Vad för lön borde våra politiker egentligen ha? Borde då få sätta sina egna löner i riksdagen?
Svaret på ovanstående är förstås att folket ska sätta politikernas löner. Fast inte aktivt.
Istället borde politikerna ha ungefär medianlönen, som 2015 låg på knappt 29 000:- SEK i månaden. Idag kanske den är uppe på 30 000:- SEK. I praktiken får alltså arbetsmarknaden sätta politikernas löner via de sedvanliga löneförhandlingarna, och lämplig politikerlön blir förra årets medianlön plus kanske KPI-inflationen (pga ett års fördröjning på statistiken).
Därmed får politikerna uppleva personligen hur deras egen politik påverkar vanligt strävsamt folk. Medianlönen är exempelvis lite lägre än en sjuksköterskas.
Vad får vi då för politiker? De flesta riksdagsledamöter är proffspolitiker, karriärister utan någon egentlig yrkeserfarenhet. Gör de det hela för lönen och inte för Sveriges och svenska folkets väl, så ska de inte vara politiker.
Sedan får politikerna kostnadstäckning för behov av dubbel bostad och veckopendling från hemorten till maktens boningar. Det och medianlönen borde räcka.
Eller är politikerna förmer än oss andra? Det är inte det att de tar något ansvar, utan är i praktiken bara robotar som trycker på en knapp i riksdagen. Motargument mot medianlön kan vara att det leder till korruption. Men om våra politiker är så egenkära att de blir korrumperade av att få en vanligt Svenssonlön så sitter vi med fel politiker.
Vad tycker du? Vad ska politikernas löner egentligen vara?
77 kommentarer
Helt rätt argumentation, bra att du öppnar upp för en mer homogen lönesättning inom politiken, dessutom det du skriver att många är karriärister och har knapp arbetsliverfarenhet vilket är viktigt för förankring med folkviljan,sprider din text på TW o FB
Är det inte redan korrumperat att politikerna får sätta sina egna löner och villkor? T ex att fortsätta få lön år efter då de lämnat Riksdagen…
Just den detaljen är nog värre än själva lönen. Stadsrådspension eller garantilön efter riksdagsarbete. Är man så oduglig att man inte kan få ett vanligt jobb efter politikerkarriär.
1 år kan jag gå med på som fallskärm men samtidigt vill jag att gränsen för personval sätts till 0% så vi får politiker med uttryckligt personligt mandat.
Sverige har inga regler mot korruption, så hela begreppet blir lite märkligt att använda eftersom det handlar om att göra något fel. Ni måste sluta jämföra Sverige med länder där medborgarnas frihet värderas. Självbilden är så fruktansvärt skev kontra hur det ser ut idag, och då är det klart ni blir förvirrade över varför det är som det är.
Däremot tror jag även en friare marknad skulle sätta höga löner på politiker, men de politiker vi har i Sverige idag skulle samtidigt inte ens få ett jobb (med väldigt få undantag).
Finns ett års fallskärm redan. Kallas a-kassa.
Vadå ett år, vi har väll a-kassa. Politikerna borde kunna använda samma system som alla andra arbetare får trilskas med.
Instämmer – med artikeln – intressant om någon har en beskrivning av löneutvecklingen från 60 talet och framåt för ex vis en industriarbetare och en riksdagspolitiker?
På 1960-talet hade en gymnasielärare och en riksdagsledamot ungefär samma lön. Nu har riksdagsledamöterna dubbelt upp.
De var väl knutna till varandra?
Exakt, A nonym, det där verkar vara ett bortglömt faktum att rdl:s löner medvetet sattes till motsvarande en (dåv) folkskollärares lön. När och varför skedde bifurkationen, och var det ett tydligt kommunicerat beslut, eller smögs det igenom så som man gör med grundlagar och annat smått i Sverige?
"Eller är politikerna förmer än oss andra? Det är inte det att de tar något ansvar, utan är i praktiken bara robotar som trycker på en knapp i riksdagen. Motargument mot medianlön kan vara att det leder till korruption. Men om våra politiker är så egenkära att de blir korrumperade av att få en vanligt Svenssonlön så sitter vi med fel politiker."
