ÖB:s militära råd: Armén stora vinnaren med 33% större brigader och 30% mobiliseringsreserv – men marinen får också en helt ny större ubåtsklass

ÖB:s och Försvarsmaktens nya rapport med militära råd om hur Försvarsmakten önskar utvecklas visar att armén blir den stora vinnaren på expanderade planer, erfarenheter från Ukraina och ett Sverige som del av Natos gemensamma försvar när vi inte ensamma måste kunna försvara Östersjön. Däremot föreslås marinen få en ny för Sverige rekordstor ubåtsklass med längre uthållighet, kanske för att kunna ingå i Natoförsvar utanför Östersjön

Det är lätt att gräva ner sig i detaljer om sitt respektive favortvapensystem när man tittar på ÖB:s råd till regeringen vad gäller försvarets utveckling framöver. Försvarsmakten förblir den enda myndighet där politiken ska detaljstyra ner på enskild utrustning, vilket är som att politiken ska bestämma hur många och vilka fordon Trafikverket ska ha för vägunderhåll, istället för att ge direktiv om vad man ska åstakomma. Men så är det av någon anledning.

Nedan förutsätter att ÖB:s råd genomförs.

ÖB:s råd innebär bland annat att det mycket dyra helikopterprojektet helikopter 14 ska avvecklas, ett projekt som för övrigt mot betalning från just den berörda helikoptertillverkaren blev utsatt för diskutabel inhämtning av en aktiv i regeringens stödparti, även om utredningen lades ner då Försvarsmakten till slut inte brydde sig när det begav sig. Om inte Försvarsmakten samarbetar kring utredningar så går det inte att åtala, då ingen kan vittna om vad för men det hela orsakat om något är sekretessbelagt. Dessutom skedde det under den eviga fredens epok och Långbortistan-doktrinen, vilket var ett annat säkerhetspolitiskt läge.

Även den mindre och sjöoperativa helikopter 15 avskaffas och istället ska fler helikopter 16 Blackhawk införskaffas samt en helt ny sjöoperativ helikopter, förmodligen med beteckningen helikopter 17. Totalt sett blir det dock en rejäl reduktion av antalet helikoptrar.

Att helikopter 14 skulle ut, likt motsvarigheten skrotats av t ex Australien, har läckt ut för ett år sedan. Annat vi redan visste var att tp 84 C-130H Hercules ska bytas mot Super Hercules C-130J.

Överlag expanderas inte marinen mer än tidigare planerat, men en helt ny generation ubåtar ska anskaffas, nyare än den A26 Blekingeklassen. Några detaljer nämns inte i ÖB:s råd, men Sveriges marinchef har föreläst om detaljer utomlands, till exempel i Nederländerna. Överlag är det intressant att saker hålls under lock för svenska befolkningen, men presenteras publikt utomlands. Kanske kommer Natomedlemskap ändra den kulturen lite, då Nato är öppnare än Sverige, om inte annat av ren nödvändighet då man behöver samverka med andra länder även formellt.

Den helt nya ubåtsklassen går under arbetsnamnet UB30 och ska kunna ligga ute i 30-40 dagar och ersätta Gotlandsklassen. Enligt Australian Defence, som också lyssnat på marinchefen utomlands uppger att UB30 kommer bli större än befintliga ubåtar.

Att kunna ligga ute autonomt i upp till 40 dagar kan vara en Natoanpassning för att kunna bistå Natos försvar även utanför Östersjön, vilket gör att man inte längre kommer ha lika nära till marinbaser eller sjöburen försörjning som i det blivande Natoinnanhavet Östersjön. Exempelvis kan det i teorin bli aktuellt att gå ut i Nordatlanten för att försvara amerikanska och kanadensiska konvojer till Europa, eller rent av Barents Hav.

Med en helt ny ubåtsklass ska även ett helt nytt ubåtsräddningsfartyg ersätta HMS Belos.

ÖB:s råd drar också en del slutsatser av Rysslands krig i Ukraina, och bland annat ska patrullrobotar införskaffas till brigaderna och specialförbanden. Brigaderna får alltså en tredje form av artillerisystem utöver granatkastare på bataljonsnivå och Archer på brigadnivå, antagligen ett patrullrobotkompani per brigad och kanske ett till stridsgrupp Gotland som ska dubblas upp till full bataljon plus stödförband. Detta är utöver att antagligen franska pansarvärnsroboten MMP med NLOS-förmåga (=kan skjutas mot mål man inte ser) anskaffas.

Men mest väsentligt är att brigaderna ska utökas från dagens tre manöverbataljoner per brigad till fyra, eller en ökning av stridande bataljoner med 33%. Det förklarar också behovet av att köpa in ytterligare stridsfordon, då befintlig vagnpark inte räcker för detta. Egentligen skulle det även behövas ytterligare stridsvagnar, annars blir det rena mekskytte- och motorskyttebataljoner, om man inte kanske kompletterar dessa med infanterikanonvagnar i form av t ex stridsfordon 90120. Det anges dock inte i detalj hur de nya stridande bataljonerna ska utrustas, men väl att nya stridsfordon ska anskaffas. Dock kanske man kan se behovet av skytte som en erfarenhet från Ukraina, där just underbemanningen av skyttesoldater i förhållande till numerären stridsvagnar blivit en akilleshäl för Ryssland. Gammal är alltid äldst, och äldst är infanteriet.

