Arbetsbeskrivningen underläkare, dvs läkare utan legitimation, existerar antagligen inte formellt, men numera går få nyutexaminerade läkare direkt till AT-läkartjänst. Universitetssjukhusen och landstingen erbjuder helt enkelt inte tillräckligt med AT-tjänster för att matcha utexaminerade läkare i den förmodade läkarbristens Sverige.
Nya Karolinska Universitetssjukhuset Solna (aka NKS). I snitt 18 månaders väntetid på AT. |
Läkarkarriärstegen är förenklat en pyramid där man börjar plugga medicin på ett av våra universitetssjukhus och anslutna universitet, sedan går vidare till AT-tjänst – allmäntjänstgöring – där man ska rotera mellan olika läkarroller under handledning av erfarna äldre läkare. En stor del av AT-tjänsten ska tillbringas på akutmottagningar. Efter AT blir det ST, specialiseringstjänstgöring.
Dock så är sjukvårdens ekonomi som den är, och handledning är förstås kostsamt genom att handledande läkare därmed får mindre kliniktid.
I synnerhet på universitetsjukhusorterna kan det i själva verket vara lång väntetid och konkurrens om en AT-tjänst. Tanken är istället att de nybakade läkarna ska söka sig ut i landet, men verkligheten är att många skaffat sig en bostad, en regelbunden sängpartner, bostadspartner och tilltänkt livspartner och därför inte har så stor lust att sticka till inre Norrland i 18 – 24 månader. Därtill måste som sagt AT-tjänster vara handledda.
Istället går många från studierna till den antagligen informella titeln underläkare. En sorts grovarbetare inom läkarkåren, utan den planerade vidareutbildningen.
Nu ska förvisso AT ändras till BT – bastjänstgöring – i någon form av harmonisering med EU, men problematiken kommer kvarstå. Mer om BT i ett kommande inlägg.
Sveriges Yngre Läkares Förening (SYLF) har en del information om underläkare eller läkare före AT.
Att tjänsten inte egentligen existerar officiellt kan bekräftas av att den inte finns i SCB:s lönestatistik, där AT-läkarna är i botten.
SYLF konstaterade att endast tre nya AT-platser tillkom under året och att väntetiderna nu är 11 månader i snitt. Det saknas bedömt 370 AT-platser i Sverige. Det finns också andra problem med väntetiderna till AT:
“För första gången har SYLF också undersökt vilken effekt väntetiden har för läkarna. Allvarligast är indikationen för hur många som överväger att byta karriär. Har man väntat längre än ett år är man dubbelt så benägen att lämna yrket, men det påverkar också möjligheten att förhandla lön.Väntetiden är ett allvarligt hot mot regionernas kompetensförsörjning. Specialistbristen i Sverige är stor och först när läkarna legitimeras kan specialisering påbörjas. Att längre väntetid också påverkar hur man uppfattar sin arbetssituation när de väl genomför AT ökar risken att de tvingas in i alternativa karriärvägar.”
I Väntetidsrapporten (PDF) framgår det att väntetiderna i snitt (dvs något förenklat får hälften vänta ännu längre än detta) är som längst i Stockholm och Uppsala landsting, med 17.9 respektive 14.9 månaders väntetid. Kortast väntetid hittas i Västernorrlands län med 5.4 månader, följt av Norrbotten med 6.4 månader. Vill man snabbt in i AT är det alltså en flytt till norra rikshalvan som gäller.
Bland universitetssjukhusorterna ligger Örebro bäst till med åtta månaders snittväntetid, följt av Västerbotten (Umeå) 8.6 månader och Östergötlands (Linköping) nio månader.
Västra Götaland (Göteborg) ligger på 12.1 månaders väntetid i snitt för AT-tjänstgöring.
Vad som i praktiken sker är att kompetens slösas bort. Bortsett från att landstingen kanske inte anser sig ha råd, så kan man fundera på hur intresserade läkare högre upp i pyramiden är av att få ökad konkurrens om jobben. Ju färre som går genom AT, desto bättre löner högre upp kanske? Plus att några billiga grovjobbande underläkare som patientfilter kanske kan låta högre läkare få prioritera det de tycker är roligare? Som utomstående är det förstås svårt med insyn i läkarskråets hemliga värld.
Och varför ska t ex Stockholms landsting (“Region Stockholm”) ta in AT-tjänstgörande läkare när man säger upp läkare på grund av förmodad arbetsbrist? Tydligen är svenska folket för friska i åtminstone Stockholm, eftersom man har för många läkare…
Men räkna i alla fall inte med att den läkare du träffar ens håller på med sin AT. Det kan vara en underläkare. Legitimation som läkare får man tydligen först efter godkänt AT-prov. Så du kanske inte träffar en läkare, utan bara någon som gått läkarlinjen.