Men här har vi ju en konflikt mellan hur det borde vra och hur det är. Anden är villig men köttet är svagt osv. Att sitta i ett lands parlament är ett ansvarsfullt jobb och borde belönas därefter, dessutom så kommer det att inbjuda till korruption. Undra om det inte vore bättre då att minska antalet ledamöter till säg 200st som i Finland (dvs 0,5% röster ger ett mandat) och kanske begränsa antalet mandatperioder man kan sitta.
Minska till 50st riksdagspolitiker som träffas en gång om året. Och betalt därefter.
Fördelen blir att de får mycket mindre tid att hitta på skit utan får bara ta tag i det absolut nödvändiga. Allt annat kan vi fixa själva i utan politikers inblandning!
Endast om vi återinför ordentligt tjänstemannaansvar samtidigt.
Kan du beskriva detta tjänstemannensvaret du vill återinföra?
Mnils..49 är nog lite bättre va? Vi har redan provat 350 🙂
Personligen tror jag att 50 är väl lite men man skulle kunna ha ett jämnt antal ledamöter och sedan utse ett udda antal talmän som inte fick röst och inte ersattes.
Så är det nog, 199 eller kanske 175 är IMO ett rimligare antal än dagens politikerberg.
De kan vara 349 personvalda om partierna försvinner. Som det är nu behöver vi bara åtta riksdagsmän ( en knapptryckare åt respektive partistyrelse)
Dom bör ha ännu mer i lön så slipper dom känna att plocka bort ränteavdraget skulle slå lika hårt på deras ekonomi. Det är endast när dom är helt ekonomiskt oberoende för hela livet som dom kan ta rätt beslut för annars agerar dom efter privatekonomiska intressen.
Känns väl mer som att de redan har så mycket lön och andra förmåner så de skiter fullständigt i hur det går för det här landet och dess invånare.
Allt verkar gå ut på att höja värdet på sina bostäder och antagligen förbereda sig för en utlandsflytt innan systemen slutar fungera här.
Vem vill ha ett jobb med medianlön där man har väldigt ojämn arbetstid, i princip har jour dygnet runt, riskerar att bli utsatt för häxjakt om man säger, gör eller twittrar något olämpligt (som vem som helst kan säga vid en fikarast. Ska man vara riksdagsman ska man dessutom bo i Stockholm vilket ökar en levnadskostnader.
Är det inte Singapore som har skyhöga politikerlöner med argumentet att de vill ha de som är bäst, inte de som råkar ha rätt ideologi eller bakgrund för stunden?
Och här är visst ideologin viktigare än kompetensen! 😂😂😂
Förr var nog den gemene politikern mycket mer ärlig med sitt uppsåt. Den ville göra rätt och bra och utan sitt egna bästa. Men politiska system och egen vinning gör det politiken mindre och mindre trovärdig.
De sk. proffspolitiker får mindre stöd och fler och fler genomskådar dem. Man ledsnar på alla tomma löften och ord. Det är väl det vi sett i Storbritannien, USA och Frankrike. Och vad händer i Tyskland i höst?
Kolla hur bra ersättning kommunpolitiker har, de flesta fritidspolitiker gör det för att de vill ändra på saker inte för ersättningen, kan vi säga samma sak om riksdagspolitiker?
De borde ha minst 200 tkr i månaden så att de allra mest duktiga i samhället konkurrera om att bli politiker. Nu är enda meriten att man varit med i ett ungdomsförbund och snarare är urvalet dom som inte kan göra en civil karriär.
Vilka bevis stödjer du dig på när du hävdar att högre lön = större kompetens?
Med den logiken borde vi ge politikerna en triljard SEK i sekunden i lön för att locka "the best of the best" från hela världen, kanske till och med från hela universum!
Eller så är Singapore en defacto enpartistat, styrd av ett fåtal familjer med inflytande som på så sätt mptiverar sina egna höga löner, hmm?
