Det är nu åtta månader sedan Riksbankens nya inflationsindikator KPIF nådde målet om 2.0% och tredje månaden på raken som den stabilt ligger en bit över. Någon räntehöjning är dock inte aktuell, eftersom målet nu har bytts ut till ett intervall mellan 1.0 och 3.0%. Bubbelskaparen Stefan Ingves sitter också kvar på tronen som tack för hjälpen med att blåsa upp den svenska tillgångsinflationen och bostadspriserna.
 |
| KPIF 1999 – september 2017 |
Inget nytt under solen alltså. Inflation (som mätt enligt både KPIF och KPI) över det tidigare målet, påstådd högkonjunktur och superekonomi, men inga räntehöjningar i sikte förstås. Det är ju inte så att svensk ekonomi skulle klara räntehöjningar.
Även gamla måttet KPI ligger alltså kvar över 2.0%, men i all ärlighets namn så pass nära att man utifrån Riksbankens idiotiska direktiv förstås inte skulle behöva höja räntan.
 |
| KPI 1999 – september 2017 |
Inget nytt under solen alltså.
Stefan Ingves fick regeringens fortsatt förtroende som ordförande för Riksbanken i ytterligare fem år. Trots allt har han ju gjort ett utmärkt jobb att blåsa upp de svenska tillgångsbubblorna, inklusive såväl obligationsbubblan som bostadsbubblan.
Nu återstår bara att blåsa upp KPI- och KPIF-inflationen utan att behöva höja räntorna. Med en schysst prognos om att inflationssiffrorna ska falla framöver kommer man egentligen inte ens behöva höja om så KPIF rymmer över 3.0%.
29 kommentarer
Jag har några tumregler:
* Bensinpriset
* Mjölkpriset
* Elpriset
Det är bara den globala oljeproduktionen som hotar den goda ekonomin. Ponera att kurderna utropar Kurdistan som en egen stat. Om det blir krig i området kan det påverka oljeproduktionen negativt.
Tror man biter ihop tills lågkonjan kommer för att slippa höja då man inser att det skulle braka loss ganska snabbt om räntan höjs nu. Händer något oväntat kommer man skylla på att politikerna inte tog bort ränteavdraget eller gjorde något för att svalka bostadsmarknaden.
Fast bankernas tillämpning av bolånetak sätter en övre gräns för den stora majoriteten oavsett om räntan justera någon procent eller så. Mao har man hittat den modell som man vill ha d.v.s. stimulera svensk industri utan att få bieffekten att bostadspriserna rusar iväg.
Energipriser verkar vara en stor del av KPI-ökningen, detta kommer nog de flesta få vänja sig med.
Hade varit intressant om du hade ritat Riksbankens ränta ovanpå KPI/KPIF. Jag menar, den uppgång vi sett nu i KPI/KPIF de senaste två åren liknar väldigt mycket åren 2005-2007, men då var räntan 4% högre.
Iofs, inte förvånande med så olika utfall då vi har mer planekonomer att göra. För 25 år sedan skulle kronans värde försvaras till varje pris. Räntor på 500% – inga problem. Nu är det precis tvärtom. Negativa räntor även fast KPI ökar, kronan tappar i värde och bostadspriserna skenar.
Det enda vettiga är att ha en fast penningmängd (kanske ökande med någon låg procent) och sen låta marknaden sätta såväl räntor som valutakurser.
Alltså.. nuförtiden är det inte många som en har en aning om vad en lågkonjunktur innebär . Den förra 'IT kraschen' var ju i början på 2000 talet, mer än 15 år sedan. Och den var ju bara en viskning av de föregående. Vi har haft en superkonjunkturuppgång i nästan 2 decennier.
Ja, dagens "snuttisar", sena 80-talister och 90-talister lider brist på LIVSERFARENHET !!
Jag kommer INTE att tycka synd om den när de kommer "gråtandes" över att de inte kunnat tro att bostadspriser kan gå ner..
Eller när 25-åriga mäklare plötsligt får se sina överdrivna löner och provisioner dala till snabbköpskassenivå, dvs ca 20 000:-/mån och de får lämna tillbaka sina leasingbilar..
https://www.sydsvenskan.se/2017-10-15/foraldrar-allt-oftare-ett-stod-i-forsta-bostadskopet
Nej, finanskrisen 2008 drabbade ku inte storstadsområden utan skyndade mest på strukturomvandligar i bruksorter där verksamheter försvann. Förvisso en del hight ech som Ericsson, men det hsr också med gammal hederlig storföretagströghet att göda.Int heller Eurokrisen 12-13 gjorde så mycket mer än sakta ner ökningen.
Men någon gång skall lånen betalas.
Frågan är om det finns råd.
Ingves har bestämt sig, räntan ska fan inte höjas, åtminstone inte innan ALLA unisont kräver det.
