Dags för ännu ett vittnesmål om “bostadsbristen” i Göteborg. För en läsare tog det två månader, och två månaders köplats, att få ett förstahandskontrakt på en hyreslägenhet i centrala Göteborg.
De e lá Gôteborg! |
Lite bakgrund. Det gifta paret har bägge kvalificerade akademikerjobb i offentlig eller civilsamhällets tjänst. Bra löner, men inga höga, utan i intervallet 25 000 – 30 000:- SEK i månaden. Man flyttade till Göteborg från en svensk större stad (ej storstad) med en hyfsad, men inte märkvärdig, vinst efter att ha hoppat av bostadsbubblan.
Då man inte satt upp sig på Boplats Göteborgs kö i förväg, och inte ville köpa en lägenhet i det här läget i bubblan, så satte man upp sig på kö. Efter att ha stått i kön i två månader anmälde man sig till en attraktiv lägenhet tillsammans med ca 1 000 andra, varav många kan förmodas stått i kö mer än två månader.
Lägenheten ligger centralt, inom fem minuters gångavstånd från Kungsportsavenyn. Tillägg: Hyresvärden är privat, ej allmännyttan, lägenheten är drygt 80 m2 och hyran ligger mellan 9500:- och 10 000:- SEK per månad.
Trots att man bara hade två månaders köplats blev man en av de tio sökande som kallades till visningen av lägenheten, och fick också lägenheten då tydligen ingen med längre kötid bland dessa tio var intresserad.
Detta väcker frågan om vilka de där andra 990, respektive nio bostadsköstående personerna egentligen är för några? Kan det vara så att det är personer som helt enkelt diskvalificerar sig från bostadsmarknaden, genom betalningsanmärkningar eller inga eller för låga inkomster? Det räcker tydligen med två månaders kötid och hyfsade löner för att gå förbi 990 andra. Misströstar alla andra när de ser 1 000 uppsatta på lägenheten och skiter i det hela?
Och de övriga nio, som tackade nej till lägenheten? Vad har de för krav egentligen? Läget på lägenheten är helt fantastiskt. Både lugnt och nära till allt. Allt är en smaksak, men mycket bättre än så här blir det inte i mitt tycke.
Ja, de kanske är nio stycken extremt kräsna. Kanske är 990 verkligen i desperat behov av bostad, men har för låga inkomster eller betalningsanmärkningar, eller redan blivit vräkta från hyresvärden för att ha misskött sig? Vad det i så fall råder brist på är lägenheter och hyresvärdar som vill hyra ut till personer som missköter sig, har betalningsanmärkningar eller saknar inkomst. Vilket inte är så konstigt. Och inte heller kommer åtgärdas. Ingen byggherre kommer bygga lägenheter åt folk som inte kan betala hyran – antingen genom att själva bevisat sig inte kunnat betala räkningar eller skulder, eller genom att ha inga eller för låga inkomster.
Naturligtvis är det jättetrist att ingen vill hyra ut lägenheter till de som inte kan betala sin hyra, men hur tänker ni att det ska åtgärdas? Att andra ska betala deras hyra? Det är ju knappast så att det är de som inte har ekonomi att hyra en lägenhet som istället lånar från banken och bjuder upp priserna i bostadsbubblan – är man inte kreditvärdig att hyra en lägenhet är man knappast kreditvärdig att låna några miljoner för att köpa en. Om vi nu inte har någon okänd svensk subprimeutlåning…
En annan hypotes kan vara att mina bloggläsare är så rekorderliga människor att när hyresvärdar ser att de angett “Läser Cornuopia?” som sysselsättning, så går de före allt vad bostadsköer heter, oavsett om det är Stockholm, Göteborg eller någon annan stad. Därmed är förstås inte mina bloggläsares demografi den samma som resten av Sveriges.
Så ytterligare en anekdot i mängden kan läggas till handlingarna. Likt tidigare – skötsamma personer med stabil inkomst och utan betalningsanmärkningar verkar inte ha några problem att få tag på förstahandskontrakt. Åtminstone inte så länge alla andra köper bostadsrätter istället, i sin övertygelse om att det inte går att få ett hyreskontrakt? Har de ens försökt?
49 kommentarer
Vilket bostadsbolag var det? De mindre hyresvärdarna skiter fullständigt i kötid… iaf så sa en hyresvärd (en av mina kunder) till mig för några år sedan, såvida de inte infört nån ny lag så är det nog fortfarande så.
