Docent Jan Jörnmark vid Handelshögskolan i Göteborg har skrivit sin tredje debattartikel, som handlar om det svenska plansystemet och tillhörande lagar. Då större delen av landet förklarats som ett riksintresse, över vilket det råder en död hand för byggande, är resultatet att man får utspridda och oattraktiva förorter istället för förtätning och levande städer.
 |
| Ett riksintresse, där tiotusentals stockholmare upplever naturen och öppna yter som man ser på folkhavet på fotot. |
Plan- och bygglagen är skapad för att hindra bostadsbyggande, eftersom hela tankegångarna härrör från tiden för miljonprogrammets abrupta slut, när man via central socialistisk planläggning stod med stora hyresområden utan hyresgäster eftersom folket heller ville bo i villa.
Man kan tolka Jörnmark som att detta tänk sedan har följt med och 75% av landet är förklarat för ett riksintresse, vilket kan inkludera i stort sett vad som helst.
Resultatet blir att entreprenörerna och exploatörerna söker sig allt längre bort från de attraktiva stadskärnorna för att hitta något berg, skog, kulle eller åker, som inte (ännu) råkar vara deklarerad som ett riksintresse. Och så får man oattraktiva förorter och potentiella framtida problemområden och sovstäder utan service istället för kontinentala städer med levande centrum.
Och inte ser det bättre ut. DDR-Sverige lever vidare, eller snarare det sovjetiska Sverige. Jörnmark:
“En ny statlig utredning fick för några år sedan till uppgift att reda ut och lindra motsättningarna mellan lagsystemen. När den kom med förslag hade den återfallit i 1960-talstänkande. Utredningen innehöll därför än fler riksintressen som skulle avvägas mot allmänna intressen i olika expertledda processer samt avstämmas mot omfattande nyuppgjorda riksintresseregister. Boverket föreslogs få en nyckelroll i detta sovjetiska Gosplan-liknande karterings- och kontrollarbete.”
Gosplan-tänket, eller det Sovjetiska ministerrådets statliga planeringskommitté, förklarar i mycket varför vi har en dysfunktionellt bostadsutbud i Sverige.
Det kommunistiska Sovjetunionens köer, som är ett resultat av socialistisk centralplanering, hittas trots allt även i Sverige. De kallas bostadsköerna.
Har en anekdot kring planering av nybyggnation av billiga attraktivt belägna hyresrätter jag kommer publicera separat inlägg. Spoiler: Det blev inga tack vare Göteborgs kommun och Gosplans riksintressen.
Jörnmarks senaste debattinlägg hos Dagens Industri står att läsa här.
53 kommentarer
DDR försvann inte 9/11 1989..
Det tog bara färjan från Sassnitz till Trelleborg…
+1
Den enklaste justeringen vore att inflatera riksintresset ytterligare och se bostadsbyggande som ett riksintresse i sig. Fö går det att köpa sig till en riksintresseklassning, tex genom uppdragsutreningar hos SGU.
Vidare gör det kommunala planmonopolet att allt skall malas genom de kommunala tjänstemännen som tar god tid på sig att genomföra sina uppgifter. Samtidigt hindrar lagen om offentlig upphandling hindrar att jobb utförs effektivt och billigt.
Områden kostar miljoner mer än nödvändigt att genomföra, tar år längre än nödvändigt och gynnar bara stora byggbolag. I Varberg som jag känner bäst tappar kommunen många miljoner kr i missade skatteintäkter varje år för att det tar för lång tid. Bara i området jag är inblandad i är förlusten i runda slängar 25 miljoner sek varje år som området försenas.
Dessutom är det om inte omöjligt så väldigt svårt för markägare att driva egna markprojekt och man hamnar i stället i knät på ett stort byggbolag. Som får monopol på marknaden och mindre byggbolag får inte en chans att konkurrera.
Hur många fria tomter kommer ut i Kungsbacka och Varberg varje år? Inga i stort sätt och allt byggs av Skanska, Peab, NCC eller Derome.
Varför skall statligt och kommunalt arbete ta sådan tid? I den privata sektorn hade det varit totalt omöjligt; "kunden" hade vänt sig till någon annan men i planekonomiska Sverige finns det inga alternativ. Mycket frustrerande.
Kommuner tappar inte "många miljoner kr i missade skatteintäkter" – ju sämre de går desto mer får de via utjämningssystemet från andra kommuner.
Peter; vilket så klart inte är fallet i Varberg.