Syftet med ytterligare en manöverbataljon på brigaderna är uthållighet och är en slutsats av det pågående kriget i Ukraina.

En annan slutsats är att mobiliseringsreserven ska ökas från 10% till 30%. Det handlar om generellt pliktbaserade krigsplacerade på förband utan specifik tjänst, då man räknar med att 10% av olika skäl inte inställer sig vid mobilisering (generellt är ju 10% sjuka vid ett givet tillfälle). Detta vill man öka till 30%, vilket också ger bättre uthållighet. Man kan också utgå från att dessa ytterligare 20% kan mobiliseras för att täcka förluster eller tillåta rotation. För kriget blir inte en vecka, utan månader och kanske år, vilket vi också ser i Ukraina. Mobiliseringsreserven har idag inte egen materiel eller personlig utrustning, men man vill också anskaffa detta och lagerhålla, vilket talar för att det kan bli aktuellt att använda mobiliseringsreserven för att ersätta förluster. Att få en söndertrasad och blodig uniform när man mobiliseras duger förstås inte.

Försvarsmaktens personal ska öka från nästa års 70 700 inklusive civilanställda, värnpliktiga GSS/P exklusive personalreserven och hemvärn till 121 200 år 2035. Det kan jämföras med de 125 000 – 190 000 som Ryssland anföll Ukraina med den 24:e februari (beroende på vem man frågar och hur man räknar) och med tanke på att vi har Östersjön samt Finland mellan oss och Ryssland bör det vara avskräckning och verkan nog.

ÖB:s råd finns här. Vad som generellt är nytt är att man nu tittar bortom år 2030, vilket tidigare var slutet i senaste försvarsbeslutet.

KOMMENTAR

Att armén blir vinnare kan bero på att ryska flottan och flygvapnet underpresterat ännu mer än ryska armén i Ukraina och ryska flottan har drivits i hamn av Ukraina som inte ens har någon flotta kvar. Därtill kommer Östersjön bli ett Natoinnanhav när Sverige och Finland är medlemmar, där Ryssland är gäst och skulle löpa gatlopp om de försöker sig på något.

Samtidigt kommer Sverige som Natomedlem delta i att försvara angripna medlemmar, vilket gör att vi kan behöva skicka arméförband utomlands, men samtidigt kunna behålla förmågan att försvara Sverige.

Det finns också möjligheter till samverkan och att dela förmågor. En som nämns är t ex flygande stridsledningsradar, där Sverige nu anskaffar Saabs nya GlobalEye och det föreslås i ÖB:s råd att man här ska samverka med Norge och Finland. För övrigt är USA:s, Natos och Frankrikes AWACS-plan föråldrade och har föråldrade förmågor, vilket gör de svenska förmågorna högaktuella att sprida inom Nato som idag delar på 14 E-3 AWACSs. De sista systemen levererades 1992 och det har hänt extremt mycket på stridslednings- och radarfronten sedan dess, inklusive behovet av att kunna upptäcka mycket små radarytor som smygflyg och drönare. En GlobalEye är exempelvis operativ direkt från start och kräver lite personal, medan AWACS behöver kalibreras i en timme och är väldigt personalkrävande på gammalt manuellt vis istället för med datorstöd.

Kanske betyder Natomedlemskapet att det svenska skalskyddet i form av flottan och flygvapnet inte kommer skalas upp, medan armén utökas. Neddragningarna av helikoptrarna talar för detta.

Sedan kommer alla och envar slåss för just sitt vapensystem, men Natomedlemskapet kommer innebära förändringar och prioriteringar och det kommer alltid finnas de som anser att vi gör fel. Natomedlemskap kommer också innebära en större kulturförändring än ens yrkesförsvaret innebar, där vi går från allianslösa och hemlighetsfulla, till allierade och öppna. Men tills dess får vi läsa detaljerna om svenska försvarets expansion via utländska medier. Eller så beror detta på att det saknas svenska försvarsmedier och försvarskompetens hos svenska journalister, så de fattar inte vad som är nytt eller väsentligt när det dras i Sverige och skriver således inget. Rätt intressant med tanke på hur stor försvarsbudgeten är – rent krasst borde givet 2% av BNP till försvaret framöver 2% av landets journalister vara försvarsjournalister, vilket visar hur underrapporterat ämnet är i Sverige.

Till en början ska dock nu politiker detaljstyra vad Försvarsmakten behöver för utrustning och utformning för att kunna lösa uppdraget, vilket som sagt är unikt för svenska myndigheter.