En läsare som har genomfört en mycket krävande militärutbildning till ett särskilt förband konstaterar angående inlägget om toxisk maskulinitet att män som “biter ihop” är tärande för gruppen och de som klarade tester och utbildning var de som hade kontakt med sina känslor, inte de tävlingsinriktade.
 |
| Baskerprov på K 3 Livregementets husarer. |
Bloggläsaren kommenterar inlägget om toxisk maskulinitet som följer:
“Jag har genomfört militärutbildning med mycket krävande psykologiska och fysiska tester. Ca 30 av 600 sökande genomförde hela utbildningen.
Detta var ett gäng män som utåt sett ses som maskulina eller främst porträtteras som männens män i media/film. Gemensamt för oss som klarade alla testerna/utbildningen var att vi hade kontakt med våra känslor och kunde behärska oss själva. Vi försökte inte visa att vi var märkvärdiga inför gruppen eller befälen. De som var mest tävlingsinriktade och hördes åkte ut tidigt i testerna då de körde sönder sig själva antingen psykiskt eller fysiskt.
Att bita ihop kan vara att stanna gruppens frammarsch för att ta hand om en kamrats kalla fot så han inte förfryser. Om någon skulle “bita ihop” och inte berätta för sin grupp att man är psykisk instabil eller har fysiska problem riskerar man säkerheten för hela gruppen.
Det är samma problematik utanför militären. Det går runt massa tidsinställda bomber som tror de är maskulina och “biter ihop”. Samhället eller de närstående får sen städa upp efter dessa män då det varit osanna mot sig själva och alla runt dem. Det är farligt att inte berätta vad man känner eller hur man mår.
Man blir i alla fall inte uttagen till något specialistförband genom att vara det samhället kallar för maskulin. Varför lurar ni er själva att män ska vara på ett visst sätt? Tänk på människorna ni har runt er och lever med, om ni ska få ut potentialen av varandra kan inte vissa i gruppen gå runt bita ihop. Du är endast tärande.”
Så lyssna på någon av de uppfattat mest maskulina som existerar i Sverige, någon som utbildats till en av våra dödligaste krigare någonsin. Dit når man inte genom att bita ihop.
I DN:s reportage om Särskilda Operationsgruppen 2014 (“Sveriges hemliga krig”) konstaterade reportern att vederbörande aldrig sett män kramas så mycket som inom SOG.
Man kan i övrigt konstatera på kommentarerna på förra blogginlägget att väldigt många har en lång väg att gå till självinsikt och förståelse, och att detta uppenbarligen är en fråga som behöver arbetas med. Sedan är man generellt knappast överraskad över vilka kommentatorer som står för dessa yttringar. Det finns tydliga klustringar av en del värderingar av ålderdomlig bäst förut-karaktär. Vad den tysta majoriteten tycker i frågan är en annan sak – av bloggens runt 50 000 veckoliga unika läsare kommenterar färre än 100, och de flesta som kommenterar är av skrik högst-typen vi alla känner igen från Internet.
För er som fortfarande har svårt att förstå begreppet toxisk maskulinitet, så är det inte samma som maskulinitet, utan när delar av maskuliniteten leder till självskadebeteende, som skadar mannen ifråga själv, och ytterst i andra steget hans omgivning. Det är alltså inget fel med att vara maskulin, utan felet är att en del inte kan hantera detta och blir självdestruktiva.
72 kommentarer
+1 för bra inlägg.
Jo själv är jag en lagidrottare. Men det finns nog utrymme för att även individer mer stor tjurskalle att komma till rätt här i världen.
Inte i ett stridande militärt förband dock.
Det finns fler positioner i samhället någonstans passar de in.
Ja,säkert. Parkeringsvakt t ex.
Eller bygglovshandläggare. Suck.
@Henrik-menar du inte tjockt pannben snarare, dvs seghet och jävla anamma aldrig ge upp?
Skall man dödsmarcha med jägarpackning eller göra en Mikael Ekvall så krävs det väl lite sisu.
Jodå individer med stor tjurskalle går att använda som E-värnpliktiga. Jättebra som pjäspersonal på haubits m/40.
