Det talas vitt och brett om att föräldrar finansierar åtminstone kontantinsatsen åt sina barns (första) bostad, eftersom det krävs åtminstone 15% av köpeskillingen i insats. Hur vanligt är detta egentligen? Är du som läsare drabbad? Svara gärna nedan.
 |
| Bostäder i Lomma. |
Tydligen sägs det vara vanligt att föräldrar ställer upp ekonomiskt för att barnen ska kunna köpa en egen bostad. Antingen med föräldrarnas sparpengar, eller genom att föräldrarna belånar den egna bostaden. Det kan handla om kontantinsatsen på 15% eller rent av hela beloppet till bostaden.
Är du drabbad? Har du fått stöd av dina föräldrar, eller har du som förälder hjälpt dina barn ekonomiskt så de kan köpa en bostad? Berätta gärna mer i en kommentar och svara på enkäten nedan, eller på denna länk.
Det hela är inte helt oproblematiskt på flera plan. Dels kan ju bostaden användas (inklusive vid försäljning och byte till annan bostad) för ett gemensamt boende med en blivande sängpartner, så man finansierar någon annans barns bostad. Dels kan ju föräldrar vara skilda – hur hanteras det då? Ställer bägge upp eller bara den ena och subventionerar då den andre förälderns ekonomi, kanske rent av den andre förälderns och dennes sängpartners semesterresor?
Och hur finansieras det? Eget sparkapital? Tar upp egna lån? Svara nedan om du är förälder som finansierar barnens boende. Barn kan inte förväntas veta hur föräldrarna finansierade det hela, så det frågar jag inte om.
Hur ser ägandeformen ut? Går du in som formell delägare eller är det i praktiken en gåva, alternativt utfärdas ett privat skuldebrev eller revers på beloppet?
Berätta gärna mer kring personliga anekdoter i kommentarer nedan.
55 kommentarer
Generationerna som snart kommer ut på bomarknaden, kommer ej få hjälp av sina föräldrar med någon kontant insats. Deras föräldrar har själva flera miljoner i lån och kommer ej att kunna bidra.
kanske mor/farföräldrar kanske kan hjälpa, men har man 2 barn som i sin tur har 2 barn var , så kan ju det ta på kapitalet rätt fort..
Samtidigt kommer vi att se en av de största överföringar av tillgångar mellan generationer nu när befolkningspyramiden inte längre är en pyramid.
Det löser sig ändå. Kör kronan i botten och hoppas på att utländska företag erbjuder löneförhöjningar motsvarande valutatappet. EUR = 10,64 nu =). SEK sjunker med 10 öre för varje gång jag nämner valutan. 🙂
Kan inte staten gå in med skattepengar som för hazarerna..?
Man kan också ha reformer för att få igång flyttkedjor osv. Och kanske se till att ej enbart bygga lyxkåkar utan besinna sig lite.
Men annars, – visst kapitalöverföringen mellan generationerna sker, men är det vwrkligem kapital eller skall det snarare ses som en sorts "vi klamrar oss fast i bostäderna" överföring.
Det behövs även en diskussiom om vad är det faktiskt som behövs.
Man kan ju båda ha mottagit stöd och gett stöd. Första enkäten borde ha varit delat i två..
Ta det du gjort senast, dvs som förälder i så fall…
P.S. Kalla det gåva/förskott på arv som svaret för min del. Sparande iof påbörjat och investerad från barnens födelse. Medan man själv mottog lite stöd i sin tid, ser jag det som viktigt att barnen förstår värdet av hyfsad ekonomisk frihet genom att sikta mot relativt låga kostnader och erhållande av passiva inkomster utöver inkomst på arbete/företagande.
När jag var ansvarig för ökenomin i breffen fick vi några yngre nya medlemmar där päronen stod med som delägare i föreningen. Vi hade några få tvåor , 80% var större 3or eller 4or.
Det var en del inteckningar på breffen där päronen stod med men sällan mer än 50-60% av köpeskillingen. Riktnivå 20-22 tkr / kvm i köpeskilling så säg enbhalv mille cash från päronen.
Närcentralt i Lund. Eller som en bostadsutvecklare skrev i sin annons, "citynära" …
Man köper väl inte en lgh till sina barn att äga, utan äger isf den själv och låter barnen hyra. En helt vettig lösning i många fall
Om föreningen går med på det så ja, det är ju först nyligen regelverket för andrahandauthyrnimg luckrats upp.
Fråga till bloggaren – är det ngn form av ironiskt statement att det används en bild på Lomma strandstad i inlägget?