För övrigt bör riskdagens ledamöter ha en god lön, eftersom de snabbt kan bli arbetslösa. En rimlig lön är den lön de hade innan de blev ledamöter +30%.
Det kan finnas ett tak någonstans runt 10 ppb.
Alla utgifter betalda såklart.
Ohly hade såklart av det skälet haft en sämre lön än Dinkelspiel hade.
På det sättet skulle man gynna att politiker växlar av mot andra anställmingar utanför politiska organisationer mm.
En omställningsförsäkring hade varit en god idee också att inkludera.
Men bör man kanske inte ha ett golv likväl som ett tak?
Rickard Ohlin: "För övrigt bör riskdagens ledamöter ha en god lön, eftersom de snabbt kan bli arbetslösa."
Hur snabbt då? Jag kan bli arbetslös på max tre månader så jag borde definitivt ha mer i lön då. Gäller inte detta nästan alla?
Låter rimligt. Med tillägget att många, ffa i de mindre partierna, får jobba långt mer än heltid och naturligtvis ska ha ersättning för det.
Med tanke på de flesta politikers kompetens och prestation så borde lönen vara i nivå med A-kassa.
med tanke på deras kompetens och prestationer så borde de vara arbetslösa eller ha något enkelt jobb typ att rulla en sten uppför en kulle 🙂
Min tankar går såhär om deras löner:
Dom bör har en hög lön för att skapa konkurrans bland jobben som politker mot övriga arbetslivet så att vi får politiker som faktiskt kan saker och som inte är börjat sin karriär i ett ungdomsförbund och sen tappat all kontakt med verkligheten.
Samma grupp med personer som kategoriseras in som "styrelseproffs" borde ju således vara en bra grund för att rekrytera politiker om lönen bara är den rätta.
Sen anser jag att man borde ta bort alla former av statsrådpensioner mm som gör att politiker som blivit av med jobbet efter ett dåligt valresultat inte kan fortsätta att suga skattepengar. Varför ska inte en politiker kunna bli arbetslös och tvingas ställa sig till arbetsmarknadens förfogande som alla andra?
Lite "off topic" men sen vore det en bra idé att lägga över tillsättandet av myndighetschefer på t.ex. Rekryteringsmyndigheten som får uppdraget att rekrytera den mest lämpliga chefen. Så att vi får ett slut på tillsättandet av fd politiker och deras goda vänner till chefstjänster.
Håller med, jag har väldigt svårt för det här med politiker som ger varandra höga poster. Förklädd korruption.
Jag köper hög lön till politiker om vi samtidigt förbjuder karriärpolitiker. Sätt en gräns på max tio år, sammanlagt över hela livet, som någon får tjänstgöra som politiker.
Kanske även då ska ha en miniminivå på att personen ska ha jobbat x antal år innan personen kan väljas som politiker. Så slipper vi samtidigt politiska broilers.
Mattias: kanske anpassa lönen efte vad man haft för lön i riktigt jobb – på det sättet blir det ju mindre avbräck för de som väljer politiken samtidigt som att man inte väljer banan för lökens skull.
Har man inte haft ett riktigt jobb skulle det bli en politiker lön i nivå med socbidraget eller vad man haft för inkomst…
Jag tycker åtminstone de som arbetar (t.ex. regeringen) ska ha högre lön än medianen, eftersom de sitter i utsatt position.
Däremot riksdagsmännen…
Jag tycker att alla politiker som talar om "allas lika värde" omedelbart skall skickas ner på svensk medianinkomst. Det måste finnas något mått av konsekvens i ens politiska budskap!
"Alla djur är jämlika, men några är mer jämlika än andra."
Håller med!
Det har blivit någon märklig tradition att riksdagsledamöter ska ha bra betalt.
Vi kan alltid jämföra med resten av Europa. http://www.euronews.com/2016/04/12/who-are-the-best-paid-mps-in-the-eu
Tydligen klarar sig spanjorerna med riksdagsledamöter som bara tjänar 1,2 gånger snittet i landet, medan italienarna får hela 5,3 ggr snittlönen!