56 kommentarer
Det är väl det klassiska. Alla vill ha en person med erfarenhet men få vill betala för att lära upp denne utan vill bara ha erfarna anställda som kan leverera från dag ett.
Det jag ser bland våra konsulter inom affärssystem är följande:
Företagen vägrade anställa juniorer och kompetensen blev väldigt centrerad till 200 konsulter på marknaden.
Konsulterna har insett att då all kompetens sitter hos dem är det deras marknad. Så det mest seniora har nu startat eget AB och säljer sina timmar direkt till kunderna utan mellanhand (Och blir en fet katt). Eller så har de tagit mycket softare jobb hos kunden som kan betala rätt bra i månaden jämfört med timpenningen på 1500-2200 för en senior konsult (Och konsulten får som anställd en betydligt angenämare livssituation)
Resultat. Massiv personalbrist hos de stora leverantörerna och sent omsider försöker vissa med trainees och mentorprogram.
Den mest snabbväxande spelaren är faktiskt den som för fem år sen började anställa från universitetet och lät de juniora vara med i projekt. Kostsamt på kort sikt men mig veterligen har en hel del av de juniora varit lojala.
Läkare i Stockholm går väl till det privata när de fått tillräckligt med erfarenhet. Å andra sidan har jag uppgifter om att underläkare springer som stafettläkare med fet lön.
Precis. Det här är ju mer att vården har en katastrofal personalpolitik.
Både i hur man behandlar de anställda men även hur kompetensförsörjningen ska hanteras.
Samtidigt vågar jag säga att bland de som är utbildade sjuksköterskor eller läkare så är det få det är synd om. Marknaden översvämmas av jobb så om det inte passar så fattar jag inte varför man gnäller och inte bara söker nytt.
I resten av arbetslivet är ju inte det direkt vanligt att man gråter ut i media när man är attraktiv anställd-. Då söker man bara sig vidare. Och de sämsta är kvar.
Och nej. Man är ingen "hjälte" om man jobbar ihjäl sig för att en skitorganisation ska överleva. Då är det bättre att organissationen får haverera och att den kan byggas iupp igen på ett vettigare sätt.
Många kvinnor håller sig ofta kvar även i närheten av äldre släktingar, det underlättar som bekant under småbarnsåren att ha tillgång till barnvakt av den sorten. Nu lever ju folk så länge nuförtiden att även deras egna barn hinner gå i pension innan de själva trillar av pinn, annars hade vi nog redan sett många fler frånskilda kvinnor över 50 inom sjukvården sticka till Norge för att jobba där istället.
Seb: jag köper att sjukvårdspersonal lätt kan byta jobb i storsthlm.
Dock tycker jag det är bra att offentligt anställda "gråter ut" i media. Så vi skattebetalare och tilltänkta användare vet vad som försiggår.
Kommunerna (utöver det privata) runt Sthlm har börjat dränera sjukhusen på sjuksyrror också. Kommunerna lönekonkurrerar, landstinget betalar samma pissiga lön och löneutveckling och lever på "credden" att få jobba inom ex akutvård.
Seb:
Du verkar inte förstå problemet.
Min mamma är sjuksköterska och det stämmer att de får jobb – hon har till och med gått ur a-kassan eftersom hon inte kommer "kunna vara arbetslös" med hennes erfarenhet.
Problemet är att hela sjukvården håller på att krasha. De har inga tider att boka in sina patienter på och mycket tid går åt att bolla runt patienter istället för att bara ge vård. Låt oss säga att hon slutar – blir något bättre då? Nej inte ett dugg. Snarare kompetenstapp på den avdelningen men ingenting blir bättre. Att sjukvården fortfarande fungerar beror på att personalen har sån moral mot patienterna och vänder in och ut på sig själva för att få det att fungera. Att folk byter jobb gör det snarare värre för patienterna som får lida.
Ja jo men denna moral är en del av problemet.
Finns ju inget incitament att ändra något om personalen alltid ställer upp "gratis"
Ja, jag har både syskon och fru arbetandes inom sjukvården.
Skulle själv aldrig göra det.
Man måste vara legitimerad för att få jobba som stafettläkare.
Vik Underläkare med förordnande är titeln för de som jobbar och ännu inte gjort AT. De har ingen legitimation utan jobbar på en generell kliniklicens. Dessa har endast landstingen.