Geriatrikkoefficienten är ganska hög där ute nämligen…
Är det inte generellt så att många BRF:er har som krav av man faktiskt skall bo i sin lägenhet? Att du pappsen eller mammsen skall kunna stå som ägare (antar att de inte kommer vara boende i lägenheten de hjälper sitt barn med) tycker jag är lite märkligt.
Har aldrig hört att det skulle vara något problem när det är någons barn som bor i lägenheten.
Den vanligast formen av stöd antagligen att föräldrarna går in som borgenärer eller medlåntagare… Det kanske borde vara med som alternativ?
Sedan så kan jag inte hjälpa att fundera på hur det räknas med barn som fått arv efter mor och farföräldrar på den tiden det fortfarande fanns arvsskatt. Är det ett stöd?
Har inte fått hjälp själv, men känner minst tre som fått hjälp på olika ovan beskrivna sätt.
Lånade pengar av farsgubben när jag köpte lägenhet, så visst fick jag hjälp. Alternativet hade varit att spara samma summa som jag återbetalar till honom vilket gjort att jag kunnat köpa nu när samma lägenhet kostar runt 600000kr mer.
Vänder mig lite mot rubriksättningen. Att hjälpa sina barn/få hjälp av sina föräldrar är väl inget man "drabbas" av. Det är väl något synnerligen frivilligt. Knappast något påtvingat.
Beror nog på vilken åsikt man har, kanske bloggaren anser det vara skadligt för mottagaren att få en massa pengar så lättvindigt utan att behöva ha jobbat för dem?
Eller bara få allt man pekar på kan nog vara skadligt för vissa, men man lär sig åtminstone pengars rätta värde. Dvs de bara är bra att ha och att det finns mycket viktigare saker som tyvärr inte går att köpa..
Det är väl bara en fortsättning på curlandet av våra ungdomar. Skadligt tycker jag.
Det är lärorikt med eget ansvar och koll på vad pengars värde är.
Nja jag förstår hur ni tänker, men lära om pengars värde kan man ju göra ändå. Om barnen villkorslöst FÅR pengarna, ja då köper jag curlingargumentet, men inte om det (lånet) sker med krav på återbetalning .
Fick 5k SEK när jag fyllde 18år. Det var mitt bidrag av föräldrarna. Idag dock har jag själv en ordnad ekonomi och planerar att hjälpa mina barn med ca 1M SEK vardera när de ska leta bostad. Dock inget som de vet eller kommer att veta eller räkna med utan de ska själva lära sig ta ansvar och därefter – tidigast när de är 30år- får de denna insats/hjälp som kommer att vara ett lån som jag dock ej kommer kräva tillbaka. Jag sparar regelbundet och har inte för avsikt att belåna för att ge detta stöd.
Fick hjälp av mina föräldrar när jag var ung och nyligen så gav jag hjälp åt mitt barn, min del var bara 1/6 av handpenningen då 3 andra föräldrar också gav sina bidrag av kontantinsatsen. Min summa 50.000:-, från sparkapital som ett förskott på arvet.
Jag skulle gett mer och även lånat om det behövts, då paret som mitt barn är en del av, tvingats bo i 2:a hand i flera år helt utan utsikt till en egen hyreslgh på ett vettigt ställe.
I STHLM såklart, var annars?
@Kalle7
Har ditt barn fyra föräldrar?
Visst är det fantastiskt?
Mitt barns mamma + barnets partners båda föräldrar.
Och med tanke på hur bra partnerns föräldrar behandlar mitt barn så kan de ju betraktas som styvföräldrar då de bor mycket närmare än vad vi riktiga föräldrar gör.
Medlåntagare för ena barnet på 800k vilket efter två år löstes. 300k till insats BRF till nästa (privat skuldbrev), lån på huset. Lär dröja innan det är återbetalat.
Fick hjälp av farsan som borgenär (som det hette på den tiden) till min första BRF för 35 år sedan. Då fick man låna 100%, men med amortering på 30 eller 40 år har jag för mig.
Sen är det viktigt att alltid skriva papper. Man vet aldrig i förväg hur det kommer att gå. Första barnet flyttade ihop med sin kille. Hans familj fick lösa hans andel (hans farsa lånade ut pengarna), och vi ordnade hennes del. Vi skrev ett gemensamt papper om vad som gällde ifall de separerade eller någon dog, etc. Det hela slutade dock på bästa tänkbara sätt, och pappret kunde makuleras.
När hette det du tänker på "borgenär"? För jag antar att du menar borgensman, borgenär (=fordringsägare) är en helt annan sak ochoch är ett ord som inte bör användas om man inte är klar på att den man talar till känner till detta (vilket är inget kreti och pleti gör).
