Nedanstående är ett gästinlägg från en läsare tillika nyexaminerad jurist, som även söker jobb. Bloggens egen kommentar kommer i ett separat inlägg.
Akademiker som har svårt att få jobb är inget nytt problem. Jag har ansett under en tid att flera högskolor i landet borde stängas ner och antalet platser till vissa utbildningar begränsas, för att det finns ett överskott av akademiker. Alla människor behöver inte ha en högskoleutbildning, vilket idag tycks vara någon slags “norm” för att man ska anses som lyckad. Tvärtom kan förespeglingarna om att högre utbildning leder till ett gott liv lura in människor i arbetslöshet, depression och elände, där man anses överkvalificerad för vanliga jobb och således inte får något jobb alls, med studieskulder därtill att oroa sig för.
 |
| Den ljusnande framtid är vår! |
När jag började läsa till jurist kunde jag inte ana att jurist var ett överskottsyrke i stil med statsvetare, ekonomer och andra liknande yrken. Så borde det inte vara, jag anser att jurister har mycket att tillföra och borde ha lätt att få jobb, särskilt på myndigheter där det är viktigt att rättssäkerheten kan upprätthållas och att kunskapen om lagar och regler är god.
Juristutbildningen är ganska välansedd. Jag tog examen från utbildningen sommaren 2017. Mina betyg är goda skulle de flesta anse – jag har i snitt BA i betyg (motsvarar väl godkänt). Jag är nog en av få som har ett stort och genuint intresse för själva juridiken, och inte läste böckerna enbart som ett nödvändigt ont för att klara utbildningen. Att jag för några dagar sedan läste om 1922 års sovjetryska strafflag och 1968 års östtyska strafflag – båda sedan länge upphävda – kanske kan visa på mitt intresse för juridiken som ämne. Jag tycker mig dessutom vara en skicklig jurist med fallenhet för ämnet. Ändå har jag svårt att få ett jobb.
Slutsatsen kan bara bli en: flera av juristprogrammen i landet borde stängas ner, eller så borde antalet platser på juristutbildningarna minskas. Det gäller nog ganska många universitetsutbildningar egentligen. Vilken politiker vågar driva den frågan?
Det är beklämmande de gånger jag har haft kontakt med myndigheter och stött på handläggare som inte vet ett dugg om förvaltningslagen, offentlighets- och sekretesslagen, tryckfrihetsförordningen, avgiftsförordningen eller andra regelverk som alla myndighetsanställda bör ha viss koll på. Jag vet med säkerhet att jag skulle ha skött jobbet bättre än dem. Jag har sökt handläggarjobb på myndigheter som inte kräver juristkompetens och flera myndighetsjobb som endast kräver gymnasiekompetens – jag är inte speciellt kräsen när det gäller ett jobb – men ändå går jobbet till någon med längre arbetslivserfarenhet, trots att min juristutbildning skulle ha underlättat väldigt mycket på dessa jobb, och nästan helt gjort det överflödigt med en introduktionsutbildning eftersom jag redan känner till de regelverk som myndigheten har att tillämpa. Begreppet “förtjänst och skicklighet”, som skall vara vägledande vid statliga anställningar, tycker jag tolkas på helt fel sätt.
Just nu begrundar jag långsamt att en flytt från Göteborg till en annan stad kan vara nödvändig. Det räcker uppenbarligen inte att dagpendla till Borås, Vänersborg eller en liknande stad i närheten, utan jag måste söka mig längre bort. Det vore synd om en påtvingad flytt innebär en osäker bostadssituation i en annan stad, när jag redan har bostadsfrågan löst i Göteborg. En lägenhet som jag är väldigt nöjd med, förstahandskontrakt, hyresrätt, endast 15 minuter från centrala staden, som jag har fått genom Boplats Göteborg efter inte så många års kötid som man skulle kunna tro. Jobbigt läge när man inte kan få både arbete och bostad att klaffa samtidigt i dagens värld.
Ett nyligen annonserat domstolsjobb här i Göteborg, särskilt riktat till nyutexaminerade jurister som ej har haft något juridiskt arbete tidigare, hade 101 sökande till de tio platserna. Liknande siffror brukar man stöta på. Jag drar därför slutsatsen på anekdotisk väg att det finns uppemot hundra arbetslösa jurister i staden, med förbehåll för att en del precis har tagit examen och kommer få ett annat arbete under våren.
Till sist några allmänna funderingar, som inte nödvändigtvis gäller juristyrket. Jag anser att det finns både logiska, praktiska och samhällsekonomiska skäl till att den som är ung och ny borde få tjänsten istället för någon äldre med längre arbetslivserfarenhet:
Den som är ung och arbetslös har sällan kvalificerat sig till a-kassan och kan således ha ett stort behov av arbete, för att överleva. Den som är lite äldre och medlem i a-kassan behöver inte bekymra sig om inkomst lika mycket. Den som är äldre kan få ett välkommet avbrott från arbetet och spendera mer tid med familjen under den arbetslösa perioden. Den som är yngre har i många fall ingen egen familj och gör ingen nytta alls som arbetslös, men kan i gengäld lägga mer tid på arbete om han eller hon får jobbet pga avsaknad av familj. Den som är ung kan vara väldigt angelägen om att komma in på arbetsmarknaden och kommer därför att göra ett gott arbete och anstränga sig ordentligt, till en lägre lön än den äldre dessutom. Ju äldre man blir, desto bekvämare blir man i arbetslivet är den bild jag har fått (undantag finns såklart) och dessutom kostar det mer att anställa en äldre person som kräver högre lön. Den yngre riskerar att hamna i en lång arbetslöshet om den inte får in foten på arbetsmarknaden medan den äldre antagligen inte löper samma risk. Jag upplever också att yngre personer är mer effektiva och mer datorvana, och kan därför utföra samma arbete snabbare. Sammantaget anser jag att fördelarna med en ung person mycket väl kan uppväga nackdelen med viss inskolning och upplärning av den yngre, om det är första jobbet. Med detta vill jag uttrycka att dagens situation – där den äldre med längre arbetslivserfarenhet nästan alltid ges företräde till ett arbete – känns ganska stelbent och märklig.
Någon kanske tycker det är fräckt av mig att uttrycka detta, men det är min subjektiva uppfattning. Jag förstår att det finns många undantag och att alla inte håller med. Vore kul att höra vad bloggens läsare tycker i alla fall.
Om någon i Göteborgsområdet vill anställa mig – en jurist som är väldigt intresserad av sitt ämnesområde och som har känt länge att han har valt rätt utbildning och rätt yrkesväg – så kanske de vill höra av sig! Bloggägaren kan säkert förmedla era kontaktuppgifter till mig.
/Nyutexaminerad jurist med goda betyg
106 kommentarer
Vet inte om jag kan hålla med om diskussionen kring betyg, BA i snitt är väl snarare att betrakta som hygiennivå på juristutbildningen, iaf när jag pluggade där från 2006 var det inte mycket att komma med tyvärr.
Ändock, stort lycka till!
Din åsikt är såklart inte främmande för mig men jag skulle tro att de flesta har insett att det är ganska orealistiskt att kräva AB av alla studenter. Väl godkänt anses som bra på de flesta utbildningar. Men juristutbildningen är ju lite speciell med sin betygshets, som jag anser vara skadlig. Tack för lyckönskningen. /Gästskribenten
Men när det finns sådant övertal av jurister är de väl lika bra att anställa de med AB, då det lär finnas tillräckligt "to go around"?
Det är absolut "ganska" orealistiskt att kräva AB (högsta betyg). Dock är det de facto så att jfrt med andra juriststudenter är BA i snitt ett mediokert resultat på juristprogrammet. Så är det bara. På andra utbildningar, där det är skitsamma vad du får för betyg på tentan (du får kvalificerat jobb ändå), så är det säkert annorlunda. Men en relativ jämförelse är ju helt meningslös enligt mig.
