Storleken på det sparkapital du använder för spekulation på marknaderna avgör vilka risknivåer du kan acceptera. När man väl har en krisbuffert kan i själva verket risktagandet vara mycket högt om man har lågt sparkapital.
Till en början behöver alla en krisbuffert på någon eller några månadsomkostnader. Detta för att kunna hantera de svenska socialförsäkringarna vid arbetslöshet, sjukdom eller föräldraskap – det kan ta tid innan ersättningar betalas ut – men också för att kunna hantera större oförutsägbara utgifter som akut tandläkarbesök, akuta reparationer eller andra krislägen.
Krisbuffertsparkapital bör åtminstone räknas i 10 000-tals kronor och sitta säkert och snabbt tillgängligt, dvs på bankkonto. Bor du i villa kan du behöva betydligt mer, då reparationsbehoven kan bli större.
Resten av inlägget förutsätter att man har ett krisbuffertsparkapital och handlar om resterande sparkapital.
Mediansvensken har enligt olika uppgifter ett totalt sparkapital om 50 000 – 100 000 kronor. Många har i princip inget sparkapital alls.
Om man t ex endast har sparkapital som kan mätas i någon månadslön, t ex 20 000 kronor kan man i själva verket ta mycket stora risker med dessa, dvs ligga i aktiemarknaden. Gärna i tillväxtbranscher, småbolag eller tillväxtmarknader i U-länder.
Resonemanget här är att när (om) du förlorar allt ditt sparkapital på grund av risktagandet så går det relativt snabbt att spara ihop detta igen. Kanske har du månadssparat ihop 10 000:- SEK, som sedan dubblats till 20 000:- SEK via risktagandet. Även om värderingen är 20 000:- SEK så är din risk här att förlora de 10 000:- SEK du satsat. En halvering gör att du fortfarande inte gått med förlust och om allt faller till noll i värde är förlusten 10 000:-.
Samtidigt leder inte 10 000:- SEK som växt till 20 000:- SEK till att ditt liv, din livsstil och dina levnadsförutsättningar förändrats.
Om man kan spara 1000:- SEK i månaden tar det i detta exempel tio månader att komma tillbaka till ursprungsläget vid en totalförlust på dessa nivåer. Det är surt, men det får inga konsekvenser på ditt liv. Du kan alltså ta mycket stora risker.
Om man i kontrast istället tänker sig ett sparkapital på säg 6 MSEK, långt mer än de flesta svenskar, så blir det genast annorlunda.
Kanske har du hoppat av 20 års bostadskarriär och har nu miljonerna från ditt hävstångsrisktagande på bostadsmarknaden sittandes på banken. Du kommer sannolikt aldrig mer uppleva en sådan utveckling under din livstid, speciellt som du nu inte är kvar på bostadsmarknaden.
Kanske har du ärvt pengarna från en avliden släkting. Kanske var det det gamla familjegodset som såldes och delades upp på barnbarnen. Århundranden av slit ledde fram till detta.
Kanske har du sålt familjeföretaget, som dina entreprenörer till föräldrar byggde upp och du som förvaltare nu sålt vidare?
Eller så har du bara under tio års tid suttit dagligen framför datorn, hålögd, ignorerande familj, vänner , barn, yrkeskarriär och allt annat när du suttit fast i vad som i praktiken kan klassas som ett spelberoende på börsen. Nu sitter du med några miljoner, med ett i övrigt söndertrasat liv.
Oavsett så är det exceptionella omständigheter som lett fram till detta. Kanske ett halvt liv, kanske flera generationers hårt slit. Vad är du beredd att ta för risk med dessa pengar? Om de går förlorade kommer du aldrig få möjligheten att få tillbaka dem. Beloppen är så stora att en förlust också kommer påverka dina levnadsförutsättningar och får konsekvenser bortom siffror på en skärm. Detta är inte något man månadssparar ihop igen på några månader.
Nu kanske en del argumenterar att med så mycket pengar så har man råd att förlora några miljoner och att marknaden alltid återhämtar sig. Jag är inte så säker på det. Förlorar man miljoner är man uppenbarligen inte kompetent och väldigt lite säger att man kommer lyckas åt andra hållet heller. 50% förlust kräver 100% vinst för att nollställas.
Oavsett så påverkar sparkapitalets storlek riskprofilen. Sedan kan man diskutera åt vilket håll.
45 kommentarer
Har Du en liten reserv och sedan förlorar den blir Du mycket mera sårbar (i vid bemärkelse) tills Du ev byggt upp den igen än om Du förlorar bara en del av en större reserv. Tag inte så lätt på livet som reservlös.