I mitt eget fall finansierades del av kontantinsatsen. I det fallet som gåva. För brorsan finansierades delar av kontantinsats med gåva, samt att han och sambon fick låna av mina föräldrar där skuldebrev upprättades. I båda fallen från föräldrarnas egna sparkapital.
Hej Lars. Jag fick hjälp med hela beloppet inledningsvis (lån men det står inte på mig). Men kontantinsatsen på 15% är ett förtida arv (har en bror också) Än så länge håller värdet ganska bra. Föreningen har runt 100k i lån på lägenheten och en relativt låg hyra. Man lägger dock på några 100-lappar för framtida underhåll.
Jag hjälper mina barn och mina föräldrar hjälpte mig, det är livets gång.
Så resonerar även jag
Mina föräldrar har erbjudit sig att hjälpa mig under förutsättning att jag köper ett hus på "rätt adress" i Stockholm, dvs. villa i någon av de populära förorterna i norrort med närhet till vatten och kollektivtrafik. Det betyder att de förväntar sig att gå in med en ansenlig summa pengar. Jag är dock personligen ytterst tveksam till ett sådant upplägg. Pengar kommer alltid med krav.
Dags för en utbildningsinsats:
Borgenär=fordringsägare
Borgensman=garant; person som ställer säkerhet
Slut utbildningsinsats
Jag har skrivit det förr… Jag skriver det igen!
Man skall lämna över "gården" i ett bättre skick till barnen än i det man själv fick överta den !
Va? Sälj gården och sätt sprätt på pengarna nu innan det är försent, vem vet vad Trump hittar på? Eller för den delen Löfven.
Nästa generation mår säker bäst av att till större del fått klara sig själv.
Jasså?
Skulle ALDRIG sälja något värdebeständigt och köpa "tjafs" på H&M eller åka till Thailand för pengarna på det sätt som "de styrande vill"…
Så att man blir ett lätthanterligt nådehjon och proletär…
Guld i madrassen är framtiden. Jag bävar inför allt djävulskap som med säkerhet kommer efter valet.
Vårt sätt att hjälpa våra två barn med lägenheter var kanske lite udda.
För några år sedan hjälpe vi vår yngsta som att med 85% av beloppet köpa en etta.
Sedan ärvde min fru en något större lägenhet som vår äldsta son flyttade in i.
För några år sedan hade båda kommit i ordning ekonomisk och själva började vi bli gamla, så det var läge att göra något.
Så vi värderade både lägenheterna vid samma tidpunkt. Den Största lägenheten fick sonen köpa till underpris.
Den andre sonen fick sin lägenhet + en "påse guld" som skulle jämna ut skillnaden i värde.
Så båda fick något av samma värde vid samma tidpunkt.
Ser det som ett förskott på arv
Frågan hur många som ser det som ett förskott på arv och inte dokumenterar det som det.
Det kan bli surt ifall man råkar sätta skorna mellan hjälpinsatserna: barn 1 får sin kontantinsats och sen när man sätter toflorna så får de dela lika på återstoden som var avsedd till barn 2.
Det kanske löser sig, men jag tycker nog man skall dokumentera det som förskott eller helt enkelt upprätta ett skuldebrev på beloppet.
Mina båda barn fick bo hemma gratis 4 år efter avslutade gymnasiestudier mot att de sparade uteslutande delen av sin lön under 4 år, sedan hade de ca 700.000kr var i kontantinsats. Jag sköt till pengar så de hade 900.000 var .Detta så de kunde finansiera sitt boende själva. De kan se det som förskott på arvet, finns inte mycket andra alternativ i Stockholm som har haft helt puckat läge för ungdomar. Idag har de andra situationer, men är de är mycket tacksamma för starthjälpen de fick, de är båda skötsamma typer som kan sköta sin ekonomi. Jag tycker inte jag skämt bort dem alldeles iallafall, detta är ett icke ovanligt lösningsalternativ bland mina kollegor iallafall.
Till att börja med köpte de lägenheten till mig och sedan betalade jag av till dem. Då var jag 20 år. Vid 30 byggde jag hus och då betalade de allt för mig. Jag har såldes fått min nuvarande bostad av dem.
Det där med "förtida arv", är inte det rätt svårreglerat om inte alla arvingar får sin del vid samma tillfälle?
T.ex. föräldrar i 60-års åldern ger ena barnet 500.000 kr i förtida arv och skriver något slags avtal runt detta. Ena föräldern blir 100 år d.v.s. 40 år senare ska då de/det andra arvingarna få sina delar (om de nu lever). Hur ska 500.000 kr då värderas med 40 års inflation och andra händelser t.ex om vi bytt till Rubel eller Euro?