Sedan gör man AT och denna görs endast hos landstingen (med undantag för att delar av AT kan göras tex hos en privat vårdcentral med vårdavtal hos landstinget)
När man är leg (efter 1år vik+21mån AT) är det sedermera fritt att jobba för vem man vill.
"Landstinget betalar samma pissiga lön och löneutveckling". Tror knappas att det skulle bli bättre om de fick högre lön. Om det är fallet så är de bara lata och korrupta eller mer passande term, parasiter.
Om du jobbar ihjäl dig vid 30 tkr / månad så jobbar du fortfarande ihjäl dig om du fick 50 tkr. Ingen vinner på det. Det enda som hjälper är få bort moment som känns som stoppklossar. Få ner stressen. Det här behöver inte innebära mindre jobb eller färre timmar osv utan kan även innebära att du helt inte ställs inför beslut som du inte får ta samt att den personen som får/ska ta beslutet är nåbar.
Formellt är du Underläkare ända tills du är Överläkare men sedan kan man kalla sig AT, ST, Specialist för visa hackordningen. Så stafettläkare kan absolut vara stafetter men som sagt tror jag att Legitimation är ett krav.
Angående handledartid så är det något som knappt existerar under AT så är inget argument. Däremot är det billigare med underläkare innan leg än efter och att det finns ett överskott på läkare. Pratas om arbetsbrist främst inom opererande pga. logistikkedjan inte möjliggör operationer och kompetens och lärande inte kan upprätthållas.
BT som jag har förstått det kommer inte bli någon höjdare vad jag har förstått det på de ställen som haft pilotprojekt, skiljer för mycket på utbildning mellan olika länder och att de med BT som då har högre lön än AT läkare ska utbildas av AT läkare är inte hållbart, särskilt inte när AT senare fasas ut.
Konstigt ändå att Västernorrland och norrbotten har så kort väntetid, det är ju åtminstone relativt nära Umeå. Gick det att se skillnad på kust- och inland?
Nej, bara länsnivå.
Troligen pga av att Umeå precis som fler av de andra läkarprogrammen har relativt få lokalt/regionalt förankrade studenter, kanske ännu lägre däruppe med tanke på befolkningsunderlaget.
/Carl, läkarstudent och hoppfull…
Jag har gjort AT i Gällivare och där är, vad jag skulle uppskatta åtminstone 80% av AT-läkarna från södra Sverige. De vill få en bra AT-tjänstgöring och vill påbörja den tidigt i karriären. Kolla AT-rankningen, AT-läkarna egen utvärdering av utbildningsprogrammet där många inlandssjukhus i norr ligger i toppen. Efter AT-tjänsten flyttar ca 90%. Roligt är också att titta på antalet AT-platser. Har för mig att Kiruna och Gällivare tillsammans har dubbelt så många AT-platser som Umeå.
Har hört liknande från många vänner som är i branschen. Har dock fått intrycket av att många nya läkare har stenkoll på vilka sjukhus som har rykte om sig att ha dålig AT och väljer bort dessa, även om de ligger centralt och upplever även att mobiliteten vad gäller AT är rätt hög, många har en sängpartner som man pluggat läkare med och då flyttar man tillsammans, eller drar ett helt gäng från samma kurs till nån obygd… men det är de anekdoter som nått mig.
Inte bara att det saknas AT-platser i Sverige, on top of that så utbildas det inte ens tillräckligt många för vårt eget lands behov – det finns sjukhus på vischan som redan skulle ha fått slå igen om det inte vore för importerade färdigutbildade danskar och polacker och irakier etc.
Anekdotiskt om Stockholms personalpolitik kan jag berätta om manlig AT-läkare som hälsades välkommen till vårdavdelning med "jaså, det är du som är veckans epikrishora". Epikris för den som inte vet är en sammanfattande journalanteckning över ett inneliggande vårdtillfälle.
"utbildas det inte ens tillräckligt många för vårt eget lands behov"
Det där stämmer inte. Det är väl rätt känt att effektiviteten bland Sveriges läkare inte är bra. Antalet patientbesök/år för en Svensk läkare är mycket lägre än jämförbara länder. Tror t.o.m sämst i världen. Senaste rapporten jag såg för ett antal år sen var ca 50% av medel i OECD länderna.
Felaktigt arbetsätt, byråkrati, administrativt jobb istället för patientkontakt och säkert mycket mer. Men det kommer aldrig gå att utbilda bort läkarbristen. Det är systemfelet som måste bort.
Patientbesök är en meningslös statistik, sjukvård är inte ett löpande band. Att räkna patientbesök (kvantitet) är lika dumt som att säga att ett land som har färre antal bilar har sämre bilförare (kvalitet).