Så är det fortfarande. Har en vän som hittade en lägenhet han ville ha på boplats, och då ringde den privata hyresvärden och övertygade denne om vilken fantastisk hyresgäst han skulle vara, och vips så ställdes visningen in, och övriga stackars köande (utan svenska namn eller välsmort munläder) fick aldrig ens chansen. Det här är ju ett tecken på att vi HAR bostadsbrist, snarare än tvärtom, när hyresvärdar kan välja bort tusentals sökande till förmån för de redan priviligerade.
@tolvtretton
På vilket sätt är det ett tecken på bostadsbrist menar du? Alla som står i kö saknar väl inte bostad? Jag står själv i kö för att jag vill ha en bättre bostad, inte för att jag saknar bostad.
Det är ett tecken på brist när säljaren kan välja och vraka bland köparna på en marknad.
Det är inte ett tecken på brist när köparna kan välja och vraka bland säljarna på marknad.
Köpare och säljare här är en metafor för de två parterna som gör affärer på en marknad.
Och vad krävs för att låna 2 mille på banken? Ett yngre barnlöst par, en på visstidsanställning, en på anställning som snart tar slut, men javisst, det ska nog gå!
Äh, dom flesta som står i kö gör det för säkerhets skull. Dom står där för att "tjäna" in år i kön och hamna långt fram. Bra att ha om det någon gång skulle behövas.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Är liknande omständigheter i Malmö, har man råd att betala för en central hyresrätt med 4 rum eller fler så är det inget som helst problem. De som har inkomst i de segmenten att de kan betala för en sådan lägenhet har oftast redan boende och flyttar bara om de hittar något som passar dem som handen i handsken.
Således råder extrem bostadsbrist för de som har lägre inkomst/singelhushåll medan par med medelhög inkomst eller singlar med hög inkomst kan hitta lägenhet mer eller mindre omgående.
Har man en låg inkomst och är singelhushåll kanske man inte ska bo centralt i någon av Sveriges största städer, utan man får leta sig lite utanför stadskärnan. Det kanske är dags att inse att områden som Akalla i Stockholm, Ramels väg i Malmö eller valfri vädergata i Göteborg är det stället man har råd med och som man enkelt kan skaffa bostad på?
Det råder brist på billiga centrala lägenheter, ingenting annat.
Även Cornu brukar hävda det, men han borde ta en titt på statistiken för Stockholms bostadskö. Snittkötiden för en kommunal (skapligt billig) lägenhet i Akalla är 8-9 år.
Väldigt få lägenheter inom Stockholms kommun (och majoriteten nybyggda, dvs dyra) förmedlas med kötid kortare än 6 år. Det är en skriande brist på lägenheter på alla plan. Visst går det att få ett boende på annat sätt än via bostadskön, men det är svårt, kräver massa jobb, tur och kontakter.
Ja, det verkar vara rätt illa ställt just med Stockholms kösystem. Det finns nog flera flaskhalsar som byggs upp under flera decennier nog och som numera är så etablerade att de tas för givna.
Tumregeln gäller alltså fortfarande:
– Bättre rik och frisk än fattig och sjuk
Och därför toklånar man, och skuldsätter sig för mycket lång tid (kanske rentav förr gott) och potentiellt även ekonomisk ruin om priserna faller och arbetsmarknaden kollapsar för alla som inte arbetar med exportorienterad industri?
Yepp. Sounds like a plan…
10.000 i månaden är ju ganska mycket och det var säkert det som gjorde att många hoppade av.
Bloggtippsaren hade alltså bott på gatan i Göteborg med sambon i 2 månader och var desperat. 🙂
De där 10 som tackade nej satt förmodligen i hyresbostäder längre ut med betydligt lägre hyra och tyckte att 10.000 i månaden helt enkelt var för mycket och väntar vidare till den där perfekta och billiga hyresrätten kommer ut.
Hyresrätter ska ju vara dyrare än bostadsrätter på en fri marknad eftersom hyresgästen inte tar någon finansiell risk.
Dock hade priset blivit pressat om den övriga marknaden var avreglerad och priset sattes av efterfrågan !
För 80kvm? Dvs cirka 5k person och 40kvm var. På pangläge i centrala Göteborg. Detta anses alltså vara dyrt? Sinnes.
Med tanke på att det säkert finns lika stora lägenheter i närheten i t ex allmännyttan för 5000-6000 kr.
