IKFN – Försvarsmakten behöver inte regeringsbeslut för att försvara landet med våld

IKFN-förordningen eller förordning 1982:756 om försvarsmaktens ingripanden vid kränkningar av Sveriges territorium under fred och neutralitet är kanske en av de viktigaste förordningarna för rikets försvar. Den är en formalisering av folkrätten och gör att Försvarsmaktens personal på egen hand kan besluta om vapeninsats mot ett angrepp mot Sverige, helt utan att som oberoende myndighet blanda in rikets styre, regering eller riksdag, precis som polisen inte behöver ringa regeringen för att gripa en misstänkt brottsling. Uppgifter som cirkulerar om att regeringen inte skulle tillåta försvar av Sverige är inget annat än desinformation – i själva verket kan regeringen göra väldigt lite för att hindra Försvarsmakten från att försvara riket.

Kommer försvara riket oavsett vad regeringen tycker om saken

Allt nedan är något förenklat och är avsett för allmänheten. De som är i yrkena kan förstås detaljerna exakt och vet utantill när de får öppna eld.

IKFN-förordningen beskrivs praktiskt och lättläst i Försvarsmaktens Handbok IKFN från 2016, som finns publicerad som PDF på myndighetens webplats. Förordningen upphör att gälla om Sverige dras in i krig, där det blir fritt fram för Försvarsmakten att leverera verkan och dålig stämning i anfallsmålet, samt medföljande postgång till fiendens soldaters och officerares efterlevande.

Men redan innan dess har Försvarsmakten och dess personal ner på individnivå långtgående möjligheter att sätta in våld och vapenverkan mot andra länders trupp, fordon och materiel.

Utöver IKFN så omfattas förstås Försvarsmaktens personal likt Polismyndighetens av nödvärnsrätten och får försvara sig själva eller ta på sig andras nödvärnsrätt och med våld försvara andra personer eller egendom som hotas. Är man dessutom beväpnad skyddsvakt i tjänst med skyddsvaktsmärke på eller i anslutning till ett skyddsobjekt får man rent av använda vapen utan nödvärnsrätt för att gripa personer som kränker skyddsobjektet. Skyddsobjekt kan också vara tillfälliga platser eller fordon, t ex flottans örlogsfartyg.

Skyddsvakter från Försvarsmakten bevakar beväpnade med pistol HMS Carlskrona. Skydsvakter kan även bära automatkarbiner, men de kan vid tillfället förvaras osynligt för att inte störa allmänheten.

Men IKFN ger långt större befogenheter mot främmande makts trupp och fordon särskilt om dessa på svenskt territorium och i vissa fall även utanför svenskt territorium uppträder med fientlig avsikt.

Exempelvis ger IKFN Försvarsmaktens personal rätten att bekämpa och rent av sänka utländska örlogsfartyg utan föregående varning:

“IKFN §59 Om utländska statsfartyg överskrider den svenska territorialgränsen under omständigheter som tyder på fientlig avsikt, skall vapenmakt utan föregående varning tillgripas.”

IKFN säger också att om flera utländska örlogsfartyg (“statsfartyg”) överskrider gränsen med fientlig avsikt så ska efter strid inletts Försvarsmakten övergå till krigets lagar. Helt utan regeringsbeslut kan alltså Försvarsmakten gå över till fullt krig om t ex två Roputja-landstigningsfartyg korsar svensk territorialvattengräns med fientlig avsikt när strid väl inletts.

“Detta innebär att folkrättsligt att våld får användas i enlighet met krigets lagar för att bekämpa motståndaren, även om regeringen ännu inte har beslutat, eller avgivit förklaring om, att riket är i krig.”

Försvarsmakten får även använda “det våld som är nödvändigt” på fritt hav och internationellt vatten för att avvärja ett intrång. Det betyder att man även i det läget kan angripa flyg och fartyg utanför Sveriges territorium, t ex om de ger understöd till de som tagit sig över gränsen eller från utanför svensk territorium beskjuter Sverige, eller förväntas korsa gränsen eller förväntas öppna eld.

Och regeringen kan inte göra något för att hindra detta.

Motsvarande regler finns även mot flyg och marktrupp och markfordon, men i det aktuella fallet med landstigningsfartygen i Östersjön räcker det kanske med ovanstående exempel.

I Sverige har vi inte ministerstyre utan oberoende myndigheter, vilket inkluderar Försvarsmakten. Regeringen kan styra Försvarsmakten genom budget, regleringsbrev och tillsättning av ekonomisk generaldirektör, samt överbefälhavare. Regeringen befordrar även generalspersoner, men rikets försvar är ytterst inte beroende av generaler utan av soldater, sjömän, gruppchefer och officerare med vapen, vapensystem, sensorer, kommunikationsutrustning och fordon under sin kontroll.

Regeringen kan förstås säga till överbefälhavaren att sluta parkera ryska örlogsfartyg på Östersjöns botten, men han kan strunta i en sådan tillsägelse då han följer lagar och förordningar och är tillsatt för att försvara riket. Regeringen kan då sparka honom och utse en ny ÖB och försöka upprepa det hela tills någon ger kontraorder mot IKFN. Dock gäller ändå IKFN, och den krigsman som fortsätter försvara riket kan knappast anklagas för att göra fel. Alla uppgifter om att motstånder ska upphöra är falska.

Vad regeringen kan göra är att besluta att riket är i krig, besluta om allmän mobilisering, aktivera krigslagarna med t ex förfogandelagen som ger totalförsvaret rätt att förfoga över personer och egendom i riket (t ex mot schablonmässig ersättning ditt hus eller din bil eller dig som arbetskraft), och aktivera beredskapskrediten som ska finansiera akuta behov under krigets första dagar tills riksdag klubbat budgettillskott. Samt utse eller avsätta ÖB.

Det väsentliga att ta till sig är att regeringen kan inte hindra Försvarsmakten från att försvara Sverige fullt ut med vapen och alla våra vapensystem. Alla uppgifter om att regeringen vill eller kan hindra ett försvar av riket är falska och desinformation. Fundera på vem som sprider sådant och varför och var inte en nyttig idiot som sprider femtekolonnarnas lögner vidare.

IKFN gör att reflexiv kontroll där angriparen påverkar den politiska beslutsprocessen, t ex via inflytelseagenter, desinformation, propaganda och nyttiga idioter, inte kommer hindra riket från att försvaras.