"Resten av inlägget förutsätter att man har ett krisbuffertsparkapital och handlar om resterande sparkapital."
Den som inget har, har inget heller att förlora.
Om man lever med en månadslöns buffert kanske man inte har så stora risker heller?
Visst, det är lång handläggning innan man får pengar från a kassa osv, men de flesta hyresvärdar, el/telebolag går att resonera med om det är en fråga om avbetalningsplaner. eller så får man låna av de släktingar som har pengar.
Den som sitter med stora ägodelar o låg buffert pga sin rock n roll livstil (låna maxa livstil) kommer få en värre smäll dock.
Om man bara har några hundralappar kan man lika gärna satsa dem på lotto. Maximal risk och maximal vinst (odds 1/7000000 per rad har jag för mig)
Mycket beror på vad man tänker använda sig av kapitalet till och konsekvensen om sparpengarna halveras.
Ett sådant mål kan till exempel vara ekonomiskt oberoende: att med hög sannolikhet kunna leva på sparat kapital utan att behöva lönearbeta (eller driva eget företag). Under fasen då man sparar ihop detta kapital kan man gott ta lite risk om man inte har något emot att tidpunkten för att bli "fri" flyttar på sig några år fram eller tillbaka beroende på börssvängningarna.
Under fasen som man _tar ut_ pengarna och ska leva på dem så är man dock synnerligen (nästan oansvarigt) riskbenägen om man till exempel har allt på den svenska börsen. Bättre att vara diversifierad och äga en del räntepapper.
Sedan kan det här med att vara ekonomiskt oberoende betyda olika saker för olika personer, naturligtvis. Sitter man i en stuga på landet och har som högsta intresse att läsa böcker eller måla tennsoldater så behöver man inte samma kapital som om man jagar michelinstjärneupplevelser under större delen av året.
Och om man har pluspengar under den fasen kan man ta risk med dem, iaf endel av dem igen. Därför skall man ju inte säga upp sig från sitt jobb det första man gör när man uppnår sitt nödvändiga kapital. Ju mer pluskapital man har destu större marginaler har man och destu större utsikter har man för att få "löneökningar".
Jepp, helt rätt. En lite farlig sak om detta nu är sparmålet är att de allra "bästa" tiderna att säga upp sig och leva på ihopspara kapital är efter stora, långa börsuppgångar… och då kan sparkapitalet krympa snabbt efteråt.
Denna strategin hade inte varit så framgångsrik 1999 eller 2000, till exempel (medan den däremot hade varit löjligt framgångsrik om man sparat ihop tillräckligt mycket pengar och börjat leva på kapitalet 1982). Så, marginal och diversifiering är viktigt. 25-33 ggr årsutgifter i kapital krävs.
De flesta som investerar har väl en del av portföljen som kan frigöras snabbt? Exvis fonder/aktier?
Har man en bred portfölj (över världsindex, råvaror, valutor) bör man alltid kunna frigöra ett antal procent utan större förluster.
Att sitta på cash för att undvika sälja "i dålig tid" tror jag inte på pga market timing fallacy.
Har man dessutom kreditkort så är det ofta inte superbråttom att få loss pengarna. Det är ju egentligen bara ifall lönen inte trillar in på kontot som den skall. Under sådana omständigheter kan man nog resonera med sina fordringsägare om anstånd med betalningen.
Du har säker rätt angående market timing fallacy. Man skall också tänka på att de värsta scenariona är ganska osannolika så även om det är hyffsat brottom att ta fram pengarna när det gäller så är det inte att betrakta som kortsiktigt sparande.
Därmed inte sagt att man skall slippa att ha endel i korta räntor för den delen. Det kan ju röra sig om att hantera mer troliga utgifter eller till och med ganska säkra utgifter. Det kan också vara för att helt enkelt minska risken i portföljen.
Så med andra ord skall man inte spara ihop till en bostad i dagens prisläge?
Utan maxlåna. När skiten träffar fläkten kommer alla sitta i skuld och då måste det till någon form av skuldsanering nationwide.
Gissa vem som får betala? 😉
Alla får betala även dom som inte lånat. annars är det ju inte "rättvist" så funkar Sverige.
Fukk rättvisa!
Fast man kan ju gå till banken o belåna det avbetalda huset till 25 % o köra in på börsen när hela skiten träffat fläkten o index äe ner 50%. Sedan sitter man still i 10år..
Fast det är ju samma rättvisa som gör att folk får sjukvård gemensamt finansierad, dagisplats med maxtaxa, föräldrapenning, sjukpenning osv.
Man kan inte jubla över att man får dessa saker gratis och sen tycka att man inte gemensamt vill finansiera andra saker.