Bra påpekande. I jobbsammanhang är enligt min erfarenhet de högpresterande ofta psykiskt instabila, ångestdrivna. Många av dem kraschar förr eller senare med utmattningssyndrom eller annan livskris som följd. Kanske har de tillbringat ett par decennier åt att jaga andra människors drömmar istället för att fundera på vad de själva faktiskt vill. Det kan ofta bli en tuff insikt när det går upp för dem.
Och det här med att vara i kontakt med sina känslor tror jag också är väldigt viktigt. Det är ok att bli arg ibland, eller ledsen, det viktiga är att man förstår vad det är som gör att man känner som man gör, och att känslorna inte får orimliga konsekvenser i form av impulsiva handlingar.
Men det är ju samtidigt de högpresterande som gör att företag går ihop och att jobbet blir gjort – medan de som känner efter och går på instinkt typ vabbar varannan måndag och alla fredagar och/eller är hemma hela veckor och odlar sina psykoser.
Ersätt alla högpresterande svenskar med siestavänstermänniskor… så landar vår ekonomi och välfärd på italiensk och grekisk nivå, typ.
Fullt möjligt att känna efter, konstatera att det känns sådär, och sen gå till jobbet och göra sitt bästa.
Jag skulle vilja påstå att det är de normalpresterande som får företagen att gå ihop, de utgör den allra största gruppen.
@AndreasE:
Nej, nu har vi blivit så PK att alla är högpresterande och ska ha medalj. Men det får man väl inte säga i det här landet längre.
OK, förlåt…
Jag fiskar naturligtvis på morgonen, går till fabriken på eftermiddagen och läser Platon på kvällen.
"erfarenhet de högpresterande ofta psykiskt instabila, ångestdrivna. Många av dem kraschar förr eller senare med utmattningssyndrom eller annan livskris som följd"
Finns ingen som är alltigenom stark, alla har svagheter och styrkor. Frågan som jag ställer mig, vem som är psykiskt instabil och vem som avgör detta? Vi föds olika, med olika defekter, det är bara narcissister som är allt igenom perfekta.
I vissa miljöer och tider förändras det som tidigare var starkt och positivt till något som är fel och negativt. En sak som idag är en defekt kan tidigare varit en stor fördel.
Dessa som du talar om som ångestdrivna och högpresterande tror jag tillhör en av de som tidigare hade en stor fördel. Förr i tiden låg man i när vädret tillät det. När vintern kom så gick alla ned i tempo varken de ville det eller inte. Då var det en stor fördel att gått för fler varv än vad man egentligen klarade av på sommaren. Det är bara nu när samhället pajat vår naturliga rytm som dessa ses som defekta.
Ben, sitt bästa? Låter kommunistiskt? Om idioten inte finner sin plats som geni, vi är nästan alla det på något, så blir det inte bra nog för mig som kapitalägare, chef, kund. Allt är psykologi och kultur som sagt,
Paretoprincipen existerar även om den inte är absolut. Du är troligen en tärnade onödig individ, inte just du kanske, men om du frågar en miljon människor är nog mer än 80% onödiga, om vi nu kör de principer vi faktiskt anser sanna och hyllar. Folket är glatt om utbildningen hade en mening, om systemet ligger så, om de kan belåna huset och "investera", osv, ingen vill höra surkartssnacket och om verkligheten blir fel, ja, då ändrar vi några antaganden. Ta t.ex lån på lån, Bert lånar ut 1 kr till Staten via en obligation, obligationen köps av någon som kan belåna den, denne bygger ett hus, som belånas, sen lånas det mer o mer.
Vi är rika. Vi har ju assets? Bara det att ska det rulla på *måste* lånen öka. Annars förblir lånen men inte värdet.
Varför har vi eg skatt om vi inte har guld? `
Jag är fett instabil för jag ser lögnerna, min tanke vidimeras för det mesta av kloka personer i kvarnarna. Men inte kämpar de emot, nej, de har psykologiska och kulturella tankar, jurister, ekonomer, lärare, läkare, (som egentligen ska vara massiva evidenstekniker, men, då måste man ju vilja söka evidensen på riktigt, det görs inte om inte det personliga hotet är stort).
