SvD

Dags för lite fredagsmys. Media lever delvis på myten om att de skulle ha stor genomslagskraft, men jag har under hela min karriär i princip aldrig märkt av några mätbara effekter av att framträda i media, inte ens i morgonsofforna. Med exponering i både Expressen och SVT i veckan som gick går det att mäta via Wikipediaklick. För någon märkbarhet på realtidstopplistor eller bloggtrafik finns inte.

Jag tackar nej till väldigt många intervjuer, podcasts, föreläsningar, hemma-hos-reportage och framträdanden då jag inte anser att det är värt tiden och att de inte ger någon mätbar uppmärksamhet. För väldigt få och i väldigt få fall kan media bidra till varaktig uppmärksamhet och plattformsbygge, men det tar lång tid och den som snabbt får mediauppmärksamhet glöms generellt bort lika fort.

Det som i slutändan räknas är vad för tjänst eller produkt du har att leverera, inte att du syns i media. Om det du gör är tillräckligt bra för att finna sin publik så gör den det, har du inte något kvalitativt att leverera så kommer inte uppmärksamhet i media att hjälpa.

Jag har varit publik person i snart fjorton år, gett ut tretton romaner samt en populärfackbok och driver Sveriges största blogg inom icke-konsumistiska seriösare ämnen (dvs inte mat eller mode). Bokförsäljningen ligger på över 110 000 exemplar om året och bloggtrafiken på 150 000 unika läsare i vecka eller 300 000 – 350 000 unika i månaden med mellan åtta och tretton miljoner sidvisningar. Kort sagt är jag väletablerad.

Att synas i media för mig märks inte av alls på realtidstopplistorna för bokförsäljningen. Det syns öht inte på bloggtrafiken, utan försvinner som brus.

I förra veckan i samband med bokmässan fick Lena och jag uppmärksamhet först i en skvallerartikel hos Expressen och sedan en studs i SVT:s Cyklopernas Land.

Medan bloggtrafik och bokförsäljning kan mätas sexsiffrigt så gav detta några hundra extra träffar på Wikipedia enligt Wikipedias trafikgraf ovan, vilket visar hur många nya personer som hörde talas om mig. Normalt pendlar antalet dagliga träffar på mig på Wikipedia mellan 50 och 100. På Expressens artikel steg detta till nästan 350 och klingade sedan av på två dagar. För SVT klev siffran till 150 och klingade av på ytterligare en dag.

Det handlar alltså om några hundra personer av att bli exponerad i riksmedia. Det märks som etablerad inte av öht.

Fram till “nu är inte Putin här och kan försvara sig”-gate var Lena och jag stamgäster hos lokalradion P4 Sjuhärad. Vi har inte varit välkomna tillbaka dit sedan dess, men jag skulle oavsett tacka nej då man har aktiva terroristsympatisörer på redaktionen och det således inte är värt risken. Man har också misslyckats att i en utredning få fram vem det är. Jag har aldrig märkt av minsta reaktion på bloggtrafik eller bokförsäljning från deltagande i lokalradion.

Nu vet redan en del i Sverige vem jag är, men min erfarenhet under alla år är också att det är så här det ser ut. En artikel i media eller exponering i teve – inte ens i nyhetsmorgon hos TV4 – ger några hundra personer som kollar upp vem man är.

Media vill dock blåsa upp sin betydelse och att de ger stort genomslag, men det är extremt ovanligt att det blir varaktigt om ens mätbart. Det finns massor med författare som är medias älsklingar, men de säljer ändå inte böcker då det inte finns en intresserad kundkrets. Att ha gästabonnemang i Babel är inte samma sak som att sälja böcker, men det gör förstås det enklare att få Författarfondens stipendium. Som dock inte är pensionsgrundande …

Går man in på Wikipedia och kollar min uppmärksamhet där tillbaka till 2015, vilket verkar vara så långt det är möjligt så handlade det som högst om några tusen personer vid enskilda tillfällen. Nyhetsmorgon när Lena och jag släppte Är du förberedd 2019 gav ca 500 personer som kollade upp mig. Aftonbladet TV hösten 2017 gav typ 350 personer. SVT Babel våren 2020 under pandemin gav 250 personer. Störst reaktion var väl i samband med Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina och den uppmärksamhet jag fick då men SvD:s artikel den 19:e mars märktes öht inte ens som brus, och bloggtrafiken hade redan stigit. Någon uppmärksamhet fick jag den 9:e mars som gav den största spiken någonsin och det var till ca 2 400 personer (att jämföra med de där 150 000 bloggbesökarna om dagen), men uppmärksamheten på runt 500 visningar på Wikipedia om dagen de första månaden efter Rysslands invasion berodde på mitt eget arbete och tillhörande organisk spridning, och inte på uppmärksamhet i media. Som jag skrev ovan handlar det om den tjänst eller produkt du har att leverera. Inte media.

Nej, du kan inte leva på att några hundra uppmärksammar dig för att du synts i media. Sorry. Många nya författarkollegor blir förvånade över hur lite genomslagskraft det har. Ska media fungera så måste du synas igen och igen och igen, och det är ytterst få personer som lyckas med det, och då måste de ha något extremt starkt att erbjuda, som våra experter på Rysslands krig i Ukraina som Oscar Jonsson och Paasikivi. Men en dag är kriget över …

Däremot kan en mediastrategi att synas igen och igen och vara aktiv i sociala medier bygga en plattform och läsekrets. Det har jag kollegor som lyckats fantastiskt väl med som våra goda vänner Grimwalkers. Men det är helt oberoende av traditionella medier och de nämns knappt alls förrän nu när de inte längre kan ignoreras av finmedia. Och det kräver fortfarande att man har en stark produkt att leverera som läsarna vill ha. Det finns exempel där det satsats massivt på marknadsföring, men produkten ändå floppat då den inte håller måttet. Någon som hört talas om Michael Mortimer-aliaset, som ändå handlade om svensk finkulturelit bakom?

En gång i tiden ägde media monopol på både plattformar i form av tidningar, radio och teve, och bestämde enväldigt eller kollektivt vilka som skulle få uppmärksamhet. Det gäller inte längre idag med Internet och sociala medier, men traditionell media försöker odla myten att de fortfarande är betydelsefulla och värda din tid för intervjuer. Det kanske de är, men inte på samma sätt som förr. Om inte annat så är de iaf en arbetsmarknadsåtgärd för journalister, och det ska ju inte föraktas då journalister är viktiga för demokratin, så av solidariska skäl och demokratiskäl kan man förstås ställa upp ibland så media får lite content. Om det finns ett starkt erbjudande.

Det finns ett passande citat från fiktive Hank Moody i media- och kultursatiren Californication, men jag minns det inte exakt och tänker inte låtsas att jag är intellektuell genom att strö in en massa referenser för att visa att jag är beläst. Citatet går något i stil med att man måste hänga upp det man har och sedan är det upp till alla att döma. Antingen duger det, eller så duger det inte. Uppenbarligen har jag något att hänga upp som folk läser.

Med det önskar jag ett fortsatt trevligt fredagsmys.