Med tanke på att det säkert finns lika stora lägenheter i närheten i t ex allmännyttan för 5000-6000 kr.
Vilket är ett i princip orimligt lågt pris för en så stor central lägenhet. Är du säker? Typ Norra Liden eller var du tänker du dig? Jag har svårt att tänka mig att du får en 80kvm stor lägenhet för 6000kr där.
På Guldheden (37 minuters gångavstånd till Kungsportsavenyn) finns det just nu en hyresrätt hos allmännyttan på 52.5 kvm som kostar 4693kr/månad. Har svårt att tänka mig att en 50% större lägenhet med oerhört mycket bättre läge bara ska kosta 20% mer.
Nuvarande hyresutbud inom vallgraven:
http://imgur.com/0XsjVqi
Välutbildade par är något bostadsbolagen söker, har en vän som också sökt bostad och fått många förslag när de vet vilka de är
Detta är ju en konsekvens av hyresregleringen det går att får tag i lägenheter men dessa är dyrare eftersom lejonparten av marknaden är reglerad så den fria marknaden måste hålla sig på sin lilla kant!
Skulle hyrorna släppas fria skulle det ske en omfördelning till lämpligare boende i den reglerade delen av marknaden och utrymme skulle skapas för nya hyresgäster då marknaden blir effektivare.
"Vad det i så fall råder brist på är lägenheter och hyresvärdar som vill hyra ut till personer som missköter sig, har betalningsanmärkningar eller saknar inkomst. Vilket inte är så konstigt. Och inte heller kommer åtgärdas. Ingen byggherre kommer bygga lägenheter åt folk som inte kan betala hyran – antingen genom att själva bevisat sig inte kunnat betala räkningar eller skulder, eller genom att ha inga eller för låga inkomster."
Nja på en fungerande marknad finns det en nisch för alla bostadssökande det är på grund av regleringen som det finns ett överskott på bostadssökande vilket leder till väldigt höga krav för att ens komma i fråga.
Dom som inte är perfekta kommer hitta boenden av hyresvärdar som inte har dom mest efterfrågade lägenheterna eftersom dom annars står tomma!
http://www.svd.se/pyspunka-pa-boratter-i-stockholm-och-goteborg/om/bopriserna
Here we goooo?
Känslan av att utsikten från AtmosFear kanske inte riktigt är värt det när man stilla snurrar där uppe i vinden och man inser att ens ego skriver ut checkar som man inte fixar att lösa in…
För övrigt vill jag tacka Bostadsbubblan som har gett mig så mycket… (sagt med finsk accent)
http://www.svd.se/pyspunka-pa-boratter-i-stockholm-och-goteborg/om/bopriserna
Here we goooo?
Känslan av att utsikten från AtmosFear kanske inte riktigt är värt det när man stilla snurrar där uppe i vinden och man inser att ens ego skriver ut checkar som man inte fixar att lösa in…
För övrigt vill jag tacka Bostadsbubblan som har gett mig så mycket… (sagt med finsk accent)
Har själv cirka 15 års kötid i Stockholms bostadskö.
Skriver i perioder upp mig på de ytterst få attraktiva lägenheterna som dyker upp på Bostad Stockholm. Mina tre senaste ser ut så här.
Anmäld Stadsdel Adress Kötid
2015-10-06 Vasastaden Karlbergsvägen 70A 1997-06-02
2015-10-06 Södermalm Hornsgatan 96 1994-09-12
Blev inte kallad på visning på någon av dem.
Just nu uppskriven på ytterligare en i vasastan som är under behandling. För närvarande är jag på plats 178/711 och texten lyder "Du har anmält intresse, men blev inte inbjuden till en första visning."
Så nej så lätt är det inte att få boende i Stockholm via de konventionella vägarna. Att ringa varenda hyresvärd i Stockholm och tigga kanske kan ge bättre resultat.
Det skulle bli väldigt många uteliggare om de med "betalningsanmärkningar eller inga eller för låga inkomster" skulle vara diskvalificerade från att få bostad …
Anekdot nr. 1 (egenupplevd)
Jag fick hyresrätt i sthlm genom kö trots "endast" 5 år i kö. Personen som jag pratade med som förmedlade lägenheten sade att "de flesta som anmäler sig förstår inte att vi verkligen kräver tillsvidareanställning, god inkomst och referens, annars går lägenheten vidare i kön". För mig räckte inte anställningsavtal utan jag fick be min arbetsgivare att skriva intyg på att jag fortfarande var anställd och inte hade slutat.
