersonen dit hen vill och vet att det är meningslöst med fler frågor eftersom a) lyssnaren/tittaren är smart nog och har räknat ut resten själv och b) fortsatt förutsägbart slingrande inte ger så mycket. Väldigt sällan en person liksom “spricker” och “avslöjas” i direktsändning.
Medias betydelse har ju dessutom neutraliserat lite genom att kunna dölja oegentligheter och få det att blåsa över fort med hjälp av jurister kommunikatörer.
Allra helst på skattefinansierade myndighetsnivåer och bolag där min upplevelse är att de verkar behövas allt fler sådana anställningar.
Man är inte längre alls rädd för media…