Fel att bara skylla på politikerna. Skyll också på alla NIMBYs och grönområdesmuppar.
Det finns otroligt mycket att skylla på. Jag ville renodla en mer okänd motsättning här. Jag är dessutom övertygad om att det är den viktigaste.
Inte helt lätt detta, känns som en ytterlighet.
En annan ytterlighet var som du vet Spaniens bostadsbyggande.
Har du något konkret förslag på en vettig kompromiss för att komma till rätta med byggandets förutsättningar i Sverige?
Exakt min fråga också. Dessutom: jag tror det finns helt andra skäl till att arkitekterna eftersträvar en arkitektur som ser bättre ut på internet än i verkligheten. Nämligen yrket urusla status samt den relativa inkompetens som verkar föreligga hos svenska arkitekter.
I Varberg finns en större "öde" tomt med en risig gammal tom fabriksbyggnad precis vid gamla kyrkoruinen… Läget är dock AAA !!
Jag har hört om den där. Får at en sväng ned. Jag gillar Varberg.
Jag njuter av alla svenska misslyckanden på område efter område. Den som gapar efter mycket… Detta skall gnuggas som salt i ett sår, gång på gång på gång på gaphalsarna. Likafullt drabbas vi dagligen och värre lär det bli, men det är försent att göra något åt det mesta av det. Då kan man i alla fall få glädja sig att få rätt i socialisternas misslyckanden.
Varberg är en ekonomiskt välskött kommun. Den ligger i ett av landets mest välskötta regioner – Halland.
Kommunikationerna med både motorväg och järnväg ligger också i landets toppklass. Att sedan inte tåg 426 -> Malmö – Helsingborg – Halmstad – Göteborg – Stockholm stannar bryr man sig inte så mycket om!
Region Halland är jyh inte direkt känt för sin effektiva styrning av verksamhet eller hantering/kontroll av sin ekonomi.
Helt ärligt så vandrar det stories om region Halland, om avdelningen som bokförda avdelningens löner två gånger, men ingen kunde lista ut vart alla pengar tog vägen. Eller varför det different utav fan på vissa konton. Men visst, heja Halland.
Att motsätta sig sammanslagning med Västgötland får väl ändå betraktas som utomordentligt kompetent! 🙂
Jan, vet inte om just Varberg fungerar sämre än genomsnittet av kommuner. Men jag vet att det tar tid att driva igenom planer, kostar onödigt mycket pengar och gynnar bara aktörer som Derome.
Ger gärna konkret information om det intresserad dig.
Jo, fast någon form av styrning bör väl finnas. Problemet är att den blivit så fruktansvärt fantasilös. Istället för att ge förslag med bra idéer eller komma med motförslag och förbättringar, ägnar den sig åt att stoppa allt den inte gillar på minsta det vis. Ett mått av utvecklingsoptimism skulle vara bra, det var inte bättre på 1800-talet. En sak man kan anmärka särskilt på är PBL:s oförmåga att hantera olika tätheter, där städer inte kan expandera utan blir till större varianter av förorter med punkthus andra otyg.
Jag håller med om vad du skriver, men hur ska PBL förändras? Räcker det med att ta bort kravet på hiss?
Ffa bör man släta ut och begränsa möjligheterna att ställa krav i detaljplaner. Det bör reduceras till de mest basala tekniska kraven. Som det är idag kan klåfingriga kommunalpolitiker i princip ställa hur orimliga krav som helst.
Egentligen har den förändringen redan gjorts. Relativt få planbestämmelser har stöd i PBL och Boverkets allmänna råd från 2014 är tydliga med att en detaljplan inte ska reglera i sådant som redan reglas i lag, kan reglas i lokala föreskrifter eller sånt som är dumt/onödigt att reglera (t ex hur många våningar en byggnad får vara). Ofta strösslas detaljplanerna ändå med en massa bestämmelser som saknar stöd i lagen och som borde tas genom t ex trafikföreskrifter. En av anledningarna är att bestämmelser i detaljplaner är några av de få som någorlunda respekteras. Systemfelet är större än enbart detaljplaneringen alltså.
Det var väl någon nere i Borås som inte fick bygga villa ute på landet för översiktsplanen för Borås kommun sade att alla ska ha närhet till kollektivtrafik.
PBL bör också förändras så att vi i Sverige måste sluta ta enorm hänsyn för livskraftiga djur i Sverige som ej är livskraftiga i EU i sin helhet. Det spendderas väsentliga resurser på att rädda diverse flugor och ödlor som finns i varje skogsdunge bara för man utrotat dessa i Spanien.
