Försvarsmaktens öppenhetspolicy fortsätter att skärpas under det nya säkerhetspolitiska läget. I ett blogginlägg från myndighetens nye informationsdirektör verkar det framgå att det nu är acceptera tagna beslut och gilla läget, och att om man ska ifrågasätta krävs det bevisföring för att man har rätt.
 |
| Gilla läget och följ kartan. |
Under den strategiska blackouten drev ett antal försvarsmaktsanställda ett lyckat arbete i motvind mot de massiva försvarsnedskärningarna under den eviga fredens epok. Personer som Wiseman och Skipper blev legendariska. Försvarsmaktens ledord var öppenhet, resultat och ansvar (ÖRA).
Idag är beskeden annorlunda.
Försvarsmaktens nya kommunikationsdirektör Mats Ström skriver i ett blogginlägg att man inte längre får ifrågasätta tagna beslut, om inte “det som man säger kan ledas i bevis i praktiska resultat, annars är det bara allmänt tyckande.”
Vidare:
“På det sätt jag är fostrad är det alla och ens ansvar att innan beslut är fattade framföra sin åsikt och lyfta fram de perspektiv som är mest gynnsamt utifrån sitt ansvar, sina kunskaper och befogenheter. När sen beslutet är fattat gäller det att gilla läget och göra det bästa för att nå målen inom eget ansvarsområde.”
Försvarsmakten sluter sig således och tolererar inte längre ifrågasättande av tagna beslut. Det är bara att gilla läget och hålla tyst.
Man kan ju också konstatera att rekrytering numera ska ske via värnplikt som bas, och Försvarsmakten har därmed inte samma behov av att verka utåt. I sämsta fall pliktplacerar man personal, och fyller raderna i PRIO ändå.
Försvarsmaktens uttalande gör också en koppling till den JO-anmälan en anställd lämnade in. Anmälarens kommentar till det nya blogginlägget hittas här på Twitter.
Försvarsdirektörens blogg är “en formell myndighetsblogg”, dvs inget “allmänt tyckande”, utan kommunikationsdirektören “ger uttryck för myndighetens principiella uppfattning”. Det är således ett formellt tillkännagivande att personalen inte ska protestera mot tagna beslut.
Sammantaget blir bilden tydlig att det är rättning i leden som gäller, och det nya säkerhetspolitiska läget och att man faktiskt får utökade anslag nu innebär att man ska hålla tyst. MÖP:ar åtalas, personal rekryteras via värnplikt, och man ska hålla tyst om man är missnöjd med beslut.
Man kan också fundera kring ett underliggande politiskt spel. De som protesterar mot tagna beslut, t ex genom att uppge att de är fel, suboptimala, felprioriterade etc, gör att bilden att regeringen inte gör tillräckligt i försvarsfrågan kvarstår. Det kan föreligga förhållanden där Försvarsmakten kan få sina pengar, men då ska det inte längre spridas något missnöje med försvarspolitiken från de anställda. Socialdemokratin med stödpartier köper sig bilden av ett starkt försvar och vill inte ha någon som säger emot.
Det går att dra liknelser till revolutioner och revolutionärer. De som driver revolutionen är de som först åker upp mot väggen när revolutionen är färdig. Den nya maktordningen har inte längre någon plats för sanningssägare och aktivister och dessa tystas, skickas på skogsskola eller för den delen drabbas av blyförgiftning eller isyxor.
På motsvarande sätt har Försvarsmakten nu uppnått målet att vända nedrustningarna och de kapade anslagen till upprustning och ökade anslag. Och då har man inte längre plats för de som drev på revolutionen. Revolutionen är över, målet är uppnått, och nu är det bara att gilla läget. Det finns ingen plats för revolutionärer längre. Om inte dessa rättar sig i ledet.
För övrigt är det där med revolutionärer något som en del radikaler på nätet ska ta sig en funderare över. Om deras önskade maktskiften sker, så finns det inte längre någon plats för dem, sedan återstår bara att se hur de nya makthavarna får bort dem från medialandskapet.
18 kommentarer
När beslutet är fattat så är det det som gäller, och alla skall dra åt samma håll. En sund inställning som även råder inom den privata sektorn. Gillar man inte läget och drar åt rätt håll kan man söka nytt jobb. Visst kan man gnälla lite och knyta näven i byxfickan, men sen är det hela vägen in i kaklet som gäller. Sveriges industri skulle inte överleva om gnällspikar, kverulanter och efterkloka fick bestämma. Vi ligger trots allt fortfarande i framkant inom en del områden, och där kan man inte alltid gå helt åt rätt håll, för man vet inte tidigt vilket som är rätt håll. Huvudsaken är att man går någorlunda i rätt riktning, sen kan man justera efter hand.
