Gästartikel: Om att avsluta ryskt medborgarskap.

Det här är ett gästinlägg av Lena, min fru.

I senaste intervjun med Niklas Orrenius i DN har jag nämnt att jag har avslutat mitt ryska medborgarskap. Jag vet att det kan vara intressant för många i dessa tider att få reda på hur det funkar. Och det finns en del att berätta om processen. Så jag skriver här ett separat inlägg om hur det går till att avsäga sig ryskt medborgarskap.

För att avsäga sig något medborgarskap så krävs det, till att börja med, att du redan har ett annat medborgarskap – eller en garanti att du kommer få det. Sedan nittiotalet har reglerna ändrats flera gånger, så vissa ryssar som sökt svenskt medborgarskap har fått behålla ryskt, och vissa hade fått det borttaget automatiskt. Norge är ett av länderna som generellt inte tillåter dubbla medborgarskap, med vissa undantag. Där krävs det att du avslutar tidigare medborgarskap så fort ansökningsprocessen för det norska når ett visst stadium där du får en garanti om att du kommer bli norsk medborgare. Du blir alltså de facto utan medborgarskap i en viss skarvperiod, har inget giltigt pass och och får inte lämna landet.

För min del så har jag haft dubbla medborgarskap sedan jag blev medborgare i Sverige för cirka tjugo år sedan, och det har varit praktiskt när jag rest till Ryssland för att hälsa på vänner och släkt, samt för att leda expeditioner och guidade äventyrsresor. Som dubbel medborgare går det inte att söka ryskt visum för svenska passet, utan det är det ryska passet som gäller för inresor. Men jag kom successivt till insikten om att jag inte längre skulle ha kvar medborgarskapet.

Varför välja att avsluta ryska medborgarskapet? Anledningen kan variera vitt och brett mellan olika personer. Det kan handla om ett flertal orsaker. Censur, korruption, propaganda. Nya lagar som skyddar dem som har makt. Odemokratiska processer. Olaglig krigsföring. Chauvinism, lagstiftning som missgynnar kvinnor och minoriteter, fundamentalistiska attityder, rasism, sexism, homofobi. Och det där med att regimen systematiskt hotar, skadar och dödar dem som är regimkritiska.

Att befinna sig i Ryssland med ett svenskt pass innehållande visum är annorlunda från att befinna sig där med både ett ryskt och ett svenskt pass. Det är det ryska passet som gäller där, och det går inte att få samma hjälp av svenska ambassaden. Ryska polisen har mycket mer utrymme att agera på, och är mycket mer hänsynslösa om de ser att personen har ett ryskt pass, jämfört med utländska turister med ett visum. Samma gäller hot och mord på folk som regimen inte vill ha kvar – det verkar som att de är extra hänsynslösa mot dem som har dubbla medborgarskap, eller endast det ryska. Frekvensen på sådana dåd har höjts under senaste åren, bl a mot journalister och skribenter.

“Alla svenska medborgare har rätt till konsulär hjälp, även om man också har ett annat medborgarskap. Trots detta kan det vara så att det svenska medborgarskapet inte erkänns av det andra medborgarskapslandet. Det kan leda till begränsningar när det gäller i vilken omfattning svenska myndigheter tillåts hjälpa en svensk medborgare i det andra medborgarskapslandet. Svenskar med dubbelt medborgarskap bör vara medvetna om att det i vissa fall kan vara svårt att få hjälp om man hamnar i en nödsituation i sitt andra medborgarskapsland.”

Regeringen.se

Ett ryskt pass betyder möjligheten till visumfria resor in till landet. Det kan vara praktiskt, men för den som endast reser in enstaka gånger kan det lika gärna funka att söka visum med svenskt pass. Visst, medborgarskapet gör att medborgaren kan rösta i ryska val – men det verkar inte spela roll hur folk röstar, det har vi sett bevis för. Nackdelarna med ryskt medborgarskap väger för många över fördelarna.

Nu till själva frågan om hur ryskt medborgarskap kan avslutas. Det är en extremt krånglig process. Det är inte helt hopplöst – jag har ju lyckats – men jag ska försöka beskriva det så detaljerat som möjligt, dels för ge tips och ge folk möjligheten att kringgå fallgropar och otrevliga överraskningar. Och dels för att försöka belysa hur systemet är uppbyggt för att hindra folk från att säga upp sitt medborgarskap. Låt oss börja.

För att påbörja ansökan gäller det att boka tid och lämna in alla nödvändiga papper. Här finns det instruktioner på ryska, för vuxna som vill avsluta sitt medborgarskap. Redan i början av listan går det att stöta på bekymmer. Det handlar om att det inte går att avsäga sig ryskt medborgarskap om du har någon “skyldighet” inför ryska federationen.

