Gästinlägg: Orimliga krav på skyhög bevisning i svenska domstolar

Med anledning av min krönika hos GP:s ledarsida i lördags publicerar här “Ugglan” ett gästinlägg om rättsväsendet. Idag har t ex fingeravtryck förvandlats till icke-bevis och det går rent av att fria trots DNA-bevisning, likt handgranaten mot en polisbil.

Det förs i olika sammanhang fram åsikten att polisen har problem med att säkerställa trygghet och säkerhet. Det är en viktig aspekt, men diskussionen borde gälla hela rättsväsendet, varav polisen är en del. Det finns andra länkar i rättskedjan som med små förändringar skulle kunna bidra till ökad trygghet för befolkningen, varav några förslag kommer här.

Fem års straffarbete för stöld av 650:- SEK i dagens penningvärde – fingeravtryck räckte som bevisning 1912. Skulle polisen idag ens åka på en anmälan om en sådan stöld, eller alls acceptera att ta upp polisanmälan?

Domstolar verkar ha väldigt höga krav på bevis för att fälla en misstänkt person och intrycket är att kraven har ökat på senare år i takt med att möjligheterna till teknisk bevisning förbättrats. Det är en förbättring som synes ha används till att minska sannolikheten för att en oskyldig skall bli fälld i stället för att fälla fler förövare med bibehållen sannolikhet för att fälla en oskyldig. I teorin gäller att om man skall vara helt säker på att aldrig fälla en oskyldig i domstol kan inte en enda misstänkt fällas, och tvärtom, om man skall vara helt säker på att alla skyldiga skall bli fällda så måste alla misstänkta fällas. Polis, förundersökningsledare, åklagare, advokater och domare kan ses som en detektor för kriminalitet och olagligheter (sök gärna på nätet om ”detektionsteori” och “ROC-curve”). Det finns mycket som talar för att domstolarnas höga krav på bevisning är ett problem.

Att alla löper risk att bli oskyldigt fällda i domstol kan motiveras med att det är nödvändigt för att upprätthålla rättsstaten och kan likställas med allmän värnplikt som ju i förlängningen innebär att man inte bara betalar med en del av sin tid, utan även riskerar att, i händelse av krig, få betala med sitt liv. Om valet står mellan (1) risken att som oskyldig bli fälld i domstol och (2) risken att som brottsoffer förlora liv eller hälsa vid utbredd kriminalitet och eventuellt inbördeskrig är det inte säkert att det senare alternativet (2) är det som i allmänhet föredras. Om det blir aktuellt att införa undantagslagar kan det vara bättre att genom politiska beslut minska domstolarnas beviskrav för fällande dom än att enbart öka polisens befogenheter ute i samhället.

Ett annat problem är att åklagarna verkar väcka åtal endast om de är övertygade om en fällande dom. Varför inte vända på det hela och bestämma att åklagarna skall låta bli att väcka åtal endast om de är övertygade om att ett åtal leder till friande dom?

Varför skall en åtalad ha rätt att välja försvarare, men ett brottsoffer inte ha rätt att välja förundersökningsledare? Det vore rimligt om båda har rätten att välja företrädare eller att ingen har den rätten.

Brottslingar, framför allt de som inte är medborgare i Sverige, borde kunna avtjäna sitt straff i ett annat land, till exempel EU-land eller annat godkänt land, genom upphandling och avtal mellan Sverige och det mottagande landet. Det är troligt att en fängelseplats i till exempel Polen eller Rumänien är billigare än en fängelseplats i Sverige. Det skulle dessutom bidra till arbetstillfällen i dessa länder.

Dömda brottslingar som inte är medborgare i Sverige borde i mycket större utsträckning än nu utvisas ur riket. Det är en förmån och inte en mänsklig rättighet för en person som inte är medborgare i Sverige att få vistas i landet. En förmån borde gå att dra tillbaka på annan grund än fällande dom. Kanske skulle det räcka med att det av domstolen bedöms vara större sannolikhet att den tilltalade är skyldig till det som läggs honom till last än att han är oskyldig för att domstolen skall besluta om utvisning trots att bevisningen inte räcker för fällande dom i själva brottmålet?

Hårdare straff kan rent allmänt innebära att de grövsta brottslingarna får sitta längre tid i fängelse, men det kan också betyda att brottslingar i början av sin brottskarriär får tidigare, och därmed kännbarare, straff. Kanske är marginalnyttan av ett extra fängelseår för en förhärdad brottsling mindre än marginalnyttan av en veckas, eller veckosluts, frihetsberövande för en person i början av sin brottskarriär?

Vad gäller polisen och diskusisoner om närpoliser så kanske det vore bra om polischefen väljs av medborgarna i allmänna val på samma sätt som lokal polischef/cheriff utses i USA, eller varför inte utse allmän åklagare/förundersökningsledare i allmänna val?

/Ugglan