Det råder stor ojämnställdhet på landets högskolor och universitet. Nästan två tredjedelar av de som tar examen är kvinnor, och bara en dryg tredjedel är män.
 |
| Fördelning högre examina kvinnor respektive män. Data: SCB |
Två så kallat liberala studenter argumenterar i en debattartikel hos lokaltidningen Göteborgs-Posten att högskoleprovet bör avskaffas, eftersom det inte anses som jämställt.
Det är positivt att de liberala studenterna är så aktiva i att öka jämställdheten på landets universitet och högskolor, och brinner för att få en fördelning 50-50 bland rikets studenter.
 |
| Antal högre examina kvinnor respektive män. Data: SCB |
För idag är det riktigt illa och högskolor och universitet är extremt ojämställda. 64% av alla högre examina från universitet och högskolor togs av kvinnor (juridiskt kön) läsåret 2017/2018, och endast 36% av män (juridiskt kön).
Andelen män har också minskat sedan det mest jämställda året 95/96 där 42% av de examinerade var män, så det är viktigt att trenden vänds. Målet måste vara 50% kvinnor och 50% män. Allt annat är förstås ett misslyckande. Fundering: Spiken i manliga examina 95/96 kan bero på att fyra årig teknisk linje på gymnasiet då var helt (?) avskaffad och för en ingenjörsexamen krävdes således högskolestudier. Effekten verkar sedan klingat av.
Huruvida slopat högskoleprov är rätt väg att gå är en annan fråga. Provet sägs gynna män, men baserat på examina så hjälper det inte, utan högskolor och universitet domineras ändå av kvinnor.
Eller så är inte frågan viktig – kvinnor är uppenbarligen duktigare på att studera än män, baserat på 64% kvinnor som tar examen från högskolor och universitet. Således är saker och ting helt i sin ordning och det handlar om rena meriter. Alternativet vore att det finns ett systematiskt missgynnande av pojkar och unga män genom hela skolgången, eftersom utfallet skiljer sig så här radikalt, och en sådan struktur bör förstås åtgärdas redan från förskoleklass, kanske redan på dagis, och inte först i vuxen ålder genom avskaffade högskoleprov.
64 kommentarer
Om jag ska gissa (och samtidigt vara lite fördomsfull) så tror jag anledningen är att möjligheten (och viljan) för män att få relativt bra avlönade jobb är större än för kvinnorna.
Nu pratar jag om möjligheten att direkt efter gymnasium gå ut i ett yrke (t ex hantverkare) där man efter några år kan komma upp i en lön på 35-40.000 kronor/månad (med tillägg) om man är driven.
Jag ser inte alls lika många motsvarande yrken för kvinnor. Nu kan ju kvinnor ta dessa jobb men statistiskt så gör inte många kvinnor det och största anledningen är väl kvinnornas egna fria vilja.
De jobb kvinnor får direkt efter gymnasiet (delvis pga egen vilja) är traditionella låglönejobb. (Undersköterska, Barnpassare (blev du triggad?), butiksbiträde osv)
Iofs så kan ju kvinnor också bli hantverkare, men jag förstår vad du menar. Cornu länkade väl till nån rapport för ett tag sedan ang att högutbildade kvinnor skulle ha få män att bilda familj med pga kvinnor i medel ogärna gifter ned sig och det visade väl sig att som man om du inte har examen så kan monetära resurser kompensera. (Egentligen inget nytt). Annars är väl ett växande konsensus att dagens skola missgynnar pojkar och inte bara kan skyllas på en "antiplugg-kultur" bland pojlar och unga män.
Tror du har rätt i det.
Jag tror att den feministiska definitionen på jämställt är 100% kvinnor.
Enligt allbrightrapporten för 2018 ansågs Humana vara Sveriges mest jämställda bolag med 60% kvinnor i styrelsen.
Feminism är inte jämställdhet utan att vara feminist är att agera, politiskt och i vardagen för att stärka kvinnas position mot mannen.
Nu när det går 130 män på 100 kvinnor på gymnasiet så är detta givetvis ett övergående problem, host-host-host…
Syftar du på ett ämne som enligt kommentarsreglerna får poster raderade vid first post? Eller handlar det om situationen i Kina?