Däremot håller jag helt med dig om att det är märkligt att det ska krävas väldigt höga betyg generellt sett för att landa ett kvalificerat juridiskt jobb.
Men att säga att BA i snitt är någonting bättre än mediokert,det håller jag inte med om allls.
Det jag menar på är vad textförfattaren skrev, att det är ett överflöd på jurister. Varför ska man då anställa en jurist med BA när man kan anställa en jurist med AB? För det är mer sannolikt att om det finns ett överflöd så finns det fler AB-studenter som företagen kan "norpa" istället för BA.
Eller hur?
Kommunaltjänstemannen:
Håller med dig till 100%. Så fungerar alla myndigheter och de allra flesta företagen. Jag jobbar som skattejurist på en Big-4 byrå i en av storstäderna. Och jag vet att vi, precis om i princip alla andra revisions- och advokatbyråer vill göra det så enkelt för sig som möjligt. Man börjar med att gallra på betygen, dvs. de som har sämre betyg än en viss nivå sorteras bort direkt eftersom det finns så pass många kvar ändå med tillräckligt höga betyg.
Mitt första svar var egentligen en replik på vad gästskribenten i sin kommentar ovan – men förstod att svaret från mig kanske såg ut som ett svar på din kommentar från 21:19. Oavsett, håller med dig till 100% i det du säger.
Jag har klarat juristutbildningen utan större problem, rent av haft det ganska lätt för mig och ändå tagit studierna på allvar. Jag har för det mesta blivit godkänd på första försöket. Det tycker jag betyder något också. Om man frågar alla personer HUR de har fått sina AB:n och får höra att de medvetet gjort sig underkända flera gånger för att vara säkra på att få AB, så tycker jag att ett AB inte är värt lika mycket. Och just detta med "blankning" är väl ganska vanligt förekommande. Jag brukade iaf se personer som gick tidigt med det syftet på de flesta tentor. Själv tycker jag att det är ett sinnessjukt system, där lärare och administrativ personal på universitetet måste lägga resurser, skriva tentafrågor och tentamallar flera gånger och ta lokaler i anspråk, för att några personer ska kunna skriva om en tenta hur många gånger som helst. Har man fått AB på naturlig väg ska man såklart vara stolt över det, men har man "fuskat" sig till AB på detta sätt så tycker jag att man har all anledning att inte vara stolt. Som jag nog redan nämnt: jag har såklart AB bland mina kurser också, men eftersom jag har flest BA så vore det ju lögn att påstå något annat än att jag har BA i snitt.
Min poäng är: en BA-student kan vara lika duktig som en AB-student. Att gallra baserat på betyg och inte baserat på personlig lämplighet tror jag är väldigt skadligt för juristbranschen, eftersom det leder till denna betygshets (som jag dock själv struntat fullkomligt i, som en av få individer). Själv har jag problem med skrivkramp och har till exempel fått AB på alla datorskrivna tentor (förutom en, när jag tänker efter). Vem vet, kanske hade mina betyg varit högre om alla våra tentor varit datorskrivna. Svårt att veta. Kraven är ju också högre när man skriver på dator, sägs det.
Ni kanske tycker att det är rätt att vissa river sidor ur böcker också, för att sabba för sina kamrater? I varje fall får man bilden av att ni stödjer nuvarande system där AB-pressen och betygshetsen är stor. Nu ska jag inte påstå att jag har skickat in betygsutdrag/examensbevis till alla arbetsgivare när jag sökt ett jobb, men det är ändå väldigt skadligt att situationen är som den är. Jag tycker också att det ger jurister dåligt rykte.
Jag stödjer inte det nuvarande systemet. Däremot har jag tillräcklig insikt för att inse att du själv satt dig i en situation du nu försöker rättfärdiga pga. att du är biased mot din egen insats och din egen framtid.
Du tycker det betyder något att bli godkänd på första försöket. Ja, lite kanske. Det är dock helt ointressant om någon med högre betyg än dig (som gjort omtenta) fått ett jobb eller kommit längre i sökandeprocessen än dig pga. just den anledningen.
"en BA-student kan vara lika duktig som en AB-student". Lika duktig? På vad? Betyg är ett riktigt uselt sätt att mäta någons kompetens och ett ännu sämre mått på att mäta problemlösning i arbetslivet. Men det är det bästa en arbetsgivare har. I synnerhet när det är ett 50-100 juriststudenter som söker per plats hos en affärsjuridiskbyrå eller en revisionsbyrå. Då är det mest effektivt och ekonomiskt försvarbart att sålla ut de med de 20 bästa betygen, därefter köra lite tester, och intervjua de 5 bästa. Om du inte fattar detta har du överhuvudtaget ingen känsla för hur verkligheten funkar. Om du fattar detta och inlägget mer är ett sätt att ventilera vad du känner, then cry me a river. Alla fattade när man började utbildningen att man skulle sållas på betygen – bara att gilla läget…
En sista sak. Enligt min uppfattning är juristutbildningen väldigt enkel. Du lär dig hur du ska systematisera lagtext och praxis, sedan applicerar du den metodiken inom varenda område och sedan är du klar. Det heter juridisk metod av en anledning. Det som möjligen gör det lurigt är att det är väldigt enkelt att bli godkänd eller få lite bättre än så, men att det kanske kräver viss fallenhet för ämnet för att få högsta betyg. Precis som att det säkerligen kräver viss fallenhet för att läsa till civilingenjör. Men överlag är juristutbildningen en väldigt enkel utbildning. Det har jag absolut inga problem med att erkänna.
Hmm, jag känner inte en person som idag är ofrivilligt arbetslös. Jobbar själv på min andra myndighet, har mediokra betyg och har ingen längtan till jobbet. Har dock viss social kompetens. Kan det vara där skon klämmer, lämplighet?
".. jag känner inte en person som idag är ofrivilligt arbetslös.."
Trist @Robin att din verklighet inte är större än så !
Framgår inte klart om du själv är jurist men misstänker att så kan vara fallet? Jag bevisar gärna min lämplighet och sociala kompetens, men det kan vara svårt att göra det om man inte får möta arbetsgivaren på en intervju. /Gästskribenten
Jag känner fem högt erfarna farbröder 60-65 med lång teknisk utbildning och lång klanderfri svensk yrkeskarriär som är ofrivlligt arbetslösa.
Det kanske helt enkelt ser annorlunda ut för akademiker i Stockholm än vad det gör i gbg/övriga landet? Jag är 30 år, förutom under finanskrisen, när jag och mina vänner dessutom var för unga för att ha Universitetsutbildning så har alla haft jobb, det har inte heller varit svårt att få jobb.
Jurist3, du får flytta hit, då får du jobb! =)
Att som nyexaminerad söka jobb enbart kring storstaden där man bor är som upplagt för att INTE få jobb. Är man nybörjare och vill ha en fot in i branschen är flytt verkligen att rekommendera. Trots att jag egentligen har helt fel utbildningsbakgrund har jag idag ett mycket stimulerande jobb på en myndighet tack vare att jag flyttade och under några år accepterade att jobba på en liten ort.
En del av "proletariatiseringen" av akdemikeryrkena helt enkelt och en del i en större "strategi" att "tukta ner" alla till goda "bidragshjon"…
Vet att trycket på att "sitta ting" är extremt på juridicum och att mycket avgörs av det…
Men, att vara nyutexad systemvetare 92/93 (från Gbg) var heller INTE någon "dans på rosor" likt för den som examinerats 1-2 år tidigare och likt den som examinerades 3-4 år senare..