För egen del borde alla former av subventioner och ersättningar tas bort även för lån. men då är vi ju där igenom i det anarkistiska/minarkistiska/libertarianska samhället som de flesta säger sig inte vilja ha.
Det är skillnad på att via skattemedel finansiera gemensamma saker som är dyrt att lösa på egen hand som sjukvård, försvar, rättsväsende etc OCH att de som har sparat kapital skall täcka kapitalförluster hos de som har lånat och inte längre har möjlighet att betala tillbaka, tex ett boprisfall i Tokholm på 30-50% .
Det senare kan bli liiite svårt att sälja in.
Jag håller inte med, antigen har man ett socialistiskt samhälle där man åker på att finansiera andras utsvävningar och saker som de själva inte har råd med men konsumerar ändå, tex barnomsorg eller bostäder (både hyresrätt och köpt boende). Ibland har du tur att något du personligen nyttjar är extra billigt och ibland blir det surt då du får betala för andras intressen och deras val. Det är så vårt samhälle är uppbyggt, vi har inte möjlighet att välja in eller bort saker på individuell basis.
Jag vet att jag är värdelös på aktier. lärde mig den hårda vågen. Dock inga stora pengar, men mycket för fattig student på den tiden. Lägger allt mitt i indexfonder med låga avgifter.
Lägg allt i fonder med hög rating istället, detta ger högre avkastning.
Avanza har en funktion där man kan se avkastningen på 20 fonder med högst rating samt 20 indexfonder med lägst avgift.
Avkastningen är negativ i båda fallen på 3 månaders sikt.
Högst rating: Minus 2.39%
Indexfonder lägst avgift: Minus 3.55%
Ska kolla på det. Aldrig blivit något vidare på detta trots intresse. ligger i LF global och usa index. Är 32 år, Sparar enbart till pension.
USA-index är lurigt då jag antar att du köper i SEK?
Du borde bredda ditt sparande till ca 10 fonder istället.
Ska absolut kika vidare på det. I avanzas dunktion. är det den "prognostiserade" utvecklingen som står för 3 mån framåt? Alltid läst det som utveclingen de senaste 3 månaderna.
Du hittar funktionen i Avanzas app, där kan de se utvecklingen 3 månader bakåt för olika tillgångsslag, tex indexfonder med lägst avgift samt högst rating-fonder.
Det är de senaste tre månadernas faktiska utveckling som visas. I "historik"-fliken ser man också upp till de senaste fem åren.
Det är en god idé att bredda sparandet. Man ska veta att en globalfond innebär automatisk exponering till amerikanska företag (någonstans i storleksordningen 40-50% om jag minns rätt).
Sen om passivt indexförvaltande fonder är bättre eller sämre än aktivt förvaltade aktiefonder är en het debatt som vi nog inte kan reda ut här.
Fast nu är det ju så att hög rating-fonder går bättre än index-fonder med lägst avgift.
Tänk på kausaliteten, kan fonderna ha fått hög rating just för att de har haft god (historisk) avkastning?
Vilken rating hade fonderna för 3 månader sedan (eller vilken tidshorisont du väjer att studera)?
Bara väntade på den vinklingen.
Naturligtvis finns det ett visst samband i det du beskriver.
Sen är det så klart upp till var och en att avgöra vad som passar individen i fråga.
Dock är det otvivelaktigt så att indexfonder med lägst avgift är ner 3.55% på tre månader. Är individen nöjd med det kör man så klart vidare på det spåret.
individen är inte jättenöjd.
Viktigast är att förstå att 3 månader är på tok för kort tid för att dra några slutsatser kring vilken typ av fonder som förväntas prestera bäst.
Varför skulle det förresten vara lurigt att köpa en USA-indexfond i SEK?
Vad gäller USA-indexfond tar du aktierisk US samt valutarisk USD/SEK.
Dessutom är val av aktieindex i US något att reflektera över.
Kollade snabbt nu på 18 aktiefonder med lägst respektive högst avgift 3 månader. De med högst avgift har gått bättre än de med lägst avgift.
Nu får individen lite mer att fundera över och kanske omvärdera sin slutsats.
Se upp med aktivt förvaltade fonder, ofta en hög förvaltningsavgift. Kör enbart med passiva under 0,2% finns många med fem i rating.
Och det går bra?
Japp
Och avkastningen på ett år är?
'Krisbuffertsparkapital bör åtminstone räknas i 10 000-tals kronor och sitta säkert och snabbt tillgängligt, dvs på bankkonto. Bor du i villa kan du behöva betydligt mer, då reparationsbehoven kan bli större.