Sedan finns det triljoner andra scenarier med särkullbarn, någon arvinge hinner dö och då ska denna arvinges ättligar få ut sin del osv…..
Det enklaste är kanske att göra det som ett lån till självkostnadsränta. Jag tycker gott man kan kräva pengarna åter med rimlig amorteringamorteringatakt.
Hursomhelst så kommer vid arvskillnad beloppet räknas inklusive räntor, så som det kostat den avlidne. Det blir då ganska rättvist kan jag tycka, iaf bortsett från fallet då man inte kan kvitta beloppet fullt ut…
Jag har betalat 600000 kr till vart och ett av barnen när de "spakats" ut vid 18. De har köpt bostadsrätter med vår rådgivning. Deras kusin har jag hjälpt med bostadsrätt enl. den sk 90/10 lösningen. jag äger 90% och hen 10%, som vid försäljning endast ger del av ev vinst om värdet gått upp, annars en gåva, vid förlust.
Planen här är väl att hjälpa barnen uppleva världen innan de blir bittra forumkrigare.
Hade själv hellre (både då och nu i efterhand) fått åtminstone del av arv när jag var 23-27 än någon gång från nu och framåt…
… och det är därför de nya amorteringsreglerna bara påverkar de bostadsköpare som valde fel föräldrar. Prisras skjuts upp på obestämd framtid.
Jag fick stöd i form av belåning av mina föräldrars fastighet. Dock ett lån som stod i mitt eget namn och som betalades av mig. Alltså inget som direkt drabbade mina föräldrars ekonomi, men ändock ett stöd som var avgörande för att jag skulle kunna köpa en egen bostad så tidigt som jag gjorde. Tilläggas bör att bostaden inte var någon mångmiljonslägenhet utan en villa för 700' i en småort och ett för mig livsavgörande köp då jag efter fyra år sålde fastigheten med god vinst så jag och min fru kunde köpa ett mindre lanställe med egen skogs- och åkermark.
Kul att du och din fru lan:ar tillsammans, nostalgi! 🙂
Haha, ja det är kul med gemensamma intressen! 😉
Jag bor i en tvåa med min sambo sedan 3,5 år tillbaka. Jag står som 10% ägare och föräldrarna på resten (p.g.a regler om andrahandsuthyrning i brfen), dock så har de betalat allt. Jag och sambon delar på hyran och räntan på lånet. Värdet på lägenheten har ju stigit bra, men å andra sidan är det brorsans tur att flytta hemifrån nu och köpläget är som bekant inte det bästa. Huruvida jag får en del av lägenhetens värde senare eller inte, det vet jag faktiskt inte. Anledningen till köpet från första början är att jag skulle studera i Lund och var trött på att pendla 2,5 h om dagen
Varför finns inte omvänt alternativ. Att barnen ger stöd till föräldrarna. Det har precis jag fått göra.
Jag såg till att sätta båda mina lymlar i bostadskön vid 16 år, vid 21 respektive 22 fick de hyreslägenhet i det lokala kommunala bostadsbolaget. Tvåa och en stor nyproducerad etta. Detta ett par mil norr om Sergels torg.
Är väldigt vanligt hos medelklassen, speciellt i storstäderna.Samt hos vissa arbetarfamiljer med få barn och en rejäl dos tur (tajming) som köpt sitt radhus/lägenhet till 100 % belåning hos SBAB och inte amorterat ett öre.
Alla ettor som jag köpt har varit från 40-talister som köpt lägenheter till sina barn, snorvalparna, förlåt, telningarna var inte ens med när affären gjordes upp.
Torde väl bli än vanligare att bostadsköparna blir beroende av gamla pengar då Perssons regering först avskaffade gåvo- och arvsskatten samt Reinfeldt som avskaffade förmögenhetsskatten. Sverige ligger bland toppen i EU bland länder med mest ojämnlikt fördelade förmögenheter (the Economist).
Myndigheterna har velat sänka skuldsättningen på senare år (rent tekniskt att hushållen ska öka sin andel av eget kapital). Dock har man inte presenterat någon lösning på hur de ska finansiera det med så pass högt skattetryck. I synnerhet drabbat detta hushåll med låga inkomster som inte beviljas kredit, samt är utelåsta från hyresbeståndet.
Resultatet är ett mera ojämnlikt samhälle där dom på botten inte har någon social mobilitet över huvudtaget. Det spelar ingen roll om dom tjänar 40.000 i månaden. Inga gamla pengar, ingen bostad.