Anekdot nr. 2, upplevd av nära vän i sthlm.
Vederbörande blev ej kallad på visning till en hyresrätt han sökte genom Stockholmsbostäders internkö. Dock blev han uppringd då ingen som kallats på visning dök upp, fick komma på visning och direkt ta lägenheten. (jag vet inte hur många som kallas på en första visning men nog är det säkerligen 10)
Jag sitter i hyresrätt efter mindre än 4.5 års kötid i sthlm. Vi var ca nr 10 på listan att välja lägenhet bland 24 tillgängliga treor som hyrdes ut (nyprod) så det var folk med avsevärt kortare kötid än oss som fick boende samtidigt. Jättefin lägenhet i ett bra och centralt område, dock hög hyra.
Det är väl lite det som är poängen. De som inte har tillräckligt stora ekonomiska medel kan inte söka dessa hyresrätter. De som har tillräckligt med ekonomiska medel som kan bo där de köper hellre en bostadsrätt då den månatliga kostnaden blir en tredjedel av vad det kostar att hyra.
Återstår gör då de som flyttar till Stockholm med små ekonomiska medel men goda löner, dessa har ingen kötid att tala om men kan få fatt i dessa bostäder som ingen annan "vill" ha.
Blir det tufft eller lätt att få en trevlig bostad i Stockholm med rimlig hyra om man är pensionär med 30-40 år i bostadskön? Jag räknar inte med att få bra pension eftersom jag aldrig arbetat särskilt mycket. Men något bör man väl kunna få även om man har låg pension? Hur tror ni det ser ut om 10-20 år? Marknadshyror och borttagna bostadsbidrag? Pensionärer utan bostad får bosätta sig i skogen? Eller har pandemier skapat ett stort bostadsöverskott? Har massarbetslöshet gjort att pensionärer är attraktiva på bostadsmarknaden? Har medborgarlöner mm gjort att många flyttat från stan?
Det är nog bara att dra ut dagens utveckling helt linjärt. din pension kommer vara lika stor som idag ungefär, bostadstillägg kommer vara som idag ungefär. Hyrorna kommer indexeras med några få procent årligen och höjas med mallen 20 och 50% när det stambyts. De befintliga boende kommer protestera och våra politiker kommer se till att de som redan bor i bostaden kommer få begränsade höjningar efter dylika renoveringar. Övriga boende som flyttar in efter får genom det ännu hårdare smällar.
Skillnaden i hyressättning mellan befintligt bestånd och gammalt bestånd kommer öka för att ge samma utveckling som BR-marknaden.
Bortsett från det så kommer du inte kunna få någon lägenhet förmedlad via en kö i Stockholm som du har råd att bo i som pensionär. Befintliga pensionärer bosatta i en lägenhet hankar sig fram. Folk som vill flytta hit måste ha ett välbetalt jobb, pensionärer göre sig icke besvär.
Kötiden på de lägenheter som är reglerade och attraktiva ökar exponentiellt då det förmedlas något hundratal sådana lägenheter om året och du har 10 000-tals köande med längre kötid än dig i kön då dessa inte heller fått någon lägenhet under sitt yrkesverksamma liv.
mer av samma brukar vara melodin så det tror jag sker även i framtiden. 30-40 år är en väldigt kort tid i sammanhanget.
Fast nya sätt att bygga på och nya material gör byggandet enklare. Morgondagens byggare har stor hjälp av robotar. Betydligt högre hus i city, hus på parkeringsfält och hus på vatten. Nybyggda bostäder i parkeringshus, i gamla kontor samt affärscentrum. Fler kommer att arbeta hemifrån och köper allt mer på nätet. De autonoma fordonen gör att ytor för främst parkering frigörs men också att varutransporter till kunder och affärer blir smidigare.
Vänliga hälsningar
Nanotec
Jag inser att det inte blir självklart lätt. Hela verkligheten ändrar sig dock på tjugo år. Jag kan stå ut med en riktigt liten lägenhet. Om jag alls skall bo i Stockholm. Jag kan också tänkas hitta någon att dela bostad med. Eller skaffa mig en inkomst bara för att få hyra en bostad.
Hur är det med kulturhusen i Stockholm? Skall man vara konstnär för att få en liten bostad i någon gammal k-märkt träkåk med kallhyra? Får man inte ens den sortens bostäder via bostadskön?