Ändrad kalkyl av inflationssiffran när räntan inte längre hjälper till att trycka ned den, ny förklaring till lågräntan (trycka ned valutan) och höjt inflationsmål till 3% är ju relativt tydligt.
Med dessa åtgärder ska det ju nu enligt experterna inte bli nödvändigt att höja räntan i denna konjunkturcykel, och kanske inte ens under Ingves resterande mandat. Om konjunkturen börjar peka nedåt i 2018 med sjunkande bopriser och ökande eller stabil arbetslöshet blir det väl knappast heller någon räntehöjning att tala om även om RB låter påskina det nu?
Frågan är ju då om ekonomin är normaliserad just nu?
Om efterfrågan inte pressar upp räntor ens i en högkonjunktur med fri tillgång på krediter, när ska det ske?
Varför är det så många som tycker att hög ränta är ett självändamål? Om vi nu lyckas hitta en modell som fungerar med låg ränta så vore väl det det bästa för de flesta. Sen så är det väldigt många som inte verkar förstå att RB inte har till direkt uppgift att skapa tillväxt eller högkonjunktur. Deras uppgift är att styra penningpolitiken så att inflationen ligger på 2% KPIF (årssnitt) och det är inflationseffekterna och inte räntan som är tänkta att skapa tillväxt och bibehålla högkonjunktur.
En räntehöjning nu skulle i princip samma månad ge effekter på hushållens och företagens ekonomi och i första hand troligtvis leda till ett minskat sparande men i de fall man har för dålig ekonomi för de lån man dragit på sig även till minskad konsumtion. Den minskade konsumtionen skulle direkt slå mot tillväxten men det skulle ta en tid innan den blev synlig i KPIF. Mycket av hur RB sätter räntan handlar inte om nuläge utan om hur läget bedöms vara när full effekt nått KPIF vilket oftast beräknas vara upp till 2 år efter ränteförändring.
Man skulle alltså rent teoretiskt kunna höja räntan 4 enheter nu vilket skulle ge förödande konsekvenser men kanske skulle dröja 2 år innan KPIF tvingar en att sänka. (nu har ju RB ibland gått lite utanför sitt uppdrag då politiker inte fattat nödvändiga beslut för Finansekonomin, tex så sänktes räntan 4,5 enheter under en kort period vid krisen 2008 utan att man kunde "veta" att det var nödvändigt utifrån KPI värden)
Två procent är som sagt fortfarande målet.
"STOCKHOLM (Direkt) Penningpolitiken har bidragit till att inflationen i Sverige har kommit upp och att konjunkturen är stark. Det behövs dock en expansiv penningpolitik för att inflationen ska kunna vara nära 2 procent även framöver.
Det sade vice Riksbankschefen Henry Ohlsson på måndagen, enligt sammanfattning som publicerats på Riksbankens webbplats.
Han redogjorde också för Riksbankens beslut nyligen om att byta målvariabel för penningpolitiken, till KPIF, och att använda ett variationsband för utfallen för att påminna om att inflationen inte kan vara exakt 2 procent varje månad. Riksbanken siktar dock alltid mot 2 procent."
… däremot verkar det man som om man vill "vänta och se om vi håller oss ovanför 2% ett tag". Då hinner det bli lågkonjunktur innan man hinner höja, och så är vi där med evigt låga räntor…
"Det behövs dock en expansiv penningpolitik för att inflationen ska kunna vara nära 2 procent även framöver."
De har ingen aning. 10 september 2008 så höjde Ingves räntan till 4,75%. Fem dagar senare kollapsade Lehman Brothers och vi fick den största finanskrisen på 75 år. Då hette det att den högre räntan behövdes pga ökande råvarupriser och inflationshot i Asien.
Läser man rapporten ser det dock lite ut som om det finns en strävan att redovisa låg inflation. I senaste rapporten, från september, förklaras att KPIF visserligen är 2,4%, men sjunker till 2,1% om energiprisernas inverkan tas bort.
Budskapet är att vi är nära målet, om vi bara fipplar lite med parametrarna.
Dessutom lägger de till att inflationen visst kan ligga ett (underförstått: bra) tag över målet eftersom den legat under målet innan.
Oavsett inte så mycket att diskutera, det blir ingen räntehöjning, och Riksbankens prognos talar nu om nollränta i 2019. Evigt låga räntor kanske är mycket sagt, men lågränteperioden blir väldigt lång och betydligt längre än en lågkonjunktur eller ens en hel konjunkturcykel. Jakten på avkastning fortsätter, och det ser inte så lätt ut att hitta ett alternativ till börsen. Kanske Buffetts spådom om uppvärderad börs i takt med en permanentad lågränta blir verklighet?
Ja, "uppvärderade tillgångar i samband med permanent lågränta" är helt klart ett scenario att räkna med.