Finns en max ålder på gymnasium så problemet borde vara ganska övergående, var man 16 år 2015 så är man 20 år nu och kan då inte påbörja en gymnasieutbildning.
Alternativet vore att det finns ett systematiskt missgynnande av pojkar och unga män genom hela skolgången, eftersom utfallet skiljer sig så här radikalt, och en sådan struktur bör förstås åtgärdas redan från förskoleklass, kanske redan på dagis, och inte först i vuxen ålder genom avskaffade högskoleprov.
Om jag inte missminner mig så gjorde man om gymnasiet för att gynna de stackars kvinnornas prestationer så vi kunde snabbare nå jämställdhet. När sedan 50-50 passerades så glömdes, som brukligt, detta viktiga mål bort. See you later, suckers!
Man måste dock i dessa beräkningar också ta med den våldsamma utvidgningen av universitetssystemet från mitten av 90-talet. När jag gick på universitetet var det något som gjordes av 10-15% av befolkningen sådär, men nu är det väl nära 50%. I USA uppemot 60% har jag fått för mig.
(Onda tungor viskar att detta var ett billigt sätt att ta hand om ungdomsarbetslösheten, och kanske de har rätt.)
Ja, denna utbildningsinflation har ju gjort att arbetsgivare idag begär långt högre utbildningar än vad som är befogat för arbetsuppgifterna.
Och det stora intaget av elever har ju lett till att högskolor och universitet har fått sänka antagningskraven och följden av det blir att tentorna görs lättare för att släppa igenom elever. Universiteten i sin tur går ju miste om pengar ifall elever inte tar sin examen.
Jag har själv suttit med på institutionsmöten där det diskuterats och beslutats om att göra "släpptentor" eftersom det bunkrats upp stora mängder elever som inte klarade av en kurs, och därmed inte heller kunde ta sin examen.
Se i gamla filmer där titlar som Herr Ingenjören tilltalades med vördnad och respekt, idag är det inte ens märkvärdigt att vara disputerad doktor.
Under 90-talskrisen infördes att institutionerna inte längre fick betalt för 'studieplatser' utan för 'genomströmning', och utfallet av detta är ju lätt att gissa. Externa examinatorer skulle dock garantera att kvalitén bibehölls. Jomenvisst, dessa stackars inhyrda professorer hade ju både resurser och incitament att vara öppenhjärtigt brutala mot sina kollegor. Nåväl, här är vi då alltså. Kunskapssamhället!
Min institution på universitetet har nästan kollapsat, pga för litet söktryck, nästan inga forskningsprojekt som får finansiering från stiftelserna, höga lokalhyror och nu senast, utfasning av utbildningsbidraget, som gör att doktoranderna ska ha full lön från första dagen (vilket man förstås inte har pengar till). Jag arbetar åt industrin och forskar-studerar på min egen tid, men min institution på universitetet vill, att min industri-arbetsgivare ska också betala dyr "overhead" (typiskt mellan 30-70% påslag för de många pärmbärarna), plus avdelningens underskott på en halv mille per år.
Finns ganska starka krafter nu som försöker få ungdomar att välja bort teoretiska utbildningar och istället satsa på yrkesutbildningar. Någon har förstått att pengarna som VD:n tjänar inte har något värde om ingen tar emot dem som ersättning för att installera hans lyxiga badrum.
Det är ju en ekonomiskt bättre affär att utbilda sig till snickare, svetsare eller rörmokare istället för ingenjör.
Flera år kortare utbildning, sedan ingen arbetsgivare som förväntar sig att man ska ha förtroendearbetstid och helt enkelt jobba mer än 40h/vecka till en lägre ingångslön än vad en hantverkare har.
För all del rekommenderar jag gärna folk att utbilda sig om de är intresserade av sitt ämne, men den som gör det i tron att tjäna på det ekonomiskt gör ett misstag.
"Det är ju en ekonomiskt bättre affär att utbilda sig till snickare, svetsare eller rörmokare istället för ingenjör."
Det är inte alls säkert. Räkna med sjukfrånvaro, risk för arbetslöshet samt möjligheten att jobba tills man är 65 (eller kanske lite längre).
Det är nästan 3 gånger så hög sjukfrånvaro hos "arbetare" jämfört med "tjänstemän".