Det verkar ju också om det är som Jan säger i originaltexten, att systemet är designat för rejäl centralstyrning. När inte den längre finns såkan varenda myndighet sätta käppar i hjulet.
Sluta ställa krav på takvinklar också!
Med tanke på att vi redan i praktiken har marknadspriser för de som hyr bostadsrätter (och det var väl inte så farligt?) så borde vi kunna gå vidare även med andra fastigheter.
Från socialistiskt håll kommer det talas om chockhöjda hyror och att folk kommer frysa ihjäl på gatan, men det går så klart att fasa in ett nytt system för att mildra övergångseffekter. Det viktiga är att vi ställer om mot ett system som är långsiktigt hållbar så inte generation efter generation får lida av denna Sovjetpolitik.
Det fanns ju fler tankar med den gamla bostadspolitiken – än att plåga stackars rika människor.
Gettofiering är ett ord vi skulle dra till med …..
Ditt perspektiv är, som alla hyperliberalers, färgat av – alla ska fan inte med.
Folk med pengar hittar alltid vägar – https://sv.wikipedia.org/wiki/Skatteplanering
Bilden på den öde gräsmattan är egentligen även en bra illustration av det allmänna feltänket i miljonprogrammet. "Luftigheten" med gott om utrymme mellan husen skulle ge livskvalitet, men det enda man fick var städer som är så utspridda att man aldrig når upp till den kritiska massa som krävs för att handel och service ska kunna etableras i bostadsområdet. Trots det ser man fortfarande förljugna illustrationer till detaljplaner där dessa tråkiga gräsmattor används av hundratals människor. Jag tycker man ska bestämma sig, antingen bygger man bostäder, eller så låter man skogen ta över. Sluta klipp gräset och se om någon klagar!
För övrigt försökte jag igår ta upp Uppsala som exempel på en stad där massivt bostadsbyggande skulle kunna vara ganska enkelt. Men då påpekade mina släktingar som bor där att även läkemedelsindustrin tydligen är ett riksintresse. Bostäder inom 500 meter från medicinfabrikerna är i dagsläget omöjligt vilket gör att många av de allra bästa lägena direkt går bort. Dessutom gjorde man ju om misstaget igen för cirka 10 år sedan när man la E4:ans nya sträckning för nära stan. Brist på plats innanför ringleden redan och de eventuella bostadsområden som hamnar utanför blir ju automatiskt döda sovstäder.
Bilden är från Gärdet med utsikt mot Radiohuset eller möjligtvis Filminstitutet(svårt att se). En sak står helt klar. Vi lär inte få se några flyktingbaracker på dessa ytor. Fast man skulle utan vidare kunna hysa tiotusentals på platsen.
Bild från Gärdet mot söder. Röda huset filminstitutet granne med FMV och SNV.
Det kommer att byggas massor därute. Hamnen har flyttats för 3 miljarder för att bereda plats för nya attraktiva lgh.
Fö byggs det redan en ny stadsdel mindre än 1 km från platsen.
Kanske växer Djurgårdsstaden för snabbt?
http://vaxer.stockholm.se/omraden/norra-djurgardsstaden/
Det är märkligt hur ord som pseudovetenskap lyser med sin frånvaro på bloggen så fort ekonomen i fråga har rätt åsikter…
Har någon hävdat någon vetenskaplighet här? En påläst person redogör för historia.
Jörnmark är docent i ekonomisk historia. Inte i ekonomi. Historia brukar betraktas som en vetenskap.
Ja, Jörnmark är docent och skriver under sina artiklar som docent. Men bygger denna artikelserie på forskning?
Jag har inte lyckats hitta några vetenskapliga artiklar publicerade av Jörnmark som kan sägas ligga till grund för hans (något vaga) resonemang och slutsatser.
Om artikelserien inte bygger på forskning har hans docentstatus inget med saken att göra. Då är han "fri debattör" utan särskild auktoritet.
M
Angående mina eventuella kvalifikationer: att genomgå en forskarutbildning är att tillägna sig ett arbetssätt. Hur man sedan driver det arbetet är en annan sak.
Min första rena forskningsprodukt på det här området var "Innovationer och institutionell omvandling : distributionssektorn som en del av den svenska modellen efter 1930" som trots namnet snarast var en genomgång av hur svensk planlagstiftning hade fungerat i praktiken under perioden 1945-1980. Den ansågs tillräckligt väl underbyggd för att ligga till grunden för att jag blev docent.