Svenska läkare jobbar över klinikgränserna, man har i princip dagliga organiserade konferenser där man resonerar sig fram till bästa behandlingsalternativ.
Sure, akutvården har blivit ett kvantitetspussel, men akutvård är bara 1 av över 30 läkarspecialiteter.
Tror jag inte ett dugg på. Din jämförelse är idiotisk. Som att de bästa fotbollspelarna får sitta på bänken obrukade.Jag tycker att en välutbildad polis ska jobba som polis och inte med en administration som kan göras av administrativ personal. Samma sak med en läkare. Man har tagit upp de här problemen långt tidigare. Varför ska en Svensk läkare eller sjukgymnast bara ha häften så många patientbesök/dag mot i andra länder. Statistik från OECD få ett antal år sen visade 1050 besök/år mot OECD:s genomsnitt på 2100 patienter.
I läkarnas egna Läkaruppropet påtalade man samma sak. Vi har fler läkare/invånare i Sverige jämfört med jämförbara länder. Ändå har vi läkarbrist och en sjukt dålig fungerande sjukvård. Ditt resonemang kommer bibehålla en sjuk sjukvård.
Om jag har ont i magen hjälps jag inte av att 100 läkare samlas på en konferens i 3 dagar. Jag vill träffa 1 läkare och det snabbt för hjälp.
Du pratar om akutvård – det är en av 36 specialiteter. Om du någonsin behöver en hjärncanceroperation skall du vara glad om kirurg, röntgenläkare och onkologer pratar ihop sig först om vilket som är det bästa alternativet.
Jag pratar inte om tredagarskonferenser, jag pratar om arbets-videokonferenser där man avhandlar tio patienter åt gången.
https://www.cancercentrum.se/syd/vara-uppdrag/vardprocesser/multidisciplinar-konferens/
Jag pratar inte om akutvård utan hela systemet = alla läkare i Sverige. Se nedan vad läkaren Gustav skriver (sista inlägget) Det är rätt välkänt att vi har fler läkare/invånare i Sverige. Ändå har vi en sämre tillgänglighet och vård.
Jag jobbar inom skrået. Så gjort i +25 år. Om alla anekdoter vore 1 droppe så har det bildats en hel flod.
Det bisarra med situationen där Stockohlms Läns Landsting säger upp läkare och undersköterskor är att uppsägningarna vad jag förstår till stor del beror på en brist på sjuksköterskor. Utan alla dessa tre kompetenser kan inte all önskad vård genomföras och man får överskott på de två andra när en saknas.
Uppenbarligen är en kraftigt bidragande orsak till bristen på sjuksköterskor att det helt enkelt är ett yrke som är dåligt betalt i förhållande till den utbildning som krävs och de arbetsvillkor det ofta innebär med t.ex.skiftarbete. Sjuksköterskor har inte heller som läkare situationen att de är anställda med lön om de går vidare och specialiserar sig inom t.ex. kirurgi, anestesi eller annat, utan de måste genomföra den vidareutbildningen som studenter med studiemedel – utan att få rimlig kompensation i form av ökad lön efter detta. Åtminstone inte inom landstinget.
Jag har ett par bekanta som är just sjuksköterskor som lämnat arbetet inom vården för att istället arbeta inom bl.a. medicintekniska företag med resultatet att lönen förbättrats avsevärt och arbetstiderna blivit betydligt mer attraktiva. Så här har landstinget mfl onekligen en utmaning i att knyta till sig och behålla relevant kompetens i form av sjuksköterskor – annars drabbas man istället av skenande kostnader för att hyra in personal, eller tvingas säga upp läkare och undersköterskor när dessa blir överflödiga.
Själv insåg jag sjuksköterskornas fullständigt centrala betydelse i vården när jag var inlagd för några år sen. På en vårdavdelning är det sjuksköterskor som i princip sköter allt med hjälp av undersköterskor. Läkarna såg man vid ronden en gång per dag ungefär och däremellan fanns kompetenta sjuksköterskor som såg till att man fick dropp, relevant medicinering mm, att prover togs och följdes upp och allt annat.
Är medicintekniska företag verkligen intresserade av att anställa sjuksköterskor? På firman har vi en handfull sjukhusfysiker, men det rör sig då om ett företag inom strålbehandling (= tydlig koppling). Min upplevelse (=anekdotisk) av sjuksköterskor i USA och Sverige var att de amerikanska var mer alerta, proffsigare och villigare att arbeta. Jag upplevde de svenska sjuksköterskorna som "feta katter" som hade mängder av förmåner men trots det klagade kopiöst, och gjorde väldigt många misstag (vilket backas upp av data i och med att jag kan jämföra incidenter orsakade av klinisk personal i olika länder).
