Vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt meddelade i veckan att han lämnar över1. partiledarposten och ställer inte upp till omval. Istället ska han flytta till det kommunistiska paradiset Vietnam (som ambassadörsmake) och lämnar därmed efter sig ett unikt parti i svensk rikspolitik – ett parti som både klarar av att vara opposition mot allt och samtidigt ett stödparti till regeringen.
 |
| Jonas Sjöstedt (V) i Almedalen. |
Vänstrepartiet kan enklast beskrivas som ett kommunistparti för den intellektuella offentliganställda medelklassen, där man drömmer om klasskamp fast man själv är välbeställd och högutbildad medelklass med trygga skattefinansierade jobb. Man attraherar en ganska jämn fördelning av väljare från samtliga socioekonomiska grupper, inklusive eliten i form av högre tjänstemän. Samtidigt är partiet som starkast hos de yngre, som ju ofta är radikalare, vilket antagligen är de som står för den så kallade arbetarklassdelen socioekonomiskt – de yngre är ännu inte klara med sin utbildning och har ännu inte avancerat socioekonomiskt.
I grund och botten är partiets väljare och aktiva i mycket en välbeställd medelklass, som med tvångsåtgärder vill styra andras liv, under en fana av arbetarromantik och klasskamp.
Under Jonas Sjöstedts respektabla ledarskap har partiet både lyckats agera opposition mot allt, och samtidigt stödparti åt regeringen – en politisk trollkonst som kräver sin politiker. Man kan tycka vad man vill om de i grunden kommunistiska åsikterna i partiet, men Jonas Sjöstedt (V) har varit en konsekvent och principfast partiledare, som aldrig viker från sina principer och sin ideologi. Antagligen den enda partiledaren jag kan säga att jag har någon som helst respekt för alls. Han har visat att det fortfarande finns kompetenta (om än ideologiskt felorienterade) politiker och partiledaree i landet, och står upp för sin ideologi hela vägen ner till att själv dela ut mat till hemlösa.
Tyvärr kommer antagligen något stolpskott (stolpe-ut, inte stolpe-in) ta över och ta bort den sista respekten man kan ha kvar för landets partiledare. Därtill så kan det väl bli en form av maktkamp mellan olika faktioner bland kommunisterna. Kommunister är som bekant allra bäst på att bråka med varandra och kommer i så många skepnader – leninister, marxister, stalinister, trotskister, maoister, anti-impare och allt vad det heter – att alla förr eller senare har som mål att skicka de övriga till skogsskola för omprogrammering eller sätta en isyxa i skallen på varandra, bildligt eller bokstavligt.
Ironiskt nog är just den intellektuella medelklassen bland partiets medlemmar och väljare just de som kommunisterna brukar antingen ställa upp längs väggen eller skickas på omprogrammering när revolutionen kommer.
En sak bör dock vara ganska säker – utan Jonas Sjöstedt (V) kommer om inte i opinionen, så de fakto i politiken, Vänsterpariet att försvagas. Med den kvalitet som den överlämnande partiledaren besatt så kan det bara bli sämre för partiet. Och där,ed en vinst för resten av Sverige.
Jonas Sjöstedt ska nu flytta till Vietnam, dit hans hustru utsetts till Sveriges ambassadör. Så nu kommer han kunna få uppleva det kommunistiska paradiset på jorden på plats, förvisso skyddad bakom svenska ambassadens medelklassväggar. Kort sagt perfekt för en vänsterpartist – både uppleva klasskampen och kunna leva det trygga medelklasslivet på skattepengar.
Tack i alla fall, Jonas, för att visat att det fanns kompetenta partiledare även i dagens Sverige, och lycka till i Vietnam.
 |
| Foto till dig Jonas. |
I övrigt kommenterar tidnignen Proletären de framtida partiledarkandidaterna på ett suveränt vis i en postning på Facebook, väl värd att läsa. Kandidaterna är Ängsla Asplöv, Mjäki Lattepappa och Inga Kneghare. Beskrivningar i länken på Facebook.