"..de gånger jag har haft kontakt med myndigheter och stött på handläggare som inte vet ett dugg om förvaltningslagen, offentlighets- och sekretesslagen, tryckfrihetsförordningen, avgiftsförordningen eller andra regelverk som alla myndighetsanställda bör ha viss koll på…"
Kan heller INTE annat än hålla med dig om saken! AF – ArbetsFörnedringen (även kallad för arbetsförmedlingen) och Försäkringskassan tycks vara de myndigheter med flest "begåvningsutmanade" medarbetare!
När jag blev uppsagd i IT-kraschen 2002/03 så verkligen "njöt" en medarbetare på AF av att tvinga mig att köra buss… Annars så var jag "lat"..
Inte tu tal om att ta tillvara på mänskliga och nationalekonomiska resurser utan det var ner i garaget direkt.
Dagens "tugg" om att alla som kommer till Sverige är ett "kompetensregn" av jurister, ekonomier, ingenjörer, läkare, sjuksköterskor och lärare vars alldeles unika och oerhörda kompetens ICKE under några omständigheter får spillas bort på hälleberget är just ett "tugg" som inte har så mycket substans bakom !
"Tugget" baseras på falska nyheter som bl a fabricerats av SvT med hjälp av förfalskad s. k "forskning".
Tänkte först göra någon utläggning kring att nyutexaminerade med noll arbetslivserfarenhet vill att förtjänst och skicklighet ska vidhållas än tydligare samtidigt som en ålderdomsrensning till förmån för unga önskas. Men det är lite för billiga poäng att plocka.
Vad unga missar (eller elakt nog inte bli framtidsförberedda på av sina uppfostringsanstaltsvårdare) är att utbildning, intresse och försörjningsproblematiken är vitt skilda ting.
Istället har de blivit itutade att de kan gå ut och självförverkliga sig själva från dag ett.
I verkligheten är det kanske bara 1 % av de unga som lyckas självförverkliga sig själva och få fortsätta i sin bubbla och tro att utbildning, intresse och försörjning är en och samma sak.
Sen tänkte jag också göra en poäng på synen att få ett jobb men det har så många andra före mig redan rapat.
Reality hits you hard bro.
Gäller det en tjänst där jag som jurist ställs mot en icke-jurist och där min utbildning starkt underlättar att sköta jobbet så vore det fullt förenligt med förtjänst och skicklighet att ge mig jobbet. Där tycker jag att myndigheter idag tycks resonera fel, där de tror att den som redan funnits i arbetslivet i flera år automatiskt sköter jobbet bättre, trots att den personen inte vet ett dugg om arbetsuppgifterna utan behöver internutbildas.
Det är väl först när jag som jurist ställs mot en annan jurist med längre erfarenhet som din poäng gör sig gällande, och då vore det ju såklart kontroversiellt att ge den yngre jobbet, men poängen är att dagens ordning också borde uppfattas som kontroversiell, nämligen att alltid premiera den äldre. /Gästskribenten
Jo det första dystra svaret är att det nog inte var omöjligt att förutse detta juristöverskott redan då du började. Sen är det tragiskt att staten inte heller hjälpte dig att inse detta, eller reglera antalet platser.
På Lantmäteriet jobbar jurister, och där har man ju fördel av juridiskt kunnande, men är tecken på total fel numerär utbildade, för många jurister och för få lantmätare.
Lycka till!
Gästskribent. Vilken myndighet du än ska jobba för, kommer kräva internutbildning och förmodligen ett års handläggning innan du kommer in i rollen. På juristlinjen es lär man sig den juridiska metoden, inte att vara praktiskt duglig i en tjänst inom alla områden. En viktig egenskap är därför ödmjukhet och viljan att lära sig (här ingår både regelverk och att göra snabba bedömningar). Med detta sagt önskar jag dig lycka till i ditt arbetssökande och tipsar om flytt till Stockholm!
Det är just såna här saker som gör att vi behöver mer http://www.coursera.org googla om ni inte vet vad det är för något. Utbildning idag är på tok för standardiserade utbildningssystem alla skall bli akademiker (Jurister,Statistiker,Ekonomer,
Ingenjörer,HR-folk,PR,Marknadsföring,Arkitekter ja t o m Arkeologer) inte en käft vill ha arbetarknäck för dessa ses för "fula" tydligen och vanliga arbetaryrken typ bygg,el,VVS,stenhuggeri osv är på tok för underbetalda jämfört med akademikerna och därför vill ej ungdomar ha dessa heller plus att det är alldeles för dålig arbetsmiljö inom typ vården för att folk ska vilja jobba på äldreboende eller inom hemtjänsten.
För att återkomma till t e x Coursera så är det ju faktiskt så att med denna sajt så kan man ju lära sig i sin egen takt och en kurs för sig. Dessutom är det lite roligare också med kortare videoföreläsningar där man ser föreläsaren, lite skillnad jämfört med dessa tråkiga föreläsningar där man sitter och lyssnar på monotona gubbar utan kroppsspråk också. Förvisso är det samma på yrkeshögskolan jag går på nu monotona inspelningar med föreläsare som är just väldigt monotona och tråkiga utan kroppsspråk. Tycka vad man vill om t e x juridik och även om man får vara självlärd inom det rent tekniskt (du kan ju inte hindra någon att själv sitta hemma och kufa igenom lagboken enl. §1 i Köpl. Så är lös egendom allt som inte är att betrakta som jord blabla…..) så är det ju långt ifrån alla som passar för den överstruktureringen som krävs inom högskolan då man hela tiden måste skriva (Enl.Hans Larsson) så är pandan vit och Svart. Hans Larsson s. 471 i Pandahistoria menar också att pandans färg kommer sig av ……. hela tiden måste man skriva på sånt sätt, du kan liksom inte freestyla och skriva Pandan är svart och vit, Pandan äter bambu. I Shanghai finns däremot lejon. Panda föder oftast en unge i taget. Även om man förstår vad jag skrev i nedre exemplet då 3/4 av texten där handlade om pandor alltså skrev jag om pandor så måste man i högskolan ändå sitta och överförklara hela tiden som om personen som skall läsa detta vore förståndshandikappad och ett sånt teoretiserat skrivande och fokuserande passar långt i från alla.
Hm… Din artikel sätter just fingret på en ”detalj” som gör nyexade jurister ”intressanta” i anställningssammanhang men lite ointressanta att anställa. Nämligen självbilden och den starka identiteten som jurist vilken ofta brister i ödmjukhet när det gäller offentliga tjönster, ex FK & AF samt diverse regionala utredningsuppdrag. Juridisk kompetens bildar en bra grund för tjönster enligt ovan men därefter krövs förmåga att betrakta sig som tjänsteperson med fokus på uppdrag OCH invånare/kund/sökande/klient dvs bredd i betraktelsen. Har själv förvånats över hur jurister med ex dubbla examina varit personligt okvalificerade vid ett större antal rekryteringar.
Lustigt att du tar upp det. Just detta med att tona ned identiteten som jurist är något som slått mig kan vara lämpligt när man söker vissa typer av jobb. Kan instämma. Jag betraktar mig själv – det jag skulle vilja bli – lite som det gammaldags "civil servant" och där ingår nog några av beståndsdelarna du tar upp. I detta inlägg fanns det dock ett syfte att särskilt framhäva rollen som jurist. /Gästskribenten
Trevligt att läsa din kommentar. Myndighetstjönst likväl som regionala uppdrag är mkt goda erfarenheter. Att fokusera på ”civil servant” är en bra strategi likväl som ”tjänstvillighet”. En bekant HR-chef frågade ofta sökande om de kan tänka sig mkt basala uppgifter inom myndigheten 3-6 mån innan ”aktuell tjänst är helt ledig”. Rätt underhållande att ta del av svaren 😉 Önskar dig lycka till!