Det blir mer lärorikt att dela upp mandatperioden. Ett år höginkomsttagare med dubbel genomsnittlig inkomst. Följande år medelinkomst drivet som egen firma följt av låginkomsttagare och pensionär. Ett liv i miniatyr.
Två prisbasbelopp i månaden, 201 riksdagsledamöter, max två mandatperioder. Politiker på riksdagsnivå ska vara ett hedersuppdrag som man har under en begränsad tid av livet. Det är önskvärt att folk tar med sig erfarenheter från arbetslivet till politiken och tvärtom. Gärna enmans valkretsar också.
Ja, det kanske är rimligt att begränsa antalet mandatperioder, men det bör i så fall vara ett tak på mer än två. Kanske upp mot 4-5. Även inom politiken kan erfarenhet vara av värde. Tänk om ex borgerliga får sitta i opposition i tre mandatperioder. Sedan vinner de valet och en grupp helt oerfarna politiker ska då styra landet för att de flesta 'seniorer' fick sluta. Däremot ingen riksdags- eller stadsrådspension i mer än nåt år.
En annan nödvändig reform, som dock inte kommer att ske annat än om det blir revolution, är att införa rena personval till riksdagen. Partierna fyllde sin funktion under 1900-talet då de var rena folkrörelser. Idag har de dock utvecklats till toppstyrda och odemokratiska organisationer som inte ens behöver några medlemmar eftersom de delar ut skattepengar till sig själva. Med personval skulle vi få en betydligt mer folkligt förankrad riksdag.
Det finns också många fördelar med en mindre riksdag än idag. Ur min klassiskt liberala synvinkel så är det bättre med få politiker eftersom de helt enkelt inte hinner ställa till med lika mycket elände. Det är också bättre eftersom de blir mindre anonyma och måste stå personligen till svars för sina beslut. Dessutom blir en riksdagsplats mer av ett hedersuppdrag och inte en födkrok för karriärpolitiker, speciellt i kombination med begränsat antal mandatperioder.
Kommer inte hända:
“On its world, the people are people. The leaders are lizards. The people hate the lizards and the lizards rule the people.”
“Odd,” said Arthur, “I thought you said it was a democracy.”
“I did,” said Ford. “It is.” …
“You mean they actually vote for the lizards?”
“Oh yes,” said Ford with a shrug, “of course.”
“But,” said Arthur, going for the big one again, “why?”
“Because if they didn’t vote for a lizard,” said Ford, “the wrong lizard might get in.”
“Democracy is the theory that the common people know what they want, and deserve to get it good and hard.”
"Democracy substitutes election by the incompetent many for appointment by the corrupt few." – George Bernhard Shaw
De som tror att vi inte skulle ha drivna politiker med lägre löner har för få vänner och erfarenheter.
Inom kommunal och statlig sektor med medianlön är arbetsmoralen helt enorm. Ett enormt hav av människor som verkligen brinner för sina uppgifter.
Man kan utan problem ifrågasätta vad organisationerna presterar, men det måste särskiljas från arbetarna. Tror man att ovanstående rader är ironi har man som sagt bara för lite erfarenhet.
Helt korrekt.
Det är de slöa akademikerna (tjänstemännen) som är problemet inom kommun och landsting. Är ju sanslösa löner i förhållande till kompetensen.
Sen finns det så klart även arbetare som gnäller i överkant. Är ju bara att följa den absurda sopstrejken i Sthlm. Sen är ju förvisso RenoNorden ett skitbolag i flera bemärkelser. Gissa två gånger vilka som skötte den upphandlingen? Jo en överbetald akademiker inom Sthlm kommun som blev blåst av RenoNorden pga inkompetens eller muta.
Allvarligt talat så har vi alldeles för många riksdagsmän. 99 st är lagom. Dessutom, regeringen behöver inte vara stor som en skolklass. Schweiz har 7 ministrar tror jag, verkar lagom. Lägg sedan ner minst hälften av myndigheterna och banta regeringskansliet från 5000 till 100 personer så börjar det likna något.