Nå, löneökningen över karriären är en smula bättre, med högre låneutrymme mm som belöning efter några år jämfört med hantverkaren.
Glömde källan:
https://www.ekonomifakta.se/Fakta/Arbetsmarknad/Fortidspensionerade-och-sjukskrivna/Sjukfranvaro/
"Det är inte alls säkert. Räkna med sjukfrånvaro, risk för arbetslöshet samt möjligheten att jobba tills man är 65 (eller kanske lite längre)."
Det kan svänga en hel del även för de högutbildade, plötsligt blir företaget uppköpt, eller avdelningen läggs ner, eller vad som nu råkar hända. Ericsson 2001 var en massiv meteor rätt in i det svenska IT-konsultlivet t.ex. Eller svensk läkemedelsindustri, hur gick det med den?
För egen del ser jag det sedan mer som en fördel att sluta jobba innan 65, men då helst på egna villkor förstås.
Absolut, samtidigt är vissa hantverkaryrken väldigt konjunkturkänsliga och risken för olycker större om vi snackar t ex bygg.
Ta en titt på arbetslösheten för byggare på denna länk och jämför med motsvarande för civilingenjörer, till exempel.
Som högutbildad får man heller inte glömma halveringstiden på sitt intellektuella kapital. Mest extremt inom IT tror jag. Plötsligt finns det inte längre några jobb för den som specialiserat sig på Sybase eller Ruby on Rails eller vad det nu råkar vara.
Att slippa fysiska skador är naturligtvis en fördel med ett typiskt inomhusjobb. Här verkar snarare stress och utbrändhet (och, ahem, fetma) vara problemen.
Och vad gör en arbetslös snickare? Jo han jobbar svart hos vänner och bekanta samtidigt som han kvitterar ut sin akassa.
Men det händer ju även i andra fält. Man kanske är en expert på förbränningsmotorer på Volvo till exempel. Hur ser framtiden ut?
Det är skillnad på "snickare" o snickare.
Känns som många har en del förutfattade meningar om verksamheter de inte har kunskap som.
Hur lätt har en armerare att få svart jobb i bekantskapskretsen?
I övrigt är det väll bra med praktiska utbildningarna, dels finns det behov sen finns det väldigt många som inte klarar skolan. Där praktiska utbildningar kan ge dessa individer ett värdigt liv.
Om man som högutbildad höginkomsttagare lyckas behålla sitt jobb fram till pensionen har man det betydligt bättre förspänt för resten av livet än de flesta hantverkare. Man kanske får ut 40-60k/månad resten av livet medan de flesta egenanställda hantverkare förmodligen får leva allmänpension, och det som de eventuellt lyckats spara själva. De flesta kommer garanterat inte i närheten av 4-8 miljoner som höginkomsttagaren dragit in till tjänstepension + närapå maxad allmänpension.
Intressant graf. En korrelerande lön hade gjort sig i den grafen för samma utbildning, samma rutin, samma resultat.
Kommer ihåg en artikel i Nutek från ca -00 där någon chef påtalade att han hellre anställde en tekniker från -90 än en ingenjör från -00. Den låg kvar på jobbet tills nyligen. Han påtalade också något han kallade kunskapsdevalvering och menade att kunskapskraven på högre utbildningar sänks då grundskolan blev så mycket sämre av en anledning jag inte kommer ihåg. Men efter att ha haft många barn som passerat där kan jag misstänka att det har att göra med lärares baskunskaper, pedagogiken är det nog inga fel med.
Finns också andra skäl att kunskapskraven sjunkit i all tysthet, se mina inlägg ovan.
Men det är ju sedan ganska naturligt att om en viss utbildning omfattar 10% av befolkningen (låt oss säga i huvudsak bestående av de med höga betyg och intresse) jämfört med att den omfattar 50% (medelsvensson och uppåt) så förändras också vad man kan förvänta sig för prestationer av stickprov ur denna grupp.
Kunskapsdevalveringen har jag annars mest sett som ett praktiskt sätt för en stat att styra folk, varför det blivit en privat liten foliehattsteori. För att begagna mig av Bloggmeisters vokabulär😊
(Och alltså inte för kvinnors skull)
Synd då att lärarskrået verkar komma från fel ända av den kurva du nämner.