Vore kul att höra vad folk svarade, något du kan dela i kort form? Tack för lyckönskningen. Jag hade svarat ja, utan tvekan, kan jag säga med stor ärlighet 😉
Sedan finns det ju dem som med "rätt" partibok och 4-årig T från "jymnasiet" får – hjälps in – vilka jobb som helst som andra måste slita ytterligare 3-4 år på högskolan för att öht komma ifråga , trots att de är skrämmande okvalificerade…
Låter bitter…
Känner inte igen din beskrivning av att det är så svårt att ta sig in på arbetsmarknaden, jag tror att du är dålig på att söka. Det finns gott om tjänster för unga jurister, varken jag eller några av mina vänner som jag pluggade med hade några problem att hitta jobb. Var villig att flytta på dig, i alla fall till en början. Hyr ut lägenheten i andra hand.
Får man fråga var du studerade, när du blev färdig och var du är yrkesaktiv idag? /Gästskribenten
Jag tog examen 14/15 i Stockholm. Vet ingen i "klassen" man har pluggat med som inte har juristjobb, tror faktiskt att det finns gott om jobb du måste vara bättre på att söka – främst genom att söka kvalificerade jobb som "kräver" erfarenhet. När de redovisar att en tjänst har 110 sökande kan teoretiskt 100 vara okvalificerade, många kanske har erfarenhet sen tidigare osv. Du ska inte ens läsa kravspecen ang. tidigare erfarenhet. Om det står att du ska ha 3-5 års erfarenhet är detta ett DRÖMSCENARIO för arbetsgivaren om man uppnår detta i rekryteringen. Det duger gott med att anställa en helt oerfaren i praktiken ofta, vilket de inser när de sen går igenom underlaget på dem som sökt. Kör hårt – du hittar ett jobb.
OBS: det var inte jag som skrev under "Unknown"
Är ett mindre helvete att söka jobb idag kan jag meddela, men så är jag också autist så jag blir ganska utmattad av att bara ringa ett samtal till en potentiell arbetsplats.
Isak Hubinette, tack för dina råd! Jag tar dina råd till mig.
Tyvärr är det ju så idag att om man
* Inte har ett extrajobb vid sidan av (krävande ) studier så anses man vara "lat" och "oengagerad", kan inte disponera sin tid etc.
* Helst skall läsa extra vid sidan av
* Kunna ta ett sabbatsår och resa jorden runt eller "flumma" som ski-bum en vinter eller två
* Vara kår- och festaktiv
* helst vara MAX 25 med färdig examen och allt enligt ovan !
Det var så lite på "min tid" men är säkert värre idag…
😉
Vem vill anställa överkvalificerade som redan första dagen vill söka sig ett annat arbete. På många arbetsplatser tar det ofta lång tid innan man blir riktigt bra. Då vill man inte förlora den man lagt tid och utbildning på. Dessutom kommer de dragandes med sina examina vid varje lönesamtal som man inte har någon som helst användning av.
Sanningen är att huvuddelen av juristerna inte blir åklagare, domare eller advokater och inte heller har någon strävan att bli det, utan har just vanliga myndighetsjobb och är nöjda med det. Det tycks en del arbetsgivare glömma och folk i allmänhet tycks inte heller förstå det. Juristutbildningens "anseende" är alltså till viss skada för de yrkesverksamma, om folk tror att en jurist inte kan vara "nöjd" med ett mindre glamouröst jobb. För mig har det knappast handlat om att "redan första dagen söka sig annat arbete". Som jag nämnde i en annan kommentar så ser jag det gammaldags "civil servant" vara lite av en idealbild och jag kan därför tänka mig att stanna länge på en arbetsplats, särskilt om jag trivs. Som jag försökte framhäva i texten borde jurister inte anses som "överkvalificerade" när det gäller de flesta myndighetsjobb – tvärtom är kunskapen de har väldigt viktig på myndigheter, även om juristexamen inte anges i kravspecifikationen. Men visst, har man inte angett juristexamen som ett krav så kan den sökande inte heller kräva lön därefter. Vilket för mig inte är några konstigheter. Undantag finns såklart. /Gästskribenten
Sanningen är att huvuddelen av juristerna inte blir åklagare, domare eller advokater och inte heller har någon strävan att bli det, utan har just vanliga myndighetsjobb och är nöjda med det. Det tycks en del arbetsgivare glömma och folk i allmänhet tycks inte heller förstå det. Juristutbildningens "anseende" är alltså till viss skada för de yrkesverksamma, om folk tror att en jurist inte kan vara "nöjd" med ett mindre glamouröst jobb. För mig har det knappast handlat om att "redan första dagen söka sig annat arbete". Som jag nämnde i en annan kommentar så ser jag det gammaldags "civil servant" vara lite av en idealbild och jag kan därför tänka mig att stanna länge på en arbetsplats, särskilt om jag trivs. Som jag försökte framhäva i texten borde jurister inte anses som "överkvalificerade" när det gäller de flesta myndighetsjobb – tvärtom är kunskapen de har väldigt viktig på myndigheter, även om juristexamen inte anges i kravspecifikationen. Men visst, har man inte angett juristexamen som ett krav så kan den sökande inte heller kräva lön därefter. Vilket för mig inte är några konstigheter. Undantag finns såklart. /Gästskribenten
jurist3:
Det är oerhört få personer inom myndighetssverige som har ett behov av att vara utbildade till jurister. För allt du ska göra är redan bestämt av rättsenheten (de som t.ex. bestämmer hur Skatteverket tolkar gällade lagar eller praxis) eller någon annan som har mandat att bestämma. Detta är särskilt sant för alla handläggartjänster. Du är en dresserad apa som ska räkna ut 1+1 = 2. Du ska absolut inte tänka.
Eftersom hur du ska utföra dina arbetsuppgifter redan är bestämt så finns det ingen anledning att anställa någon som är överkvalificerad eller som kan tänkas ha ett större löneanspråk på 1,5% om året.
Majoriteten av alla skattehandläggare har ingen juridisk examen, utan har i bästa fall läst 15 hp skatterätt.
Du hänvisar också till "kunskapen de har är väldigt viktig på myndigheter". Här har du helt fel och det beror på att du, precis som jag en gång, hade självbilden att man kunde något när man tog examen, dvs. att man kunde tillföra något. Sanningen är att man inte kan ett skit om hur det är i arbetslivet. Och ingen myndighet vill anställa en handläggare som kommer med nyskapande tollkningar av en lag eller ett rättsfall för det är onödigt. Det finns redan en rättsenhet som gör just det.
Jag instämmer med skattejuristen.
/Handläggare på myndighet
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Som jurist är man inte en "civil servant", man är en transaktionskostnad. På en myndighet håller man på rättssäkerheten men även på hastigheten. Nyskapande behövs inte eftersom gällande rätt redan finns; det man ska avgöra är tillämpningen genom bedömningar – man hamnar alltid i samma principer, samma regler, allt faller under regelverk och tolkningar som är avgjorda på högre ort. Handläggare är oftast kunniga – de kan det som behövs. Kanske inte alla handläggare kan alla regler runt omkring, men de ska då hänvisa till annan. Om du skulle få för dig att för en arbetsgivare säga att du är redo för produktion och bättre än andra så anar arbetsgivaren problem; kanaler förstår inte den nyanställde att inlärningskurvan är lång, kanske kommer den nyanställde komma med "spännande" idéer, ifrågasättande, mm – när meningen med tjänsten är produktion enligt en förutbestämd metodik. Utan att vet vem du är så rekommenderar jag ödmjukhet inför en tjänst och kunnighet och pragmatism väl i tjänsten. Ofta behövs inte en jurist för detta. Det kanske handlar om vilken bild du ger av dig själv i ansökan och intervju – kanske du ger intryck av att överanalysera och "ta din tjänst på för stort allvar", så att säga. Återigen önskar jag dig lycka till.