Om du är man i mobiliseringsålder så får du således inte avsluta ditt medborgarskap, då Ryssland anser att du har en skyldighet att tjänstgöra. Så här stängs dörren för många män. Om det finns någon juridisk process som pågår (tex angående vapenvägran eller vad som helst i övrigt) så får inte heller medborgarskapet avslutas.

Sedan handlar det om att bevisa att du inte har några skulder till ryska skattemyndigheten. Det åligger dig att skaffa ett papper som bevisar detta. Det här beviset skickas som rek brev inom Ryssland. Här får du alltså ett nytt bekymmer – för att få beviset måste du åka till Ryssland. Säkerhetsläget är minst sagt turbulent, dessutom finns det dåligt med sätt att transportera sig dit och framför allt tillbaka. Det är väldigt få länder som fortfarande har flygförbindelser med Ryssland, och under mobiliseringsvågen sköt biljettpriserna i höjden. (Bloggens tillägg: Om du som oppositionell flytt Ryssland kan du i praktiken alltså inte avsäga dig ditt ryska medborgarskap, då du kommer bli arresterad när du återvänder till landet för de nödvändiga intygen)

Givet att du har lyckas ta dig till Ryssland för att hämta ut ditt rek brev så kan du råka ut för en annan överraskning. För att hämta ut rek brevet kräver de inrikespass. Många ryssar som bor utomlands har endast utrikespass, eftersom det är det som behövs för just utrikesresor. Processen att förnya inrikespasset är omständigt, det kan endast göras i Ryssland, så många väljer att inte förnya något som de ändå aldrig använder. Det kan vara en otrevlig överraskning att utrikespasset ifrågasätts som id-handling inne i landet.

Om det gick bra att få ut beviset så gäller det att boka en tid på ambassaden i Stockholm eller konsulatet i Göteborg, och förbereda sig för själva ansökan. Ibland är det väntetid, och bägge ställena har endast öppet under kontorstider vilket betyder att folk måste ta ledigt från jobbet. Alla bor inte heller i Stockholm och Göteborg, och resan dit och tillbaka kan mycket väl ta en hel dag.

I god tid innan besöket ska du fylla i en ansökan online. Det handlar om att ange utförliga personliga uppgifter om sig själv, samt närmaste familjen inklusive föräldrar, barn och syskon. Egen utbildning och arbetslivserfarenhet ska beskrivas i detalj, och allt detta ska alltså skrivas på ryska – jobbtitlar och utbildningsnamn ska översättas, jobbadresser ska translittereras, förkortningar är inte tillåtna. Här finns det instruktioner på ryska. När ansökan är klar så ska den både skickas in elektroniskt och skrivas ut för att lämnas in fysiskt.

Samtliga utbildningar och arbetstillfällen behöver styrkas. Det räcker inte att bara ha med intyg, utan alla intyg måste ha en apostill. Detta kan utföras på vissa juristfirmor. Sedan måste dokumenten översättas av en legitimerad och godkänd tolk.

Det räcker inte att endast översätta (jag har testat). Dokumentet ska vara formaterat på samma sätt som intyget som blivit översatt. Med loggor och allt. Det kan förstås tolken göra. Men det är inte gratis. Det är inte heller gratis med apostill… men det kan gå att få mängdrabatt.

Samtliga uppgifter måste stämma när det kommer till stavning med mera. Vid namnbyte (t ex vid giftermål) måste ett nytt ryskt pass med nya namnet utfärdas, innan det går att ansöka om att avsluta medborgarskap.

Ansökan innehåller även en fråga angående skäl till att avsluta medborgarskapet. Att personen har ett annat medborgarskap är ett giltigt skäl till att avsäga sig det ryska, och det är gott nog. Det går förstås att ange andra skäl i ansökan, men det kan vara en bra idé att svara på den frågan diplomatiskt, oavsett vilka anledningar som egentligen finns.

Utöver allt detta så tar du med dig ditt ryska pass, svenska pass, bevis om uppehållstillstånd i Sverige (även om det är 40 år gammalt), bevis om att du inte längre är folkbokförd i Ryssland, och tre foton (vilket är intressant i sig själv eftersom du inte kommer få ut några nya dokument – tre foton betyder att det kommer skapas minst tre fysiska mappar med ditt ärende, på olika håll i byråkratiska maskineriet, analyseras, bearbetas, och sparas).