En del av skillnaden beror på att antalet manliga studenter som söker sig till högre utbildning är drygt 64% (17/18) av de kvinnliga. Tas hänsyn till det minskar den kvinnliga överrepresentationen i antalet utexaminerade. Dessutom är det fortfarande fler män som tar examina i ingenjörsämnena, data, hårda (riktiga) vetenskaperna, nationalekonomi och bygg (även om biologi räknas med). 62% män och 38% kvinnor. Expansionen verkar främst ha skett i omvårdnadssektorn (hälso&sjukvård, social omsorg, lärare, beteendevetare och dylikt). Dvs ämnen som i hög grad inte tillhörde universitetsämnena före reformerna på 60 och 70-talen när många högskole&seminarieämnen Blev universitetetsämnen. I dessa ämnen syns den kvinnliga överrepresentation i antalet studerande tydligt i examina: 81% kvinnor och 19% män (17/18)
Så statistiken är kanske mera en återspegling av att kvinnodominerade yrken blivit universitetsämnen, snarare än ett allmänt förfall eller massiv könsdiskriminering av män.
Och? Är det på något sätt mindre fint att vara lärare, sjuksköterska eller förskolelärare?
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
@cornu. Nej det ör det inte. Du blandat ihop distinktionen mellan olika vetenskaper (som jag lätt raljerar över i texten) och åsätter av någon anledning ett värde i yrkesutföraren.
Tycker att det är bra att sjuksköterskor (även manliga sådana) har högskoleutbildning. De är ju kittet mellan läkare och övrig personal. Många kanske bara kommer i kontakt med dessa på vårdcentraler och där verkar de kanske inte göra speciellt avancerade saker. Men det finns en hel drös som jobbar med riktigt avancerad sjukvård i framkant på utvecklingen, där det krävs ständigt lärande på hög nivå precis som i andra avancerade yrken.
Så (national) ekonomi betraktas alltså som en "hård"vetenskap? Jösses, mycket skall man höra….
@rickard. Om du observerade interpunktionen så hade du noterat att inget sådant påstås. Texten innehåller ett komma och inte ett kolon vid den åsyftade passagen.
Här kommer en så kallat unpopular observation, pga att den kan upplevas stötande för minderåriga, Så lättstötta bör bläddra vidare.
Tier1, eller vad vi nu ska kalla de finaste karriärerna, kräver inte längre examen. Bom. Detta är relativt nytt, men det har varit en pågående utveckling en längre tid. Ivy League har förlorat oerhört mycket mer i status än de vågar prata om.
Detta råkar av en händelse sammanfalla med två saker:
– Någon slags mega-gentrifiering av universitet, där kunskap, i synnerhet vetenskap, plötsligt är mindre intressant än symboler och identitet.
– Män får sämre och sämre creds från universitet. Eller kvinnor bättre, huvudsaken är den relativa jämförelsen.
Vips får vi två polariserade grupper gnällspikar:
1) Kränkta män som menar att män diskrimineras av den vansinniga idiocracy-feminismen som florerar i universitetsvärlden. De har förstås rätt, men det är ingen stor grej. För pojkar i den obligatoriska grundskolan – kanske! – men inte för valfia universitetsutbildningar.
2) Kränkta kvinnor som menar att saker som dessa blir mindre status-fyllda bara för att kinnor blir majoritet. De har inte fel, men korrelationen är självklart omvänd.
Det ÄR – i genomsnitt – mycket mer stressande för en man att tillåta sig vara medioker när det kommer till social status (via intelektuell utveckling, via värdeproduktion, whatever). Detta ÄR så vansinnigt trivialt att härleda att vi kan diskutera om jorden är platt i första hand och detta i andra hand. Stress ÄR anledningen att människor ens andas.
Tills vi genmanipulerat oss själva för att få bort alla evolutionära könsförankrade mönster kommer vi ha dessa konvergenser.
51/49 för att vara exakt. Könsbalansen är 1.05 vid åldern 25-35 och det är väl ungefärlig universitetsålder strax under.