Varför förstör man socialismen? Klart vi kan! Klart det blir billigast och bäst på områden där alternativen är få eller inga. Om man vill. Det går inte att ha billig el pga politiska intressen, strunta i investeringar, se annat som viktigare och fibbla bort pengarna. Nu sjunger vi sången om dyr energi, dyr bostad, dyr mat, dessutom är det inte femstjärnigt gjort ändå. Pyramidspel som sen ska hackas ner, det ska vidare fördelas till de som ju var ordentliga anständiga smakfulla strebers. Annars är det ju fel. Blir dålig stämning bland intelligenta som kan bygga intresseföreningar.
I Bibeln kan vi läsa om odjurets märke, att ingen ska få köpa eller sälja utanför dess kontroll. Och vad man hyllar när så defacto händer (ex. kontantfritt). Om du nu tänker, äh, bibeln, så kan jag föreslå skatt på fritid, låter väl mer logiskt än skatt på arbete egentligen? Med de teser "vi" hyllar.
Är den Somaliske kamelskötaren egentligen inte mer i kontakt med en långsiktig sund verklighet?
@ 6Tant: Bra poäng om årstidernas inverkan på vår evolution där!
Andra egenskaper som att vara analytisk och förmåga att fatta beslut samt improvisera måste vara viktiga.
Jag förstår vad artikelförfattaren är ute efter och jag håller med till 100%, men jag vet inte riktigt om det är just "bita ihop" som man skall kalla det. Jag kan tänka mig att man kan mena lite olika när man säger "bita ihop" och att det nog ibland kan vara bra att man biter ihop eller försöker få andra att göra det.
Jag försöker lära mina barn (dotter och son) att vara långsiktigt engagerade och fokusera och försöka under lång tid och att inte ge upp efter ett första misslyckande, vare sig när det gäller skolarbete, idrott eller annat i livet, är inte det på något sätt att "bita ihop"? Att fortsätta försöka, kämpa, träna trots att man kanske inte ser någon direkt belöning eller positivt resultat av allt jobb man lägger ned.
Om min son skulle skada knät under en fotbollsmatch och måste genomgå en längre tids rehabilitering med tråkiga styreketräningsövningar två gånger per dag (som han kanske inte alltid är så pigg på att göra) i ett par månader, är det inte just "bita ihop" han skall göra då?
Att fortsätta med någonting viktig som känns tråkigt och jobbigt trots att kroppen och själen säger åt en att ge upp skulle jag väl nog ändå vilja kalla för "bita ihop" men jag kan inte för min värld kalla det för "toxisk maskulinitet" eller att det skulle vara någonting dåligt, snarare karaktärsdanande.
Precis. Det där med att "bita ihop" kan tolkas lite olika, eller ges lite olika betydelse. Jag tolkar det mestadels positivt, åtminstone ställd inför en uppgift. Det ska inte tolkas som en livshållning att bittert fördra det outhärdliga utan att försöka ändra på betingelserna. I lumpen fick man lära sig att "gilla läget". Och det engelska 'grit' har utforskats som en värdefull individuell egenskap för framgång. På finska har vi 'sisu'.
Håller med.
Det gäller att veta när man skal "bita ihop" och kämpa på för att nå ett mål, eller man inte skall "bita ihop", och be om hjälp.
Sisu, grit eller jävla anamma.
Jag håller med, för mig betyder "bita ihop" att kämpa på trots motgångar.
Tror aldrig att jag hört uttrycket användas på det sätt som blogginläggets författare gör faktiskt.
Snarare pratar han om macho-kulturen, som är ngn slags missriktad stolthet/prestige/heder, där man inte klarar av att be om hjälp, eller där inget annat än förstaplatsen är gott nog. Dvs, man kan inte visa sig svag. Det har inget att göra med att bita ihop och kämpa vidare.
Tycker ordet ödmjuk hade passat bättre. Att fråga andra om råd och alltid kunna släppa sin lösning om någon annans är bättre är mycket viktigt.
