Misärindex – hushållens självupplevda ekonomi kontra andras ekonomi

Tittar man på skillnaden mellan Konjunkturinstitutets (KI) mikro- och makroindex för hushållen, så kan man se den relativa misären som hushållen betraktar den egna ekonomin med. Därmed kan man se situationer där hushållen faktiskt har känslan att de har det för jävligt, vilket verkar vara tidigt i en cykel, innan de förstått att ekonmin faktiskt repar sig.

Misärindex som staplar, och mikroindex hushåll som linje. Data: KI

Misär är liksom fattigdom relativ. Om man upplever att andra har det jävligare, så har man det själv ganska gött, även om man har det för jävligt. På samma sätt känner man sig inte fattig om det finns de som är fattigare, men man känner sig inte heller rik om det finns tillräckligt många som är rikare.

Sedan 1993, längre än konjunkturbarometern, har KI mätt mikro- och makroindex för hushållen, dvs förväntningarna på den egna ekonomin kontra förväntningarna på andra hushålls ekonomi. 

Upplevd misär har hushållen således när de uppfattar att alla andra har det bättre än de själva. Detta verkar vara tidigt i konjunkturcykeln, när man just själv upplevt att det faktiskt är för jävligt. I särklart värst misär upplevde hushållen efter 90-talskrisen. Trots att mikroindex steg och hushållen upplevde att de fick det bättre, så ansåg de att alla andra skulle få det ännu bättre än det egna hushållet. 

Sedan fick IT-kraschen folk att uppleva misär igen, även om faktiskt mikroindex var rätt högt och positivt. Under finanskrisen så föll inte misärindex när det var som värst, även om folk fick det avsevärt sämre enligt faktiskt mikroindex, men man ansåg istället att alla andra skulle få det ännu jävligare och var egentligen rätt nöjda. Misären kom först efteråt, när man upplevt det jävliga och istället uppfattade att alla andra skulle få det mycket bättre än dig själv.

Just nu upplever hushållen fallande mikroindex, dvs de tror att de ska få det sämre, men misärindex är positivt och i stigande trend. Man tror nämligen att alla andra ska få det ännu värre än det egna hushållet. Man känner inte riktigt följdverkningarna ännu. 

Hushållens relativa misär existerar inte just nu, för man utgår från att det är andra som ska drabbas. Således kan man ha en rätt göttig lågkonjunktur än så länge. Drabbar inte det egna hushållet lika illa som alla andra. Det är de andra som ska bli av med jobbet.

När väl misärindex är kraftigt negativt igen skulle man kunna säga att konjunkturen har vänt – folk har misären i minnet och tror att den ska fortsätta för egen del, samtidigt som de noterar att andra får det bättre.

Oavsett kan man både för misärindex och mikroindex konstatera att 90-talskrisen var den djupaste krisen för hushållen, sedan mikro- och makroindex började mätas. Det ska mycket till för att vi ska få det så jävligt igen, och inte ens politikerna har lyckats att ordna detta. Än så länge. Det var alltså inte bättre förr.