Även om jag i grunden är jurist så är jag såklart medveten om i vilken roll jag är anställd. Således skulle jag inte komma med "nyskapande tolkningar" eller vara till besvär på annat sätt. Om arbetsgivaren får en annan uppfattning och därför inte ger mig jobbet så må det vara på det sättet, men fortfarande tråkigt.
Som jag framhävt i ett annat inlägg längre ner, behöver din åsikt inte gälla för alla handläggartjänster. Sitter jag i kommunens miljöförvaltning och ska skriva ett föreläggande eller förbud enligt miljöbalken är jag nog desto friare än om jag jobbar vid Försäkringskassan. Någon manual á la "FK:s bibel" lär jag heller inte ha inom en kommun, även om det säkert finns viss litteratur och sammanställningar av praxis att tillgå.
Med risk för att vara lite hård, men om arbetsgivaren får en annan uppfattning så är det du som har gjort ett fel. För det är du som kommunicerar och därigenom ger någon möjighet att uppfatta dig på det sättet. Det finns dock såklart idioter i alla rekryteringsprocesser, men ett tips är att fundera över vad du ska kommunicera, hur du ska kommunicera det och på vilket sätt det kan uppfattas.
Har ingen aning om hur beslutsprocessen ser ut i kommunens miljöförvaltning.
Men jag kan lova att mitt exempel gäller för Skatteverket, FK och liknande myndigheter där du har 1000-tals handläggartjänster och många många ansökningar om ditten och datten.
Det är ofta ganska tuff konkurrens om myndighetsjobb i storstäderna. Många bor där och vill ha jobb där de bor. Det kan krävas ganska många års arbetslivserfarenhet för att få jobb där.
Prova att söka juristjobb på någon mindre landsbygdskommun. Efter några år eller två så kan man söka till en större ort, och efter ytterligare något år eller två kanske en medelstor stad eller länsstyrelse. Lägenheten kanske du kan hyra ut i andra hand eller monetarisera genom att byta den mot en bostadsrätt eller ett hus någonstans som du sedan säljer.
Man ska göra tvärtom, först jobb på större ort med fler jobb att välja på, när lön och arbetserfarenhet ökat så söker man ett jobb på mindre mer bekväm ort. För övrigt är min åsikt om framförallt advokater och affärsjurister att de har alldeles för uppblåst självbild och tror sig vara bäst på allt, ofta med en nedtryckande härskarteknik för att göra det svårt att säga emot om man inte är 110% säker i frågan. Mkt av dagens orättvisor i tilldelning av allmänna medel beror på denna grupp.
"…..jag anser att jurister har mycket att tillföra och borde ha lätt att få jobb, särskilt på myndigheter där det är viktigt att rättssäkerheten kan upprätthållas och att kunskapen om lagar och regler är god."
Är det bara jag som inte fattar varför detta på något för mig fördolt vis skulle innebära att nyutexaminerade jurister skulle garanteras anställning på myndigheter? Myndigheter anställer förhoppningsvis så många som de behöver, inte fler?
Hela inlägget är överhuvudtaget väldigt konstigt: att jurister är en yrkesgrupp som det går tretton på dussinet av är ju en situation som har funnits åtminstone de senaste 40-50 åren? Hur kan skribenten ha missat det?
Låt mig förtydliga den meningen du citerar. Låt oss säga att Försäkringskassan eller Skatteverket söker handläggare. I kravspecifikationen anges "relevant examen från universitet", med vilket brukar menas samhällsvetenskaplig, beteendevetenskaplig, juridisk/rättsvetenskaplig utbildning eller liknande. Av dessa utbildningar är det jurister som är vana att tillämpa lagar. De andra utbildningarna kan vara värdefulla i sina sammanhang också, men en myndighets uppgift (och handläggarrollens uppgift framför allt) är just att tolka lagar. Då tycker jag att jurister borde vara mest intressanta för arbetsgivaren. Inget mer än det. Det är såklart inte tal om att "garantera" jurister jobb, bara att myndigheter borde tänka lite annorlunda och faktiskt välkomna den juridiska kompetensen. Inte en enda myndighetschef tycks idag känna till vad meddelarfriheten, efterforskningsförbudet och liknande grundlagsfästa principer innebär, så jag tycker att sådan kompetens kan behövas.
Ditt tal om de senaste 40-50 åren är uppenbart tagen ur luften, situationen idag är relativt ny. Men annars har du rätt. Jag tror att väldigt få har den bilden du beskriver klar för sig. Detta inlägg var också ett försök att upplysa folk om just det 🙂 /Gästskribenten
1) De flesta handläggare tolkar inte lagar över huvudtaget utan tillämpar enbart regler som i sig är baserade på tolkningar av lagar som mer kvalificerade personer har gjort.
2) Att det fanns ett överskott på jurister var en vedertagen sanning när jag valde utbildningsbana (15 år sedan).
Själv hade jag också svårt att få jobb mitt första år efter examen men i mitt fall berodde det på personlig lämplighet. Jag skärpte rolig, tog ett underbetalt skitjobb i rätt bransch och slet hund ett år. Redan efter ett år öppnades arbetsmarknaden för mig (skillnaden var som nått och dag)
Mopongo:
Helt rätt. En handläggare ska bara verkställa en tolkning som något har gjort, dvs. fatta ett beslut. Exempel:
När jag sommarjobbade på Skatteverkets folkbokföringsenhet för hindersprövningar med utländsk anknytning hade rättsenheten fattat beslut om att afghanska pass ej var trovärdiga, därför kunde ingen med sådant pass anses ha styrkts sin identitet vid en hindersprövning.
Därför kunde jag som handllälggare inte godkänna en sådan hindersprövningsansökan. Bara att verkställa. Fanns inget intresse av att jag skulle tolka.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
På en myndighet har man ofta en mix av olika utbildningar, behöver inte vara företrädesvis jurister. Detta just pga att handläggaren ska handlägga enligt gällande rätt. Ett exempel på ett ställe där andra utbildningar är bättre lämpade än jurist är socialtjänsten, för att nämna ett ställe på måfå. Prova att ringa till olika myndigheter och fråga vad för kompetens de normalt söker och varför, så får du se att en examen i juridik ofta inte behöver ha företräde helt enkelt därför att andra utbildningar kan vara bättre lämpade för handläggningen, eftersom man behöver förstå saker som man ovanpå det tillämpar lag på. Du blir en del av ett lag med olika bakgrund.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
På vissa myndigheter och verk verkar "Esso-två" på "jymnasiet" och rätt partibok räcka…
Sedan internutbildar de…
🙁
Svar till Mopongo och Skattejuristen.
