Gratistidningen Metro har ansökt om och erhållt konkursskydd, eller som det heter i Sverige – företagsrekonstruktion. Med 59 miljoner kronor i skulder och inga sätt att betala dessa ska tidningen nu bara ges ut på papper en gång i veckan och satsa digital, vad nu det unika med en onlinetjänst blir?
 |
| Det gapar tomt. Läsarfoto. |
Planen har varit att tidningen ska ges ut på papper en gång i veckan, och att man i övrigt ska satsa digitalt samt dra ner på personalen. Man lämnar också sina befintliga lokaler, eftersom man inte är intresserade av att betala hyran där, plus redan har mångmiljonskulder till hyresvärden.
Exakt hur man ska kunna konkurrera digitalt i de allerstädes närvarande smarta mobiltelefonernas tidevarv är okänt. När folk förr fortfarande läste tidning på papper hade man en affärsidé med distribution i kollektivtrafiken, men idag tittar alla i mobilen (eller ner i marken – vad som helst för att inte behöva möta någon annans blick) och ingen är intresserad av en papperstidning.
Varför ska man då gå in på Metro när man kan välja någon annan tidning? Hur ska man kunna locka läsare? Återpubliceringar av nyheter från TT eller lätta omskrivningar av andra tidningars artiklar kan man får var som helst.
Hos Expressen konstateras det att hälften av företag som fått konkursskydd ändå går i konkurs in närtid. Företagsrekonstruktion är ett sätt att dra ut på plågan, vilket vi t ex minns med Saab Automobile.
Verkligheten är att nyhetstjänst på nätet inte är något unikt och det är i princip omöjligt att erbjuda något unikt inom traditionella medier. Konkurrenter i storstäderna som DN, SvD, GP och Sydsvenskan har en etablerad fördel med historiskt lojala prenumeranter, som inte gratistidningen Metro har. Allt unikt Metro kommer ha att erbjuda framöver är i princip en webadress, metro.se. Bloggens slutsats är att överlevnadsmöjligheterna för Metro är väldigt små, även om man kan leva på eventuella omdömeslösa investerares pengar och fordringsägares välvilja ett tag till.
Samtidigt är det förstås synd att maktkoncentrationen i svensk media ökar när Metro framöver går i graven. Bonnier har fått godkänt av konkurrensverket att förvärva Mittmedia, vilket minskar mångfalden i ägandet ytterligare redan innan Metros kommande frånfälle. Förvärvet av Mittmedia innebär förstås effektiviseringsmöjligheter, eftersom omskrivningen av utländska nyheter eller återpublicering av TT-släpp kan samordnas mellan alla olika tidningar.
Ska du ta dig fram i medialandskapet på Internet måste du erbjuda antingen en unik röst eller ett unikt innehåll. Helst både och. Annars kommer jättarna och de skattepengdiande gratistjänsterna SVT och SR att slå ut dig. Man kan också satsa på att göra korta omskrivningar av andras artiklar, som Schibsteds Omni och Svenskt Näringslivs fPlus på samma tekniska lösning, men Omni går förstås också med förlust.
16 kommentarer
Kan inte påstå att jag saknar Metro, när man sitter och väntar hos läkaren eller tandläkaren brukar man bläddra igenom den, sällan något läsvärt förutom horoskopet .
Begrep aldrig hur någon kunde köpa tidningen av Kinnevik för många miljoner kronor för några år sedan vars affärsidé var annonser på tryckt papper. Köparen fick ju sälja till lycksökaren FlyMe Ager-Hansen för 1 kr. Han tänkte väl går det så går det. Det funkade ju med rekonstruktion för Hjörne med Stampen (GöteborgsPosten mfl.).
..och där är vi nu. Annonser på döda träd lär vara lika framtidsinriktat som gårdagens blöjor…
Gäsp, vem läser Metro?
Detta borde Metro förutsett — att folk idag använder mobiltelefonrer på tunnelbana och bussar. Jämför med Kodak eller varför inte med svenska Facit, där dom långd före att det skulle gå åt "pipan" viste det.