Det är ju iofs en stor skilnad på privata företag och offentliga verksamheter.
Som skattebetalare tycker jag det är jätte bra med personal i FM ,sjukvård osv som visar på organisationens brister och driver "revolotion"
Det handlar ju om våran samhällsservice,
Ett privat företag är ju just privat och får drivas hur dåligt de bäst vill.
Bra om man kan justera riktningen även i offentliga verksamheter. Dock är inte ens offentliga företag demokratier, så det är bara att rätta in sig i ledet. Men visst kan man justera riktningen genom att gråta ut via media och så. Det är väl den återkopplingsloopen som gäller där, medan privata verksamheter har hårda ekonomiska återkopplingar för överlevnad som styr. En annan nivå på verksamheten kan man säga.
En del av oss minns att det var denna inställning – att "gilla läget" – som bidrog till att föra Försvaret över stupet. Byggandet och upprätthållandet av Potemkin-kulisser tjänar varken demokratin eller försvarsförmågan.
Men, sanningen kommer i regel fram ändå, till slut.
Vad gäller försvaret kanske det har haft lite för lite makt. Verksamheter som verkar över lång tid kan inte agera på politisk nyckfullhet, och borde ha lite mer självbestämmande.Annars blir det varken hackat eller malet, utan bara degenererad verksamhet som lider under politikens slagträn för dagen. Sålunda borde försvaret vara lika frikopplad från politiken som riksbanken. De grundpelare som Sverige vilar på.
Ja det är rätt att man måste följa tagna beslut, men det finns en gräns. Jag vägrar förädla dumhet, så är beslutet för dumt så går det inte att följa.
Bygger inte deltagande i krig eller försvar på att följa nån ovanförs order utan att ifrågasätta? Hur kan man annars komma fram till slutsatsen att man ska avsluta en annan, för dig själv totalt okänd, människa liv?
I de flesta fall ren överlevnad, du kan inte gärna vänta och se om fientliga soldater tänker skjuta.
Förr sa man att "Statens kaka var liten men säker" och man hade mycket starkt anställningsskydd, så att tjänstemannens/ämbetsmannens/-kvinnans ställning gjorde att de vågade berätta om maktmissbruk och inkompetens hos ledningen om skattemedlen användes oegentligt.
Visst var det också problematiskt ibland, men jag tycker den här principen är bra. Det handlar om vuxna människor som ser vad som händer inuti statsapparatens olika delar.
Tyvärr genomsyras samhället allt mer av neoliberalismens människosyn där man utgår från att alla är lata och måste skrämmas till att arbeta.
Återuppträtta yrkesstoltheten som samhällsfundament!
Utom Verkställande Direktörer, de ska smekas med ohemula löner och pensioner så vanligt folk baxnar.
Men nu med internet kan vem som helst berätta vad som helst, så att ha ett starkt anställningsskydd fyller inte den funktionen längre. Optimeringen måste fortgå. Man kan inte ha människor som diar skattepengar och inte producerar. De får rätta in sig i ledet, sluta gnälla och producera istället.
Svinto. Vad babblar du om ?
du kanske tycker sthlm landsting sköts utmärkt, och att läkare och syrror ska sluta påpeka det ooptimala med att skattebetalare får usel omän någon vård ?
Ett starkt anställningsskydd som borgar för att de anställda kan bedriva subversiv verksamhet var poängen jag vände mig mot. Jag kanske inte uttryckte mig tillräckligt klart för att socialister skulle förstå.
Du har en bitter(och felaktig) uppfattning om vad offentligt anställda sysslar med
Apropå försvar måste detta ses. Och vad vilseledande information kan göra är redan testat i full skala. Skorzeny fortsatte sin verksamhet i många diktaturer. https://www.youtube.com/watch?v=1dninvXjUzA
Allt annat åsido så blev jag väldigt förtjust i Wilderängs avslutande knorr i kursiverad text!
Låter som en säkerhetspolitisk variant på civilsamhällets oförmåga att hantera bra/korrekt kritik.
Mer resurser är inte att lösa t.ex. systemfel, det är att täcka problemen och i värsta fall gödsla dessa.
Bara att hoppas att rättningen i ledet är rätt.
Bara käringar försvaret? Som resten av Sverige..