Ni kanske gör någon begreppsdistinktion som jag inte gör. I detta sammanhang menar jag att "tolka" lag och "tillämpa" lag är samma sak (även om det i kvalificerat juridiskt arbete möjligen skulle kunna vara olika saker). Även om Försäkringskassans handläggare sitter och läser i den interna manualen istället för direkt i lagtexten, så innebär det fortfarande att handläggaren tolkar lag/tillämpar lag. Det är det hela uppdraget går ut på. Att det inte är så spännande juridik och inte finns något större utrymme för att göra egen argumentation är ju givet, men samtidigt en helt annan fråga. Dock kommer man inte ifrån att det handlar om lagtillämpning, vilket är juristens huvuduppgift och därför enligt mitt resonemang bör göra juristen lite extra intressant, om det nu finns någon jurist som söker. Därmed inte sagt att exempelvis socionomer skulle vara värdelösa för en sådan tjänst, men det är sannolikt en något större uppförsbacke att lära sig och få in vanan att skriva beslut och se systematiken i lagtexten (eller logiken i manualen, om man nu ska vara riktigt noggrann). Alla handläggartjänster är såklart inte lika enformiga. Kollar ni på en mindre myndighet eller en kommun så finns det sällan någon sammanställning av rättsläget på det sättet exempelvis Försäkringskassan är känt för. Sitter jag som handläggare på kommunens miljöförvaltning och ska skriva ett förbud eller föreläggande enligt miljöbalken så får jag nog klara mig på egen hand i betydligt större utsträckning än om jag jobbar hos Försäkringskassan. Och där är det inte heller givet vad utgången ska vara. Har det skett en brand så finns det ingen SGI att räkna ut och sen expediera beslutet, utan vad föreläggandet ska omfatta är beroende av omständigheterna i det enskilda fallet.
15 år sedan anser jag vara "relativt nyligen" jämfört med 40-50 år sedan.
Kort svar till Andalusier, självklart förstår jag att en mångfald av personer med olika kompetens kan vara bra! Beroende på myndighetens verksamhetsområde såklart.
Jurist3 skriver ” något som slått mig ..” Hur är det med svenska språket?? Det är A och O för en jurist.
Bra påpekande 😉
Det är som vanligt att alla blint diskuterar den teoretiska biten. Personlighet väger mer än utbildning och betyg. Framstår man som en sandpapper i en intervju får man inga jobb. Ett tips i all välmening.
Det bygger ju dock på att man får komma på en intervju och visa upp sina sociala skillz…
TYVÄRR i dagens "jippo"-Sverige för tonåringar så är det hur man är "socialt", kan "apa" sig bäst på Du-Tub etc. som har det största avgörandet medan formella meriter och kvalifikationer verkar mest vara en belastning..
Horace Engdahl skrev om detta för år sedan…
"Tyskland, Ett Sverige för vuxna"!
Det är alltid lika kul att höra om hur viktigt det är med "personliga egenskaper" de jag såg från min utbildning som det gått riktigt bra för är storskrävlarna och försäljartyperna. De som varit riktigt bra på att göra maximalt oväsen kring det pyttelilla de utfört. Vi som gjort det vi ska, sett till att det fungerat och hållt oss i bakgrunden. Vi är ointressanta.
Anställning är generellt ett problem. Nu kan kan jag inte juristbranchen men förekommer konsulting/personaluthyrning på samma sätt som t.ex. inom IT?
Om det gör det så kanske det är läge att via konsultfirma/egen konsult via konsultmäklare komma in och få några uppdrag för att bygga upp ett CV för en framtida fast tjänst.
Skulle säga att det är ganska ovanligt.
Förekommer ju inom byråbranschen i form av delägarskap men för det krävs generellt 10+ erfarenhet och rätt många miljoner i intäkter som du drar in.
Jag lider naturligtvis med skribenten. Att vara arbetsklös kan inte vara kul.
Själv är jag ingenjör och kan inte ens stava till ordet.
Det är synd att man inte tittar på vilka utbildningar som leder till jobb innan man börjar en så lång utbildning. Lite som att planlöst irra ut i Saharaöknen och hoppas på det bästa.
Man tycker ändå att någon förälder kunnat gripa in och prata med studenten om framtidsmöjligheter innan man söker utbildning.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Jag noterar i din slutkläm att ditt perspektiv eventuellt kan vara lite bakvänt så att säga. Du har allmänna funderingar kring vad som är rätt och hur det borde vara för arbetstagarna, när du lägger fram varför en ung nyexaminerad borde få jobb till förmån för någon äldre. Det du kanske glömmer i ett sådant resonemang är varför ett jobb finns till från början. Jobben finns inte till för att arbetstagare skall få jobb som någon slags rättighet. Jobb existerar därför att arbetsgivare är beredda att betala människor för att utföra ett visst arbete. Hela diskussionen om vad som är "rätt" för en viss arbetstagare blir således meningslös.
Sedan snedvrider förstås sådant som statliga regleringar konkurrensen (LAS, kvotering etc) men det är kanske ännu en anledning att du skall vända det offentliga ryggen och sikta in dig på den privata sektorn? Jag har en bekant som är advokat och det är ju en lukrativ bransch med hårt arbete. Det kanske skulle passa dig?
Ditt resonemang om att äldre ska ge plats åt unga visar på att du inte förstår hur en myndighet som arbetsplats fungerar. Det är de erfarna som bär verksamheten och är mentorer till nyexaminerade. De unga ser sig ofta om efter andra jobb och arbetar betydligt saktare och mer rättsosäkert eftersom de inte har lagstiftningen i ryggraden.
För att få jobb på en myndighet som är hyfsat rolig att jobba på behöver du tänka och kommunicera på ett moget och förtroendeingivande sätt. Du för en argumentation om att utbildningsplatser dras ner och att erfarna ska kliva åt sidan för att du ska få jobb. Är det förtroendeingivande?
Visst är det en fördel om jag själv får jobb, det kan jag inte förneka. Men mina resonemang går också ut på vad jag tror är bäst för Sverige. Myndighetsskandalerna de senaste åren har varit många och jag argumenterar för att juridisk kunskap borde spridas i leden på myndigheterna.
Jag är av uppfattningen att om vi behöver 100 läkare så bör vi utbilda ca 120-130 läkare – inte 100 läkare.
Att skriva 1.8-1.9 på HP eller få 20 poäng i gymnasiet är tyvärr inte nog för att bestämma om du blir en bra läkare.
Såg nu när jag skrivit färdigt att du också skrivit om samma sak.
Intressant det där med att det utbildas för många jurister. Jag har länge funderat varför det inte utbildas fler läkare. Alla som söker utbildningen kommer inte in och många har toppbetyg. Kanske ett sätt att hålla uppe löner och status för yrket? Behövs fler läkare i vart fall.
Det där är enbart populistiskt svammel. Sverige ligger i topp i världen vad gäller läkare per capita (och i botten vad gäller antalet vårdplatser per capita). Det finns inte längre någon kontroll över läkarförsörjningen pga invandringen och det stora antalet utlandsstudenter. Vi har allmänt stora problem i vården och, i vissa geografiska områden och inom vissa specialiteter, reell eller skenbar läkarbrist. Det populistiska och politiker-typiska sättet att hantera detta är att med en grottmänniskas problemlösningsförmåga helt enkelt öppna kranen och ytterligare öka utbudet läkare. Det rätta, och svåra, sättet att angripa situationen är att försöka analysera hur denna reella/skenbara brist kunnat uppkomma i ett land med så många läkare, och sedan försöka förbättra systemet – men det är ju svårt och krångligt… En annan sak att ha i åtanke: ju fler läkare desto mindre erfarenhet får varje läkare (antalet sjukdomstillstånd per år i landet är inte oändligt). Detta kan låta abstrakt men är redan, enligt min mening, ett problem här och nu. De bästa kliniker jag träffat har arbetat i läkarfattiga områden.
Om det nu finns så många läkare i Sverige, så måste det det ju tyda på att antingen är många arbetslösa eller så finns det helt enkelt för många läkare på vissa sjukhus, eller är det så att de har fel specialisering. Nu är jag inte läkare så ni som vet bättre kanske gör skillnad i benämning mellan läkare och kirurger och andra, men för mig är alla dessa läkare. Om det nu fanns så många läkare så borde det inte vara speciellt lång kö till operation?
Du har givetvis rätt i att de bästa läkarna är de som har mest erfarenhet. De som opererar prostatapatienter varje dag är så klart bättre än de som gör det en gång i månaden och det ser man på statistiken över komplikationer.