Ja utmärkt kopiera Schweiz grundlag och gör landskapen till motsvarande kantoner! Borde inte vara några problem alls. Det kunde till och med vara bättre än att återinföra 1809 års grundlag, den som gjorde att Sverige gick från ca värdens fattigaste till rikaste land. Efter att vi fått den nya moderna grundlagen har det gått som det gått…
Schweiz har en tradition av att samverka över religionsgränser (katoliker-protestanter), språk/kulturgränser (tyskar-fransmän-italienare-bergsbefolkning á la rätoromaner) och att vara en "säker ö" när grannländerna är ute och bekrigar varandra (det sista stämmer iofs in på Sveriges 1900-tal, men utan att svenskt bankväsende riktat sig till investerare som letat efter trygga hamnar i världsekonomin och på dessas villkor. Vi har inga kapitalstarka grannländer vi delar språk med för den delen).
Ställ det mot Sveriges traditionella enhetsstat; samma skolplan över hela landet (i Schweiz har varje kanton en egen skolplan, att flytta med familjen från Basel till Basel-Land kan betyda att ungen efter en tids bedömning måste gå om vissa klasser som skolmyndigheterna i kantonen tänkt ut)etc. För att inte tala om alla krav på "utjämning" och "jämlikhet" som existerar i Skandinavien och där "alla" förutsätts vara lika i språk etc, skulle du kunna tänka dig att byta till att tala arabiska om det nu uppstod "arabiska" kantoner i vissa förstäder? Du vet ju hur mycket alla förfasar sig över Husby etc. fastän de inte själva vill sätta sin fot eller bo där (att det kan finnas goda skäl till det förnekar jag inte, jag talar mer om den mentala beredskapen att utan knot byta språk när du byter kanton – En tysktalande schweizare byter till franska när h*n besöker ett fransktalande område och vice versa. Ingen insisterar på att självfallet tala "sitt" språk i övriga landet. Kommer du självmant byta till skånska utan knot ifall du besöker kanton Skåne och kanton Skåne bestämt sig för att skånskan ska vara ett eget språk som är den som ska talas?).
Lägg sen till att du hade fått en sorts konformism på posten som jag inte tror de flesta svenskar hade accepterat idag. Jag talar alltså om lagstiftning och förordningar av typen hur och när du får hänga upp tvätten utomhus och vilken sorts tvätt som ska hänga uppe och i vilka färger (det är kanske inte konstigt att du fortfarande har såväl radikaler som klassiska borgare och intressant arkitektur i Schweiz eftersom motstånds/skärningspunkterna blir så tydliga p.g.a. denna överbyggnad, medan i Sverige där "allt" är tillåtet förlamar "toleransen" idéverksamheten och gör mycket av skapandet rätt ointressant. Sverige är som bäst när vi tar upp andras idéer och nyskapelser och förädlar dem, vår konformism är av en annan typ än i Schweiz menar jag).
Det finns säkert en del aspekter att lära av Schweiz men att gå därifrån till att tvinga fram kantoner är väl drastiskt och ogenomtänkt efter skandinaviska förhållanden.
Som någon varit inne på tycker jag att man borde vara äkta proportionella (person)val där ledamöterna får röststyrka i proportion till deras stöd. Detta helt utan spärrar.
De som dock inte får tillräckligt stöd kan då inte räkna med att få vara på plats (man borde i dagens läge kunna sköta röstningen på distans). Sådana kan inte uppbära (full) lön.
En lösning är att man helt enkelt isf sätter lön i förhållande till mandatet tyngd. Säg att man fördelar några hundra medianlöner.
När det gäller regering så kan jag tycka att i linje med vad någon påpekat att lönen bör sättas mer marknadsmässigt. Det är något som kan beslutas av riksdagen. Eventuellt kan man kräva att regeringen är extern från riksdagen. Eller att man beslutar om ett klumpanslag som SM sedan får fördela när han rekryterar ministrar.
