På Kullabergs norra strand hittas ett av Sveriges mest välbesökta moderna konstverk, nämligen Lars Vilks skultur Nimis och boken Arx, bägge belägna i den självutropade republiken Ladonien. Det är en frisk naturskön promenad till en av Sveriges mest välbesökta strandpartier, som dock inte är anpassad för funktionsvarierade konstintresserade. På grund av Lars Vilks popularitet i vissa kretsar på senare år dominerar unga män bland besökarna.
Detalj Nimis |
Redan sedan början av karriären som främst brädhögskonstnär har Lars Vilks provocerat och utmanat.
Skulturen Nimis byggdes i sin första utgåva på ett drygt års tid av påstådd drivved och när den efter något år upptäcktes av såväl Länsstyrelsen som kommunen uppstod genast en process om svartbygge och brott mot strandskyddet. För att inte tala om att skulpturen definitivt inte uppfyller några byggnormskrav.
Vilks expanderade konstinstallationen till att inkludera rättsprocesserna som följt.
Det är sammantaget stor humor i att strandskyddet på en annars extremt otillgänglig strand som antagligen aldrig skulle besökts av någon människa kränkts och istället gjort att Nimis nu står på en av landets mest välbesökta stränder med bedömt 40 000 besökare om året.
Mer humor hittas i att verket inte är utmärkt på några kartor på Kullaberg, fast ignorerat av kommun och länsstyrelse, men att stigarna ner dit är de mest upptrampade.
Exempel promenadväg |
Det är en frisk promenad på några kilometer, men terrängen är inte anpassad enligt moderna krav på tillgänglighet för funktionsvariationer. Enligt lokalbefolkningen innebär också konstverket en viss belastning på räddningstjänsten som får rycka ut för att rädda nödställda som inte klarar av att ta sig tillbaka eller som förolyckats på vägen dit eller tillbaka. Tydligen brukar räddningstjänsten göra dessa insatser med båt, då det inte går att ta sig fram med markfordon till platsen.
Det efterföljande verket Arx är också god humor. Installationen är publicerat av ett bokförlag och har ett ISBN-nummer registrerat, och är alltså litteratur.
Boken Arx med Nimis som skymtar i bakgrunden |
Därmed blir det en fråga om det grundlagsskyddade yttrandefriheten och tryckfriheten kontra strandskydd och byggnormer.
Sidan 100 i Arx |
Att läsa hela Arx kräver sin vighet och tid, särskilt om man ska göra det i sidordning.
Nimis i nuvarande utgåva |
Vilks har också utropat republiken Ladonien på platsen, men det internationella erkännandet är klent, även om man kan ansöka/betala för medborgarskap. Nimis har utsatts för mordbrand några gånger, och är inte längre i sin fulla forna majestät. Även Arx har försökts vandaliseras med slägga, men boken står ännu kvar.
Idag är Vilks kanske mest känd för att ha permanent skydd av Polismyndighetens personsäkerhetsgrupp efter att han fått en dödsdom på sig på grund av en rondellhund. Detta har gjort honom populär bland framför allt grupper av män med starka politiska åsikter, vilket kan förklara varför det var en dominerande manlig besöksskara till Nimis och därtill inte med de typiska attribut den minoritet som är intresserad av modern konst brukar uttrycka sig med.
Vilks själv ska uttryckt frustration över det klena stöd han fått från bredare kulturlager och att det typ numera bara är Ku Kux Klan som vill bjuda inom honom. Svenska staten har dock sagt sitt med det permanenta personskyddet, dvs att man är beredd att betala miljontals kronor om året för Vilks rätt till konstnärligt uttryck. Kanske en av de största statliga konstnärsstöden någonsin?
Och med den ständiga strömmen av besökare så är Nimis i alla fall folkligt.
Man kan stödja Vilks rätt till yttrandefrihet, konstnärlig frihet och rätten att provocdera utan att stödja hans gärning eller stå bakom vad han numera representerar. Det går att hålla två tankar i huvudet samtidigt för åtminstone en (om än snabbt krympande) del av befolkningen.
Yttrandefrihet och konstnärlig frihet är dock inte rättigheten att bli uppskattad eller frihet från konsekvenser (inom lagens ramar, t ex att inte bokas till framträdanden). Men vad man än tycker om Vilks så är och förblir Nimis och Arx storartad provokativ konst och underhållning, väl värda ett socialt distanserat besök och är en utmärkt svemesterdestination.
Konstrasten för Vilks idag, mot att tidigare varit favoritkonstnär i vänstermagasinet Vi när det begav sig på 80-talet, är slående.