@Nanotec
Haha du är så skönt naiv. Jag tror inte det som du skriver kommer inträffa. På samma sätt sa man för 20 år sedan och det har inte hänt. Om något effektiviseras så att kostnaden blir lägre blir också skatten lägre. Således kommer alla processer som blir billigare att sedan fördyras genom straffskatter och punktskatter.
@Kuckeliku Nej, hela verkligheten ändrar sig inte på 20 år. Det har den inte gjort historiskt med undantag för just det året som Karthago föll om man var Karthag eller just det året som Vesuvius hade utbrott om man bodde i Pompeji. Jag håller det för högst osannolikt att just den kommande 20-årsperioden kommer betyda att hela verkligheten har ändrat sig för en vanlig svensk
Kulturhusen förvaltas av Stadsholmen AB https://www.stadsholmen.se/ tidigare behövde man ha någon form av kulturanknytning för att få stå i kö och bo i dessa. Så är det inte längre utan kön är numera öppen för alla men lita på att det står ett par 10 000 kulturpersonligheter av tveksam kvalitet och karaktär i kön redan sen det begav sig. Så det kan du nog också glömma.
Man vill ju inte reservera kön för kulturarbetare enbart men kötiden är väl en livslängd ungefär om man börjar köa nu. Så räkna med 100+ år i kön för att kanske få en bostad.
Edit: De verkar faktiskt inte ha någon egen kö längre utan det är Bostad Stockholms ordinarie kö som gäller nu.
Inga kulturkoftor som har gräddfil således.
Bara att som journalist eller författare börja pensionsspara hos PP Pension, så har man gräddfil till det pensionsbolagets lägenheter.
Tänk lite längre D.L.! Om du kontrollerar 20 år bakåt talades det knappast om autonoma fordon. Nu däremot pågår stora satsningar på att ta fram dem. Påverkan på samhället kommer att bli enorm.
Svårt är givetvis att veta vilket år det blir och var de först tar en procent av antalet transporter. Blir det cykelbuden som ersätts av drönare för viktigare snabba ärenden eller lastbilar i karavan eller kustsjöfart eller dagens taxi?
Själv tror jag att transporter av medicin, blod, prover, kaffe mm på sjukhus med små robotar i ganska låg fart blir det som syns först när det gäller Sverige och att nästa steg blir mellan långtidsparkeringar och flygterminaler i nästan lika låg fart. Kanske sedan dags för att plocka av en del från lastbilar på byggen och ta delarna fram till monteringen – hålla i och justera på muntliga kommandon från byggnadsjobbarna.
Vänliga hälsningar
Nanotec
Vänliga hälsningar
Du har en annan världsbild än jag har. För min del kan verkligheten vändas över ända när som helst. Även förändringarna vi ser tenderar att gå allt snabbare. Det har hänt en hel del sedan 1975 och minst lika mycket torde hända de närmaste tjugo åren. Om tjugo år kan världen vara styrd av en super-AI. Om tjugo år kan mänskligheten vara nära nog eliminerad. Anything might happen.
Kötiderna på bostäder begränsas av hur länge folk lever. Så man kommer inte behöva vänta 100 år på en bostad om folk inte lever i 150 år. Men då gör kanske också jag det!
@Nano
Fel igen, det går itne så fort som du tror.
Experiments have been conducted on automating cars since at least the 1920s promising trials took place in the 1950s and work has proceeded since then. The first self-sufficient and truly autonomous cars appeared in the 1980s,
Det här pågår ständigt och det tar betydligt längre tid än 20 år för att saker ska få fotfäste allt som oftast.
@Kuckel
1975 är inte 20 år sedan, det är 40 år sedan och så mycket har inte förändrats sen dess heller.
Ja Mad Max kan ske imorgon också men sannolikheten för det är låg.
Men ni kan ju tro på det ni tror på och hoppas. Personligen tror jag mycket lite kommer ha skett. Människor har ju en tendens att tycka att utvecklingen går fort här och nu men backar man ut och tittar på jordens utveckling genom alla dess millenium så inser man hur långsamt det faktiskt går. Men det är väl en fråga om perspektiv och det kan som bekant skilja sig från person till person.