Bara en tidsfråga tills vi slipper Metro.
Skit också. Jag som brukade ta en Metro någon gång ibland för att ha något att putsa vindrutan på bilen med.
Ungefär liknande användningsområde har jag. Brukade använda den för att fläktar lite om man känner sig varm…
Trist, under snart ett kvarts sekels pendeltågspendlande har Metro varit ett utmärkt sätt att börja dagen. Räcker lagom några stationer innan jag tar fram en bok. Ofta de viktigaste nyheterna, blandat med bra och välskrivna artiklar, kolumnister med lätt vänsterinriktning som får igång adrenalinet på morgonen. En kvalitetsprodukt jämfört med vad de flesta medresenärer numer läser i sina mobiler.
Ja, jävla bra att de inte skräpper nör längre…
men nu har ju fått de däringa jävla sparkacyklarna istället som dräller här o där..
Å bligar man två sekunder för mö åt de där jävla fubbickarna som driver runt i köpcentrana i märkesklär , mobil och burk med energidricka i handen o som hänger på rullebören så får man "onda ögat" ju
Alla papperstidningar kommer att gå samma öde till mötes. Bara en ganska kort tidsfråga. Digitala kommer att förflackas till förmedlare av en tillfälligt dominant nyhetssajt som TT i Sverige. Omni har fattat och serverar korta omskrivna metronyheter med länkar till andra. Överetableringen av nyheter är total, och bara de med minst omkostnader överlever, redaktoriell reklam och nyhetsannonser. Andra nischer är förstås skandaler, söta kattklipp och liknande (Ab och Expressen), eller hat av olika slag. I framtiden kommer seriösa nyheter att produceras av relativt får statsfinansierade media. Om den situationen är bra eller dåligt får man själv bedöma.
Jag slutade läsa Metro när de slutade med seriestrippen Elvis.
Klaga inte på Metro.
När Metro var nytt, så sade en del fattiga pensionärer upp prenumerationen på sin dagstidning och tog en promenad till närmaste T-bane station istället.
Metro började ta kål på de gamla dagstidningarna innan folk började surfa på nätet och läsa nyheter där istället.
Metro var tidigare före, men nu är de efter. Eller hur man nu skall säga.
Mönstret känns igen: företag X ligger leder över konkurrenterna, ledning och anställda får veta detta, de fortsätter "veta" detta tills det en dag blir uppenbart att de ligger långt efter konkurrenterna (sen följer uppsägningar och andra panikåtgärder och i bästa fall kommer man fortsätta som spillror av sin forna storhet).
Det går även applicera på en stats självbild. T.ex. hur mycket bättre landets utbildningssystem är.
Alltså själva iden med företagsrekonstruktion är väl i grunden sund, men kanske borde inte frågan ligga hos bolaget och dess nuvarande ägare. Det är ju trots allt nuvarande styret som satt företaget i den situation som det befinner sig och vad säger man om att försöka med samma sak igen och förvänta sig annorlunda utfall?
Har funderat på om man inte istället skulle ha andra verktyg för kronofogden att verkställa med. Man kan beslagta tillgångar och sälja på exekutiv auktion. Kanske skulle man kunna ha exekutiv nyemmision som verktyg (där alltså spekulanter får lägga bud på aktier på det att fordringsägare kan använda sina fordringar till nominellt värde som betalning).
Samma sak skulle kunna gälla om ägarna vill sätta bolaget i likvidation.
Detta skulle innebära att man kan säkerställa att kritiskt viktiga företag fortsätter verksamheten. Om någon tycker det är nödvändigt att företaget fortsätter verksamheten kan de då framtvinga det (om man har råd att skjuta till nödvändigt kapital).
Om Qviberg fått fullfölja köpet hade Metro möjligen blivit ngt så unikt som en borgerlig tidning i Sverige.
Vi minns hur vänsteretablissemanget, med Mp i spetsen, intervenerade med hot att utestänga Metro från t-banan så att detta förhindrades. Because fri och oberoende media är viktigt för dem.
Som det blev förtjänar Metro inget annat än samma öde som Politism och ETC. Good riddance.