Efter det har jag i hög grad kommit att arbeta annorlunda, inte sällan för uppdragsgivare där jag producerat ordentligt fotnoterade arbeten, men på ett mer okonventionellt sätt. Däremot är det ytterst väsentligt för den typen av uppdragsgivare att det jag gör är korrekt. Det har också mycket sällan ifrågasatts, sannolikt för att jag är den svensk som gått igenom överlägset flest arkiv med beröring för bostadssektorns utveckling.
Bland lätt tillgängliga rent vetenskapliga arbeten kan också nämnas: The political construction of the 'million housing programme' : the state and the Swedish building industry / Carina Gråbacke and Jan Jörnmark publicerad i Science for welfare and warfare : technology and state initiative in cold war Sweden. ed Per Lundin, Niklas Stenlås, and Johan Gribbe (2010) "Bostadsrätterna, allmännyttan och lagarna", publicerad i Äganderättens konsekvenser och grunder, Berggren, Niclas, Karlson, Nils (eds.), 2005.
Ska också sägas att boken jag blev docent på blev en vändpunkt. När jag fortsatte det arbetet i arkiven under insåg jag att lagstiftningen tillsammans med den fortgående strukturomvandlingen och inflyttningen till städerna hade skapat en återvändsgränd som bara kunde få priserna på framförallt bostadsrätter att stiga. Jag brukar säga att det under ett par år ledde till att jag näst intill professionellt började arbeta de med att köpa brfer billigt, renovera dom och sälja dom. Det var t o m nära att jag slog mig på vindsombyggnader yrkesmässigt.
Den stora fördelen med det var att jag även lärde mig praktiska delar av verksamheten som det är få akademiker förunnat att komma i kontakt med.
Jag lyckades inte komma åt de antologier du nämner, finns de elektroniskt?
Det jag stör mig på i din artikelserie är inte den historiska genomgången utan de normativa men illa underbyggda slutsatser du tycks dra.
I din första artikel visar du hur bostadssubventioner ledde till ökad byggande. Den mest uppenbara slutsatsen av detta – i en tid av bostadsbrist – torde vara att återinföra dessa subventioner i någon form. Men den slutsatsen drar du inte. I stället tycks du anse att subventionerna skapat ”snedvridningar, att bomarknaden är ”dysfunktionell” (i rubriken) och att det är ett problem att ”centrala och dyra bostadsrätterna har … de billigaste bruksvärdesreglerade hyresrätterna som närmaste grannar”.
Men vari består problemet, dysfunktionaliteten, och snedvridningen?
Om allt som inte är marknadsstyrt per definition är snedvridet följer ju den slutsatsen, men det är en ytterst kontroversiell normativ utgångspunkt. Många skulle tvärtom anse att det just är en poäng att städer är blandade, att hyrorna hålls nere, och att byggtakten fås att öka med statliga subventioner.
Min huvudpoäng är nog denna: Om man ska argumentera för normativa slutsatser – och dessutom skriver under sin artikel med sin docenttitel – är det ett minimikrav att man öppet redovisar sina normativa premisser och definierar normativt laddade begrepp som ”dysfunktion” och ”snedvridenhet”.
m
Helt klart publiceras det mycket partsinlagor. Det finns många analyser på det här området som styrs av särintressen, hos den som skriver analysen eller hos någon som finansierar analysen. Ibland någon som tror sig tjäna allmänintresset men bara tjänar en defekt ideologi.
Det som det refereras till är det som Myrdahl skrev om 1968. Jag har heller aldrig gjort någon hemlighet av att jag är en traditionellt liberal ekonom. Tvärtom är det välkänt, inte minst p g a mina fotoböcker. Om sedan någon vill använda det jag gjort för att hävda att det skapat ett gott tillstånd som kan bli ännu bättre av mer regleringar är han/hon välkommen att göra det. Det är det som driver debatter. https://www.bokborsen.se/view/Myrdal-Gunnar/Objektivitetsproblemet-I-Samh%C3%A4llsforskningen/691162
Nej, jag menar inte att du eller någon annan ska bekänna politisk färg som jag tror Myrdal menade (men det är ju intressant att du själv anser dig politiskt färgad).