Resten av inlägget förutsätter att man har ett krisbuffertsparkapital och handlar om resterande sparkapital.
Mediansvensken har enligt olika uppgifter ett totalt sparkapital om 50 000 – 100 000 kronor. Många har i princip inget sparkapital alls.'
Jag fick uppfattningen om att det snarare är så att många svenskar inte har någon krisbuffert över huvud taget. Tror inte gemene man gör skillnad på buffert och sparkapital utan snarare är det väl så att sparkapitalet utgör bufferten.
Det sägs att pizza konsumtionen varierar över månaden beroende på hur mycket pengar folk har över.
pizza konjunkturen plattas till
Antalet personer som har mycket månad i slutet av pengarna är idag färre än förr. Detta med lönehelg är inte lika uttalat som förr. Antar att tillgång till krediter och jpbbslatteavdrag gjort sitt till.
Blir ju lite meningslösa påståenden i och med att riskprofilen blir så oerhört individuell, inte ensidigt beroende av hur mycket pengar det handlar om. I grund och botten handlar det om negativ assymetri, tex begränsad uppsida (gå från rik till rik+) och enorm nedsida (bli fattig [vilket är dyrt att vara, inte minst i Sverige, så du blir ännu fattigare osv]).
Kreditkort med rimlig gräns är annars the shit i Sverige, som förra generationens kids skulle uttrycka det. Det är inte helt intuitivt och för egen del tog det ganska lång tid att begripa eftersom det ligger nära i tanken att tro att kreditkort snarare är dåligt för dig och bra för banken.
I själva verket kan du med kreditkort lägga över stora delar av skiten med vårt system på banken, så att de får bada i sin egen smuts så att säga. Bland annat blir det fundamentala (groteska) problemet med pull-betalning mer uppenbart bankens problem snarare än ditt.
Sveriges övergång till Visa och MasterCard, överhuvudtaget hela vår finanssektor, är och förblir en stilstudie i vad länder inte borde göra mot sina medborgare, men Debit vs Credit är inte riktigt pest vs kolera. Med kreditkortet kan du hålla viss distans.
Begränsar du kortet till något du klarar på månadsbasis (tex 20k för vanlig tjänsteman) eliminerar du den enda potentiella baksidan: att hamna i någon situation där du blir tvungen att betala ränta.
Att använda kreditkort till sin egen nytta kräver disciplin. Att ha högre limit kan också vara till ens fördel då man inte har samma behov av att låta pengar ligga och samla damm på bankkontot för att kunna täcka plötsliga eventualiteter.
Istället kan man med en väl tilltagen limit veta att man klarar större utgifter på studs utan att för den delen har en halv förmögenhet på bankkontot. Det räcker att man har placeringar som kan likvideras på ett par veckors varsel.
När det gäller vem som får ta notan är det nog inte så uppenbart för dig. Det är ju inte så att banken lånar ut pengar gratis precis. Istället tar banken avgift av butiken. Butiken i sin tur skickar räkningen vidare till kunden.
Man betalar alltså genom att varorna man köper är ett par procent högre än vad de annars skulle vara. För att den kostnaden skall vara relevant i valet kräver dock att du är beredd att förhandla om priset när du inte använder kreditkort – vilket jag har en känsla av att få är.
Ibland är folk så intresserade av att berätta saker att de glömmer att fundera på om bidraget är självklarheter. Om du på riktigt tror att det "inte är så uppenbart för mig" är det rätt få saker som är uppenbara för dig.
Vidare: du får inte förhandla om priset på det sättet. Butiken kommer inte få köra Visa-transaktioner och dylikt (vilket är ett måste i Sverige) om de samtidigt ger rabatt för användning av kontanter osv. Systemet är helt låst, det finns inga vägar runt det (givet att man är transparent och inte smygfifflar, såklart).
Du menar alltså att priset inte är en förhandlingsfråga. Det var iofs en nyhet för mig.
Eller du kanske menar att visa har någon spion som sitter i ett hörn och övervakar hur det pratas och vilka argument som används?
Jag menar att det inte är tillåtet att ge rabatter för att använda ett annat betalmedel. Men visst, eftersom du uppenbarligen tycker att det är principiellt jobbigt att du inte visste bäst här så kan du för sakens skull alltid göra lite fina smygdealar, precis som dödsknarkare och annat fint folk.
Jag bara låter min man betala allt för mig, samtidigt som jag nu tagit ut min tjänstepension till sparande. Tidigare regeringens skatteavdrag gynnade ju just de med hög inkomst. Så nu lever vi två på en lön och jag kan spara pensionen. Till min 60-års present ansökte jag om att gå i ålderspension vid 61.