När det gäller fallskärm så kan man ju resonera på två sätt. Antingen har man höjd för otryggheten i lönen eller så har man fallskärm utöver det. Notera att i mitt förslag så bör fallskärm iaf inte behövas för ledamöter då de ju ändå inte normalt blir av med hela ersättningen vid ett val ändå.
Vänsterpolitiker som förespråkar jämlikhet ska naturligtvis ha medellöner. Högerpolitiker ska ha betydligt mer så att begåvade människor vill bli politiker.
Jag antar att du syftar på våra rikspolitiker – riksdagsledamöterna och regeringen. Förslaget att koppla riksdagsarvodet till medianlönen är ett bra förslag att begrunda.
Det finns tunga skäl för att sänka riksdagsarvodet. Till att börja med håller jag med Tino Sanandaji när han säger att Sverige har förmodligen den mest inkompetenta politikerklassen (och sannolikt med den lägsta medelåldern), och jag ger här tre exempel:
1:o. Sjuklöverpolitikernas 100 %-iga uppslutning bakom den destruktiva massinvandringspolitiken
2:o. Sjuklöverns sabotage av det svenska försvaret.
3:o. De för Sverige ofördelaktiga förhandlingsresultaten i EU-sammanhang.
Sedan består riksdagsledamöternas huvudsakliga arbete inte så mycket i att agera utifrån kompetens och realism, utan att debattera utifrån manus, trycka på rätt knapp vid voteringar samt impementera EU-diktat i vår nationella lagstiftning.
Normalt sett så ska man ha högre lön när arbetet innebär att man ska fatta många och svåra beslut, underförstått att man också skaffar sig ett optimalt beslutsunderlag och tar ansvar för fattade beslut. På papperet kan det tyckas som att riksdagsledamöterna har ett beslutsfattande, ansvarsfullt och ansvarsutkrävande arbete. I praktiken är ansvarsutkrävandet vid felaktiga beslut obefintligt, och man tillämpar i hög utsträckning ”trial and error”.
Det finns heller inget krav på att riksdagledamöterna ska vara respekterade medborgare.
Dessutom är ca 80 % av de beslut som fattas i Riksdagen redan fattade utomlands och av utlänningar, vilket också leder till att antalet riksdagsledamöter borde halveras till 175.
Nackdelen med att sänka riksdagsarvodet kan vara att man får fler svagbegåvade ledamöter som inte platsar på den svenska arbetsmarknaden.
I de fall då regeringsmedlemmar hämtas från Riksdagen så gäller mitt resonemang ovan även för dem.
Jag var nämndeman en kort period. Men då jag fick ersättning utifrån mitt företags lönsamhet så gick jag back då jag även måste ersätta mitt eget arbete oh inte bara mig själv.. så min ersättning som nämndeman täckte enbart parkeringsavgiften för dagen… medan andra som hade en vettig lön på sitt vanliga jobb kunde ta ledigt från jobbet och ändå få in lika mycket er dag. Så min slutsats blev att man som dålig småföretagare inte kunde vara politiskt engagerad – om man skall vara ärlig. (Själva "växthusmodellen" den prövade jag aldrig då jag intr ville bli avslöjad som bedragare. "Växthusmodellen" bygger på tanken om att framtida inkomster i honbyväxthuset skall ge så mycket att man hänvisar till det i sina förluster som politiker. Därmed kompenserar ersättningen för de uteblivna inkomsterna från växthuset så pass att en heltidsarvoderad politiker ger lika mycket som det fiktiva "växthuset"… och därmed har man en komplett lön som politiker. Utan den krumeluren kan man inte, som halvtaskig småföretagare, syssla med politik. Man har inte råd…)
Kapa lönen helt och gör det till ett ideellt arbete. Då kommer antalet byråkrater minska drastiskt och Sveriges budget kommer helt klart att se bättre ut.
Medianlön är definitivt en god idé. Jag skulle dock komplettera med ett antal bonusar av typ: Sverige är inte i krig, Statsbudgeten är i balans, Statsskulden är under 10%.