Att "bita ihop" är väl just det, man biter ihop, håller käft och slutar gnälla. Det är iaf så jag tolkar uttrycket. Att arbeta igenom tuffa episoder handlar ofta mer om att motivera sig själv och se ett långsiktigt mål eller slut på eländet. Det målet kan man nå genom att antingen "bita ihop", med risk att ingen i ens omgivning förstår vad som pågår eller också kan man vara kommunikativ och involvera andra i sin misär. Det senare leder ofta till en mer sammanhållen grupp, det öppnar upp för kamrathjälp vilket är en enkel poäng vad gäller förbättrad gruppdynamik. Sen kan man involvera andra på rätt och fel sätt naturligtvis, substanslöst gnäll hjälper ingen. Jag skulle mycket hellre använda mig av ordet målmedvetenhet istället för "att bita ihop". Det beskriver mer av vad man gör istället för hur man ska göra det.
Jag tror ett bättre ordval skulle vara "prestige" / "prestigelöshet".
Machokulturen handlar mycket om prestige. Det är nog ofta den som i slutändan är orsaken till självskadan.
Prestige och förakt för svaghet, vilket kanske bottnar i en rädsla att bli den som utesluts ur gruppen.
Bästa svaret! Prestige är nyckelordet.
Samtidigt är det mycket lätt för de som redan har mycket prestige att säga att allt skulle vara mycket bättre om alla andra släppte mer på prestigen.
Nä . Machokultur handlar om att göra sitt jobb även när det är motigt och inte ständigt gnälla om det.
+1
Off Topic: Nu är SVT i farten igen med rysk propaganda.
SVTs "rysslandexpert" Bert Sundström säger bl a "Jag tror därför inte att det är Ryssland som driver på upprustningen utan de känner sig tvingade att svara på sådant som USA gör."
Samt att "USA har bestämt sig för att dra sig ur avtalet och då ser inte Ryssland något annat alternativ än att göra detsammma. Ryssland säger ju sig vilja behålla avtalet och beklagar det här."
ej länk:www.svt.se/nyheter/utrikes/korrespondent-usa-och-ryssland-ar-fast-i-en-boxningsring
“Så lyssna på någon av de uppfattat mest maskulina som existerar i Sverige […]”
Vid det här laget måste du ju själv höra förvirringen?
Jaså. Maskulinitet och toxisk maskulinitet är inte samma sak. Antar att du tror att begreppet avser att all maskulinitet är giftig. Inte mitt problem dock att du har svårt för läsförståelse.
Måste jag på riktigt punkta ut detta?
* Du påstår att “toxisk maskulinitet” beskriver ett samhällsproblem sprunget ur att samhället har en dålig bild av hur en man ska vara (insändaren drar samma godtyckliga slutsats; ni tycker att andra tycker så, eller vadå?).
* Du menar å andra sidan att insändaren av samhället uppfattas som bland det mest maskulina som existerar.
Det är alltså bevisligen hittepå-argumentation. Nej, maskulinitet poträtreras sällan sinnessvagt ens i action-Hollywood, som insändaren försöker hävda. Det stämmer helt enkelt inte.
Vad ni trycker på är *avsaknad av utvecklad maskulinitet* och hela jävla samhället håller med er av den enkla anledningen att det finns naturliga bakgrunder till detta. Och parallellt gnäller du liksom på JPB som mer än de flesta människor på jorden hjälper män som inte fått den hjälp de behöver att utveckla sin maskulinitet.
Du kan inte seriöst påstå att det inte finns ett stort antal personer inom den så kallade feministiska rörelsen som på allvar menar att all maskulinitet är toxisk maskulinitet.
Lite dubbelnegationer osv där Erik, utveckla och exemplifiera gärna.
Gudrun som ledde Fi talade ofta i generaliserande termer, t ex att svenska män är som talibaner och samma förtryck här som där. Utan att citera exakt.
Att extremvänstern kidnappar t ex feminismen, miljörörelsen och HBTQ-frågor är mycket olyckligt.
Gällande exempel kan man ta skrivandet och hyllandet av SCUM manifestet.
Linus – Det är när man "biter ihop" som det blir toxiskt enligt Lasse.