Ifall du har barn som är äldre än 14 men yngre än 18 som också ska ansöka om utträde, så blir det ännu mer komplext. Då måste barnet godkänna utträdet med sin signatur. Signaturen måste vidimeras av en medarbetare från konsulatet, som då tar ut en betalning för det. Vad personen kommer säga till barnet under tiden vet jag inte, men jag kan berätta om påtryckningar jag själv utsattes för, se nedan. Den andre föräldern måste också godkänna detta, och även den signaturen får endast vidimeras av konsulär medarbetare. Även detta mot fastställd betalning. Mer om regler som gäller barn under 18 finns här. Och kom ihåg att en bokad tid är lika med en person och en uppsättning med papper – försöker du ta med ansökan till flera personer, t ex barn, så kommer de inte ta emot det. Det gäller att boka fler möten efter varandra.

Slutligen får du räkna med att betala för att ansöka om utträde. När du lämnar in papper betalar du 1 287:- kronor per person (per dagens datum). Har de upptäckt något fel så är det bara att göra om och göra rätt.

Ytterligare ett moment som har tillkommit sedan jag har gjort det här är att tolken själv måste infinna sig för att signera översättningen framför konsulära personalen. Oklart när det ska ske, och huruvida det kostar. Tolken kommer ta betalt, den saken är säker.

Så vad är det som händer när du kommer dit och ansöker? Jag vet inte hur det är för alla andra, jag kan bara berätta hur det var för mig själv. Nu var det flera år sedan, men den första frågan jag fick var “Vad är det ni har fått för er allihopa? Vad är det för information som har gått runt? Varför ska alla ansöka om att avsluta medborgarskapet helt plötsligt?” Jag kunde inte svara på detta på något givande sätt eftersom jag endast gjorde det på eget bevåg. Men damen som tog emot mig fortsatte ifrågasätta.

Hon hittade förstås några fel i hur jag har gjort med min ansökan, trots att jag har följt guiden online noga. Vissa saker stod tydligen inte med eller hade skrivits in “fel”, och jag fick tillbaka mina papper. Personalen försökte övertala mig om att låta bli att ansöka, genom att använda flera olika argumentationssätt. Jag fick höra att jag “skulle ångra det, gråta, böna och be – men det kommer vara för sent och du kommer aldrig få tillbaka medborgarskapet!”. “Fine”, tyckte jag. Diskussionen fortsatte, men snart var det dags för fler övertalningsförsök. “Du kan ju bara strunta i det! Lägg ditt pass i en låda och glöm det, så behöver du inte bry dig om detta.” Det var tydligt att de har fått instruktioner om att försöka övertala folk att låta bli att säga upp medborgarskapet. Jag har haft ett flertal möten med dem, och minst två gånger per möte har jag fått höra olika ifrågasättningar och argument för att låta bli. Det gjorde mig, om något, ännu mer målmedveten.

Hela processen tog flera månader. Det spelar ingen roll vad jag gjorde – på nästa möte var det någon ny personal, och de kom på något nytt som jag hade gjort “fel”. Även om det var tvärt emot det som förra personen sa, så fick jag finna mig i att det var fel i de papper som jag lämnat in. Det var uppenbart att de är vana vid att folk tröttnar på att stångas med det jättelika och jättelångsamma byråkratiska maskineriet.

Varje gång jag fick avslag betydde det att jag fick ta ännu mer ledigt från jobbet och familjen för resor till jurister, tolkar och de bokade mötena på ambassaden eller konsulatet. I slutändan blev det en mycket kostsam process, som skapade mycket frustration. Och varje gång de hittade något fel så tyckte personalen: “Du ser väl hur jobbigt det här är? Låt bli, lägg ner, behåll medborgarskapet!”

Till slut, efter allt jobb (och en viss väntetid när jag hade lämnat in både det ryska och det svenska passet, vilket betydde att jag inte kunde resa ut ur landet alls) så fick jag ett positivt besked. Det krävdes en hel del mental styrka. Men… Ge fan aldrig upp.

Jag har tur som hann göra detta.

Skulle jag fortfarande vara rysk medborgare så hade jag nu gjort mig skyldig till brott hundratals gånger de senaste åtta månader, eftersom jag kallar kriget för “krig”, eftersom jag hjälper Ukraina på flera olika sätt, och eftersom jag kritiserar Ryssland. Inte så att jag skulle riskera att bli gripen för detta längre – för jag har ändå inte tänkt att åka till Ryssland något mer. Det skulle endast kunna vara ett alternativ om de hade rullat tillbaka lagstiftningar från senaste decenniet, släppt Navalny, avslutat kriget, rustat av och betalat skadestånd för återuppbyggnad av Ukraina. Men om det inte sker så skulle det kännas fel att stödja terroriststatens ekonomi med turism eller annat.

Nog är det många svenskar som också känner att de inte har något mer att göra i Ryssland, och tur väl det. Men det finns ryssar med olika kombinationer av medborgarskap som inte kan välja bort resorna till moderlandet på grund av olika anledningar. Och det kan vara mycket knepigt. Jag kan bara beklaga.

/Lena Wilderäng, adrenalena.se