Kan vara för att våra sjuksyrror har mer ansvar än de amerikanska. Är inte 100% säker på det men har inte hört att de amerikanska sjuksyrrorna får diagnostisera vissa patienter.
Har på känn att de är närmare våra undersköterskor än något annat. Min erfarenhet av dem är begränsad till endast en.
Åtminstone en av de jag känner hade flerårig erfarenhet av arbete på intensivvårdsavdelning, och gick till ett företag som sålde den typ av medicinsk apparatur som används på just intensivvårdsavdelningar. Och jag kan intyga att vederbörandes kompentens var synnerligen attraktiv till en tjänst inom försäljning och kundkontakter…
Det finns dock en rejäl tillväxtzon inom svensk sjukvård just nu. Jag har hört den kallas för det statistiska prästerskapet.
Det är en personalgrupp mellan landstingsledning och klinikledning, det vill säga mellan politiker som inte kan något om sjukvård och tycker att läkares kunskap är besvärlig, och läkare som skulle vilja slippa ägna sig åt att lalla med okunniga politiker utan medicinsk kunskap.
Eftersom båda dessa grupper har behov av hjälp att förklara saker för varandra, och eftersom man med hjälp av IT-journaler i dag kan ta ut statistik på vad fan som helst, och att "what gets measured gets managed" som det heter, så växer denna yrkesgrupp som en cancer. Pengar är inget problem när man kan upphandla ständigt allt häftigare IT-system och staten begär ständigt allt mer detaljerad statistik på hur många minuter läkare och sköterskor varit inloggade på personaltoaletterna… ehhh, jag menar de administrativa systemen.
Varför tror du administrationen växer?
Det finns många olika sorters adminstration, precis som det finns många olika sorters läkare. Att prata om administration utan att specificera är som om sportnytt skulle refera resultat utan att specificera idrott. Många avslöjar sin okunnighet på det viset.
Peter nämn de tre typer av administration som växer mest. Vi behöver den kunskapen för att försöka ändra dagens situation.
Vänliga hälsningar
Nanotec
Sett ett par vänsterdebattörer prata om denna nya klass (som ofta röstar vänster) som den parasitära klassen, just med sjukhusen som jämförelse. Massa admin som sitter i ett mellanskikt och styr allt samtidigt som de rackar ner på arbetarna (sjuksyrror/usk) men inte bidrar med kapital/kunskap som toppen (läkare/chefer).
Deras främsta uppgift på jobbet är att hitta på nya meningslösa sysslor till sig själva för att berättiga sin existens.
Peter är nåt reellt på spåret, men det ska till en hittills oöverträffad pedagogik för att få det på pränt – speciellt i en blogg där de flesta skriver från telefon. Där obegrundade tankar skickas iväg pga att uppdateringstakten gör genomtänkta tankar osynliga då de kommer någon timme försent.
Nanotec:
vilka är "vi"?
Du å jag?
Jag är iaf inte kompetent nog även om jag har vissa mandat. Ingen jag träffat heller. Bredden som fanns är obönhörligen borta. Nu finns fantastiska spetskompetenser som vi inte kan få att samverka med de andra spetskompetenserna. Tja, möjligen på ett syntetiskt plan, giltigt över några mandatperioder tills vi glömt bort problemet då vi skapat ytterligare en genväg och egentligen förstorat felet.
Glöm inte administrationen mot myndigheter också. För 30-40 år sedan fanns det två myndigheter som granskade i alla fall tandvården som jag kan, senast jag hörde en siffra (igår faktiskt) så är det nu uppe i 42 olika myndigheter som kräver att det finns skriftliga rutiner för gud vet vad och som försörjer jag vet inte hur många pappersvändare, och som tar tid från vården.
Det är sant admin växer
https://www.vardfokus.se/webbnyheter/2018/maj/fler-styr-och-raknar–farre-vardar-patienter/
https://www.vardfokus.se/webbnyheter/2019/maj/administration-far-mer-tid-an-patienter/
Det Tim skriver stämmer mycket bra överns med min erfarenhet.
Stolkhelon ja det är i olika grad alla medborgare. Försäkringskassan kräver oändliga nya svar från läkarna. Min dotters cancerläkare säger att halva tiden går åt till att svara försäkringskassan (FK). Handläggarna på FK kan inte så mycket om sjukdomars påverkan.
Själv försöker jag påverka att vi ska få nya mediciner och metoder som redan efter djupa undersökningar godkänts av EU till att inte utredas av först TLV och sedan många fler instanser innan svenska läkare kan nyttja rönen. Svårt men möjligt.