Jo, jag kan faktiskt räkna! Att jag nämnde 1975 berodde på att jag menade att man kan förvänta sig att lika mycket kommer hända de närmaste tjugo åren som har hänt de senaste fyrtio åren. Jag uppfattar världen som högst instabil. Förvisso är världen ofta inte fullt så föränderlig som en sådan som jag tenderar att tänka. Jag förutsätter dock inte att världen kommer vara totalt annorlunda om tjugo år. Då skulle jag inte ha ställt frågorna här ovan. De förutsätter en viss kontinuitet. Men jag är alltid öppen för att det mesta kan förändras. En ganska ansträngande mental attityd att leva med, men den gör i alla fall livet intressantare.
Ja Kuckeliku du kan räkna. Jag log lite när jag såg D.L.s miss. Min världsbild innefattar mycket av din. Risken att det går åt helvete finns och då menar jag inte de givna händelserna vi har med toppen för olja, gas och kol eller en spräckt bostadsbubbla eller en större depression. De händelserna är säkra – bara tidpunkten som endast någorlunda säkert kan fastställas långt senare samt konsekvenserna.
Forskningen för att minska risken med en urspårad AI är alldeles otillräcklig. Finns mycket annat också som får för lite uppmärksamhet.
Vänliga hälsningar
Nanotec
D.L. utvecklingen går snabbare idag. Det hjälper inte att du skriver på engelska ingen riktig autonom bil körde på 80-talet. Primitiva försök gjordes av amerikansk militär.
Min dotter ringde just om norrsken i Stockholm. Hon hämtar mig strax så jag får återkomma med lite bättre motiv till den snabba utvecklingen imorgon. Nu prioriteras norrskensspaning.
Vänliga hälsningar
Nanotec
Det är klart man tycker utvecklingen går fort om bilden är att allt sker hux-flux. Utveckling är långsam precis som med de förarlösa bilarna som börjar som märkliga experiment för att sedan 30 år senare vara en bil som kan köra rakt och bromsa för hinder för att ytterligare trettio år senare kunna svänga också för att sedan kunna följa en metallskena för att idag börja uppnå någon gorm av riktig autonomi.
Förkastar man då hela resan dit så kan man säkert se det som snabb utveckling.
Lite som demokratin som givetvis uppstod över en natt, den natten som föregick det första demokratiska valet Jättefort gick det, faktiskt! All utveckling på vägen och alla försök som gjordes räknas inte.
Som sagt vill man tro att det går jättefort och att det bara kommer gå fortare och fortare och hux flux om 3 år kan jag flyga till mars för 100 kr och det gick liksom på en vecka att uppfinna det. Att vi har försökt, utvecklat och flugit i rymden sedan 50-talet räknas inte för det var ju inte till mars.
Ni får gärna ha er tro så har jag min. Kuckeliku frågade om det skulle bli tufft eller lätt att få en bostad i Stockholm om 30-40 år och jag svarade att jag trodde det skulle var ungefär som idag. Dvs en pensionär som flyttar till Stockholm får i princip ingen bostad och det vidhåller jag kommer gälla även om 30-40 år.
Ja, tack för dina bostadsrelaterade kommentarer. Jag fortsätter stå i bostadskön fast det kanske aldrig blir något av det.
Och så såg jag just ett grönt norrsken i sydöstlig riktning. Meteoritregn skall det tydligen också vara i natt.
Boplats har statistik på medellängden sökande fått vänta på bostad.
https://nya.boplats.se/om/statistik
Genomsnittet i väntetid har stigit från 526 dagar (2010) till 1190 dagar (2014).
Jag tycker detta talar för (ökande) bostadsbrist. Och det beror knappast på att alla i tilltagande grad bara söker centrala lägenheter till låga priser. Billiga, centrala lägenheter var antagligen lika populära 2010 som 2014.
Sen går det alltid att hitta enstaka exempel som haft tur. Särskilt om de passar in i idealbilden om den välskötte, välutbildade svensson. Men de kommer finnas en gräddfil. Bostadsbrist eller ej.
Klassiskt fallaci att med ett exempel beskriva majoriteten. De kanske bara hade tur? De kanske spelade golf i samma klubb som hyresvärden? De kanske vara så himla dundertrevliga.
Vad än anledningen är kan man inte säga vare sig si eller så angående ett exempel i göteborg.
Detta tror jag alla vet.
Mycket lik situation för min del, fick tag på en nybyggd 55 kvm i Göteborg på en månad utan någon vettig kötid. Antar att det beror på att folk i motsvarande situation köper motsvarande lägenhet istället, i tron på evig tillväxt och stigande bostadspriser…