Att dom kramas så mycket i SSG är så klart bara ett uttryck för sexuell frustration, dock. Ligger man ute månader i sträck börjar ju den minst skäggige i förbandet se lite halvsexig ut.
De bajsar väl fortfarande ihop, eller är det också helt fel värdegrund nuförtiden?
Vet inte, aldrig varit med där. Men man duschar ju ihop och det är ju vanligt att bajsa i duschen för att spara tid, så jag antar det.
Eller så är de mentalt ryssar, de kramas och pussas ju en hel del. Jag vill inte kramas med män i massor. OK, vid stor seger, OK vid enormt nederlag. Och det är ju något du upplever, kanske de har många dylika emotioner?
Eller så är det förberedelse för att vara nära andra män i en kultur som var bögnojig? Bordeller är ju vidare otänkbara.
Att bajsa i duschen är vekt.
Riktiga män bajsar i badet.
Fjolla, riktigt bizarra män badar i bajset. Du måste vara betald av bröderna Nilsson.
Sverige och särskilt i Stockholm finns flest ensamhushåll, kan bli toxiskt i längden sitta hemma med låg pension ensam.
Lika bra att kämpa kvar i arbete i det ända sociala sammanhang folk har och orkat med, huvudet in i kaklet.
Så är det, dessutom så super de för mycket ofta om de alltid kan vara rent berusade. Men vill någon ändra detta? Nä. Läpparna må tala, pennan gå, agerandet visar.
Måste hålla med några av de som kommenterat att Cornu inte definierat uttrycket "bita ihop" på ett rimligt sätt.
Men det är å andra sidan lite av Cornus stora svaghet, att på ett godtyckligt (och knappast korrekt) sätt snickra ihop en egen definition av något och sen bygga upp en argumentation och göra hetsiga utfall mot meningsmotståndare.
Vem minns inte klassikern "nyliberal" som enligt Cornu var nån slags kapitalistisk samhällsparasit. Tror han var ganska ensam om den definitionen.
Sen såg (ser?) han väl BNP-tillväxt som något suspekt som är allmänt skadligt och som hotar mänsklighetens fortlevnad.
Halmgubbeargumentation. Argumentationsfel.
Googla argumentationsteknik Temasek. Du har lyckats snickra ihop tre stycken fulla av felaktigheter.
Is that you, Ho Ching?
Hur var det då med "nyliberalen" Cornu, definition?
Du försvarade med näbbar och klor nåt om kapitalister som roffar år sig skattepengar.
Jag vet inte om du menar mig Ben, men om jag skriver textstycken blir det kanske tydligare.
Ho Ching är Vd för Temasek
Förvisso ett uppenbart inlägg, för någon som kan lite om det mänskliga psyket. Men tål att skrivas i text. Vad jag uppfattar, är faktisk att många Svenska kvinnor, är så osäkra i sin kvinnlighet. Uttrycken är olika, men anledningen är den samma. // "Jag har bara alla mina jävla ord"
Säkert bra för karriären att skriva löst tyckande med lagom genusfloskler.
Off Topic, tråkmånsar:
ser man på Mellot inser man att Sverige verkligen är multikulturella.
Här ryms både Arja och Nano. Presenterat av Erik som Saade och Kodjo.
Jag vill tacka livet… Nej fan det blev fel, jag vill tappa bostadsbubblan som gett mig så mycket.
Det är artister. När de Romerska kejsarna tog tag i sitt machosyndrom (Nero, Caligula) blev det lite knorr bland eliten. Nu ser man ju inte mello om man inte är gammal eller barn. Fast…vem vill att barnen ska se detta?
"En läsare som har genomfört en mycket krävande militärutbildning till ett särskilt förband konstaterar angående inlägget om toxisk maskulinitet att män som "biter ihop" är tärande för gruppen och de som klarade tester och utbildning var de som hade kontakt med sina känslor, inte de tävlingsinriktade"
Det hela vilar på vilka kriterier som uttagningen vilar på. Sverige förändras ju inför våra ögon. Det viktigaste för uttagarna är kanske inte att få de bästa soldaterna, istället kan uttagningarna vara baserat på få soldater som antingen är lojala emot systemet eller som signalpolitiskt verktyg för hbtq vänligt försvar.