Att ta sig till Nimis är i sig ett konstverk, och när man klämmer sig genom installationens passager, trånga som det moderliv vi en gång tryckts ut genom, så väcks frågor: Är jag en del av konstverket nu, eller är konstverket nu en del av mig?
Nimis ställer som god konst frågor, men ger inga svar.
Betyg Arx och Nimis
Konstnärlig höjd 5/5
Tillgänglighet 1/5
Service 0/5
Wifi 0/5
Laddningsmöjligheter 0/5
20 kommentarer
Vilks är kanariefågeln i gruvan. Man kan tycka att det är en onödig fågel som mest skapar oljud, men det är något som är fel när den dör.
Täppas föreslog att Säposkyddet skulle tas ifrån Vilks, med kommentaren "så kan vi glömma Vilks" Din idee om kanariefågeln i gruvan bli veckans behållning, enkelt men genialt.
Det är lite som den första kollapsen i akademin när flertalet tyckte det inte var så farligt att försöka tysta Rushdie med en fatwa.
Kulturen i väst är överlägsen.
Källa på det: Nästan all teknologi och medicin har utvecklats i väst. Sedan finns en liten rännil från Japan och Sydkorea och en liten gnutta från Kina.
Nja, det beror på var man är om man generellt sett anser att vetenskapliga framsteg är viktigast.
Men det är säkert irriterande för vissa kulturer att man, för att följa värderingarna, får leva som en loser. Förutom ledningen, förstås, och det irriterar också.
Om nu stället är så svårtillgängligt att RTJ måste hämta folk.
Hur har karln fått dit virket? Det är ju några "brädor"….
Drivved. Han har iofs burit ner hammare och spik. Mycket tid till förfogande. Men alla har inte landat på klapperstenen nedanför Nimis utan över hela delen.
Kan tänka mig att Vilks är eller ialla fall var en vältränad person av att gå upp och ner bland klipporna för att samla drivved.
Ryktet säger också att han haft hjälp att bära.
Han har hjälp att underhålla verket. En hel crew som lappar och lagar årligen tydligen.
Han kan ju ha gömt hammare och spikkartong någonstans för att slippa släpa.. sen är jag övertygad om att han haft med sig virke, allt det där har inte flutit i land.. Läste någon gång att han var där 250 dagar på ett år när han var aktiv.. blir ju några rundor.
Är personskyddet "medskyldiga" till (svart)bygget?
Drivved?
En del virke har nog flutit i land längs stranden, men det mesta är nog dit släpat från olika rivningar..
Bra inlägg som väl beskriver konstverket och strapatserna för att nå det. Minns mitt förra besök och förvåning över hur vissa barnfamiljen lyckades nå fram. Sammantaget konst i sin rätta provocerande form.
Barn har rätt mycket spring i benen, kan nog vara kämpigare för föräldrarna som dessutom måste hålla koll på att barnen inte slår ihjäl sig.
Vi bor hyfsat nära och har varit där ett par gånger med små-småbarn. Det som är otäckast är trängseln i tunneln ned tycker jag. Speciellt en sommardag när det är kö på båda sidorna..
Underbart ställe, jag var där första gången med en 6-åring & 11-åring som älskade stället. Det är betydligt större än vad man tror och gillar man att fotografera finns det ganska många vinklar att utforska. Även den omkringliggande skogen tarvar en tur så det är bra att ha med något muta barnen med när de börjar bli lite mjölksyriga på tillbakavägen.
Trevlig utflyktsmål. Sen är jag verkligen inget fan av Lars V. Sett han i Torup/bokskogen, hur många liv i Sudan hans beskydd kostar är en demokratisk fråga kanske. Eller filosofisk. Förstår inte hans provokationskonst i rondellen, känns mest populism.
Är heller inget fan av Vilks, men alla som ställer sitt eget liv i frontlinjen mot de intoleranta har jag respekt för. För de är definitivt inte bara Vilks fiender, utan även mina barns fiender.
Back2Black, hur menar du att hans personskydds varande eller inte varande skulle rädda eller släcka liv i Sudan?
Så räddningstjänsten tvingas alltså med jämna mellanrum hämta avlidna (förolyckade) personer från området? Man kan tycka att folk med risker för sjukdomar eller skador skulle ha omdöme nog att inte bege sig ut i oländig terräng. Eller är det så illa att normalt vältränade personer till och från ramlar och slår ihjäl sig?
Kul med en artikel om konst Lars 🙂 Allt är inte politik och börsindex. Jag blev sugen på att åka.