Men i det "socialistiska" landet SDR så skall ALLA ha samma lön, ALLA bo tillsammans och trivas i samma område ( normaltrea i allmännyttan i miljonprogramsområde )oavsett utbildningsnivå, lön och personliga preferenser..
INTE ens i forna DDR bodde överläkaren eller professorn i filosofi eller matematik i samma trappuppgång som f.d alkisar, ej facklärda arbetare och drop-outs !!
Även om man kanske bodde i samma område så var DDR och ALLA forna "öststater" extremt klass-skiktade !
Om din kommentar har en koppling till något jag skrev eller till det Dan skrev. Vad var kopplingen? 🙂
Självinsikten är hög. Nästan elakt av Cornu att släppa igenom inlägget, men förhoppningsvis läser du alla svar flera ggr. Massa långa svar har du levererat, men jag är lite tveksam till om du förstår allas kommentarer. Det är tacksamt att få så mycket feedback. Gör något med den. Kanske läsa boken ”omgiven av idioter” som var på tapeten häromdagen. Ett jobb får du med all sannolikhet så småningom…. men lite personlig utveckling skulle nog inte skada…
Lite nyfiken också på hur det kändes att va så duktig, driven och hungrig osv.. å ändå se alla kursare få högre betyg trots att de inte är på din nivå egentligen?
Jodå, jag förstår innebörden i vad folk skriver. Jag uppskattar också alla kommentarer men svarade bara där jag ansåg det vara meningsfullt att tillägga något. Jag hoppas du har förståelse för att jag inte kunde lägga hela kvällen på att skriva kommentarer. Jag var faktiskt ovanligt produktiv istället och har idag och igår skickat in en jobbansökan till totalt 16 annonser.
Att "alla" kursare fick högre betyg än mig var en något märklig kommentar. Varför tror du det? Tvärtom vill jag nog påstå att jag ligger i det högre skiktet, eller strax under de med bäst betyg. Visst har jag några AB att vara stolt över, även om BA är betyget man ser flest gånger i mitt examensbevis. Av de jag umgicks med var det både folk som var duktigare än mig och sämre än mig när det gäller studieresultat. Alla dock duktiga jurister, vissa kanske dock inte lika intresserade av ämnet som jag och en del andra var.
Jag efterfrågade inte svar från dig. Snarare färre svar, då du svarar som om du är med i en debatt. Du får massa råd, men lägger energi på att säga ”ni har fel, så är det inte alls, det är väl inte mitt fel, jag är visst bäst, det är visst jättekonstigt att jag inte får jobb”. Vad trodde du att du skulle få för svar? Vad ville du ha för svar? Ett jobberbjudande?
Jag växlar mellan att bli irriterad på dig och tycka synd om dig.
Det är säkert bra att tro på sig själv, men du behöver prata med någon som har tid och ork att hjälpa dig mjuklanda på marken.
Jobb kommer du få, men om du inte bearbetar biten med att allt är alla andras fel och tanken om att du är bäst å alla andra är sämst, så kommer du sitta å gnälla snart igen om att du inte får den karriär du förtjänar…Orättvist!
Bra att du söker jobb… fortsätt med det.. sök jobb hela tiden..även under tiden du väntar på svar på gårdagens 16 ansökningar.
Hur länge har du varit arbetslös? Sedan juni eller blev du klar nu vid årsskiftet?
Hur gammal är du? Jag hoppas på 25.
Gunanr: Din kommentar är klockren. Håller med dig till fullo.
https://www.jusek.se/globalassets/pdf/rapporter_remisser/rapport_efter_examen_2017.pdf
Känner inte alls igen mig i den bild som skribenten målar upp. Om man ska tro Juseks undersökning (s 18) så verkar det ju inte heller vara ett överskottsyrke. 90 procent av alla jurister har ett kvalificerat jobb. Strax under 40 % har jobb redan före examen och lika många inom tre månader efter examen. Det var bara några få procent som inte fått jobb.
Hur urvalet gått till låter jag vara osagt men det jag har större tilltro till än skribentens högst anekdotiska bevisföring…
Försök hitta jobb utanför Göteborg. Det bör finnas mängder med mindre kommuner några mil utanför där man har svårare att rekrytera.
Jag fick själv flytta rätt långt till en mindre ort för att skaffa arbetslivserfarenhet men efter ett par år så är man efterfrågad.
Någon nämnde statliga Lantmäteriet, är du intresserad av fastighetsrätt kanske det kan vara en öppning?
Statliga och offentliga jobb har blivit allt mer populära. Lönerna börjar bli bättre, särskilt för specialister, därför har myndigheterna råd att börja bli mer kräsna på stora orter. Mitt råd blir att du söker dig ut i den västgötska eller värmländska myllan. Det kan ofta vara rätt lätt att få bostad med ett lämpligt rekommendationsbrev från din nya arbetsgivare på en mindre ort.
Juristen verkar ha bristande självinsikt:
– Får börja med att säga välkommen till verkligheten, det är få akademikeryrken som kan välja o vraka bland jobben.
– "Tog examen i våras", du har ju inte varit arbetslös jättelänge.
– Det är väl allmänt kännt att det finns ett överutbud på jurister och att de måste flytta land och rike runt för att fixa sin tingstjänstgöring.
– "101 ansökningar på 10 platser": Det är ju bara 10 ansökningar per plats och du fixade inte det med dina fina betyg? Ligger kanske något i fatet….hur är det med din sociala kompetens, personliga mognad och lämplighet?
– Mitt råd: Flytta, ta 2 hundår i Nyköping eller något. Själv var jag iväg 1.5 år innan jag fick jobb i min hemstad. Det var under förra finanskrisen. Det var jobbigt för stunden men värt det alla gånger. Idag har jag ett riktigt fint jobb.
Jag har inget emot flera hundår eller dålig lön i början. Att "välja och vraka" bland jobb hade jag heller inte förväntat mig. Jag vill bara ha ett jobb. Allra helst i min hemstad. För vissa – särskilt om man har barn, familj, flickvän eller andra förankringar – kan en flytt vara katastrofal. För mig inte lika illa. Jag var inte förberedd på att yrket kunde KRÄVA en flytt. Gör man allt för karriären eller vill sitta ting gäller såklart annat, då kan flytt vara något man får räkna med, men är man öppen för alla jobbmöjligheter tycker jag inte det är rimligt att flytt är nödvändig. För många yrken är det en helt annan verklighet – att en sjuksköterska skulle behöva flytta land och rike runt tror jag ingen kan föreställa sig. /Gästskribenten
Har du barn, fru, sjuka föräldrar som håller dig kvar? Om inte flytta. Flickvännen kan alltid klara lite distansförhållande.
Jag är inte alls inom din bransch men kände till att ni har tuff arbetsmarknad i början.
Jag känner igen självbilden från när jag själv började jobba som 25-åring. Med tiden inser man hur mycket det finns kvar att lära sig…
Tror att du är rejält ute och cyklar när du skriver: ”Jag upplever också att yngre personer är mer effektiva och mer datorvana, och kan därför utföra samma arbete snabbare.”
Den generation som inte jobbat många år med datorer är de som var på väg att lämna arbetslivet när persondatorn kom på 80-talet. Men de är för fasen pensionärer idag!
Jag upplever rätt mycket tvärtom att unga människor har rätt dålig koll på IT. De använder sociala medier på ett helt överlägset sätt, jämfört med senare generationer, men de har ofta dålig datorvana, dvs de är lite tunna när det gäller den datorkunskap man behöver i arbetslivet. Självbilden är dock oftast tvärtom.
Jag gillar att jobba med yngre människor. Det uppstår oftast något bra när man blandar olika erfarenheter.