Nje, knappast i operativa specialförband? Mer info om vad som praktiskt menas, hur var testerna, vilka är syftena, skulle vara kul.
Det snackas mycket om Alfa hannar, men det verkar som om man har glömt, att det är en gruppen det handlar om. Jag antar att det handlar om gruppen och dynamiken i den som gör dem framgångsrika.
"han som alltid ska vinna och kaxa sig över andra kanske är jätte duktigt , men vem vill arbeta med honom.
Läste bara rubrikern: Tärande! Vadårå! Vet ni inte att räddningen är här! Wiktoria och Mohombi gick vidare! yeeeey! suck on that proffstyckare och låtsasekomomer! räddningen är här och den är med oss 5 veckor!
Spelar inte så stor roll va´ mr LW skriver, 5 veckor och framåt ät är vi räddade!!
#melloärhär!
förlåt…glömde de obligatoriska taggar: #sesseliv #glömattekonominkraschar #fintpåenlördag #ryssenbehöverintekommavitallivetavosssjälva #lördagsmys #varihelafridenärbengthansves?
Snacket om toxisk maskulinitet är bara vänstersmörja och ett försök att göra alla till fjantiga pk-typer.
Maskulinitet är förvisso inte enbart positiv: det kan slå över i våld och sexuella trakasserier. Två procent av männen står för i princip alla våldsbrott, andelen som ger upphov till #metto-rubriker är nog liknande.
Poängen är att detta hateras inte fenom att snöpa alla män eller göra dem till mjukisar som leker med dockor. Det skulle heller inte lyckas utan säkert leda till otrevliga bakslag.
Pojkar i snitt – de individuella skillnaderna är stora – behöver mer fydiska och mätbart tävlingsinriktade lekar. De har driv, men kan förlora fokus och tröttna när det inte går framåt.
Lösningen på allt detta är att socialisera pojkar i en anda som bejakar de goda sidorna och skapar karaktär hos män. Bland annat just bita ihop och inte ge upp. Samt vara gentlemannamässig och beskyddande mot kvinnor.
Problemet med toxisk maskulinitet är att det som begrepp är starkt förknippat med identitetsvänstern, och med andra idéer som mikroagressioner, "säkra rum" etc..
Tidigare pratade man ju om hypermaskulinitet, som jag tycker passar bättre som ord när man problematiserar maskulinitet och dess normer. Egenskaper kan vara bra och dåliga, och så gott som allt är dåligt om man kör det till 100%.
Att vänta tills man har en tumör stor som en fotboll innan man går till läkaren är galet såklart, men att fortsätta sträva på när man går i en snöstorm istället för att lägga sig i den sköna snön är att föredra.
Tävlingsinstinkt kan hjälpa, men om man är så tävlingsinriktad att man inte kan samarbeta så är det en last, både hemma och på jobbet.
Men som sagt vara 100% av något är i regel inget bra, 100% snäll, 100% bita ihop, 100% känslosam, 100% känslokall etc.. så nej, vara hypermaskulin är inget bra.
Det är testosteronet som är boven bakom problemet men lösningen är lite jobbig😩 samtidigt gör det ju viss nytta på prestationsförmågan och initiativförmåga.
Off topic men slöseri till noll nytta av regeringen vilket irriterar mig (de kunde flyttat sida vart som helst bara det blev billigare ex till glesbygd/mindre stad/annan stadsdel i samma stad) https://www.publikt.se/artikel/sidas-flytt-dyrare-vantat-22156
"någon av de uppfattat mest maskulina som existerar i Sverige, någon som utbildats till en av våra dödligaste krigare någonsin."
Eh? Enligt vems uppfattning? Kanske bara jag som icke-möp som sticker ut.
På soldatprovet när jag gjorde lumpen fick jag ett skavsår på hälen. Men jag bet ihop. Jag sa till mig själv att jag ska klara detta om jag så ska gå på benpiporna i mål. Befälen de drev på takten. De ville vinna. Så det var inte lätt att stoppa upp gruppen mentalt för att lägga om ett skavsår.