Jag har tagit examen från både en mansdominerad och kvinnodominerad universitetsutbildning. Den stora skillnaden var att män skötte mest sitt, medan kvinnor satt väldigt gärna i fikarummet (typ halva dagen) och spred elakt skvaller om varandra, särskilt om deras sexliv. Det gick helt otroligt skvaller om mig, t ex att de andra kvinnliga studenterna "visste" att jag var lesbisk och att jag måste bevisa att jag inte är det. En lärarassistent påstod sig "veta", att jag ligger med min handledare, professorn, "jättemycket, hela tiden", vilket hon upprepade ungefär 10 gånger i kafferummet, medan de andra kvinnliga lärarna, assistenterna och administratörerna hånskrattade åt. Inget av dessa påståenden är sant, men hur övertygar man en flock skvallersugna, sensationslystna kvinnor, att de har helt fel i sina påståenden?
Det gör man inte, att lägga tid på att övertyga uppenbara idioter är som att skotta i snöstorm. De är idioter så antingen berättar man om förtalet på universitetet (till professorn lämpligen) eller så skiter man i det.
Tack, du har rätt. Fast jag vågar inte berätta om skvallret för professorn, eftersom han är jävligt ilsken och jag har redan haft många hårda duster med honom.
Jag har upplevt att många kvinnor på universitetet är avundsjuka på andra kvinnor, medan jag har sällan haft problem med manliga studenter. Under min första universitets-utbildning var det bara en ung man, som var negativ, och han påstod att finnar var mindre intelligenta jämfört med svenskar, pga ett färre antal Nobelpris. Jag protesterade med att Finland har haft fyra krig under 1900-talet (Inbördeskrig, Vinterkrig, Fortsättningskrig och Lapplandskrig) pga Sovjetunionen som granne resp. utdrivning av tyskarna ur landet. Han tyckte att jag inte passade in på universitetet och att jag verkade hjärnskadad. Jag fick ändå bra betyg, klarade av alla kurser och fick direkt jobb, som motsvarade utbildningen.
Enligt mig ska högskoleprovet utökas kraftigt och vara det enda sättet att komma in på universitet. Finns inget annat sätt som är rättvist. Att få komma in på betyg är rena skämtet.
Det skulle tvinga gymnasistudenter att ha den grundkunskap universitet efterfrågar.
Om de flesta akademikerkvinnorna vill leva med en akademikerman så räcker inte de senare till, men den ojämna könsfördelningen av examina har existerat under en längre tid vilket var nytt för mig.
Lösningen är förstås polygami.
Nej lösningen heter hantverkare 😂
En anledning till att man pratar om att ta bort högskoleprovet är väl också att provet har visat sig ha dålig prognos för hur väl man klarar högskolestudier. Dvs de individer som har kommit in på högskolan via sitt högskoleprov har alltså svårt att komma ut med en examen i andra ändan.
Högskoleprov handlar ju mer om (generellt sett) intelligens än studieteknik, vilket gör att grabbarna presterar bättre än tjejerna på högskoleprovet. Sedan har dessa grabbar svårt att klara studierna, eftersom de flesta högskoleutbildningar kräver att man har bra studieteknik snarare än hög intelligens.
En lång akademisk utbildning kräver även egenskaper som motivation, envishet och uthållighet.
Vissa mätningar sägs visa att det skiljer 3 IQ-poäng till mäns fördel, andra visar att kvinnor har gått om män. Alldeles oavsett räcker inte dessa små skillnader till för svepande förklaringar om att endera könet skulle vara så mycket intelligentare att det skulle ge mer än små marginella skillnader i resultat på högskoleprovet. Någon enstaka procent skillnad på provet kan en sån liten skillnad förklara, om den ens finns. Mer troligt är att provet har en inbyggd bias som främjar det ena eller andra könets intressen.
"eftersom de flesta högskoleutbildningar kräver att man har bra studieteknik snarare än hög intelligens."
Ett dåligt tecken om så är fallet. Men det står ju klart att man hellre förlänger utbildningarna än gör dem mer krävande, och då blir uthållighet viktigare. Om jag inte missminner mig är nu t.ex. standardutbildningen för civilingenjörer och liknande fem år.
"Om jag inte missminner mig är nu t.ex. standardutbildningen för civilingenjörer och liknande fem år."
Stämmer, på Chalmers ändrade de när jag började 2004. Deras anledning var att man bytte till att ge ut Master of Science examen som då skulle vara mer internationellt gångbar än svensk civilingenjörsexamen. Tveksam om civilingenjörsexamen ens går att ta längre, men spelar men mindre roll vad man kallar det för.