Direktavkastningen på Stockholmsbörsen ligger på 3,7%. Lägg till någon procents tillväxt så ser det lockande ut jämfört med nollränta. 5-åringen har nu gått ner till -0,08%…
Ska bli spännande att se, får vi en "bostadskrasch" så lär ju Riksbanken använda det som argument för att slippa höja räntorna också.
Joakim: Nu låter du som mig 🙂 Slapp jag skriva något. Tack 🙂
Betyder det att banken kan låna upp med fem års löptid till 0%…?
Rätt fantastiskt i så fall, snacka upp sjuk marknad. Man borde då kunna få ett femårigt bolån till 1,3-1,5% ränta.
Toni: Så ligger det till! Permanent låg ränta = uppsida för tillgångar som inte tagits ut ännu.
Kingedward24: Staten kan låna till fem års löptid till 0% sen ett tag tillbaka.
Bostadsobligationer ligger strax över, idag: 0,5% ungefär på fem års löptid (och -0,2% för två års löptid). Ganska intressant… Ja, du kan skaffa dig bundet bostadslån med fem års löptid för endast 2% i dagens läge (dvs banken har en bruttomarginal på 1,5 procentenheter).
Så bra. Evig tillväxt i en ändlig värld. 🙂
Sen får vi se hur länge vi kan ha negativa realräntor innan det börjar bli riktigt skeva investeringar. Det är extremt ovanligt.
När Toni gått all in på börsen så har det hunnit bli helt skevt. 🙂
Illavarslande att man nu flaggar för en ev. första liten pyspunka på bobubblan i MSM?
Det kan inte bero på ränteläget eller minskad köpkraft och inte heller kreditåtstramning..
Troligtvis är det överproduktion av dyra borätter men dessa borde enkelt kunna omvandlas till hyresrätter och simsalabim är ordningen återställd!
När det på morgon-TV talas om 20% fall av bopriserna inom ett år, så är det nog många köpare som sitter still i båten eller drar tillbaka bud.
Vem vill betala 1-2 miljoner i onödan. Man kan ha roligare för de pengarna.
Jag tror att en rätt stor del av problemet är att man inte kan göra något annat för pengarna, de flesta som köper har ju gett upp att ens försöka amortera… Tror att du blir enklare att bara räkna på kassaflöde om skulden i sig känns ohanterlig. Man får ta en risk, påtvingad försäljning efter prisfall ger skuldsanering och de flesta är nog medvetna om du om de tänker efter men man vill helst förtränga sådant.
Saxat i nyhetsflödet :
Public Service-kommittén med Sture Nordh i spetsen föreslår att Svenska Dagbladet ska bli gratis, och utgivningskostnaden läggas på skatten.
Anledningen till att abonnemangsavgiften föreslås ersättas med en skatt är att ungefär 11-15 procent av de som läser SvD inte betalar avgift, och att andelen som säger upp sin prenumeration ökar.
SvD är nöjda, konstigt vore det annars:
SvD:s kulturkommissarie Allan Bah Fanheller kommenterar:
-Nu börjar arbetet med att ge innehåll till Public Service. Tydligen har folk ändrat sina medievanor, de läser nyheter på Internet, inte nödvändigtvis från oss, och samtidigt hör vi fler och fler säga att det är total skit som trycks i vår tidning. När vi nu säkrat inkomsterna för överskådlig framtid är det dags att ta nästa steg; att försöka åtminstone nödtorftigt att ge en anledning till att betala denna nya skatt, som vi ju alla så väl behöver, fortsätter han.
Sedan skiner Fanheller upp:
– Precis som om det vore nödvändigt att motivera, , den är ju inte direkt frivillig, fnittrar han.
Jag misstänker att riksbanken har försatt sig i en situation där dom inte längre kan kontrollera kronans värde med hjälp av räntan. Om 80% av befolkningen kan hantera en ränta på 10% men resterande 20% bara klarar en ränta på 1% så blir det i praktiken omöjligt att stoppa inflationen med hjälp av räntan. Om man ska påverka 80% gruppens konsumtion så måste 20% gruppen gå från hus och hem, vilket inte är politiskt möjligt. Man får lösa ett framtida inflationsproblem på nått annat sätt.
Sant. Fast hushållen har nästan aldrig betalat så lite i ränta som idag, så det finns definitivt utrymme att höja räntan av den anledningen. Hushållens räntekvot och sparkvot visar att det finns ett (litet) utrymme för räntehöjningar utan några som helst problem.
KPIF har inte ökat någonting mellan juli och september i år. Motsvarande siffra förra året var en liten ökning. Detta tyder väl snarare på att Riksbankens prognos om att inflationen faller tillbaka nu stämmer, än det motsatta. Ökningen av KPIF skedde framförallt i mars-april, och det räknas förstås fortfarande in i 12-månadersintervallet.
Fast den rimligaste slutsatsen är förstås att det inte går att använda dessa siffror för att påstå varken det ena eller det andra. Och att 1-3 procentsintervallet är helt irrelevant i sammanhanget.