Vänliga hälsningar
Nanotec
@ Nanotec:
IT-arbetare på landstingskanslierna är den stora gruppen, av skäl förklarade ovan, de buffrar zonen mellan politikerna och den medicinska professionen, tillväxtbehovet synes oändligt.
Dessa fanns i princip inte ens för tjugo år sedan, men de är numera fler per landsting än antalet folkvalda i regionfullmäktige. Dessa i sin tur har undergrupper kopplade till statistik uppåt och nedåt inom sjukvården, dataprogramansvariga (ett normalt landsting har över hundra olika (och ofta inte kompatibla) datorprogram för diverse olika funktioner) för införanden och uppgraderingsrutiner uppåt och nedåt, samt rutinansvariga för ditten och datten kopplat till landstingspolitikernas vilja att vara med på banan i nationella godhetssignaleringsfrågor inom värdegrundsfrågor och/eller miljö.
Som Bill Gates lär ha sagt: Om du datoriserar en effektiv verksamhet så ökar effektiviteten. Om datoriserar en ineffektiv verksamhet så ökar ineffektiviteten.
Varav följer att om man datoriserar en politisk verksamhet så ökar politiseringen, det vill säga detaljstyrningen.
Om du tror att administration inom vården handlar om antalet så kallade läkarsekreterare kan jag trösta dig med att det är den enda grupp som minskar, har inte exakt siffra men tror det handlar om runt tio procent nationellt över det senaste decenniet, och den kommer att fortsätta minska, till förmån för det statistiska prästerskapet.
Tack Peter. Jag hade en viss kontakt med de första som suckade över problemen med att få journalerna för patienter kompatibla mellan sjukhusen i Stockholm. Var då på Telia. Fax var inte vad man ville ha.
Bill Gates ord borde Landstinget mer tagit till sig, men en del kände till dem.
Vänliga hälsningar
Nanotec
"Arbetsbeskrivningen underläkare, dvs läkare utan legitimation, existerar antagligen inte formellt, men numera går få nyutexaminerade läkare direkt till AT-läkartjänst."
Underläkare kan även vara legitimerade. Ickelegitimerad underläkare (oleg ul) och legitimerade underläkare (leg ul). Det är t o m så att jag hört talas om ST-läkare gå under benämningen underläkare under specialisering, fast oftast benämns de rätt och slätt ST-läkare. Mot slutet av ST:n kan de få förtroendet som tillförordnad överläkare (tf öl). Specialist avser en definierad, legitimerad, formell kompetens, medan indelningen i under- och överläkare bygger på ett vidare begrepp av meriter, behörigheter och ansvar knutna till en tjänst, dvs anställning.
For mig er det lite som profetian fron Ayn Rand! Kort sagt skremmande o vem er John Galt, du Lars!?😉
Jag är själv läkare. Underläkare är man fram tills att man blir färdig specialist. Alltså är även AT-läkare och ST-läkare att räkna som underläkare. Innan man har fått AT-tjänst kan man anställas som ”vikarierande underläkare”.
Underläkare före AT finns i statistiken som "Ej leg läkare, vikarie m.m". Medellönen är 31 695 kr. Jag använder själv begreppet underläkare som paraplybegrepp för alla läkare som inte är specialistläkare, dvs för både ST-läkare och olegitimerade läkare.
Vänliga hälsningar,
Specialistläkare i internmedicin
Inte i SCB:s lönestrukturstatistik som jag använder för detta.
Ah, ok. Siffrorna ovan är från Saco. Lönenivån för de ca 800 olegitimerade underläkarna är några tusenlappar lägre lägre än för AT-läkarna.
Test
Jag har direkt utbildningserfarenhet som läkare från 4 EU länder (S, GB, D, F), dvs jobbat som ST läkare / underläkare. Glöm inte väntetiden efter AT!