Sedan är begränsning av mandatperioderna vore den bästa begränsaren av förmåner för politiker.
Politiker ska ha den lön de senast hade när de lämnade verkligheten och klev in i politiken.
Problemet är inte att politikerna är överbetalda, problemet är att politik är en karriär idag vilket gör dem verklighetsfrånvända.
Sätt ett tak på maximalt 8 år som politiker, och ta bort alla former av lönegarantier/förmåner före och efter politikerperioden. dvs, utrota politikern som yrke.
Lön samma som senaste lön innan man tillträder.
En för varje år ökande andel av lönen ska vara rörlig och baserad på väljarnas betyg på de 349 ledamöterna (1 – 349).
Kanske + 10000 över median. Fast det ska vara ett rätt brutalt tjänstemannaansvar med i detta.
Svarar man inte på de frågor som ställs till en utan snirklar runt dem så sla man bara få gå till arbetsförmedlingen. Okey något 2-3 varningssystem kanske.
Man ska vara folkets röst. Med samma rättigheter och skyldigheter som människorna har.
Är det så jävla komplext att det inte vara kan vara såhär?
Vi kan nog sänka till medellönen för årskullen. Erfarenhet bör premieras. Vill vi verkligen ha de bästa hjärnorna kommer vi få betala mer än 50 000:-
"The best minds are not in government. If any were, business would steal them away."
– Ronald Reagan
Det skulle vara intressant med en debatt om lämpliga lönenivåer för just sjukvårdspolitiker. Många argumenterar för att skattemedel skall användas till vård och att vinster skall återinvesteras i vården, och att det skall vara så låga vinstuttag som möjligt. Kanske skall då också sjukvårdpolitikers löner hållas nere mer än för andra politiker så att mellanskillnaden kan användas i vården?
Jag tycker särskilt skickliga politiker ska få bli "förstepolitiker" få 5000 mer än alla andra. Riksdagsmän behöver ju fler karriärvägar för att det ska vara ett attraktivt yrke!
Varför inte sätta lön enligt en schablon.
Där t.ex. lärarelöner sätter en lämplig multiplikator och där att rationalisera bort sig själv är en viktig faktor. T.ex.
Genomsnittslön blir då:
(lärares lön x 2) x ((sum(1..X ) / 365)
(där X är antal riksdagspolitiker, dock finns ett lämpligt min värde som är <365 med större än ?)
Därefter är det bara att portionera ut pengarna efter tjänstegrad etc.
Lite fel där med matematiken där. Men vi kan säga så här istället:
(lärares lön x 2) x (sum(1..365)/sum(1..X) / 365)
Så här dags på dagen kanske läge att påminna om att det finns ett parti i Riksdagen som år efter år motionerar om sänkta arvoden för riksdagsledamöter och ministrar. Och varje gång så röstas sådana förslag ned av övriga partier. För att föregå med gott exempel så har det partiet infört s.k. partiskatt där alla ledamöter inklusive partiledaren inte kan erhålla mer än 27.700:- / månad netto.
Och för den intresserade kan upplysas att partiledaren heter Jonas Sjöstedt och partiet heter Vänsterpartiet.
Tugga på den en stund.
Vad händer med de "skattade" pengarna?
De går till partiet.
Kan inte bloggägaren ordna en undersökning i ämnet men fråga bloggläsarna hur mycket pengar bloggläsarna skulle vilja ha för att sitta i riksdagen och försöka göra ett engagerat och bra jobb
Medianlön plus 25%.
Förmåner hårt beskurna,eller mer lika "folkets förmåner".
Deras lön ska givetvis vara bunden till BNP. Sörskillda politikerbostäder med hårda britsar kan de gott nöja sig med när de nu fått den stora ynnesten att bestämma kurs.
Om BNP går ner.. taskigt läge. Men det är bara att jobba hårdare. De måste även vara moraliskt oantastliga individer, mycket viktigare än reell kompetens.
2,5 arbetarlöner var väl vad man hade historiskt?
Bästa modellen är Singapore där lön för politiker är knuten till BNP.