Dock var det ju inte så att kurserna blev mer utdragna utan det körs på i vanligt tempo i ytterligare en termin, dvs man ska lära sig mer.
Liberala studenter erkänner att kvinnor i större omfattning blir antagna genom sina betyg, och att män i större omfattning blir antagna genom högskoleprovet. Så långt hänger jag med.
Sedan säger de att de vill avskaffa högskoleprovet i syfte att öka jämställdheten på universiteten.
-Hur ökar man jämställdheten om man stänger minoritetens (männens) föredragna väg in på utbildningen?
Läs vad jag skrev ovan, det du säger faller helt inom ideologin. Definitionen på total jämställdhet verkar vara 100% kvinnor.
Det är i vart fall bevisligen inte 50%.
Tja feminism idag handlar inte om lika rättig/friheter oavsett kön eller sexuell läggning, det handlar om att kvinnor som kollektiv ska ha fler rättigheter än män som kollektiv; att män har en slags historisk skuld till kvinnor(låter lite som reparations i USA) som nu skall betalas tillbaka. Jämställdhet idag handlar inte om lika möjligheter, utan om lika utfall, oavsett prestation, förmåga etc.
Det och hel del andra saker är varför jag inte är feminist längre.
Tack och lov för högskoleprovet – tack vare det har jag en utbildning på universitet. Det är verkligen en andra chans.
Jag hade ganska dåliga betyg (mest på grund av dagdrömmande) men jag har lätt att fatta. Det räckte inte till att få välja bland exakt alla utbildningar men nästan alla.
Det beror väl på att omvårdnadsutbildningarna är högskoleutbildningar nu.
Jag kommer dessutom inte på ett enda bra betalt yrke som nås med gymnasieexamen/yrkesexamen och där majoriteten är kvinnor i klasserna.
Hade inte valt samma jobb igen om jag valt nu utan då hade jag valt något som gav bättre lön.
Undrar om man kan övertyga barnen att inte göra samma misstag 🤷🏼♀️.
När man ska söka utbildning så tas den ekonomiska aspekter inte alls med i tillräcklig grad.
Många välutbildade Naturvetare får fattig-pension, pga att man inte fick pensionspoäng för studier med studiemedel före 1995 och att många studenter aldrig fick något bra jobb efter utbildningen, utan gick tillbaka till sitt tidigare jobb.
Jupp, fick inte pensionspoäng vare sig för militärtjänsten eller mina studier. Tack så mycket. Fem års mindre pension, givet 40 års arbetsliv minst en åttondel lägre pension, sannolikt mer eftersom de första åren ger mer ränta-på-ränta.
Samma blåsning här plus jobba till 67 och delpension tidigast vid 63. Antalet arbetande som ska försörja bidragstagare minskar hela tiden. Om vi sedan går Tysklands väg och stänger av kärnkraften och elpriserna börjar röra sig upp mot 5 kr/kWh alla nätkostnader skatter mm inräknat, såsom i Tyskland (Se Forbes ”The Reason Renewables Can't Power Modern Civilization Is Because They Were Never Meant To”.) så blir det ett fattigt och kallt liv som pensionär.
Besserwisser. Nu två år senare, med ytterligare avstängda kärnreaktorer samt elpriser som har tagit en rejäl skutt uppåt, kan det bli ännu fattigare och kallare liv som pensionär.
Gå ut efter gymnasiet och efter något år kommer upp i de lönenivåerna, jämför detta med 3-5 år på universitet med X kr i studieskuld och står på ruta ett i bostadsracet… Kommer du någonsin ikapp det? När jag var student sommarjobbade jag på pappersbruk, skiftjobb. Trivdes bra med jobbet och hade hygglig lön. Idag vid 50 tjänar jag bättre än vad jag hade gjort på bruket, men sett till livsinkomsten?
Är livsinkomst det som betyder något? Mest pengar när man dör vinner? Jag ser framförallt utbildningen som en möjlighet att få jobba med något som känns någorlunda motiverande och givande. Pengar är väl bara ett problem om man konstant känner att man har för lite? När man når en viss nivå, som egentligen inte behöver vara så hög, är det mest nice to have efter det.