Det jag hävdar är att du i dina artiklar – i synnerhet de första två – drar normativa slutsatser på ett icke-transparent sätt. Förklara vad som är/var dåligt med bostadssubventioner. Förklara vad du menar att problemet är med att billiga hyresrätter kan finnas bredvid dyra bostadsrätter. Tydliggör vad du menar med ”dysfunktion” och vilka de ”konstruktiva elementen” är på bostadsrättsmarknaden (jag hoppas att du med konstruktiva element inte avser din egen möjlighet att göra dig en hacka på att köpa och sälja vindsvåningar).
Igen: om du menar att allt som inte är marknadsstyrt är dysfunktionellt per definition så hänger kanske argumentationen ihop, men den blir knappast övertygande för de av oss som anser att vi bör ha sociala mål med bostadspolitiken.
m
Frihet är ett väsentligt värde, men ändå ett värde bland andra. "Liberaler" tror eller låtsas att frihet är själva kungsvärdet, men det har man inte lyckats visa. Ändå vill särintressen av olika slag i ett eller annat syfte framställa det som att frihet är livets och politikens ultimata värde, bara för att det passar deras snäva egenintresse på ett eller flera samhällsområden.
Vi behöver röra oss från "liberalism" till en mer komplex ekosocialliberaldemokratism (som inte är en liberalism utan en demokratism) om vi skall sluta ställa till en massa skit för snart sagt alla.
Jag borde skriva en lång och lärd essä om detta, men kan för detta tyvärr bli tvungen att först klämma igenom en massa texter som känns allmänt trista!
Ni får tycka vad ni vill om subventioner hit eller dit. Fakta är att bostadsmarknaden är ett härke och har varit det länge. Att kommuner sen ger sig in i leken och köper lägenheter och villor till flyktingar utan några som helst framtidsutsikter i det här landet spelar nästan ingen roll. Det är bara ytterligare ett sätt att måla sig längre in i hörnet.
Jag har alltid ansträngt mig för att se saker från två sidor och jag medger därför gärna att jag ser mängder av positiva sidor med subventionerna och efterfrågeöverskotten.
Alla de villaägare som under 70-talet fick "betalt för att bo" hade således stora fördelar av subventionerna, medan landets skattebetalarkollektiv och de gemensamma pensionsfonder som finansierade dem inte kan beskrivas som vinnare med bästa vilja i världen.
De permanenta efterfrågeöverskotten till centrala bruksvärdesprissatta lägenheter har också set många vinnare i form av de som fått köpa loss sina bostäder till relativt sett låga priser. De allra största vinnarna har dock varit de privata börsnoterade företag som satt i system att flytta hyresrätter till bostadsrättsmarknad, d v s ägna sig åt ren arbitrageverksamhet. Där har det tjänats rent enorma mängder pengar.
Genom alla tider finns det egentligen bara en grupp som kan pekas ut som ständiga förlorare och det är då de som bott i hyresrätter och betalat sin skatt i tid.
I sak har jag dock inte tillfört något nytt som inte sades av Bentzel/Lindbeck/Ståhl 1963 när de skrev om hyresregleringen eller för den delen vad Lindbeck skrev 1972 om hur bruksvärdet sannolikt skulle komma att fungera. Vad subventionerna och villaägarna beträffar har jag inte heller tillfört något som inte Södersten/Sandelin skrev 1978. Däremot har jag tillfört en del vad gäller bostadsrätterna, men konstaterar där också att det mesta sas redan i det PM som de sakkunniga skickade mellan varann i den kommitte som ledde fram till avregleringen av BR priserna. I PMet diskuterades just vad som skulle hända om en stor mängd lägenheter flyttades från hr till br marknaden. Svaret på den frågan var lika klar 1942 när lagen instiftades som den var 1967 när PMet cirkulerade. Därför var det resultat som vi fick framförallt från och med 1990-talet helt förutsägbart.
Varför i helvete skulle massarbetslöshet och sänkta löner höra till det förgångna? Det räcker såvitt jag förstår med att skattebetalarna inte längre orkar driva runt välfärdssamhället och det är väl något borgerligheten varnat för i några decennier nu. Bara bluff?
Till att börja med får jag tacka Jan för artiklarna i Di som är yttermera intressanta och för att du tar dig tid att vara aktiv här på bloggen tack även till Lars som följer upp debatten.
Jag är utbildad agronom, men eftersom livet inte är utstakat har "karriären" varit varierande och därigenom har jag aktivt arbetat (lantbruksrådgivare, tjänsteperson på länsstyrelsen, miljöinspektör, miljöstrateg, miljökonsult) med de problem som uppstår med dagens lagstiftning.