Hela jävla inlägget från hen luktar naivt och detta försöker döljas med diverse akademiska formuleringar, antingen är personen ifråga väldigt ung eller oerfaren.
Datorvana är en sak. Men jag tror generellt att startsträckan och förmågan att ta sig an uppgifter är kortare för äldre/erfarna och där är de effektivare än oerfarna.
Låt mig till att börja med kommentera denna passage i ditt inlägg: "Jag upplever rätt mycket tvärtom att unga människor har rätt dålig koll på IT. De använder sociala medier på ett helt överlägset sätt, jämfört med senare generationer, men de har ofta dålig datorvana, dvs de är lite tunna när det gäller den datorkunskap man behöver i arbetslivet. Självbilden är dock oftast tvärtom".
Ibland är det givetvis så. Alla unga är inte duktiga på datorer. Att vara duktig på sociala medier uppfattar jag inte heller som samma sak som att vara duktig på IT-system och datorer. En sak jag syftade särskilt på när jag skrev inlägget är att jag och de flesta jag känner skriver väldigt snabbt – tangentbordet är ett arbetsverktyg som inte på något sätt är främmande. Jag behöver aldrig sänka blicken ner till tangentbordet (möjligtvis för vissa specialtecken). Jag vet nästan inga äldre som skriver lika snabbt. Sådan bevisföring innebär såklart inte att jag har rätt och att det gäller alla. Jag kan dessutom ha svårt att se på när vissa ska hantera en mobiltelefon eller dator – det kan gå väldigt långsamt att klicka sig fram till rätt ställe och så kan personen använda oeffektiva metoder eller inte känna till genvägar för att få en sak gjord. Det gäller även personer som har sådan IT-utbildning som du verkar hänvisa till och personer som jobbar med datorn som arbetsverktyg dagligen.
Mitt inlägg kunde uppfattas som lite fräckt på den punkten – vilket också var meningen. Annars hade kanske folk inte brytt sig om att skriva i kommentarsfältet.
Sök tjänst som kommunjurist i Pajala Övertorneå Arvidsjaur eller liknande. Kompetensnivån i dessa knallröda kommuner är skrämmande låg.
Ja huvva !!
DÄR om något är meriter och utbildningskompetens intet värda i jämförelse med "rätt" partibok…
😉
Läs in dig på GDPR, där bör bli/vara ett antal vakanser där få har erfarenhet
Bra tips. Jag (ingenjör, inte jurist) drog ihåg GDPR-projektet på myndigheten där jag jobbar och det kommer snart att bli en mycket stor efterfrågan på dataskyddsombud till olika organisationer. Att läsa in sig på GDPR kan man göra själv på 1-2 veckor på Datainspektionens webb och andra webbplatser, och gör man det så kan man nog GDPR mycket bättre än de flesta.
Det kanske redan har skrivits bland kommentarerna, men jag vill bara säga att om du anser att du missgynnas vad gäller enklare arbeten är det en bra idé att stryka detaljer både ditt CV och din ansökan — varje ansökan du lämnar ifrån dig ska vara skräddarsydd för det jobb du söker.
Lägg in ansökan hos företag/myndighet som inte söker folk. Gå upp och presentera Dig, prata med HR avdelningen och lämna Ditt CV; det kan göra intryck och Du slipper vara en av många som söker samtidigt (slipper jämförelser). Man måste ju prova annorlunda grepp vilket tyder på framåtanda…
Flera andra har kommit med förslaget att "gå dit och visa sig". Jag är helt med på att annorlunda grepp lönar sig men just att "gå dit" har jag väldigt svårt att tro på som metod. Visst, söker man jobb som frisör eller i en matbutik så är det inga konstigheter att gå dit. Men de som rekryterar till lite mer kvalificerade jobb, särskilt om det är en chef som är ansvarig, har fulla scheman och skulle nog inte göra sig tillgängliga hur som helst. Dessutom sitter de ofta bakom låsta dörrar – eller om det rör sig om en domstol eller myndighet, bakom ett skalskydd där vem som helst inte kan eller får släppas in. Är det statliga tjänster så finns ett regelverk – anställningsförordningen – som säger att tjänster måste utlysas dessutom. Där lönar sig därför inte spontanitet lika mycket. Får ändå tacka för tipsen.
Du blockerar Dig själv i och med hur Du tänker – fyrkantigt. Så skall det vara – för så har det alltid varit. Hur skulle världen sett ut om alla tänkte som Du – fullkomligt avstannande. Det är det tänket som skiljer oss människor åt. Tänk utanför boxen!
Nejdu gå dit kan du pga av "HR-svammel" inte göra heller som frisör. Samhället ser inte ut som på 1960-talet när folk sa tjena kan jag få prova det där jobbet helt utan att slänga iväg några papper. Nu för tiden är det papper till allt tamejfan som ska fyllas i snart ska väl de arbetssökande sitta och skriva egna noveller.
Tipsar om att söka jobb inom socialtjänsten! De har hög omsättning på folk och gillar män.
Till gästskribenten: övervägt något av företagen som hyr ut akademiker?
Tror jag sökt två eller tre tjänster på bemanningsföretag, som rekryterat för olika företags räkning (uppdrag som jurist). Tyvärr inget intresse visat från dessa. Du kanske pratar om något annat upplägg än bemanningsföretag? Berätta gärna mer i så fall.
Undrar om det finns ett samband mellan lägre tid för att vara färdigutbildad inför yrkeslivet och förslaget med framskjuten pensionering?
Vore kul med en uppföljning på detta gästinlägg när personen ifråga fått jobb.
När den dagen förhoppningsvis kommer så kanske jag hör av mig till LW/bloggägaren och frågar om intresse finns från hans sida.
Delar av din text pekar på att du verkar fokusera på fel saker. Vad har gammal öststatslag för relevans för dagens arbetsgivare?
Fritidsintressen kan vara styrkor, neutrala eller en belastning, mycket beroende på vem som gör bedömningen och hur du själv framställer ditt intresse.
Du behöver noga fundera på vad det är som gör att din framtida arbetsgivare tjänar pengar, och vad du kan göra för att öka arbetsgivarens intjäningsförmåga. Det du bidrar med ska inte bara täcka din lön, utan även en del av din chefs lön förutom övrigt koncernbidrag.
Att du kan något räcker inte. Examen eller högskola är bara ett hygienkrav. Du måste förklara varför just du kommer öka intjäningsförmågan, höja effektiviteten eller bidra med något som just den arbetsgivaren efterfrågar. Dessutom bör du vara en trevlig arbetskamrat och passa in i laget.
Skatterätt, för kommuner, landsting och företag, där kan du hitta de stora möjligheterna att tjäna pengar åt din arbetsgivare.
Förändrad lagstiftning: Det kommer ny förvaltningslag. GDRP som ersätter PUL. Har du läst propparna? Vad får lagändringarna för konsekvenser för din tänkta arbetsgivares verksamhet och vad behöver då göras? Vad är det just du kan bidraga med som ökar lönsamheten?
Förövrigt: Väl ansedd eller välsedd, inte välansedd. Välansad rabatt. Många jurister, både unga och äldre, är måna om språket.
+1
Är det bara jag som känner enorm skadeglädje? Efter att i åratal hört ekonomer, statsvetare, jurister och åsiktsmaskiner på högerkanten skrika om hur fantastiskt det är med arbetskraftsinvandring av alla slag, förutom vad gäller just jurister, ekonomer, statsvetare och åsiktsmaskiner på högerkanten så börjar även dessa yrkesgrupper känna pressen på arbetsmarknaden.
Hade du någon arbetslivserfarenhet innan du började söka jobb? Har du jobb idag?