När det gäller läkarevidareutbildningen efter examen, så kan man grovt dela in länderna i kontinuitetsländer (D, F) och flexibilitetsländer (GB, S). I Tyskland blir man ganska väl betalt som ST läkare från dag 1, fullt legitimerad, och systemet bygger på att stanna på en och samma klinik med lite rörlighet, chefen har en central roll som "mästare" . Man blir självgående och effektiv snabbt, marginalen för att klara jobbet är minimal. Inget "orkar inte" eller "jag vet liksom inte…". Många nackdelar också med det förstås, familjekompatibiliteten är ff låg. I Frankrike skapas kontinuitet genom att man som ST läkare är tvungen att gå en "specialistlinje" på universitetet, man börjar i princip alltid i 23 års åldern med ST och bibehåller studentstatus till specialistexamen. Valmöjligheten är störst för den som klarar sluttentan bäst, du kan knappast byta bana senare. Dåligt betalt men en fokuserad utbildningsstjänst i 6 månaders enheter, klart på 4-5 år, folk kan sina grejer och går vidare i 28 års åldern till nästa definierade karriärsfas. Stämningen är kollegial och stimulerande men man känner sig inte vuxen (ST läkarna kallas för "ungdomar"). Vid 28 års åldern väntar många i Sverige på AT tjänst mellan föräldrarledigheterna, vikarierar på geriatrin eller akutmottagningen (pga behov, inte nödvändigtvis intresse). En viss dag varje termin byts hela underläkarkåren ut, man går till nästa praktikplats, alla seniora läkare vet om det. I Sverige: Någon säger upp sig, går på föräldrarledighet eller man råkar häva anställningsstopp och får dispens, det uppstår en lucka och ett fåtal som får nys om det och råkar vara tillgängliga utgör den skaran man kan rekrytera ifrån. Sedan uppstår det ibland (när någon väljer eller kan ta ut specialistexamen) en riktigt ST tjänst och då konverteras någon från underläkare till det (oftast). Ibland råkar det vara den perfekta kandidaten. Ofta inte. UK är likt Sverige (eller tvärtom) med ett system med ST tjänster jämte med icke-utbildningstjänster (dvs underläkare efter legitimation utan utbildningsgaranti såsom ST). Stort eget ansvar av ST läkaren för sin utbildning vars framsteg blir kontrollerade, mycket mer fokus på medicin, något mindre fokus på flum. Tydlig, närmast militär utbildningshierarki (konstig när det gäller människoliv?). I Sverige får man tillgodoräkna sig all tjänstgöringstid efter legitimation – teoretiskt tom helt icke relaterad "väntetid", men socialstyrelsen kan godtyckligt avslå. Inte möjligt i UK. Kunskapskontrollen är mer frivillig, beroende på ST:ns inriktning… Fragmentering och bristande fokus kännetecknar många CV:n. Många, inte alla, undantagen bekräftar regeln. Och de som "funkar" får dra det stora lasset, som vanligt. Inte sällan seniora kollegor som får göra en massa skitjobb, inte hinner med forskning och utveckling mm.
Samtliga erfarenheter från stora sjukhus i populära storstäder, så någorlunda jämförbara. Jag talar inte om mindre orter ute i landet. Till dessa är svenska utbildningssystemet ff anpassat med sin bredd genom AT.
Sammanfattningsvis:
Skillnaderna mellan systemen är stora. Ingenstans är den genomsnittliga åldern (stor spridning) av underläkare på samma teoretiska utbildningsnivå så hög som i Sverige, den upplevda kompetensnivån så låg som i Sverige (några anledningar: låga/inga krav på teoretiska kunskaper och continued medical education, dålig handlednings/feedbackkultur, för låg kontinuitet och intensitet i den kritiska utbildningsfasen) och behovet av antalet personer för att klara jobbet så högt som i Sverige.
Svenska läkare är inte dummare. Många har fantastisk erfarenhet och är bra läkare i hjärtat. Många blir bra läkare till slut! Men marginalen för förbättring av resursutnyttjandet är gigantisk. Utbildningen är inriktat på att utbilda läkare som kan få folk att överleva natten på en överfull akutmottagning eller långt ute i glesbygden. Riktig (Super-)specialisering (inkl allmänmedicin!) är det som krävs, det förväntar folk sig och det ska börja tidigt. NKS löste detta förstås inte, då en byggnad i sig inte förändrar kulturen… sorry, blev långt men kul att du tog upp temat!
Nu får man läsa om patienter som tvingas åka hem sjuka. Antagligen åker de tillbaka till sjukhuset- Stafettpatienter"
Lite kompletterande info om svensk sjukvård. ST står för Specialisttjänstgöring. Ingen vik ul innan AT kan arbeta som hyrläkare. Som sagts här i kommentarsfältet räknas ju alla som inte är specialistläkare som underläkare. Så de underläkare som arbetar som hyrläkare är isf ST-läkare. Svenska läkare ffa inom primärvården(specialister i allmänmedicin) har färre patienter än de flesta jämförbara länder. Samtidigt har de ett betydligt större uppdrag både medicinskt och räknat som antal patienter på en lista. I många länder kan ett besök bestå av att ta blodtryck på en frisk patient eller skriva ett recept. Sverige har hög läkartäthet men bara ca 17% arbetar i primärvården (vårdcentraler etc). I jämförbara länder är siffran mellan 25-50%. Det finns alltså ett relativt stort antal läkare på sjukhus men eftersom Sverige har en av västvärldens lägsta antal vårdplatser per capita är det mycket svårt att få sjukhusen att fungera. Totala sjukvårdskostnader i Sverige för sjukhusvård, tandvård och primärvård är ca 310 miljarder. Av dessa står primärvården för 60 miljarder. Kostnaden för primärvården som andel av BNP är alltså ca 1.25%. Totala sjukvårdkostnader inkl kommunala och statliga kostnadersom andel av BNP ligger på 10.9% eller 527 miljarder(2018).
