Dags för lite fredagsmys. Nu är årets semestervecka snart slut och i morgon återupptas ordinarie bloggfrekvens igen. Så länge får ni här en hälsning från Sveriges topp.
På Kebnekaises sydtopp via östra leden. |
Har spenderat veckan med en sorts semester, vilket som ni märkt påverkat frekvensen inlägg här på bloggen. Men nu är det över och i morgon blir det de vanliga 3 – 10 blogginläggen om dagen.
I tisdags gjorde vi ett toppförsök via klättring och glaciärvandring på östra leden upp till Kebnekaises sydtopp. Min sambo stod för guidning, utbildning och planering, vilket gjorde att vi nådde toppen vid ca 1100, då det skulle vara molnfritt högst upp.
Kan konstatera att rätt många av mina bloggläsare själva tagit toppen i år, även om alla som presenterade sig valde att gå västra leden. Kan dock konstatera att östra leden är betydligt roligare än att halka runt på västra ledens rullsten. Dock krävs det ju kunskap och utrustning för glaciärvandringen över Björlings glaciär, plus ett replag om minst fyra personer för acceptabel säkerhet. Sedan behövs också utrustning och viss kompetens för klättringen upp för stupet till sista etappen upp till Kebnekaise, även om det är en Via Ferrata och som sådan relativt ofarlig med specifik utrustning, specifika säkerhetsåtgärder och en kompetent guide. Totalt handlade det väl om cirka 1400 meter uppåt på sex och en halv timme, inklusive pauser för utrustningsombyten och mat.
Jag kan starkt rekommendera att välja östra leden om man ska göra ett toppförsök på Kebnekaise. STF:s egna guider tar 1490:- per person för detta och det är oerhört mycket mer givande än västra leden, som bara handlar om pannben och att leder, muskler och fötter håller. Samt att man inte klär sig fel. Men speciellt pannben, då västra leden är extremt tråkig.
Totalt sett vågade tre av mina läsare gå fram och hälsa under vistelsen. Medräknat vandringen till och från Nikkaloukta och givet fem dagar, samt en total säsong om 60 dagar, och att kanske hälften av mina läsare inte kände igen mig, inte mötte mig eller inte vågade gå fram och hälsa, så borde 3*60/5*2=72 bloggläsare ta Kebnekaise i sommar. Givet att jag bloggat i nio år kanske 648 bloggläsare tagit toppen, plus förstås de som gjorde det innan bloggen existerade.
Återkommer med kompletta bildserier från östra leden vid ett senare tillfälle. Samt förstås uturstningslistor för de prylgalningarna som vill ha det.
Så länge önskar jag er fortsatt trevligt fredagsmys.
20 kommentarer
Jag gjorde ett toppförsök, men stöp på smalt pannben ( = intelligens?) samt kläderna… Det var högsommar nere vid stationen där vi dumpade tält och annat onödigt, men i gympadojor och sommarkläder blev det lite kämpigt i snöstormen som mötte oss i kaffedalen, tillsammans med fullt vinterutstyrda klättrare. De meddelade att det såg exakt likadant ut på toppen som här… eftersom man inte såg nåt. Vi valde att gå ner. Dagen efter var det givetvis strålande sol med då var vi tvungna gå tillbaka till luckan. Detta var innan du bloggade, ja frågan är om ens internet fanns!!?
Ja, vädret slår om fort och är oavsett inte samma. Blåste väl 13-14 m/s och var två plusgrader när vi nådde toppen. Då var det vindstilla och runt 20 vid fjällstationen samtidigt (sex grader och vindstilla när vi gick tidigt på morgonen).
Min packning var väl ca 10 kg (dock inklusive alpiniststavar, isyxa och stegjärn) för att kunna hantera planerat och oplanerat väder, plus kaloribehov för planerad tur, plus om man fastnar över natten pga snöstorm. Inkluderade en litet vatten plus tomma behållare som fylldes på i fjällbäckar efter Jäkelbackens 800m stighöjd var klar.
Fint att du unnar dej lite semester i år oxå. Förra året vart väl segelsemester i Bohuslän vill jag minnas.
Kul att du upptäckt nordområdena. Det kan du väl tacka sambon för. Nu blir väl fortsättning framåt vårkanten kan man gissa. Kul, ser fram mot fler reptotage/rapporter.
Av tidigare blogginlägg och rubriken tänkte jag att det var en hälsning från våra politruker om att de tar den lön de önskar och vi undersåtar minsann bara skall gilla läget…
Bra jobbat. Var det tungt? Inte alla som klarar en toppbestigning. Kondition/ pannben krävs.
Nja. Tyckte marschen ca 20 km Nikkaloukta-Keb fjällstation var tyngst. Men då var det 16kg packning, mygg, och 20 grader varmt, samt viss tidspress f att hinna t bokad middag och kroppen var inte helt invand vid bl a ryggsäck hela tiden.