Vi klarade provet. Jag klarade provet. Ingen noterade min åkomma vid målgång och jag fick min pin. Jag slapp göra om provet. Det skulle varit en stor prestigeförlust att behöva gör om provet enbart jag.
Det slutade inte med detta. Jag fick en infektion och blodförgiftning i såret dagen efter och fick åka till ett civilt sjukhus för att göra rent såret och bli omlagd. Fick kryckor och stötte på regementschefen när jag kom tillbaka. Han stoppade mig och frågade mig vad jag gjort. Jag förklarade och han menade på att jag skulle vara stridsduglig efter provet och borde därför varit underkänd. Men eftersom jag ändå fått mitt godkännande av befälen som stod vi målgången, så fick det gå för denna gången. Han ville dock veta vilka de befälen var.
En vecka tog det innan jag var någorlunda på fötter igen. Detta talar inte minst om hur illa det är att bita ihop istället för att bekänna för gruppen och be dem stanna upp och få fixa fötterna innan vi fortsatte.
En hel del går att skylla på ett allt för auktoritärt ledande. Chefernas iver att vara först i mål dominerade uppgiften och gav inte utrymme till något annat än att alla skulle ge allt de kunde. Här gallras goda ledare från dåliga. Den omtänksamme ledaren är den egentlige vinnaren, även om vi inte skulle kommit först i mål. Han hade fått stridsdugliga soldater när marschen var avklarad. Nu hör till saken att vi kom sist i mål ändå, av de grupper som höll tidsramen, och det berodde på att ledande befäl inte kunde navigera rätt i skogen och gick fel med oss ett par mil. Det blev ju inte bättre för skavsåret heller, för den delen.
Även om mina förberedelser också var orsak till skavsår så tyckte jag ändå att jag var tillräckligt redo för uppgiften innan. Men oberäkneliga händelser kan inträffa.
F.d Kustjägare ( 80 talet ) f.d Främlingslegionär ( 80-90 talet )…. jag har sett även tjurskallar och är en av de som har bitit ihop i svåra stunder, gick utmärkt för mej med flera. Med det inte sagt att alla klarar av eller att det funkar i alla lägen, men tro att ett sätt är det rätta för en grupp fel såvida inte den som satt samman sökande gjort det på basis att alla/ majoriteten skall vara på ett vis.
Styrkan i en grupp är just olikheten och det förstår man när man varit en del utav en sådan grupp, men klart inget slår erfarenheten utav SIOP ( Special Internet Operations Group ) den klår oss alla som har någon verklig erfarenhet.
Ingen lust att ge mej in i Internet strider eftersom man inte får medaljer för det :p så vidare diskussion i ämnet för min del är föga intressant.
Vill även tillägga att jag är FM anställd med en god insikt i våra krävande förband och min erfarenhet som "köttskalle" använts aktivt i rekrytering såväl som utvärdering.
Till saken hör att man både kan bita ihop när det är rätt läge för det och bejaka känslor ( för de som gillar det uttrycket ). Allt har sin tid och plats.
Är det av bloggen bekräftat att läsaren verkligen genomfört en "mycket krävande militärutbildning"?
Språkbruket är för en person som spenderat tid i försvarsmakten märkligt. Specialförband, inte specialistförband, är det vedertagna begreppet för enheter med särskild uttagning, utbildning och uppgifter. "att stanna gruppens frammarsch" är heller inte i närheten av FM-lingo där man talar om framryckning.
Bara fundersam.
En tanke slog mig angående detta ämne om "toxisk maskulinitet", och jag är för övrigt med på konceptet att när man försöker vara maskulin och tuff så kan det vara skadligt om det tas till sin extremitet. Det jag funderade på är, finns det någon motsvarande "toxisk femininitet" som visar sig hos kvinnor? Jag kommer inte på något själv så här på rak arm.
Det här är ingen what-about-ism, utan mer bara en fråga som dök upp. Tänker att både maskulinitet och femininitet borde kunna vara toxiska i någon mån, när de tas till sina extremiteter.