Det är så många aspekter i dessa frågor. Det finns tjänstepersoner som gör allt för att runda lagen så att en lantbrukare t.ex. ska få bygga en ligghall inom riksintresseområde för friluftslivet, till de som vill stoppa allt genom att hårdimplementera riksintressena. Ansvaret hamnar således på en tjänstepersonsnivå vilket i vissa kommuner och län har skapat som påvedöme där överste påve kan vara miljöchef, planarkitekt eller byggnadsinspektör, i värsta falla ordförande i något av kommunens politiska utskott. De flesta människor vågar sällan överklaga till nästa nivå som är Länsstyrelsen. Även här är avgörandet beroende av handläggare. Det enklaste och billigaste är att helt enkelt hålla fast vid den kommunala linjen då det innebär minst arbete.
Väldigt få av de vanliga personer som överklagade till Länsstyrelsen överklagar vidare till miljödomstolen. Miljödomstolarna är bättre rustade än underinstanserna att fatta vad vi kan kalla bondförnuftiga beslut. Det är väldigt sällan en ligghall t.ex skulle innebära en betydande negativ miljöpåverkan på ett riksintresse, men även här skiljer sig domstolarna åt. Det är lättare i vissa delar av landet att få tillstånd till genomförande av t.ex. byggnadsprojekt än i andra (detta är inte vetenskapligt förankrat detta är min personliga och branschkollegors uppfattning).
Varje överklagandeinstans tar tid och kostar pengar. Såväl för staten som för den som överklagar då väldigt få orkar eller vill göra detta privat utan anlitar en brännvinsadvokat som mig eller en riktig jurist.
Det finns ytterligare en aspekt. Vad har handläggarna på våra myndigheter för utbildning? Eller om jag formulerar det såhär. Var tar alla utexaminerade biologer vägen? Vad fick någon att läsa till biolog från första början? Vilka föreningar är de medlemmar i och vilket parti tror ni att de röstar på?
Jag har inte svaren men den personliga makten hos våra tjänstepersoner är väldigt stor och något ansvar har det inte längre enligt lag.
Ett stänk verklighet … kändes det som. Och här kan man då kanske skönja vad som blir problemet med för djupt gående regleringar. Inte ide'n det är fel på …
Jag känner igen mycket av det du skriver från mitt eget arbete. Har aldrig haft något problem med att någon kommun varit bromskloss när det gäller riksintressena, utan de bollar bara vidare till länsstyrelserna – som de ska – men på länsstyrelserna så handlar det mycket om vem som handlägger ärendet och vilken kultur som finns på just det kontoret. Har man otur så råkar man på en taliban som inte bara säger blankt nej, utan dessutom ringer upp lokaltidningen för att bli intervjuad.
Ett exempel på det sista (jag är själv inte inblandad på något sätt i det här ärendet):
http://www.st.nu/bostadspuls/expert-sager-nej-till-skyskrapan-framtiden-kommer-att-doma-oss-oerhort-hart
Är det inte bättre att hjälpa Syrien bygga upp sina städer i stället?
Tror inte det hjälper att deklarera alla sönderbombade städer som riksintressen…
Hurdå? Alla syriska ingenjörer har ju numera jobb som taxiförare i Sverige (har jag hört).
Är det inte bättre att hjälpa till i dessa länder – Syrien, Irak etc. – är att omflytta stora människoskaror till för dem en helt främmande kultur såväl språkligt som religiöst?
Att dessutom dränera det svenska socialförsäkringssystemet och ävenså bygga bostäder för att hysa dem – konstigt att detta blir akut nu när det i minst 20 år talats om just bostadsbrist? – och pantsätta kommande generationer…
Är detta "ansvarsfullt" ?
För VAD gör snuskigt rika Saudi, Kuwait, UAE, Qatar, Bahrain etc. åt sina religiöst, kulturellt och språkligt sett bröder och systrar ?
En minst sagt onyanserad text. Hela Stockholms innerstad är tex klassad som riksintresse och där rivs och byggs det så det knakar. Relativt nya och fullt funktionsdugliga hus rivs också med alla de negativa miljökonsekvenser det för med sig i form av avfall och energiåtgång. Allt för den ekonomiska vinningens skull. Det som hindrar att det byggs ännu mer i hela Stockholm är bristen på arbetskraft till byggena.