Toppförsöket var mindre stressigt då vi hade några timmars fönster innan regnet började och kunde pausa när behov uppstod. Plus behaglig temperatur, ca 6 grader i Jäkelbacken, vilket gjorde att man kunde hålla värmen i bara underställ och buff på överkroppen pga lutningen.
Tyngre nedåt m regn. Dessutom västra leden ner – både längre och helkasst rullstensunderlag.
Flyg till Kiruna, bil till Nikkaluokta?
Bra jobbat!
Tack.
Har varit uppe tre gånger. Första gången 91 tillsammans med en lumparkompis från ING3. Gick upp västra leden. När vi var på toppen kom ett forskarlag från Tarfala med helikopter och mätte höjden på toppen. Har för mig att det var 2115 meter. Kompisen sov över uppe på platån medan jag kojade i Toppstugan.
Andra gången 94 gick jag upp själv. Kom västerifrån från Kungsleden och gick upp Durlings led. Var helt klart väder med fantastisk utsikt.
Tredje gången 98 med en annan kompis.Västra leden. Mulet väder och låga moln, blev nästan snöblind i tjockan. Festade på vattenmelon på toppen 🙂
Starkt jobbat Cornu!
Två och ett halvt leende, och det är som vanligt kvinnorna som gör grovjobbet.
Vilken öl smakar bäst efter genomförd toppbestigning av Sveriges högsta topp? Någon som har några bra tips inför kommande utmaningår.
Dubbelpipa
Härligt, tog Keb 2015, fick mersmak och körde franska alperna förra året, i år bär det av till höga kusten… Och 20kg packning? Dagsvandrare där 😉
Sammanträffande? 😉
"Oerfarna turister från södra Sverige tvingar fjällräddarna till allt fler räddningsinsatser på Kebnekaise och nivån för nödsamtal har sänkts."
"Blåbär" på Kebnekaise slår larm om onda knän [svd.se 170714]
"Fyra fast på Kebnekaise" 😉
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6724120
Förresten Ocke, lite off-topic; jag har för mig att du någonstans nämnde att när FM hade 12 brigader så var det minimum för att kunna rusta upp vid sämre säkerhetsläge. Ginns det någon länk till det?
Ur försvarsbeslut 1996 etapp två, kap 7.4.1; "Krigsorganisationen måste alltså i betydande utsträckning utformas mot bakgrund av ett annat krav än det som sammanhänger med behovet av direkt operativ
förmåga, nämligen kravet att långsiktigt kunna anpassa förmågan till framtida behov.
Mot bakgrund av främst vikten av förmåga till långsiktig anpassning till ökade
hot föreslår regeringen att en i vissa avseenden något större krigsorganisation
bibehålls än vad inriktningen i försvarsbeslutets första etapp angav samtidigt som reduktioner föreslås i andra avseenden."
FB96 innebar en reduktion från 16 till 13 armébrigader och med ovanstående motivering avfärdade man förslaget från etapp ett om "endast" 12 brigader som uppenbarligen ansågs vara för lite för att klara "förmåga till långsiktig anpassning till ökade
hot". Idag har vi två (2) brigader…
Regeringens proposition
1995/96:12
Totalförsvar i förnyelse- etapp 1
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/totalforsvar-i-fornyelse_GJ0312/html
Regeringens proposition
1996/97:4
Totalförsvar i förnyelse – etapp 2
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/totalforsvar-i-fornyelse—etapp-2_GK034/html
Läs och begrunda. Många kloka ord och resonemang finns i ovanstående propositioner. Så här i efterhand får det anses ha varit ett riktigt beslut att minska Arméns numerär i mitten på 1990-talet. Utvecklingen gick i rätt riktning. Väldigt synd är det dock att insikten, som är direkt uttalad i propositionerna, om att det tar lång tid att bygga militär förmåga varför en omedelbar reaktion krävs om omvärldsutvecklingen förändras i negativ riktning helt gått förlorad.
Vad lustigt. Idag(igår snarare) meddelar facebook att det är 5 årsdagen jag var uppe på Kebnekaise. Du har lika fint väder som vi hade också. Jag plågade mig upp för den västra leden iofs. Det där med pannben stämmer precis. Det är den brantaste grushög jag sett och särklassigt den högsta. Tar man ett steg glider man ner ett halvt. Man lurar sig hela tiden att där bakom krönet är man på platån, men stigningen bara fortsätter och fortsätter. Sen dessa jävla hurtbullar som joggar uppför berget som om det vore det lokala elljusspåret.
Men den alpina miljön är helt förstummande för en låglandsmänniska. Känner ett enormt sug tillbaka trots allt. Inte bara efter de högsta bergen utan hela fjällmiljön var väldigt speciellt. Återkomsten är redan planerad, ynglen måste bara växa till sig lite och drillas först.