1. Många mediakanaler skriver avgår, men att sitta kvar sitt av partiet valda mandat som partiledare tiden ut är inte att avgå. Det är att inte ställa upp för omval och lämna över.
24 kommentarer
Jag tror inte Sjöstedt kommer att bli avskräckt av Vietnam som har en blomstrande ekonomi – inte minst en uppsjö på småföretag – där den nominella kommunismen märks föga på ytan och verkar ha ersatts av ett pragmatiskt nomenklatura-välde i enpartistatens och korruptionens hägn.
Vietnam har även seglat upp som lågkostnadsland att förlägga underhåll av gammal mjukvara.
En i mitt tycke något spretig text signerad Wilderäng som uppenbarligen lever kvar i tron att V idag är samma parti som det parti som styrdes från Moskva via Hilding Hagberg & Co.
Snarare i realiteten så att V idag är det sista kvarvarande partiet innehållande, förvisso en del egendomligheter till trots, de sista resterna av socialdemokratiskt tankegods.
Kan dock fullt ut instämma med Wilderäng att Jonas Sjöstedt varit … och är … en i alla delar fullt ut hederlig och kompetent politiker och människa.
Ett parti som har på sitt program att avskaffa den privata äganderätten kan nog inte kallas socialdemokratiskt utan måste betraktas för vad det är – ett kommunistiskt ytterkantsparti som med några hjärtefrågor och gulliga snyfthistorier lyckats dupera tillräckligt många människor (som borde veta bättre) för att kunna uppta ett antal platser i Riksdagen.
Den dag svenska journalister orkar ställa de verkligt jobbiga frågorna till partiets företrädare – i stället för meseriet i Ekots lördagsintervju nu senast t.ex. – kanske det skulle kunna se annorlunda ut. Men med tanke på de politiska sympatierna hos majoriteten av journalistkåren är det månne ett fåfängt hopp…
Stefan Larsson: Ursäkta sen replik men såg Din replik först nu.
Jag gör avsevärd skillnad mellan socialdemokratiskt tankegods … d.v.s. ideologi … och den pragmatiska realpolitik som SAP bedrivit närmare ett halvsekel. Därav mitt påstående att V är det parti som fortfarande besitter de sista resterna av nämnda tankegods.
Därtill också då att privat äganderätt inte är betingat av någon bergfast gällande naturlag utan endast att betrakta som en katalog av rättigheter och ibland skyldigheter rörande det ägande subjektets förhållande visavis det ägda objektet där nämnda katalog genom enkla politiska beslut över dagen kan förändras, inskränkas eller utökas. Det hela alltså endast att betrakta som politik i ljuset av majoritets åsikt.
Svenska journalister står naturligtvis fritt att intervjua om V´s partiprogram alldeles oavsett journalistkårens sympatier överlag.
Not. Jag är ej medlem i V och lägger min röst på annat parti.
Ja, ledande företrädare som Ulla, ostbågar, Andersson, Rosanna, Du är inte min talman, Dinamarca eller Lars, feminister får också tafsa, Ohly, är alla bra exempel på den svenska intellektuella medelklassens antiintellektualitet.
Den stora risken för V är att det blir någon som inte kan hålla kontroll över identitetspolitikerna i partiet, så att bilden utåt förändras allt mer till den privilegierade bruden från söder med näsring och rosa pottfrilla.
Ja som är vegan dessutom. En sorts vänsterhipster. Inte nåt som hederliga arbetare uppskattar. Om det nu finns några sådana kvar.
Hederliga arbetare har aldrig röstat på Vänsterpartiet ändå (Ok, en smärre överdrift men arbetare har aldrig varit Vänsterpartiets viktigaste väljarbas)
Smart Snubbe. Jag röstar normalt på andra kanten, men någon gång har jag hållit med V i enskilda frågor. Tycker oxå att han framstår som en av dom mer seriösa partiledarna, även om jag inte håller med i sakfrågorna ! Coolt att flytta till Hanoi, lite för varmt för mig, men avundsjuk !