Jag kan inget om olika nivåer på läkartitlar eller hur utbildningssystemet fungerar.
Däremot känner jag till att vi internationellt sett har en hög läkartäthet och läkarutbildningen är någon av den populäraste utbildningarna med högst inträdeskrav. Om detta inte skulle ge utmärkta förutsättningar för att inte ha någon läkarbrist med kvalificerade läkare är det något som är allvarligt fel. Tur att man inte är läkare eftersom det är ett utmärkt recept för arbetsgivaren att sätta press nedåt på löne och förmånsnivån.
Det överutbildas läkare i Sverige sedan 10 år. Många svenskar som studerar i typ Rumänien kommer när de återvänder hem få mycket svårt att hävda sig. Personer med läkarutbildning från Afrika och ME och därtill bristfälliga språkkunskaper kommer få det än svårare .
Överläkare Ulla Westin skriver om ombildningen av Läkarutbildningen (i Lund) och lyfter ett varningens finger. Tydligen ska At-tjänstgöringen försvinna:
https://kvartal.se/artiklar/kunskapsforakt-pa-nya-lakarutbildningen/
"Det nya läkarprogrammet innehåller betydligt mindre traditionell medicinsk kunskap än tidigare, till förmån för inslag som global hälsa, mäns våld mot kvinnor och hållbarhetsperspektiv. Överläkare Ulla Westin, docent och universitetslektor vid Lunds universitet, ser problem med de radikala förändringar som nu görs av en samhällskritisk utbildning.
Nyligen beslutade riksdagen att anta ett nytt läkarprogram där studenterna blir legitimerade efter sex års studier, i stället för som tidigare efter fem och ett halvt års studier och en allmäntjänstgöring på minst 18 månader.* Det nya sexåriga programmet är tänkt att vara anpassat till de förändringar som sjukvården och samhället nu genomgår. Det är också en anpassning till EU:s lägsta nivå, med syfte att göra läkarutbildningarna inom EU likvärdiga.
…
De 18 månader då studenten tidigare arbetade som underläkare med handledning (den så kallade AT/allmäntjänstgöringen) kommer att försvinna.
…
Sammanfattningsvis uppvisar den nya utformningen av läkarutbildningen en fundamentalistisk inställning till pedagogiska metoder och mer ”mjukvara” som patientbemötande och hållbarhetsfokus (frågor som en begåvad student snabbt lär sig i yrkeslivet), på bekostnad av grundläggande medicinska fakta.
Man får hoppas att studenterna delar de humanistiska värderingar som finns i Sverige så att de inte lägger ned tid på självklarheter. Däremot kanske man inte längre känner för att öppna anatomiboken efter sex års studier. Det livslånga lärandet som man gärna talar om i samband med läkaryrket förutsätter goda grundkunskaper som inte ska ligga på miniminivå.
Regering och riksdag bör påminna sig om att de radikala förändringar de nu genomför på läkarprogrammet utgör en risk. Det är svenskar i framtiden som kan komma att betala priset i form av sämre vård. Det tar säkert mellan fem och tio år innan vi vet om förändringarna blev bra eller dåliga. Läkarprogrammets utformning är inte bara en intern angelägenhet för den medicinska fakulteten utan en angelägenhet för hela folket."
Vi har egentligen ingen läkarbrist i Sverige men läkarna tvingas arbeta ineffektivt med dåliga IT-system, bristande inflytande över det dagliga arbetet mm.Det är sällan befordrande att ta extra patientarbete heller och marginalskatterna underlättar inte heller.
Grundproblemet kommer att kvarstå så länge vi har kvar landsting och regioner även om ett avskaffande av dessa inte skulle vara hela lösningen.
Inget annat land i EU har sin sjukvård organiserad med en separat regional administrativ nivå. Det finns många andra sätt att organisera en tillgänglig offentlig vård där man får mer gjort med färre läkare.
Efter tjugo år som läkare i olika landsting och regioner ser jag samma systemfel överallt av att olika landsting försöker uppfinna hjulet på nytt på egen hand till priset av onödig administration och dålig service för befolkningen.