Tycker han verkar ovanligt korkad.
Håller med om Sjöstedt, men tycker du underskattar Åkesson. Antagligen för att han är mindre sympatisk.
Hursomhelst har Vänsterpartiet de senaste åren varit det enda svenska parti som drivit vettiga detaljfrågor – kapitalistiska snarare än kommunistiska sådana. Samtliga andra partier har drivit linjer där staten ska kontrollera mer, inte mindre, medan Vänsterpartiet fokuserat på en marknadsstödjande roll med fokus på att reglera fram transparens och flytta beskattning mot resursutnyttjande.
Förövrigt verkar V vara den sista åskådaren i Cirkus Sverige som förstår att fastighetsskatt i Sverige skulle ha en (extremt) befriande effekt på marknaden.
Det kan vara så enkelt att när staten fått ett sådant järngrepp om marknaden att den dikterar alla narrativ (och gör befolkningen direkt förvirrad kring vad som är marknad och vad som är stat, vilket har hänt i Sverige) så har vänster-ideologin en marknadsfokuserad agenda, eftersom vänster-ideologin hatar slaveri mer än den älskar kommunism.
Om så är fallet hoppas jag (men tvivlar på) att de kan hitta någon ny som kan hålla partiet lika relevant.
Jonas sjöstedt är ju helt imbecil.
Listig manöver av S att utse hustrun till ambassadör så att de blir av med en förvisso allierad men också en slipad politiker som i många lägen ställt till det för S högersväng.
Kanske blir fler utnämningar, exempelvis två veckor innan valet eller så. Bara en tanke.
Hon hade väl varit det länge och i olika länder?
Han försökte slippa pga hälsporrar, men den gubben gick inte.
Intellektuella och intellektuella… Ingen som är intelligent på riktigt tror att man kan skapa en utopi genom att kontrollera varenda aspekt av människors leverne.
Men det är fiint i dessa kretsar att vara kommunist, hur övertygade de egentligen är visar de ju genom handling, och hyckleriet är enormt.
Intellektuell och intelligent är inte samma sak. Du hör det på att det är två olika ord.
Hot om samarbete med högern om extraval korsat med en dundertrött Löfven = fru som ambassadör i ett av världens rödaste länder.
Det gäller att sluta på topp, bra gjort av Sjöstedt. Han dyker alltid upp som valet för alla andra partiledare när de får frågan om vem de skulle vilja ta en öl med eller hur det frågas. Tror t.o.m. Åkesson svarade honom, men det är ju å andra sida politiskt riskfritt.
Om inte annat är det ju ett halvglammigt slut på karriären, jämför Ohly som väl kollar biljetter på SJ sen han först fått sparken från V och sen tallat sig till avsked från något handikappförbund.
I mitt tycke verkar och ser Sjöstedt ut att vara en mycket Obehaglig person, lätt psykopatiskt. Han tar till lipen när det inte går hans väg.
En anledning till att Sjöstedt är populär kan vara att han konsekvent håller fast vid sin linje och framstår som en god människa som kämpar för de svaga. Samtidigt har han inget problem att se åt andra hållet när S kohandlar. Hans retorik är i mina öron populistisk och jag undrar ibland om han verkligen tror på hälften av vad han säger. Det är ju uppenbart att många av hans idéer inte går att omsätta i praktiken. Därför gissar jag att han vet, men spelar det politiska spelet som alla andra.
Gå gärna med i facebookgruppen "Vi som vill ha Linda Snecker som partiledare för Vänsterpartiet"! Tillsammans är vi starka.
Jag tycker herr Sjöstedt ger ett psykopatiskt intryck med sin stirrande blick och melodramatiska politiska utspel med tårar i ögonen. Samma typ av blick som Annie Lööf, usch.
Han är dessutom farlig eftersom han lyckas charma allmänheten med en förment trevlig framtoning.
Ser fram emot att V får en ärligare partiledare – en som faktiskt är lika obehaglig på ytan som deras politik är i grunden.